YTTRANDE 1/09

Yttrande enligt artikel 218.11 FEUF

”Yttrande enligt artikel 218.11 FEUF – Utkast till avtal – Inrättande av ett enhetligt system för patenttvister – Domstolen för europeiska patent och gemenskapspatent – Utkastets förenlighet med fördragen”

Sammanfattning av yttrandet

1.        Internationella avtal – Avtal om inrättande av ett enhetligt system för patenttvister – Domstolens yttrande – Begäran om yttrande som ingetts i det inledande skedet av förhandlingarna eller innan dessa inletts – Rådet har begärt ett yttrande utan samråd med parlamentet – Upptagande till sakprövning – Villkor

(Artikel 218.11 FEUF)

2.        Internationella avtal – Avtal om inrättande av ett enhetligt system för patenttvister – Inrättande av en domstol för europeiska patent och gemenskapspatent – Förenlighet med fördragen

(Artiklarna 262 FEUF och 344 FEUF)

3.        Internationella avtal – Avtal om inrättande av ett enhetligt system för patenttvister – Inrättande av en domstol för europeiska patent och gemenskapspatent – Denna domstols exklusiva behörighet att pröva talan som väcks av enskilda samt avseende tolkningen och tillämpningen av unionsrätten på området för gemenskapspatent – Oförenlig med unionens institutionella ram och ramen för unionens domstolar

(Artiklarna 4.3 FEU och 19.1 FEU; artiklarna 258 FEUF–260 FEUF och 267 FEUF)

1.        Parlamentet, rådet, kommissionen eller en medlemsstat får enligt artikel 218.11 FEUF inhämta domstolens yttrande över huruvida ett planerat avtal är förenligt med bestämmelserna i fördragen. Denna bestämmelse syftar till att förekomma de komplikationer som skulle kunna uppstå till följd av att talan väcks avseende huruvida internationella avtal som är bindande för unionen är förenliga med fördragen. Ett rättsligt beslut, i vilket det – sedan ett för unionen bindande internationellt avtal ingåtts – eventuellt konstateras att detta avtal med hänsyn till innehållet eller förfarandet för dess ingående är oförenligt med bestämmelserna i fördragen, skulle nämligen kunna orsaka allvarliga svårigheter, inte bara på unionsplanet, utan även för de internationella relationerna, och innebära risk för att alla berörda parter, däribland tredjeland, lider men.

Den omständigheten att ifrågavarande avtal kan ingås först efter samråd med parlamentet, eller till och med först efter det att parlamentet lämnat sitt godkännande och att eventuellt åtföljande lagstiftningsåtgärder inom unionen omfattas av ett lagstiftningsförfarande som inbegriper denna institution, inverkar inte på rådets möjligheter att begära ett yttrande från domstolen enligt artikel 218.11 FEUF.

Det förutsätts vidare inte att det föreligger en slutgiltig överenskommelse mellan de berörda institutionerna för att en begäran om yttrande ska kunna framställas med stöd av artikel 218.11 FEUF. Den rätt som rådet, parlamentet, kommissionen och medlemsstaterna har att inhämta domstolens yttrande kan nämligen utövas individuellt utan något som helst samråd och utan att invänta det slutliga resultatet av ett därmed sammanhängande lagstiftningsförfarande. Parlamentet bibehåller under alla omständigheter rätten att självt framställa en begäran om yttrande.

Dessutom kan en begäran om yttrande riktas till domstolen innan förhandlingar påbörjas på internationell nivå när det tilltänkta avtalets ändamål är känt, även om ett antal alternativ fortfarande är möjliga och det föreligger meningsskiljaktigheter med avseende på hur de ifrågavarande texterna ska avfattas. Det förutsätts dock att de handlingar som ges in till domstolen möjliggör för denna att göra en tillräckligt säker bedömning såvitt avser den av rådet ställda frågan. Det kan heller inte bestridas att begäran om yttrande kan upptas till prövning med motiveringen att rådet ännu inte har fattat ett beslut om att inleda förhandlingarna på det internationella planet.

(se punkterna 47, 48, 53, 55 och 56)

2.        Artikel 262 FEUF kan inte utgöra hinder mot att domstolen för europeiska patent och gemenskapspatent upprättas. Det är enligt denna artikel förvisso möjligt att tillerkänna domstolen vissa delar av den behörighet som det föreslagits att domstolen för europeiska patent och gemenskapspatent ska tilldelas. Den metod som anges i artikeln är emellertid inte den enda tänkbara för att upprätta en enhetlig domstol på patentområdet. I artikel 262 FEUF föreskrivs nämligen en möjlighet att utvidga unionsdomstolarnas behörighet till att omfatta tvister som rör tillämpningen av de unionsrättsakter genom vilka europeiska immateriella rättigheter skapas. Denna bestämmelse medför således inte att domstolen ges ensamrätt på det ifrågavarande området, och bestämmelsen påverkar inte valet av den domstolsstruktur som kan inrättas för att avgöra tvister mellan enskilda avseende immateriella rättigheter.

Inte heller artikel 344 FEUF kan utgöra hinder mot att domstolen för europeiska patent och gemenskapspatent upprättas, eftersom det enligt denna bestämmelse endast är förbjudet för medlemsstaterna att lösa tvister om tolkningen eller tillämpningen av fördragen på annat sätt än som bestämts genom fördragen. Den behörighet som enligt utkastet till avtal om inrättande av ett enhetligt system för patenttvister ska tilldelas domstolen för europeiska patent och gemenskapspatent avser emellertid endast tvister mellan enskilda på detta område.

(se punkterna 61–63)

3.        Den internationella domstol som planeras enligt utkastet till avtal om inrättande av ett enhetligt system för patenttvister, för närvarande kallat domstolen för europeiska patent och gemenskapspatent, ska tolka och tillämpa inte bara bestämmelserna i detta avtal, utan även den framtida förordningen om gemenskapspatent och andra unionsrättsliga instrument, bland annat förordningar och direktiv mot bakgrund av vilka den ovannämnda förordningen i förekommande fall ska läsas, nämligen bestämmelser om andra immaterialrättsliga system samt bestämmelserna i EUF-fördraget om den gemensamma marknaden och konkurrensrätten. Denna domstol kan på samma sätt vara föranledd att pröva en tvist avseende de grundläggande rättigheterna och de allmänna principerna i unionsrätten eller rent av att undersöka giltigheten hos en av unionens rättsakter.

Domstolen är visserligen inte behörig att avgöra direkt talan mellan enskilda i fråga om patent, eftersom medlemsstaternas domstolar har denna behörighet. Dessa kan emellertid inte ge en domstol som har upprättats genom ett internationellt avtal behörighet att lösa sådana tvister, när nämnda avtal utgör hinder för att dessa domstolar utför sin uppgift att genomföra unionsrätten i egenskap av ”allmänna” domstolar i unionens rättsordning och därmed innebär att de fråntas den möjlighet, eller i förekommande fall och till och med skyldighet, som föreskrivs i artikel 267 FEUF att hänskjuta frågor på det ifrågavarande området. Det system som införts genom denna artikel är väsentligt för att upprätthålla gemenskapskaraktären hos den rättsordning som införts genom fördragen och syftar till att säkerställa att denna rättsordning under alla förhållanden får samma verkan i samtliga medlemsstater. Genom detta system har således ett direkt samarbete inrättats mellan domstolen och de nationella domstolarna, inom ramen för vilket de nationella domstolarna är nära delaktiga i att unionsrätten ges en korrekt tillämpning och enhetlig tolkning samt i att enskildas rättigheter enligt denna rättsordning skyddas.

I utkastet till avtal föreskrivs emellertid ett förfarande för förhandsavgörande. Enligt detta förbehålls domstolen för europeiska patent och gemenskapspatent möjligheten att begära förhandsavgörande på avtalets tillämpningsområde, medan de nationella domstolarna inte ges denna möjlighet. Ett avgörande från domstolen för europeiska patent och gemenskapspatent som innebär ett åsidosättande av unionsrätten kan för övrigt inte bli föremål för en talan om fördragsbrott och inte heller medföra något ekonomiskt ansvar för en eller flera medlemsstater på grund av ansvar för överträdelse av unionsrätten.

Genom det tilltänkta avtalet ges en internationell domstol som är placerad utanför unionens institutionella ram och utanför ramen för unionens domstolar exklusiv behörighet vad avser ett stort antal olika slag av talan som väcks av enskilda på patentområdet samt vad avser att tolka och tillämpa unionsrätten inom det området. Härigenom fråntas medlemsstaternas domstolar sin behörighet att tolka och tillämpa unionsrätten och domstolen sin behörighet att besvara frågor som de ovannämnda domstolarna hänskjuter för förhandsavgörande. Genom det tilltänkta avtalet förändras således karaktären av de behörigheter som unionens institutioner och medlemsstaterna har enligt fördragen och vilka är nödvändiga för att bibehålla karaktären av unionsrätten.

(se punkterna 71, 78, 80, 81, 83, 84, 86, 88 och 89)