DOMSTOLENS BESLUT (åttonde avdelningen)
den 19 februari 2009 (*)
”Artikel 104.3 i rättegångsreglerna – Informationssamhället – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Lagring och utlämnande av vissa trafikuppgifter – Sekretesskydd för elektronisk kommunikation – Begreppet mellanhand i den mening som avses i artikel 8.3 i direktiv 2001/29/EG”
I mål C‑557/07,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) genom beslut av den 13 november 2007, som inkom till domstolen den 14 december 2007, i målet
LSG-Gesellschaft zur Wahrnehmung von Leistungsschutzrechten GmbH
mot
Tele2 Telecommunication GmbH,
meddelar
DOMSTOLEN (åttonde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden T. von Danwitz samt domarna G. Arestis och J. Malenovský (referent),
generaladvokat: Y. Bot,
justitiesekreterare: R. Grass,
som har för avsikt att besvara den andra frågan genom ett motiverat beslut med stöd av artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna,
som har meddelat den hänskjutande domstolen sin avsikt att besvara den första frågan genom ett motiverat beslut med stöd av artikel 104.3 andra stycket i rättegångsreglerna,
som har berett parter och övriga som avses i artikel 23 i domstolens stadga tillfälle att yttra sig,
och efter att ha hört generaladvokaten,
följande
Beslut
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation (EGT L 201, s. 37) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, s. 45, rättelse EUT L 195, 2004, s. 16).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan LSG-Gesellschaft zur Wahrnehmung von Leistungsschutzrechten GmbH (nedan kallat LSG) och Tele2 Telecommunication GmbH (nedan kallat Tele2) angående Tele2:s beslut att inte till LSG lämna ut namn- och adressuppgifter om de personer som företaget tillhandahåller en Internetuppkoppling.
Tillämpliga bestämmelser
De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
Bestämmelserna om informationssamhället och skyddet för immateriella rättigheter, bland annat upphovsrätten
– Direktiv 2000/31/EG
3 Enligt artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, s. 1) är syftet med direktivet att bidra till att den inre marknaden fungerar väl genom att säkerställa den fria rörligheten för informationssamhällets tjänster mellan medlemsstaterna.
– Direktiv 2001/29
4 I skäl 59 i direktiv 2001/29 anges följande:
”I synnerhet i den digitala miljön kan de tjänster som mellanhänder erbjuder i ökande grad utnyttjas av en tredje part för att göra intrång. I många fall är det dessa mellanhänder som har de största möjligheterna att sätta stopp för sådant intrång. Utan att andra tillgängliga sanktioner och möjligheter att vidta rättsliga åtgärder påverkas bör rättsinnehavare därför ha möjlighet att begära ett föreläggande mot en mellanhand som i ett nät förmedlar en tredje mans intrång i ett skyddat verk eller annat alster ... Denna möjlighet bör finnas tillgänglig även i sådana fall då de åtgärder som mellanhanden vidtar är undantagna enligt artikel 5. Villkoren och bestämmelserna för förelägganden av detta slag bör medlemsstaterna själva bestämma om i sin nationella lagstiftning.”
5 Enligt artikel 1.1 i direktivet avser detta det rättsliga skyddet för upphovsrätt och närstående rättigheter inom den inre marknaden, med särskild tonvikt på informationssamhället.
6 Artikel 5.1 i direktiv 2001/29, med rubriken ”Undantag och inskränkningar”, har följande lydelse:
”Tillfälliga former av mångfaldigande enligt artikel 2, som är flyktiga eller utgör ett inkluderande av underordnad betydelse och som utgör en integrerad och väsentlig del i en teknisk process och vars enda syfte är att möjliggöra
a) en överföring i ett nät mellan tredje parter via en mellanhand eller
b) en laglig användning
av ett verk eller annat alster och som inte har någon självständig ekonomisk betydelse, skall undantas från den rätt till mångfaldigande som avses i artikel 2.”
7 I artikel 8 i samma direktiv med rubriken ”Sanktioner och möjligheter att vidta rättsliga åtgärder” anges följande:
”1. Medlemsstaterna skall se till att det finns lämpliga sanktioner och möjligheter att vidta rättsliga åtgärder i fråga om intrång i de rättigheter och skyldigheter som fastställs i detta direktiv samt vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att dessa sanktioner och möjligheter att vidta rättsliga åtgärder tillämpas. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionella och avskräckande.
2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att rättsinnehavare, vilkas intressen berörs av en intrångshandling som utförs inom dess territorium, kan föra talan om skadestånd och/eller begära föreläggande samt, i tillämpliga fall, föra talan om beslag av det material som använts vid intrånget och även av sådana anordningar, produkter eller komponenter som avses i artikel 6.2.
3. Medlemsstaterna skall se till att rättsinnehavare har möjlighet att begära ett föreläggande gentemot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet.”
– Direktiv 2004/48
8 Artikel 8 i direktiv 2004/48 har följande lydelse:
”1. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga rättsliga myndigheterna, i samband med en rättegång om immaterialrättsintrång och som svar på en berättigad och proportionell begäran av käranden, får besluta att information om ursprung och distributionsnät för de intrångsgörande varorna eller tjänsterna skall lämnas av intrångsgöraren och/eller annan person som
a) har befunnits förfoga över intrångsgörande varor i kommersiell skala,
b) har befunnits använda intrångsgörande tjänster i kommersiell skala,
c) har befunnits i kommersiell skala tillhandahålla tjänster som använts i intrångsgörande verksamhet, eller
d) har pekats ut av en person som avses i a, b eller c såsom delaktig i produktion, tillverkning eller distribution av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna.
2. Informationen i punkt 1 skall, om lämpligt, omfatta
a) namn och adress på producenter, tillverkare, distributörer, leverantörer och andra som tidigare innehaft respektive använt varorna eller tjänsterna, samt på tilltänkta grossister och detaljister,
b) uppgifter om hur mycket som producerats, tillverkats, mottagits eller beställts samt om erhållet pris på varorna eller tjänsterna.
3. Punkterna 1 och 2 skall inte påverka tillämpningen av andra lagbestämmelser som
a) ger rättighetsinnehavaren rätt till ytterligare information,
b) reglerar hur information som lämnas enligt denna artikel får användas i civilrättsliga eller straffrättsliga förfaranden,
c) reglerar ansvaret för missbruk av rätten till information,
d) gör det möjligt att vägra lämna sådan information som skulle tvinga den person som avses i punkt 1 att medge egen eller nära anhörigs medverkan i ett immaterialrättsintrång, eller
e) reglerar sekretesskydd för informationskällor eller behandling av personuppgifter.”
Bestämmelser om skydd för personuppgifter
– Direktiv 95/46/EG
9 I artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31) anges följande under rubriken ”Undantag och inskränkningar”:
”1. Medlemsstaterna får genom lagstiftning vidta åtgärder för att begränsa omfattningen av de skyldigheter och rättigheter som anges i artiklarna 6.1, 10, 11.1, 12 och 21 i fall då en sådan begränsning är en nödvändig åtgärd med hänsyn till
a) statens säkerhet,
b) försvaret,
c) allmän säkerhet,
d) förebyggande, undersökning, avslöjande av brott eller åtal för brott eller av överträdelser av etiska regler som gäller för lagreglerade yrken,
e) ett viktigt ekonomiskt eller finansiellt intresse hos en medlemsstat eller hos Europeiska unionen, inklusive monetära frågor, budgetfrågor och skattefrågor,
f) en tillsyns-, inspektions- eller regleringsfunktion som, även om den är av övergående karaktär, är förbunden med myndighetsutövning i de under punkterna c), d) och e) nämnda fallen,
g) skydd av den registrerades eller andras fri- och rättigheter.”
– Direktiv 2002/58
10 I artikel 5.1 i direktiv 2002/58 föreskrivs följande:
”1. Medlemsstaterna skall genom nationell lagstiftning säkerställa konfidentialitet vid kommunikation och därmed förbundna trafikuppgifter via allmänna kommunikationsnät och allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. De skall särskilt förbjuda avlyssning, uppfångande med tekniskt hjälpmedel, lagring eller andra metoder som innebär att kommunikationen och de därmed förbundna trafikuppgifterna kan fångas upp eller övervakas av andra personer än användarna utan de berörda användarnas samtycke, utom när de har laglig rätt att göra detta i enlighet med artikel 15.1. Denna punkt får inte förhindra teknisk lagring som är nödvändig för överföring av kommunikationen utan att det påverkar principen om konfidentialitet.”
11 I artikel 6 i direktivet föreskrivs följande:
”1. Trafikuppgifter om abonnenter och användare som behandlas och lagras av leverantören av ett allmänt kommunikationsnät eller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst skall utplånas eller avidentifieras när de inte längre behövs för sitt syfte att överföra en kommunikation, utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 2, 3 och 5 i den här artikeln samt artikel 15.1.
2. Trafikuppgifter som krävs för abonnentfakturering och betalning av samtrafikavgifter får behandlas. Sådan behandling är tillåten endast fram till utgången av den period under vilken det lagligen går att göra invändningar mot fakturan eller kräva betalning.
3. I syfte att saluföra elektroniska kommunikationstjänster eller i syfte att tillhandahålla mervärdestjänster får en leverantör av en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst behandla de uppgifter som avses i punkt 1 i den utsträckning och under den tidsperiod som är nödvändig för sådana tjänster eller sådan marknadsföring, om den abonnent eller användare som uppgifterna gäller har samtyckt till detta. Användare eller abonnenter skall ha möjlighet att när som helst dra tillbaka sitt samtycke till behandling av trafikuppgifter.
…
5. Behandlingen av trafikuppgifter skall, i enlighet med punkterna 1, 2, 3 och 4, begränsas till sådana personer som av leverantören av allmänna kommunikationsnät och allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster getts i uppdrag att sköta fakturering, trafikstyrning, kundförfrågningar, spårning av bedrägerier, marknadsföring av elektroniska kommunikationstjänster eller tillhandahållande av en mervärdestjänst, och behandlingen skall begränsas till sådant som är nödvändigt för dessa verksamheter.
6. Punkterna 1, 2, 3 och 5 skall tillämpas utan att det påverkar behöriga organs möjlighet att få information om trafikuppgifter, i enlighet med tillämplig lagstiftning, i syfte att avgöra tvister, i synnerhet sådana som gäller samtrafik och fakturering.”
12 I artikel 15.1 i direktiv 2002/58 anges följande:
”1. Medlemsstaterna får genom lagstiftning vidta åtgärder för att begränsa omfattningen av de rättigheter och skyldigheter som anges i artikel 5, artikel 6, artikel 8.1, 8.2, 8.3 och 8.4 och artikel 9 i detta direktiv när en sådan begränsning i ett demokratiskt samhälle är nödvändig, lämplig och proportionell för att skydda nationell säkerhet (dvs. statens säkerhet), försvaret och allmän säkerhet samt för förebyggande, undersökning, avslöjande av och åtal för brott eller vid obehörig användning av ett elektroniskt kommunikationssystem enligt artikel 13.1 i direktiv 95/46/EG. Medlemsstaterna får för detta ändamål bland annat vidta lagstiftningsåtgärder som innebär att uppgifter får bevaras under en begränsad period som motiveras av de skäl som fastställs i denna punkt. Alla åtgärder som avses i denna punkt skall vara i enlighet med de allmänna principerna i gemenskapslagstiftningen, inklusive principerna i artikel 6.1 och 6.2 i Fördraget om Europeiska unionen.”
Den nationella lagstiftningen
13 I 81 § i förbundslagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och närstående rättigheter (Bundesgesetz über das Urheberrecht an Werken der Literatur und der Kunst und über verwandte Schutzrechte), i dess lydelse enligt BGBl. I, 81/2006 (nedan kallad UrhG) föreskrivs följande:
”1) Den vars ensamrätt enligt denna lag har åsidosatts eller som befarar ett sådant åsidosättande kan väcka talan om förbudsföreläggande. Det kan även väckas talan mot ägaren till ett företag om åsidosättandet har skett som ett led i företagets verksamhet av en anställd eller en uppdragstagare.
1 a) Om den som har gjort sig skyldig till sådant intrång, eller den som kan befaras göra sig skyldig till sådant intrång, för detta utnyttjat en mellanhands tjänster, kan talan om förbudsföreläggande även väckas mot denne.
…”
14 87b § punkterna 2 och 3 UrhG har följande lydelse:
” …
2) Den som har utsatts för ett intrång i en ensamrätt som grundar sig på denna lag kan begära information om de intrångsgörande varornas och tjänsternas ursprung och distributionsvägar, såvida inte detta står i orimlig proportion till intrångets svårighetsgrad eller utgör brott mot lagstadgad tystnadsplikt. Den som gör sig skyldig till intrång är skyldig att lämna denna information, liksom de personer som yrkesmässigt
1. har innehaft intrångsgörande varor,
2. har utnyttjat intrångsgörande tjänster, eller
3. har tillhandahållit tjänster som har utnyttjats för att göra intrång.
2 a) Skyldigheten att lämna information enligt andra punkten omfattar, i förekommande fall,
1. namn och adress på de tillverkare, distributörer, leverantörer och andra som tidigare har innehaft respektive använt varorna eller tjänsterna samt på tilltänkta grossister och detaljister,
2. uppgifter om hur mycket som producerats, levererats, mottagits eller beställts samt om erhållet pris på varorna eller tjänsterna.
3) Mellanhänder i den mening som avses i 81 § punkt 1a ska, efter skriftlig och vederbörligen motiverad begäran från den som har utsatts för intrång, lämna information om intrångsgörarens identitet (namn och adress) eller lämna den information som behövs för att fastställa vem som har begått intrånget. I motiveringen ska bland annat anges tillräckligt konkreta uppgifter beträffande de omständigheter som ligger till grund för misstanken om intrång. Den som har utsatts för intrång är skyldig att ersätta mellanhanden för sådana skäliga kostnader som åsamkats denne vid fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla upplysningarna.”
Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
15 LSG är en upphovsrättsorganisation. Organisationen förvaltar och tillvaratar fonogramframställares rättigheter till sina inspelningar som har gjorts runtom i världen och utövande konstnärers rättigheter till sina uppföranden i Österrike. Detta gäller bland annat rätten till mångfaldigande och spridning och rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten.
16 Tele2 är en Internetaccessleverantör som tilldelar användarna en för det mesta dynamisk IP-adress (Internet Protocol). Tele2 kan som accessleverantör identifiera en användare på grundval av IP-adressen och den tid eller tidsperiod då IP-adressen tilldelades.
17 Det har inrättats fildelningssystem som möjliggör för deltagarna att utbyta kopior av lagrade filer, vilket har medfört ekonomisk skada för de rättighetsinnehavare som LSG företräder. För att kunna väcka civilrättslig talan mot intrångsgörarna yrkade LSG att Tele2 skulle förpliktas att tillhandahålla LSG information om namn och adress för vissa personer som Tele2 tillhandahåller Internetuppkoppling i de fall Tele2 kände till deras IP-adress samt datum och klockslag för uppkopplingen. Tele2 yrkade att begäran om information skulle avslås och anförde att företaget inte är mellanhand och inte har rätt att lagra accessuppgifter.
18 Handelsgericht Wien biföll LSG:s begäran i dom av den 21 juni 2006. Handelsgericht bedömde att Tele2 i egenskap av Internetaccessleverantör var att anse som en mellanhand i den mening som avses i 81 § punkt 1a UrhG och att företaget därför är skyldigt att lämna ut de uppgifter som anges i 87b § punkt 3 UrhG.
19 Det framgår av beslutet om hänskjutande att Oberlandesgericht Wien, efter det att domen hade överklagats till denna domstol, fastställde underrättens avgörande i dom av den 12 april 2007. Denna dom överklagades till Oberster Gerichtshof.
20 Tele2 har till stöd för överklagandet anfört att företaget inte är mellanhand i den mening som avses i 81 § punkt 1a UrhG och artikel 8.3 i direktiv 2001/29. Som Internetaccessleverantör gör Tele2 det visserligen möjligt för användaren att få tillgång till nätet, men företaget utövar ingen rättslig eller faktisk kontroll över de tjänster som användaren utnyttjar. Motsatsförhållandet mellan rätten till information, som följer av det rättsliga skyddet för upphovsrätten, och de i personuppgiftsbestämmelserna föreskrivna begränsningarna i fråga om lagring och utlämnande av personuppgifter har genom gemenskapsdirektiven lösts till förmån för personuppgiftsskyddet.
21 Oberster Gerichtshof anser att generaladvokatens förslag till avgörande i mål C‑275/06, Promusicae, där domstolen meddelade dom den 29 januari 2008 (REG 2008, s. I‑271), som föredragits efter denna begäran om förhandsavgörande, ger upphov till tvivel rörande huruvida rätten till information i 87b § punkt 3 UrhG, jämförd med 81 § punkt 1a i samma lag är förenlig med direktiven om personuppgiftsskydd, bland annat artiklarna 5, 6 och 15 i direktiv 2002/58. I bestämmelserna i den nationella rätten föreskrivs nämligen att information ska lämnas till privata tredje män om personrelaterade trafikuppgifter. För att denna skyldighet att lämna information ska kunna fullgöras förutsätts att trafikuppgifter behandlas och lagras.
22 Oberster Gerichtshof beslutade därför att förklara målet vilande och att hänskjuta följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Ska begreppet mellanhand, som används i artiklarna 5.1 a och 8.3 i direktiv [2001/29] tolkas så, att härmed också avses en accessleverantör som endast ger användaren tillgång till nätet genom en dynamisk IP-adress, men som själv inte tillhandahåller användaren några tjänster, som till exempel e‑posttjänster, FTP eller en fildelningstjänst och inte heller utövar någon rättslig eller faktisk kontroll över den tjänst som användaren utnyttjar?
2) Om fråga 1 besvaras jakande: ska artikel 8.3 i direktiv [2004/48], jämförd med artiklarna 6 och 15 i direktiv [2002/58] tolkas (restriktivt) på så sätt att det inte är tillåtet att lämna ut personuppgifter avseende Internettrafik till privata tredje män som vill få tillgång till dessa för att kunna väcka talan i tvistemål angående ett förmodat intrång i upphovsrättsliga ensamrätter (rätt att förfoga över och att använda verk)?”
Prövning av tolkningsfrågorna
23 Enligt artikel 104.3 i rättegångsreglerna kan domstolen avgöra målet genom att meddela ett motiverat beslut, bland annat när svaret på en tolkningsfråga klart framgår av rättspraxis eller när det inte finns något rimligt tvivel om hur frågan ska besvaras.
Den andra frågan
24 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan, som ska behandlas först, för att få klarhet i huruvida gemenskapsrätten, bland annat artikel 8.3 i direktiv 2004/48, jämförd med artiklarna 6 och 15 i direktiv 2002/58 utgör hinder för att medlemsstaterna föreskriver en skyldighet att utlämna personuppgifter till privata tredje män avseende Internettrafik för att dessa ska kunna väcka talan i tvistemål angående intrång i upphovsrätten.
25 Svaret på denna fråga kan tydligt utläsas ur domstolens rättspraxis.
26 Domstolen konstaterade nämligen i punkt 53 i domen i det ovannämnda målet Promusicae att bland de undantag som föreskrivs i artikel 15.1 i direktiv 2002/58, som uttryckligen hänvisar till artikel 13.1 i direktiv 95/46 förekommer åtgärder som är nödvändiga för att skydda andras fri- och rättigheter. Fastän direktiv 2002/58 inte preciserar vilka fri- och rättigheter som avses med undantaget måste bestämmelsen tolkas så, att det inte var gemenskapslagstiftarens avsikt att äganderätten och situationer då upphovsmän försöker skydda sina rättigheter i ett tvistemål ska falla utanför denna bestämmelses tillämpningsområde.
27 Domstolen konstaterade således i punkterna 54 och 55 i domen i det ovannämnda målet Promusicae att direktiv 2002/58, bland annat artikel 15.1 i direktivet, inte utgör hinder för att medlemsstaterna föreskriver en skyldighet för berörda att lämna ut personuppgifter i ett tvistemål, men de är inte skyldiga att göra det.
28 Domstolen har för övrigt påpekat att medlemsstaternas rätt att välja om de vill ge företräde åt respekten för privatlivet eller åt immaterialrätten begränsas av flera krav. Medlemsstaterna ska nämligen vid införlivandet av direktiven 2000/31, 2001/29, 2002/58 och 2004/48 utgå ifrån en tolkning av direktiven som gör det möjligt att uppnå en korrekt balans mellan de olika grundläggande rättigheter som åtnjuter skydd enligt gemenskapens rättsordning. Vid genomförandet av införlivandeåtgärderna beträffande dessa direktiv, ankommer det på medlemsstaternas myndigheter och domstolar att inte bara tolka sin nationella rätt på ett sätt som står i överensstämmelse med dessa direktiv, utan även se till att de inte grundar sig på en tolkning av direktiven som skulle stå i strid med dessa grundläggande rättigheter eller med andra allmänna principer i gemenskapsrätten, såsom proportionalitetsprincipen (domen i det ovannämnda målet Promusicae, punkt 70).
29 Domstolens svar på den andra frågan blir därför att gemenskapsrätten, bland annat artikel 8.3 i direktiv 2004/48 jämförd med artikel 15.1 i direktiv 2002/58, inte utgör något hinder för att medlemsstaterna föreskriver en skyldighet att lämna ut personuppgifter till privata tredje män för att dessa ska kunna väcka talan i tvistemål angående intrång i upphovsrätten. Gemenskapsrätten innebär emellertid ett krav på att medlemsstaterna, när de införlivar direktiven 2000/31, 2001/29, 2002/58 och 2004/48, ska utgå från en tolkning av direktiven som gör det möjligt att uppnå en korrekt balans mellan de olika grundläggande rättigheterna. Det ankommer för övrigt på medlemsstaternas myndigheter och domstolar att vid genomförandet av införlivandeåtgärderna beträffande dessa direktiv inte bara tolka sin nationella rätt på ett sätt som står i överensstämmelse med dessa direktiv, utan även se till att de inte grundar sig på en tolkning av dem som skulle stå i strid med dessa grundläggande rättigheter eller med andra allmänna principer i gemenskapsrätten, såsom proportionalitetsprincipen.
Den första frågan
30 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida en accessleverantör som endast ger användaren tillträde till Internet men som inte tillhandahåller några andra tjänster eller utövar någon rättslig eller faktisk kontroll över den använda tjänsten ska omfattas av begreppet mellanhand i den mening som avses i artiklarna 5.1a och 8.3 i direktiv 2001/29.
31 Eftersom svaret på frågan inte lämnar utrymme för rimligt tvivel har domstolen med stöd av artikel 104.3 andra stycket i rättegångsreglerna meddelat den hänskjutande domstolen att den avser att avgöra målet genom ett motiverat beslut och att den har berett parter och övriga som avses i artikel 23 i domstolens stadga tillfälle att yttra sig häröver.
32 Varken LSG, Förenade kungarikets regering, den spanska regeringen eller Europeiska gemenskapernas kommission har rest några invändningar mot att domstolen avgör målet genom ett motiverat beslut.
33 Tele2 har härvid huvudsakligen endast berört de omständigheter som företaget redan framfört i sina skriftliga yttranden. Enligt gemenskapsrätten åtnjuter Internetaccessleverantören en privilegierad ställning i ansvarsfrågor, vilken är oförenlig med en obegränsad informationsskyldighet. Dessa argument påverkar emellertid inte domstolens avsikt att avgöra målet genom ett motiverat beslut.
34 Det framgår klart av såväl hänskjutandebeslutet som ordalydelsen i de ställda frågorna att den nationella domstolen vill få klarhet i om en Internetaccessleverantör som endast ger användaren tillträde till nätet kan åläggas en skyldighet att tillhandahålla sådana upplysningar som avses i den andra frågan.
35 Det kan inledningsvis slås fast att medlemsstaterna enligt artikel 5.1a i direktiv 2001/29 är skyldiga att föreskriva undantag i rätten till mångfaldigande.
36 Tvisten i målet vid den hänskjutande domstolen avser emellertid om LSG kan åberopa en rätt till information mot Tele2 och inte om rätten till mångfaldigande har åsidosatts.
37 Härav följer att en tolkning av artikel 5.1 a i direktiv 2001/29 saknar betydelse för utgången i målet vid den nationella domstolen.
38 Tele2 har bland annat påpekat att mellanhänderna ska ha möjlighet att bringa intrång i upphovsrätten att upphöra. Internetaccessleverantörerna, som inte har någon faktisk eller rättslig kontroll över de tjänster som tillhandahålls användaren, saknar emellertid möjlighet att få sådana intrång att upphöra och utgör följaktligen inte en ”mellanhand” i den mening som avses i direktiv 2001/29.
39 Domstolen erinrar om att det ovannämnda målet Promusicae avsåg utlämnande av uppgifter från Telefónica de España SAU, ett bolag som bland annat tillhandahåller tjänster såsom Internetabonnemang, om identiteten av och hemvist för vissa personer som bolaget förser med Internetuppkoppling i de fall företaget känner till deras IP-adress samt datum och klockslag för uppkopplingen (domen i det ovannämnda målet Promusicae, punkterna 29 och 30).
40 Det är utrett, vilket framgår av tolkningsfrågan och de faktiska omständigheterna i det nationella mål i vilket begäran om förhandsavgörande framställdes i det ovannämnda målet Promusicae, att bolaget Telefónica de España SAU var en Internetaccessleverantör (domen i det ovannämnda målet Promusicae, punkterna 30 och 34).
41 Domstolen har följaktligen, genom att i punkt 70 i domen i det ovannämnda målet Promusicae ange att direktiven 2000/31, 2001/29, 2002/58 och 2004/48 inte innebär att medlemsstaterna är skyldiga att föreskriva en skyldighet att lämna ut personuppgifter i ett tvistemål, inte på förhand uteslutit att medlemsstaterna med tillämpning av artikel 8.1 i direktiv 2004/48 kan föreskriva en informationsskyldighet för Internetaccessleverantören.
42 Enligt artikel 8.3 i direktiv 2001/29 ska medlemsstaterna även se till att rättsinnehavare har möjlighet att begära ett föreläggande gentemot mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet.
43 En accessleverantör som endast tillhandahåller Internetuppkoppling utan att erbjuda några andra tjänster och utan att utöva en rättslig eller faktisk kontroll över den använda tjänsten, tillhandahåller en tjänst som kan användas av tredje man för intrång i upphovsrätten eller närstående rättigheter, såtillvida att han tillhandahåller användaren den uppkoppling som möjliggör intrånget i rättigheterna.
44 I skäl 59 i direktiv 2001/29 anges för övrigt att rättsinnehavare bör ha möjlighet att begära ett föreläggande mot en mellanhand som i ett nät förmedlar resultatet av en tredje mans intrång i ett skyddat verk eller annat alster. Det är utrett att en accessleverantör, genom att ge tillträde till Internet, tillåter överföring av resultatet av ett sådant intrång mellan en abonnent och en tredje man.
45 Denna tolkning stöds av syftet med direktiv 2001/29, vilket bland annat, såsom framgår av artikel 1.1 i direktivet, är att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd för upphovsrätt och närstående rättigheter inom den inre marknaden. Om en accessleverantör, som är den ende som innehar uppgifter som möjliggör identifiering av de användare som gjort intrång i rättigheterna, inte ansågs vara en mellanhand i den mening som avses i artikel 8.3 i samma direktiv, skulle nämligen det skydd som eftersträvas med direktivet reduceras väsentligt
46 Med beaktande av vad som anförts ovan ska den första frågan besvaras så, att en accessleverantör som endast ger användare tillträde till Internet utan att erbjuda några andra tjänster, såsom bland annat e-post, FTP eller en fildelningstjänst, och utan att utöva en rättslig eller faktisk kontroll över den använda tjänsten ska anses som en mellanhand i den mening som avses i artikel 8.3 i direktiv 2001/29.
Rättegångskostnader
47 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:
1) Gemenskapsrätten, bland annat artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter, jämförd med artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), utgör inte något hinder för att medlemsstaterna föreskriver en skyldighet att lämna ut personuppgifter till privata tredje män för att dessa ska kunna väcka talan i tvistemål angående intrång i upphovsrätten. Gemenskapsrätten innehåller emellertid ett krav på att medlemsstaterna när de införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktiv om elektronisk handel), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, direktiv 2002/58 och direktiv 2004/48 ska utgå från en tolkning av direktiven som gör det möjligt att uppnå en korrekt balans mellan de olika grundläggande rättigheterna. Vid genomförandet av införlivandeåtgärderna beträffande dessa direktiv ankommer det för övrigt på medlemsstaternas myndigheter och domstolar att inte bara tolka sin nationella rätt på ett sätt som står i överensstämmelse med dessa direktiv, utan även se till att de inte grundar sig på en tolkning av direktiven som skulle stå i strid med dessa grundläggande rättigheter eller med allmänna principer i gemenskapsrätten, såsom proportionalitetsprincipen.
2) En accessleverantör som endast ger användare tillträde till Internet utan att erbjuda några andra tjänster, såsom bland annat e-post, FTP eller en fildelningstjänst, och utan att utöva en rättslig eller faktisk kontroll över den använda tjänsten ska anses som en mellanhand i den mening som avses i artikel 8.3 i direktiv 2001/29.
Underskrifter