DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)
den 7 juli 2011 (*)
”Externa förbindelser – Associeringsavtal – Nationell lagstiftning enligt vilken bulgariska medborgare inte kunde registreras som biträdande jurister före Republiken Bulgariens anslutning till Europeiska unionen – Sådan lagstiftnings förenlighet med förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet, vad avser arbetsvillkoren, i associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Bulgarien”
I mål C‑101/10,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Oberste Berufungs- und Disziplinarkommission (Österrike) genom beslut av den 18 januari 2010, som inkom till domstolen den 23 februari 2010, i målet
Gentcho Pavlov,
Gregor Famira
mot
Ausschuss der Rechtsanwaltskammer Wien,
meddelar
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden J.-C. Bonichot samt domarna L. Bay Larsen (referent), C. Toader, A. Prechal och E. Jarašiūnas,
generaladvokat: P. Mengozzi,
justitiesekreterare: handläggaren K. Malacek,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 13 januari 2011,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Gentcho Pavlov och Gregor Famira, genom R. Keisler och S. Werinos, Rechtsanwälte,
– Österrikes regering, genom E. Riedl och G. Holley, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom F. Erlbacher och G. Braun, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 17 mars 2011 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 38.1 första strecksatsen i Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bulgarien, å andra sidan, vilket ingicks och godkändes på gemenskapernas vägnar genom rådets och kommissionens beslut 94/908/EKSG, EG, Euratom av den 19 december 1994 (EGT L 358, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 39, s. 3) (nedan kallat associeringsavtalet).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan den bulgariske medborgaren Gentcho Pavlov och Gregor Famira, som är advokat i Wien, å ena sidan, och Ausschuss der Rechtsanwaltskammer Wien (advokatsamfundets lokala kommitté i Wien), å andra sidan, rörande den sistnämndas avslag på ansökan om registrering av Gentcho Pavlov som biträdande jurist och ansökan om utfärdande av ett intyg till Gentcho Pavlov om ombudsbehörighet.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätten
Associeringsavtalet
3 Enligt artikel 7.1 i associeringsavtalet ska ”[a]ssocieringen … omfatta en övergångsperiod på högst 10 år, uppdelad i två på varandra följande etapper som vardera principiellt varar i fem år. Den första etappen skall inledas när avtalet träder i kraft”. Associeringsavtalet trädde i kraft den 1 februari 1995.
4 I artikel 38.1 i associeringsavtalet, vilken ingår i kapitel 1, som rör arbetstagarnas rörlighet, i avtalets avdelning IV som har rubriken ”Arbetstagarnas rörlighet, etablering, tillhandahållande av tjänster”, föreskrivs följande:
”Om inte annat följer av de villkor och riktlinjer som gäller i var och en av medlemsstaterna
– ska arbetstagare av bulgarisk nationalitet som är lagligen anställda inom en medlemsstats territorium behandlas på samma sätt som medlemsstatens egna medborgare, utan diskriminering på grund av nationalitet, vad avser arbetsvillkor, avlöning eller avskedande,
…”
5 I artikel 42.1 i nämnda associeringsavtal föreskrivs följande:
”Med hänsyn till arbetsmarknadsläget i en medlemsstat och om inte annat sägs i dess lagstiftning och i de regler som gäller i den medlemsstaten beträffande arbetstagares rörlighet
– bör de möjligheter till tillgång till anställning för bulgariska arbetstagare som erbjuds i medlemsstaterna enligt bilaterala avtal bevaras och om möjligt förbättras,
– skall de andra medlemsstaterna välvilligt överväga möjligheterna att sluta liknande avtal.”
6 I artikel 45.1 i samma associeringsavtal, vilken ingår i kapitel II som har rubriken ”Etablering”, i avdelning IV, föreskrivs följande:
”Varje medlemsstat skall, från och med avtalets ikraftträdande, inte ge bulgariska företag eller medborgare som etablerar sig inom dess territorium mindre gynnsam behandling än den landet ger sina egna företag och medborgare, med undantag av de angelägenheter som beskrivs i bilaga 15a.”
7 I artikel 47 i samma associeringsavtal, vilken ingår i nämnda kapitel II, föreskrivs följande:
”För att underlätta för medborgare i gemenskapen och Bulgarien att påbörja och utöva reglerad yrkesverksamhet i Bulgarien respektive gemenskapen skall associeringsrådet undersöka vilka åtgärder som måste vidtas för att möjliggöra ett ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis. Associeringsrådet får vidta alla nödvändiga åtgärder i detta avseende.”
8 I artikel 59.1 i nämnda associeringsavtal, vilken ingår i kapitel IV som har rubriken ”Allmänna bestämmelser”, i avdelning IV, föreskrivs följande:
”För tillämpningen av avdelning IV får inget i avtalet hindra parterna från att tillämpa sina egna lagar och förordningar beträffande fysiska personers inresa och vistelse, arbete, arbetsvillkor och etablering samt tillhandahållande av tjänster, under förutsättning att de inte tillämpar dem på ett sådant sätt att fördelarna för någon av parterna enligt villkoren i en särskild bestämmelse i avtalet upphävs eller begränsas ...”
Den nationella lagstiftningen
9 De bestämmelser som reglerar advokatyrket och tillträdet till detsamma finns i lagen om prov för att få utöva advokatyrket (Rechtsanwaltsprüfungsgesetz, BGBl. 556/1985, i dess lydelse som offentliggjorts i BGBl. 71/1999, vilken är tillämplig på nämnda tvist) (nedan kallad RAPG) respektive i den österrikiska advokatordningen (Österreichische Rechtsanwaltsordnung, RGBl. 96/1868, i dess lydelse som offentliggjorts i BGBl. 128/2004, vilken är tillämplig på nämnda tvist) (nedan kallad RAO).
RAPG
10 De bestämmelser i RAPG som har relevans för tvisten vid den nationella domstolen har följande lydelse:
”Artikel 1
Genom advokatprovet ska säkerställas att sökanden har den förmåga och de kunskaper som krävs för att utöva advokatyrket. Advokatprovet ska särskilt säkerställa den berördas förmåga att ta sig an och utföra de uppgifter i ärenden av offentlig och privat natur som anförtros advokatkåren samt den berördas förmåga att avfatta rättsliga handlingar och utlåtanden samt att på ett metodiskt sätt i skrift och tal redogöra för de rättsliga och faktiska omständigheterna i ett ärende.
Artikel 2
1) Advokatprovet får avläggas efter erhållande av en doktorsgrad i juridik (Doktorat der Rechte) eller, när det gäller personer som har avlagt juristexamen (Diplomstudium) enligt lagen av den 2 mars 1978 ... om juridiska studier, efter erhållande av den akademiska titeln ”Magisterium der Rechtswissenschaften” och efter tre års praktik varav minst nio månader vid domstol och två år hos advokat.
…”
RAO
11 De bestämmelser i RAO som har relevans för tvisten vid den nationella domstolen har följande lydelse:
”Artikel 1
1) För att utöva advokatyrket i [Österrike] krävs ingen utnämning av någon myndighet, utan endast bevis för att nedanstående krav är uppfyllda och att registrering som advokat har skett (5 § och 5a §).
…
2) Dessa krav är följande:
a) Österrikiskt medborgarskap,
…
d) praktik med sådant innehåll och sådan varaktighet som föreskrivs i lag,
e) godkänt resultat på prov för att få utöva advokatyrket,
…
3) Medborgarskap i en medlemsstat i Europeiska unionen, i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiziska edsförbundet ska vara likställt med österrikiskt medborgarskap.
Artikel 2
1) Den praktik som krävs för att få utöva advokatyrket ska bestå av juridisk verksamhet vid domstol och hos advokat. … Praktik hos en advokat får endast beaktas om den utövas som huvudsaklig yrkesverksamhet utan att någon annan yrkesverksamhet utövas samtidigt …
2) Praktik i den mening som avses i punkt 1 ska ha en varaktighet av fem år. Av dessa fem år ska minst nio månader utgöras av praktik vid en domstol och minst tre år av praktik hos en advokat i Österrike.
…
Artikel 15
1) När det i lag föreskrivs att det är obligatoriskt att låta sig företrädas av en advokat kan advokaten, på eget ansvar, inför alla domstolar och myndigheter företrädas av en biträdande jurist som är behörig att företräda en advokat och som praktiserar hos advokaten. Den biträdande juristen får dock inte underteckna inlagor till domstolar och myndigheter.
2) En biträdande jurist är behörig att företräda en advokat när han eller hon med framgång har avlagt prov för att få utöva advokatyrket. …
3) När det i lag inte föreskrivs att det är obligatoriskt att låta sig företrädas av en advokat kan advokaten, på eget ansvar, inför alla domstolar och myndigheter även företrädas av en annan biträdande jurist som praktiserar hos advokaten. Den biträdande juristen får dock inte underteckna inlagor till domstolar och myndigheter.
4) Ausschuss der Rechtsanwaltskammer är skyldig att till biträdande jurister som praktiserar hos en advokat utfärda legitimationshandlingar av vilka det framgår att innehavaren har substitutionsbehörighet enligt punkt 2 (große Legitimationsurkunde) (kvalificerad legitimation) eller ombudsbehörighet enligt punkt 3 (kleine Legitimationsurkunde) (enkel legitimation).
…
Artikel 30
1) För registrering som biträdande jurist ska ett intyg om österrikiskt medborgarskap och bevis för att villkoren för att påbörja domstolspraktik är uppfyllda inges till Ausschuss der Rechtsanwaltskammer vid den tidpunkt då advokatpraktiken påbörjas. Praktiktiden räknas från mottagandet av dessa handlingar.
…
4) Beslut om att vägra registrering som biträdande jurist, beslut om avregistrering samt beslut om att inte godkänna praktik kan överklagas av de berörda vid Oberste Berufungs- und Disziplinarkommission (överklagande- och disciplinnämnden för advokater) …
5) Medborgarskap i en medlemsstat i Europeiska unionen, i en annan stat som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiziska edsförbundet ska vara likställt med österrikiskt medborgarskap.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
12 Gentcho Pavlov slutförde sina juridikstudier i Wien år 2002. Sedan år 2004 har han varit anställd som avlönad arbetstagare vid en advokatbyrå som drivs av Gregor Famira, som är advokat i Wien. Gentcho Pavlov innehar österrikiskt uppehållstillstånd och ett arbetstillstånd enligt österrikisk rätt vilket ger honom rätt att söka anställning och att arbeta i hela Österrike. Gregor Famira innehar ett tillstånd, som har utfärdats av arbetsförmedlingen, vilket ger honom rätt att anställa Gentcho Pavlov som avlönad biträdande jurist under perioden 1 januari–31 december 2004.
13 Den 2 januari 2004 ansökte Gregor Famira och Gentcho Pavlov om registrering av den sistnämnda som biträdande jurist. Samtidigt begärde de att ett intyg om ombudsbehörighet (kleine Legitimationsurkunde) enligt 15 § 3 RAO skulle utfärdas till Gentcho Pavlov.
14 Ausschuss der Rechtsanwaltskammer Wien (andra avdelningen) avslog nämnda ansökan genom beslut av den 6 april 2004. Avslaget motiverades med att Gentcho Pavlov inte uppfyllde medborgarskapskravet enligt 30 § 1 och 30 § 5 RAO. Sedan omprövning begärts fann Ausschuss der Rechtsanwaltskammer Wien (i plenum) – genom beslut av den 15 juni 2004 – inte skäl att ändra det tidigare beslutet.
15 Gentcho Pavlov och Gregor Famira överklagade beslutet av den 15 juni 2004 vid Oberste Berufungs- und Disziplinarkommission (nedan kallad OBDK) som avslog överklagandet genom beslut av den 1 augusti 2006. Avslaget motiverades med att advokatyrket är ett reglerat yrke och att regleringen i fråga har återverkningar även för biträdande jurister. OBDK bedömde att diskriminering enligt associeringsavtalet endast är förbjuden i fråga om arbetsvillkoren. De avtalsslutande staterna i fråga har däremot behållit möjligheten att införa begränsningar vad avser tillträdet till reglerade yrken.
16 Den 8 oktober 2007 upphävde Verfassungsgerichtshof (den österrikiska författningsdomstolen) beslutet av den 1 augusti 2006 och återförvisade målet till OBDK. Verfassungsgerichtshof motiverade sitt avgörande med att OBDK, genom att underlåta att begära förhandsavgörande från EU-domstolen om tolkningen av de relevanta bestämmelserna i associeringsavtalet, hade åsidosatt klagandenas grundlagsskyddade rätt till prövning i behörig domstol.
17 Mot bakgrund av den ändring i rättsläget som hade uppstått till följd av Republiken Bulgariens anslutning till unionen med verkan från den 1 januari 2007 upphävde OBDK, genom beslut av den 17 april 2008, de beslut som Ausschuss der Rechtsanwaltskammer Wien hade antagit den 6 april och den 15 juni 2004. OBDK bedömde att villkoren i 30 § 1 och 30 § 5 RAO var uppfyllda från och med det förstnämnda datumet, och återförvisade ärendet till nämnda Ausschuss för ny handläggning och nytt avgörande.
18 Den 2 juli 2009 upphävde Verfassungsgerichtshof beslutet av den 17 april 2008 med hänvisning till att Republiken Bulgariens anslutning till unionen inte ändrade den omständigheten att åren 2004, 2005 och 2006 var viktiga för Gentcho Pavlov, eftersom han dels inte kunde göra provet för att få utöva advokatyrket förrän han fullgjort minst två års praktik hos en advokat, dels för att få bli registrerad som advokat måste kunna visa att han fullgjort minst tre års praktik hos en advokat. För att reglera frågan med avseende på åren 2004, 2005 och 2006 var det sålunda, i enlighet med det beslut som antogs av samma domstol den 8 oktober 2007, nödvändigt att hänskjuta en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen om tolkningen av artikel 38 i associeringsavtalet.
19 Under dessa omständigheter beslutade OBDK att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:
”1) Var artikel 38.1 i [associeringsavtalet] under tiden från och med den 2 januari 2004 till och med den 31 december 2006 direkt tillämplig i ett förfarande för registrering av en bulgarisk medborgare som biträdande jurist?
Om fråga 1 besvaras jakande:
2) Utgjorde artikel 38.1 i [associeringsavtalet] hinder dels för att tillämpa 30 § 1 och 30 § 5 [RAO], enligt vilka det för registrering bland annat krävs bevis om österrikiskt eller därmed likställt medborgarskap, i ett fall rörande en begäran, framställd den 2 januari 2004, om att en hos en österrikisk advokat anställd bulgarisk medborgare skulle registreras som biträdande jurist och få ett intyg om ombudsbehörighet enligt 15 § 3 [RAO] utfärdat, dels för att avslå denna ansökan enbart med hänvisning till medborgarskapet trots att alla övriga villkor var uppfyllda och trots att den berörde innehade uppehållstillstånd och arbetstillstånd?”
Prövning av tolkningsfrågorna
20 Den nationella domstolen har ställt de två frågorna, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida icke-diskrimineringsprincipen i artikel 38.1 första strecksatsen i associeringsavtalet, före Republiken Bulgariens anslutning till Europeiska unionen, utgjorde hinder för att tillämpa sådana nationella bestämmelser som bestämmelserna i 30 § 1 och 30 § 5 RAO, enligt vilka en bulgarisk medborgare till följd av nationalitetskravet i nämnda bestämmelser, inte kunde registreras som biträdande jurist och därmed inte heller få ett intyg om ombudsbehörighet.
21 Av lydelsen av artikel 38.1 första strecksatsen i associeringsavtalet följer att förbudet häri gäller all diskriminering på grund av nationalitet som en redan lagligt anställd person kan utsättas för vad avser arbetsvillkor, avlöning eller avskedande.
22 Gentcho Pavlov har i detta hänseende anfört att registreringen som biträdande jurist rör arbetsvillkoren för detta yrke, med följden att avslaget på hans ansökan om sådan registrering med hänvisning till hans nationalitet med stöd av 30 § 1 och 30 § 5 RAO utgör förbjuden diskriminering enligt artikel 38.1 första strecksatsen i associeringsavtalet.
23 Av de upplysningar som den nationella domstolen har lämnat till domstolen följer att praktiktjänstgöringen, enligt tillämplig nationell lagstiftning, ofrånkomligen är kopplad till registreringen som biträdande jurist och att nämnda registrering således utgör en förutsättning för praktiktjänstgöringen hos advokaten. Innan vederbörande har registrerats kan han eller hon bara arbeta som jurist, inte som biträdande jurist.
24 Det ska tilläggas att utförandet av de uppgifter som åligger en biträdande jurist inte bara kan hänföras till ett anställningsförhållande, såsom är fallet i målet vid den nationella domstolen, utan också utgör den praktiska delen av den utbildning som krävs för att bli behörig att utöva det reglerade advokatyrket (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 2003 i mål C‑313/01, Morgenbesser, REG 2003, s. I‑13467, punkt 51).
25 Domstolen konstaterar således att nämnda registrering som biträdande jurist utgör ett villkor för utövande av det här aktuella reglerade advokatyrket.
26 Det är således nödvändigt att fastställa huruvida förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet i artikel 38.1 första strecksatsen i associeringsavtalet även omfattar sådana regler om tillträde till det reglerade advokatyrket som är aktuella i målet vid den nationella domstolen.
27 Det ska noteras att det med hjälp av associeringsavtalets innehåll inte går att utläsa av artikel 38.1 första strecksatsen i nämnda avtal eller andra bestämmelser häri att avtalsparterna hade för avsikt att undanröja all diskriminering på grund av nationalitet vad avser bulgariska medborgares tillträde till reglerade yrken. Därtill ska beaktas att nämnda bestämmelse ingår i kapitel I, med rubriken ”Arbetstagarnas rörlighet”, i avdelning IV i nämnda avtal, medan reglerade yrken behandlas i avtalets artikel 47, vilken ingår i kapitel II om etablering. I den sistnämnda artikeln regleras dessutom tillträdet till reglerade yrken utan att något förbud mot diskriminering på grund av nationalitet uppställs.
28 Av detta följer att icke-diskrimineringsprincipen i artikel 38.1 första strecksatsen i associeringsavtalet ska tolkas så, att den inte omfattar sådana nationella regler om tillträde till det reglerade advokatyrket som de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen. Registreringen som biträdande jurist, vilken såsom anges i punkt 25 ovan utgör en förutsättning för tillträdet till det reglerade advokatyrket, kan sålunda inte anses röra arbetsvillkoren i den mening som avses i artikel 38.1 första strecksatsen i associeringsavtalet.
29 Vad avser det uppehållstillstånd och det arbetstillstånd som enligt Gentcho Pavlov ger honom rätt att praktisera hos en advokat, ska det noteras att det åligger den nationella domstolen att pröva huruvida dessa tillstånd, vilka har utfärdats av värdmedlemsstatens myndigheter, enligt nationell lagstiftning utgör beslut som har ett sådant innehåll och som i sig ger tillträde till advokatyrket.
30 Av vad som anförts ovan följer att den nationella domstolens frågor ska besvaras enligt följande. Icke-diskrimineringsprincipen i artikel 38.1 första strecksatsen i associeringsavtalet ska tolkas så, att den inte, före Republiken Bulgariens anslutning till unionen, utgjorde något hinder för att tillämpa sådana nationella bestämmelser som bestämmelserna i 30 § 1 och 30 § 5 RAO, i den lydelse som var tillämplig i målet vid den nationella domstolen, enligt vilka en bulgarisk medborgare till följd av nationalitetskravet i nämnda bestämmelser inte kunde registreras som biträdande jurist och därmed inte heller få ett intyg om ombudsbehörighet.
Rättegångskostnader
31 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:
Icke-diskrimineringsprincipen i artikel 38.1 första strecksatsen i Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bulgarien, å andra sidan, vilket ingicks och godkändes på gemenskapernas vägnar genom rådets och kommissionens beslut 94/908/EKSG, EG, Euratom av den 19 december 1994, ska tolkas så, att den inte, före Republiken Bulgariens anslutning till Europeiska unionen, utgjorde något hinder för att tillämpa sådana nationella bestämmelser som bestämmelserna i 30 § 1 och 30 § 5 i den österrikiska advokatordningen (Österreichische Rechtsanwaltsordnung), i den lydelse som var tillämplig i målet vid den nationella domstolen, enligt vilka en bulgarisk medborgare till följd av nationalitetskravet i nämnda bestämmelser inte kunde registreras som biträdande jurist och därmed inte heller få ett intyg om ombudsbehörighet.
Underskrifter