Mål T‑41/05

Alliance One International, Inc.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den spanska marknaden för köp och första beredning av råtobak – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Fastställande av priser och uppdelning av marknaden – Böter – Ansvar för överträdelsen – Övre gräns motsvarande 10 procent av omsättningen – Avskräckande effekt – Förmildrande omständigheter”

Sammanfattning av domen

1.      Konkurrens – Gemenskapsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande över de helägda dotterbolagen

(Artikel 81 EG)

2.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Högsta belopp – Beräkning – Relevant omsättning

(Rådets förordningar nr 17, artikel 15.2, och nr 1/2003, artikel 23.2)

3.      Konkurrens – Gemenskapsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Kommissionens iakttagande av likabehandlingsprincipen

(Artikel 81 EG)

4.      Konkurrens – Gemenskapsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Dotterbolagets självständighet

(Artikel 81 EG)

5.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Avsaknad av motivering eller brister i motiveringen

(Artiklarna 230 EG och 253 EG)

6.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Förmildrande omständigheter

(Rådets förordningar nr 17, artikel 15.2, och nr 1/2003, artikel 23.2, kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 3 tredje strecksatsen)

7.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Böternas avskräckande verkan

(Rådets förordningar nr 17, artikel 15.2, och nr 1/2003, artikel 23.2, kommissionens meddelande 98/C 9/03)

1.      Ett dotterbolags handlande kan på konkurrensrättens område tillskrivas moderbolaget särskilt då dotterbolaget, trots att det är en fristående juridisk person, inte självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderbolaget mot bakgrund av de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan dessa två juridiska enheter.

I en sådan situation ingår nämligen moder- och dotterbolag i samma ekonomiska enhet och utgör följaktligen ett och samma företag. Det är således varken frågan om en anstiftan till överträdelse av dotterbolaget, från moderbolagets sida, eller, än mindre, att moderbolaget skulle ha varit delaktigt i denna överträdelse, som gör det möjligt för kommissionen att genom beslut påföra moderbolaget böter, utan det är det faktum att moderbolaget och dotterbolaget utgör ett och samma företag i den mening som avses i artikel 81 EG.

Kommissionen kan inte nöja sig med att konstatera att moderbolaget kan utöva ett avgörande inflytande över sitt dotterbolag. Kommissionen måste även pröva om ett sådant inflytande faktiskt har utövats.

I det specifika fallet då ett moderbolags helägda dotterbolag har överträtt konkurrensreglerna kan detta moderbolag utöva ett avgörande inflytande över dotterbolaget, men det föreligger endast en presumtion om att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dotterbolaget.

Under dessa omständigheter är det tillräckligt att kommissionen visar att moderbolaget innehade hela aktiekapitalet i ett dotterbolag för att anta att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets affärspolitik. Kommissionen kan då hålla moderbolaget solidariskt betalningsansvarigt för de böter som ålagts dotterbolaget, förutsatt att moderbolaget, på vilket det ankommer att bryta presumtionen, inte kan bevisa att dotterbolaget agerar självständigt på marknaden.

Den presumtion som gäller för moderbolag med helägda dotterbolag är inte bara tillämplig då det föreligger en direkt förbindelse mellan moderbolaget och dess dotterbolag, utan även då bolagen är indirekt förbundna genom ett mellanliggande dotterbolag.

(se punkterna 92–96 och 98)

2.      Kommissionen får, enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, genom beslut ålägga företag som har överträtt artikel 81.1 EG böter som inte får överstiga 10 procent av föregående räkenskapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen. Samma angivelse förekom i artikel 15.2 i förordning nr 17.

Den omsättning som det hänvisas till i dessa bestämmelser utgörs av det berörda företagets totala omsättning, det vill säga det företag som tillskrivits överträdelsen och som av denna anledning förklarats vara ansvarigt.

När det gäller begreppet ”föregående räkenskapsår” i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, ska det anses avse det räkenskapsår som föregick kommissionens beslut, utom i de särskilda fall då omsättningen för detta räkenskapsår inte ger någon användbar vägledning om det berörda företagets faktiska ekonomiska situation och vilket bötesbelopp som företaget skäligen ska åläggas.

När kommissionen finner att moderbolaget och dotterbolaget utgör en enda ekonomisk enhet och följaktligen håller moderbolaget solidariskt ansvarigt för såväl överträdelsen som betalningen av böterna och nämner detta företag bland det angripna beslutets adressater, får kommissionen även beakta moderbolagets konsoliderade omsättning avseende det år som föregick året då beslutet fattades, för att beräkna den övre gräns på 10 procent som föreskrivs i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003.

(se punkterna 99–101, 165 och 166)

3.      När kommissionen, i ett ärende som avser en överträdelse av unionens konkurrensregler i vilken flera olika företag är inblandade, inom de ramar som fastställts i rättspraxis tillämpar en bestämd metod för att avgöra huruvida såväl de dotterbolag som i praktiken har begått överträdelsen som deras moderbolag ska hållas ansvariga, måste den lägga samma kriterier till grund för bedömningen av alla dessa företag, om inte annat föranleds av särskilda omständigheter. Kommissionen är nämligen skyldig att iaktta likabehandlingsprincipen. Denna princip innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling.

(se punkt 123)

4.      Huruvida ett dotterbolag är självständigt i förhållande till sitt moderbolag ska inte uteslutande avgöras med hänsyn till dess verksamhet inom området för de produkter som överträdelsen gäller. Samtliga relevanta omständigheter som rör de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan ett dotterbolag och dess moderbolag ska beaktas för att avgöra om dotterbolaget självständigt bestämmer sitt marknadsbeteende. Dessa omständigheter kan variera från ett fall till ett annat och kan därmed inte bli föremål för någon uttömmande uppräkning.

Att moderbolaget aldrig infört någon mekanism för kontroll av dotterbolagets verksamhet på det område som berörs av överträdelsen kan således inte räcka för att fastställa att dotterbolaget agerade självständigt på marknaden. Samma sak gäller omständigheten att moderbolaget aldrig gett dotterbolaget några order eller instruktioner angående dess inköpspolicy eller sammanträdena med de övriga kartellmedlemmarna.

(se punkterna 158 och 160)

5.      Inom ramen för en talan om ogiltigförklaring är en invändning om avsaknad av motivering eller bristande motivering i en rättsakt en grund som rör tvingande rätt som kan, eller till och med ska, prövas ex officio av unionsdomstolen, och som följaktligen kan åberopas av parterna i alla skeden under förfarandet.

(se punkt 170)

6.      Ett upphörande av överträdelsen av unionens konkurrensregler redan i samband med kommissionens första ingripanden kan logiskt sett endast utgöra en förmildrande omständighet om det finns anledning att anta att de berörda företagen har föranletts att upphöra med sina konkurrensbegränsande beteenden till följd av ingripandet i fråga, medan det fall att överträdelsen redan har upphört före det datum då kommissionen inledde sina första ingripanden inte omfattas av punkt 3 tredje strecksatsen i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget.

Även om kommissionen anser att överträdelsen upphört samma dag som den utförde sina första kontroller, har den haft fullt fog för att inte beakta denna omständighet som en förmildrande omständighet. En nedsättning av böterna till följd av att överträdelsen upphört vid kommissionens första ingripanden kan nämligen inte följa automatiskt, utan avgörs efter kommissionens bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet inom ramen för dess utrymme för skönsmässig bedömning. Tillämpningen av punkt 3 tredje strecksatsen i riktlinjerna till förmån för ett företag är särskilt påkallad när det inte är uppenbart att det aktuella beteendet är konkurrensbegränsande. Omvänt är dess tillämpning principiellt sett mindre påkallad när detta uppträdande varit av klart konkurrensbegränsande art, för det fall detta är bevisat.

(se punkterna 192 och 194)

7.      När ett moderbolag och dess dotterbolag tillsammans bildar ett och samma företag under det år som föregick kommissionens beslut att ålägga böter, får kommissionen tillämpa en multiplikationskoefficient i avskräckande syfte som grundar sig på det berörda företagets storlek och totala tillgångar under det året.

Beaktandet av det berörda företagets storlek och totala resurser för att säkerställa att böterna får en tillräckligt avskräckande verkan beror på den inverkan på nämnda företag som eftersträvas – sanktionen ska inte vara försumbar med hänsyn till, bland annat, företagets finansiella styrka. Således kan man inte, för att mäta böternas avskräckande effekt på ett företag som hålls ansvarigt för en överträdelse, beakta situationen såsom den var i början av överträdelsen. Om sådan hänsyn togs skulle det finnas risk för att böterna antingen blev för låga för att vara tillräckligt avskräckande, för det fall omsättningen för det berörda företaget i mellantiden har ökat, eller högre än vad som krävs för att de ska vara avskräckande, för det fall omsättningen för det berörda företaget i mellantiden har minskat.

(se punkterna 210 och 211)