Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour du travail de Mons (Belgien) den 25 mars 2016 – Miguel José Moreno Osacar mot Ryanair Ltd

(Mål C-169/16)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour du travail de Mons

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Miguel José Moreno Osacar

Motpart: Ryanair Ltd

Tolkningsfråga

Med hänsyn till följande:

Kraven på förutsebara lösningar och rättssäkerhet som präglat antagandet av regler om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, såsom dessa följer av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32), i dess ändrade lydelse enligt Konvention om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges tillträde till konventionen (EGT [C] 15, 1997, s. 1), även kallad Brysselkonventionen, samt av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) (se bland annat dom av den 19 juli 2012, Mahamdia,, [EU:C:2012:491], punkterna 44 och 46).

De särskilda omständigheter som råder inom den europeiska luftfartssektorn, där besättningen hos flygbolag med säte i en av

unionens stater varje dag flyger över Europeiska unionens territorium med utgångspunkt från en stationeringsort som, i likhet med vad som är för handen i förevarande mål, kan vara belägen i en annan av unionens stater.

De särskilda omständigheter som kännetecknar förevarande mål och som beskrivits i skälen till detta [beslut].

Kriteriet som följer av begreppet ”stationeringsort” (såsom denna definieras i bilaga III till förordning EEG nr 3922/91) vilket används i förordning nr 883/2004 för att fastställa den lag om social trygghet som är tillämplig på flygbesättning och kabinbesättning från och med den 28 juni 2012.

Den rättspraxis som utvecklats av Europeiska unionens domstol i de domar som citeras i skälen ovan till förevarande beslut.

Ska begreppet ”den ort där arbetstagaren vanligtvis utför… sitt arbete” enligt artikel 19.2 i rådets förordning nr 44/2001 av den 22 december 2000 tolkas så, att det kan jämställas med begreppet ”stationeringsort” som definieras i bilaga III i rådets förordning nr 3922/91 av den 16 december 1991 såsom ”[d]en av operatören för varje besättningsmedlem fastställda ort där besättningsmedlemmen vanligen inleder och avslutar en tjänstgöringsperiod eller en serie tjänstgöringsperioder och där operatören vanligen inte är ansvarig för besättningsmedlemmens inkvartering” för att fastställa i vilken avtalsslutande stat (och följaktligen dess jurisdiktion) där en arbetstagare vanligtvis utför sitt arbete när arbetstagaren är anställd som besättningsmedlem av ett flygbolag som omfattas av lagstiftningen i en av unionens stater och genomför internationella passagerartransporter med flyg i hela Europeiska unionen då sistnämnda anknytningskriterium – vilket är hänförligt till uttrycket ”stationeringsort” som definieras såsom ”det faktiska centrat för anställningsförhållandet”, eftersom det är den ort där arbetstagaren systematiskt påbörjar och avslutar sin arbetsdag, organiserar sitt dagliga arbete och även, under den period som avtalet gäller, har sin faktiska bostad i närheten – är det kriterium som har den starkaste anknytningen till en avtalsslutande stat och samtidigt säkerställer det mest lämpliga skyddet av den svagaste parten i avtalsförhållandet ?

____________