Mål C‑677/11

Doux Élevage SNC

och

Coopérative agricole UKL-ARREE

mot

Ministère de l’Agriculture, de l’Alimentation, de la Pêche, de la Ruralité et de l’Aménagement du territoire

och

Comité interprofessionnel de la dinde française (CIDEF)

(begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État (Frankrike))

”Artikel 107.1 FEUF – Statligt stöd – Begreppet statliga medel – Begreppet statens ansvar – Branschorganisationer inom jordbruket – Godkända organisationer – Gemensamma åtgärder som dessa organisationer beslutat i yrkesgruppens intresse – Finansiering genom avgifter som nämnda organisationer infört frivilligt – Myndighetsbeslut genom vilket dessa avgifter gjorts obligatoriska för samtliga yrkesutövare i en viss produktionsgren inom jordbruket”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 30 maj 2013

1.        Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Stöd som härrör från statliga medel

(Artikel 107.1 FEUF)

2.        Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Stöd som härrör från statliga medel – Beslut av en nationell myndighet genom vilket ett branschavtal – genom vilket det har införts en avgift och genom vilket denna avgift således gjorts obligatorisk, för att göra det möjligt att genomföra åtgärder för kommunikation, marknadsföring, externa kontakter, kvalitetssäkring, forskning och skydd för intressena inom sektorn – utvidgas till att omfatta samtliga yrkesutövare inom en viss produktionsgren – Omfattas inte

(Artikel 107.1 FEUF)

1.        Se domen.

(se punkterna 24–28)

2.        Artikel 107.1 FEUF ska tolkas på så sätt att en nationell myndighets beslut, som innebär att ett avtal – genom vilket det har införts en avgift inom ramen för en branschorganisation som godkänts av den nationella myndigheten och genom vilket denna avgift således gjorts obligatorisk, för att göra det möjligt att genomföra åtgärder för kommunikation, marknadsföring, externa kontakter, kvalitetssäkring, forskning och skydd för intressena inom sektorn – utvidgas till att omfatta samtliga yrkesutövare i en viss produktionsgren inom jordbruket, inte ska anses ha inslag av statligt stöd.

Det är nämligen så, att de nationella myndigheterna inte faktiskt kan använda de medel som härrör från sådana avgifter för att stödja vissa företag. Det är den berörda branschorganisationen som bestämmer hur dessa medel ska användas, vilket uteslutande sker enligt de mål som organisationen själv har fastställt. Medlen kontrolleras inte heller fortlöpande av staten och de kan inte disponeras av de statliga myndigheterna.

Myndigheterna agerar dessutom endast som ett ”verktyg” för att göra de avgifter som branschorganisationerna infört för ändamål som de själva fastställt obligatoriska. Således kan varken statens befogenhet att godkänna en branschorganisation eller dess befogenhet att utvidga ett branschavtal till att omfatta samtliga yrkesutövare i en produktionsgren anses medföra att de åtgärder som vidtas av branschorganisationen ska tillskrivas staten.

Slutligen blir inte de privata medel som branschorganisationerna använder offentliga medel enbart på grund av att de används tillsammans med medel som kan härröra från den statliga budgeten.

(se punkterna 36, 40, 41, 44 och 45 samt domslutet)