Överklagande ingett den 24 mars 2017 av Europeiska unionen, företrädd av Europeiska unionens domstol av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 1 februari 2017 i mål T-479/14, Kendrion mot Europeiska unionen

(Mål C-150/17 P)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Europeiska unionen, företrädd av Europeiska unionens domstol (ombud: J. Inghelram och E. Beysen)

Övriga parter i målet: Kendrion NV och Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva punkt 1 i domslutet i den överklagade domen,

avslå Kendrions yrkande i första instans om ersättning för den materiella skada som bolaget påstår sig ha lidit eller, i andra hand, reducera denna ersättning till 175 709,87 euro, och

förplikta Kendrion att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat tre grunder till stöd för sitt överklagande.

Den första grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av begreppet orsakssamband då tribunalen fastslog att åsidosättandet av principen om rimlig frist för dom var den avgörande orsaken till den påstådda materiella skada som bestod i kostnader för en bankgaranti, även om det enligt fast rättspraxis är upp till ett företag att välja att inte betala böterna under tiden som målet handläggs vid unionsdomstolarna.

Den andra grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av begreppet skada, då tribunalen inte tillämpade samma villkor avseende den påstådda materiella skada som avsåg betalning av kostnader för en bankgaranti som den tillämpade avseende den påstådda skadan för betalning av ränta på böterna, nämligen att sökanden i första instans skulle visa att den ekonomiska belastningen för sistnämnda betalning var större än den fördel som sökanden kunde uppnå genom att inte betala böterna.

Den tredje grunden avser felaktig rättstillämpning vid fastställandet av den tidsperiod under vilken den påstådda materiella skadan skedde, då tribunalen utan motivering fastslog att den period då den påstådda materiella skadan som bestod i att betala kostnaderna för bankgarantin kunde vara en annan period än den period avseende vilken tribunalen fastställt att den rättstridiga handling förelåg som skulle ha orsakat skadan.

____________