Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Handelsgerichts Wien (Österrike) den 20 maj 2016 – RMF Financial Holdings Sàrl mot Heta Asset Resolution AG

(Mål C-282/16)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Handelsgericht Wien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: RMF Financial Holdings Sàrl

Motpart: Heta Asset Resolution AG

Tolkningsfrågor

Ska artikel 2.1 punkterna 2 och 23 i direktiv 2014/59/EU1 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag jämförd med artikel 4.1 punkt 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/20132 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, enligt vilka ett kreditinstitut är ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning (CRR-institut), tolkas så, att artikel 1.1 i direktiv 2014/59/EU även är tillämplig på en avvecklingsenhet (avvecklingsbolag) som inte längre innehar någon bankrättslig koncession för att utöva bankverksamhet, respektive på grundval av en lagstadgad koncession endast får utöva (bank-)verksamhet i syfte att främja portföljavvecklingen?

Om fråga 1 ska besvaras nekande: Ska artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG3 av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (i dess lydelse enligt artikel 117 punkt 1 i direktiv 2014/59/EU) tolkas så, att en nedskrivningsåtgärd som vidtas av en nationell förvaltningsmyndighet – även med beaktande av artikel 17.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna – (trots ett nekande svar på fråga 1) utan vidare formaliteter får full rättsverkan mot personer med hemvist i andra medlemsstater?

Om fråga 1 ska besvaras nekande: Utgör den i unionsrätten stadgade fria rörligheten för kapital enligt artikel 63.1 FEUF hinder mot en nationell bestämmelse genom vilken tillämpningsområdet för direktiv 2014/59/EU utvidgas till en avvecklingsenhet (avvecklingsbolag) som inte längre innehar någon bankrättslig koncession för att utöva bankverksamhet, respektive på grundval av en lagstadgad koncession endast får utöva (bank-)verksamhet i syfte att främja portföljavvecklingen?

Om fråga 1 ska besvaras nekande: Ska unionsrätten mot bakgrund av principen om ändamålsenlig verkan och den i artikel 4.3 FEU föreskrivna principen om lojalt samarbete tolkas så, att en nedskrivningsåtgärd som vidtas av en nationell förvaltningsmyndighet i en annan medlemsstat även ska erkännas för det fall då bestämmelserna i direktiv 2014/59/EU enligt nationell rätt även ska tillämpas på ett institut som vid ikraftträdandet av direktiv 2014/59/EU den 2 juli 2014 fortfarande var ett kreditinstitut i den mening som avses i artikel 4.1 punkt 1 i förordning (EU) nr 575/2013 (CRR-institut), vilket emellertid redan hade förlorat denna egenskap innan fristen för införlivandet av direktiv 2014/59/EU med nationell rätt hade löpt ut den 31 december 2014?

Om fråga 1 ska besvaras jakande: Ska begreppet ”skuld med säkerhet” i artikel 2.1 punkt 67 och artikel 44.2 b i direktiv 2014/59/EU om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag, särskilt med beaktande av artikel 1.2 i direktiv 2014/59/EU, tolkas så, att begreppet även omfattar skulder för vilka ett offentligrättsligt förvaltningsområde (här den österrikiska delstaten Kärnten) genom lag har övertagit en garanti?

Om fråga 1 ska besvaras jakande: Ska artikel 43.2 b och artikel 59.3 b och 59.4 i direktiv 2014/59/EU tolkas så, att de utgör hinder mot en nationell bestämmelse, vilken innebär att en åtgärd som överensstämmer med skuldnedskrivningsverktyget i artikel 43 i direktiv 2014/59/EU genomförs i en situation i vilken det inte längre föreligger någon realistisk möjlighet att återställa institutets bärkraft samt det inte heller föreligger någon överföring av systemrelevanta tjänster till broinstitut eller någon avyttring av andra delar av institutet, utan institutets enda verksamhetsföremål utgörs av att förvalta tillgångar, rättigheter och skulder i syfte att åstadkomma en ordnad, aktiv och bästa möjliga avyttring av dessa enskilda tillgångar, rättigheter och skulder (portföljavveckling)? Krävs det i en sådan situation – i enlighet med villkoren i direktiv 2014/59/EU – att likvidationen av denna avvecklingsenhet (avvecklingsbolag), i första hand ska ske inom ramen för ett ordnat insolvensförfarande?

____________

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 2013, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (EUT L 125, 2001, s. 15).