Mål T‑587/08
Fresh Del Monte Produce, Inc.
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för bananer – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – System för utbyte av information – Begreppet samordnat förfarande med konkurrensbegränsande syfte – Orsakssamband mellan det samordnade förfarandet och företagens beteende på marknaden – En enda överträdelse – Ansvar för överträdelsen – Rätten till försvar – Böter – Överträdelsens allvar – Samarbete – Förmildrande omständigheter”
Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 14 mars 2013
1. Konkurrens – Unionens regler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion om att ett moderbolag utövar ett avgörande inflytande över sina helägda dotterbolag – Kan motbevisas – Bevisbörda
(Artiklarna 81 EG och 82 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)
2. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Beslut om tillämpning av konkurrensreglerna – Beslut som har flera mottagare – Krav på en tillräcklig motivering i synnerhet i förhållande till den enhet som ska bära ansvaret för en överträdelse
(Artiklarna 81 EG, 82 EG och 253 EG)
3. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevis för överträdelsen och dess varaktighet ankommer på kommissionen – Bevisvärdet av de frivilliga redogörelser som ett företag som deltagit i en kartell lämnat som svar på en begäran om upplysningar från kommissionen – Redogörelser som går emot företagets intressen – Högt bevisvärde
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)
4. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Interventionsinlaga – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Motsvarande krav gäller för anmärkningar som framställs till stöd för en grund – Generell hänvisning till andra handlingar som bifogats ansökan – Avvisning – En oprecis formulering av en anmärkning – Avvisning – Rättegångshinder som inte kan avhjälpas – Rättens prövning ex officio
(Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 21; tribunalens rättegångsregler, artiklarna 44.1 c och 113)
5. Institutionernas rättsakter – Motivering – Motsägelse – Verkningar
(Artikel 253 EG)
6. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Samordning och samarbete som är oförenliga med skyldigheten för varje företag att bestämma sitt beteende på marknaden på ett självständigt sätt – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Presumtion – Villkor
(Artikel 81.1 EG)
7. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Konkurrensbegränsande syfte – Tillräckligt konstaterande – Ingen konkurrensbegränsande verkan på marknaden – Saknar relevans – Skillnaden mellan överträdelse genom syfte och överträdelse genom resultat
(Artikel 81.1 EG)
8. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömning med hänsyn till överträdelsens art – Konkurrenter som diskuterar prissättningsfaktorer och prisutveckling innan de fastställer sina referenspriser – Överträdelse genom syfte
(Artikel 81.1 EG)
9. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömning med hänsyn till kommunikationens tidsplan och hur ofta den ägt rum – Förhållandena på marknaden och syftet med samordningen – Bedömningskriterier – Krav på orsakssamband mellan samordningen och företagens beteende på marknaden – Presumtion för att ett sådant samband finns
(Artikel 81.1 EG)
10. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömning med hänsyn till de normala villkoren på den relevanta marknaden – Marknad som omfattas av särskilda bestämmelser och organiseras veckovis – Bedömningskriterier
(Artikel 81.1 EG)
11. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Konkurrensbegränsande syfte – Bedömningskriterier – Inget direkt orsakssamband mellan det samordnade förfarandet och konsumentpriserna – Saknar relevans
(Artikel 81.1 EG)
12. Domstolsförfarande – Intervention – Grunder som skiljer sig från dem som åberopats av den huvudpart som stöds – Upptagande till sakprövning – Villkor – Anknytning till tvisteföremålet
(Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 40 fjärde stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 116.4)
13. Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Överträdelser – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Företag som kan klandras för överträdelsen bestående i att ha deltagit i en övergripande överenskommelse – Kriterier – Ett företag tillskrivs ansvar för ett deltagande i överträdelsen bedömd i sin helhet trots att det haft en mindre roll – Tillåtet – Beaktande vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var
(Artikel 81.1 EG)
14. Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Tillgång till handlingarna i ärendet – Räckvidd – Tillhandahållande av svaren på ett meddelande om invändningar – Vägran att lämna ut en handling – Följder – Vad gäller det berörda företagets bevisbörda måste en åtskillnad göras mellan handlingar som är till dess nackdel och handlingar som är till dess fördel
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 27.2; kommissionens meddelande 2005/C 325/C, punkterna 8 och 27)
15. Konkurrens – Administrativt förfarande – Tillgång till handlingarna i ärendet – Dokument som inte ingår i akten i utredningen och som kommissionen inte använder sig av som bevis mot de berörda parterna – Dokument som kan användas för parternas försvar – Skyldighet för kommissionen att på eget initiativ ge parterna tillgång till sådana dokument – Föreligger inte – Skyldighet för parterna att begära tillgång till dokumenten
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 27.2; kommissionens meddelande 2005/C 325/C, punkterna 8 och 27)
16. Konkurrens – Administrativt förfarande – Meddelande om invändningar – Nödvändigt innehåll – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Beslut som inte är identiskt med meddelandet om invändningar – Åsidosättande av rätten till försvar – Villkor – Det berörda företaget visar att det har gjorts gällande nya invändningar
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 27.1)
17. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Ingen tvingande eller uttömmande förteckning över kriterier
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)
18. Konkurrens – Böter – Riktlinjer för beräkning av böter – Juridisk karaktär
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)
19. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Principen om att sanktioner ska vara individuella
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)
20. Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor – Ny grund – Begrepp – Motsvarande lösning för anmärkningar som framställs till stöd för en grund
(Artikel 256 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 48.2)
21. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter – Företagets passiva eller efterföljande roll – Bedömningskriterier – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Obegränsad behörighet
(Artikel 229 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 31; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29, tredje strecksatsen)
22. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens riktlinjer – Förmildrande omständigheter – Förekomst av rimliga tvivel om att det förfarande som föranlett sanktioner varit otillåtet – Saknas – Skydd för berättigade förväntningar – Villkor
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03 och 2006/C 210/02)
23. Konkurrens – Administrativt förfarande – Begäran om upplysningar – Rätten till försvar – Rätt att vägra avge ett svar som innebär ett erkännande av en överträdelse
(Rådets förordning nr 1/2003, skäl 23 och artikel 18)
24. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Villkor – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Obegränsad behörighet
(Artikel 229 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 31; kommissionens meddelande 2002/C 45/03, punkterna 21 och 22)
25. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Beaktande av att det företag som är föremål för utredning har samarbetat med kommissionen – Nedsättning på grund av att de faktiska omständigheterna inte bestritts – Villkor – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Obegränsad behörighet
(Artikel 229 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 31; kommissionens meddelande 2002/C 45/03, punkterna 21 och 22)
26. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Beaktande av att det företag som är föremål för utredning har samarbetat med kommissionen – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Tidigare beslutspraxis – Vägledande – Iakttagande av principen om likabehandling – Räckvidd – Ett företag kan inte åberopa principen om likabehandling för att utverka en rättsstridig nedsättning
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2002/C 45/03, punkterna 21 och 22)
1. Se domen.
(se punkterna 50–58, 67, 260 och 281)
2. Se domen.
(se punkterna 61–63 och 250)
3. Se domen.
(se punkterna 104 och 364)
4. Se domen.
(se punkterna 268–271, 273, 394, 541 och 542)
5. Se domen.
(se punkterna 278 och 279)
6. Se domen.
(se punkterna 296–299, 301–303, 565 och 566)
7. Se domen.
(se punkterna 304–306, 400, 546 och 547)
8. Det är i fråga om konkurrens nödvändigt att göra åtskillnad mellan dels konkurrenter som samlar information på ett självständigt sätt eller diskuterar framtida priser med kunder och tredje man, dels konkurrenter som diskuterar prissättningsfaktorer och prisutveckling med andra konkurrenter innan de fastställer sina referenspriser. Medan det första beteendet inte ger upphov till någon svårighet för utövandet av en fri konkurrens som inte är snedvriden, gäller inte detsamma beträffande det andra beteendet, vilket motverkar kravet att samtliga ekonomiska aktörer självständigt ska bestämma den affärspolicy de har för avsikt att följa på den gemensamma marknaden. Detta krav på självständighet utgör ett klart hinder för direkta eller indirekta kontakter mellan sådana aktörer, som har till syfte eller resultat antingen att påverka en aktuell eller potentiell konkurrents marknadsbeteende eller att för en sådan konkurrent avslöja hur den berörde aktören själv har beslutat att bete sig eller planerar att bete sig på marknaden.
Även om viss information som utbytts kan erhållas från andra källor, gör införandet av ett sådant system för utbyte av information det möjligt för de berörda företagen att få kännedom om informationen enklare, snabbare och mer direkt och att gemensamt göra en uppdaterad bedömning av denna, vilket skapar ett klimat av ömsesidig visshet beträffande de berörda företagens framtida prispolitik.
De berörda företagen kan genom kommunikationen före prissättning avslöja det förhållningssätt som de planerar att inta eller i vart fall göra det möjligt för varje deltagare att bedöma konkurrenternas framtida beteende och att föregripa det förhållningssätt som de avser att inta med avseende på det framtida fastställandet av referenspriser. Kommunikationen kan följaktligen minska osäkerheten kring konkurrenternas framtida beslut om referenspriser, med följden att konkurrensen mellan företagen begränsas.
I artikel 81.1 a EG anges uttryckligen, som ett första exempel på konkurrensbegränsande samverkan, just att ”inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs”. Den kommunikation före prissättning som syftar till samordning av referenspriserna avser fastställande av priser och innebär ett samordnat förfarande med syfte att begränsa konkurrensen i den mening som avses i artikel 81 EG.
(se punkterna 344, 345, 368, 369, 584, 585, 765 och 768)
9. Såvitt avser de konkurrensvillkor under vilka en otillåten samordning kan anses föreligga mot bakgrund av hur många kontakter som förekommit mellan konkurrenterna, och med vilken regelbundenhet, är både syftet med samordningen och förhållandena på marknaden avgörande för hur ofta, med vilket mellanrum och på vilket sätt konkurrenterna har kontakt sinsemellan för att de ska kunna samordna sitt beteende på marknaden. Om de berörda företagen upprättar en kartell med ett komplext system för samordning avseende ett stort antal aspekter av deras beteende på marknaden, kan de ha behov av regelbundna kontakter över en lång tidsperiod. Om samordningen däremot är en punktinsats och syftar till en enda harmonisering av beteendet på marknaden avseende en isolerad konkurrensaspekt, så kan det räcka med en enda kontakt för att de berörda företagen ska kunna uppnå sitt konkurrensbegränsande syfte.
Det som är mest avgörande är inte antalet möten mellan de berörda företagen, utan huruvida den eller de kontakter som har ägt rum har gett dem möjlighet att ta hänsyn till den information som utbytts med konkurrenterna i syfte att bestämma det egna beteendet på den relevanta marknaden och medvetet välja ett praktiskt samarbete i stället för att utsätta sig för konkurrensens risker. Om det kan fastställas att företagen har bedrivit samordning och fortsatt att vara verksamma på marknaden, är det berättigat att kräva av dem att de bevisar att denna samordning inte har haft något inflytande på deras beteende på nämnda marknad.
(se punkterna 351 och 352)
10. Informationsutbytet mellan konkurrenterna kan strida mot konkurrensreglerna när detta utbyte minskar eller undanröjer graden av osäkerhet om hur den relevanta marknaden fungerar och följaktligen begränsar konkurrensen mellan företagen. Dessa regler utgör hinder för kontakter mellan ekonomiska aktörer, när dessa kontakter har till syfte eller resultat att utmynna i konkurrensvillkor som inte motsvarar de normala villkoren på den relevanta marknaden, med beaktande av de tillhandahållna produkternas eller tjänsternas beskaffenhet, hur betydelsefulla och hur många företagen är och nämnda marknads storlek.
För det fall utbudet på en marknad är starkt koncentrerat kan utbyte av viss information, beroende på vilken typ av information det rör sig om, ge företag möjlighet att ta reda på vilken affärsställning och vilka affärsstrategier konkurrenter har på marknaden och på så sätt snedvrida konkurrensen på marknaden och öka risken för hemliga samförstånd, eller till och med förenkla för sådana. Om utbudet däremot är splittrat kan utbyte av information mellan konkurrenter vara neutralt eller till och med positivt för konkurrenskraften på marknaden. Ett system för informationsutbyte kan utgöra ett åsidosättande av konkurrensreglerna även om den relevanta marknaden inte utgör en starkt koncentrerad oligopolistisk marknad.
Ett regelbundet och tätt informationsutbyte som lett till en konstlad ökning av insynen på en marknad där konkurrensen redan begränsats med hänsyn till särskilda bestämmelser och tidigare informationsutbyten, särskilt en marknad som organiseras veckovis, utgör ett åsidosättande av konkurrensreglerna.
(se punkterna 371, 430–432 och 548)
11. Vad beträffar den konkurrensrättsliga frågan huruvida ett samordnat förfarande kan anses ha ett konkurrensbegränsande syfte även när detta inte har ett direkt samband med konsumentpriset, ger ordalydelsen i artikel 81.1 EG inte något utrymme för att tolka det så, att denna bestämmelse endast förbjuder samordnade förfaranden som har en direkt inverkan på det pris som slutkonsumenterna betalar. Det framgår tvärtom av artikel 81.1 a EG att ett samordnat förfarande kan ha ett konkurrensbegränsande syfte om det innebär att inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs.
Artikel 81 EG är, i likhet med övriga konkurrensregler i fördraget, inte enbart avsedd att skydda konkurrenternas eller konsumenternas direkta intressen, utan den ska skydda marknadens struktur och därmed konkurrensen som sådan. I synnerhet gäller att den omständigheten att ett samordnat förfarande inte har någon direkt inverkan på prisnivån inte hindrar konstaterandet att det har begränsat konkurrensen mellan de berörda företagen Det måste således inte föreligga ett direkt samband mellan ett samordnat förfarande och konsumentpriserna för att det ska kunna konstateras att ett samordnat förfarande har ett konkurrensbegränsande syfte.
(se punkterna 459, 460, 548, 549 och 769)
12. Se domen.
(se punkterna 536–538, 717 och 718)
13. Se domen.
(se punkterna 587, 588, 590, 591, 637–639 och 648)
14. Se domen.
(se punkterna 655, 656, 662–668, 670, 688–690 och 724)
15. Se domen.
(se punkterna 657 och 659)
16. Se domen.
(se punkterna 706 och 707)
17. Se domen.
(se punkt 749)
18. Se domen.
(se punkt 751)
19. Se domen.
(se punkterna 754 och 755)
20. Se domen.
(se punkt 792)
21. Se domen.
(se punkterna 799–803)
22. Se domen.
(se punkterna 824–827)
23. Se domen.
(se punkterna 834–837)
24. Se domen.
(se punkterna 841–844, 851 och 854)
25. Se domen.
(se punkterna 857–859)
26. På konkurrensområdet utgör kommissionens tidigare beslutspraxis inte rättslig grund för att böter och beslut i andra ärenden är vägledande vid fastställelsen av om det förekommer diskriminering. Kommissionen förfogar, vad gäller fastställandet av bötesbelopp, över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, och detta utan att vara bunden av sina tidigare bedömningar. Enbart det faktum att kommissionen i sin tidigare beslutspraxis har beviljat en viss nedsättning för ett visst beteende innebär inte att den är skyldig att ge samma proportionella nedsättning vid bedömningen av ett liknande beteende inom ramen för ett senare administrativt förfarande.
Allmänna och vaga argument, enligt vilka företag som legitimt försvarar sig, genom att hävda att de förfaranden som kommissionen har konstaterat inte utgör åsidosättanden av artikel 81 EG, befinner sig i en mindre gynnsam situation än företag som är involverade i förfaranden som uppenbarligen utgör allvarliga överträdelser, kan inte uppenbara att det skett ett åsidosättande av artikel 23 i förordning nr 1/2003, av någon annan bestämmelse eller någon allmän rättsprincip enligt vilken beslutet skulle vara rättsstridigt och som motiverar en nedsättning av böterna. Den enda meningsfulla jämförelsen, inom ramen för ett förfarande för tillämpning av artikel 81 EG, är den mellan enheter som samarbetar frivilligt och företag som avstår helt från att samarbeta, då de sistnämnda inte kan göra anspråk på att ha blivit missgynnade i förhållande till de förstnämnda.
Likabehandlingsprincipen ska tillämpas mot bakgrund av rättssäkerhetsprincipen, enligt vilken ingen till sin egen förmån kan åberopa en rättsstridig åtgärd som gynnat någon annan. När ett företag genom sitt beteende har åsidosatt artikel 81 EG, kan det inte åberopa den omständigheten att en eller två andra ekonomiska aktörer inte har påförts några böter, för att självt undkomma en sanktion, då den situation som de båda andra aktörerna befinner sig i inte ens är föremål för talan vid tribunalen.
(se punkterna 862, 863, 865, 866, 869 och 870)