Begäran om förhandsavgörande framställd av Varhoven administrativen sad (Bulgarien) den 7 juni 2017 – Virginie Marie Gabriel Guigo/Fond ”Garantirani vzemania na rabotnitsite i sluzhitelite”
(Mål C-338/17)
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Varhoven administrativen sad
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Virginie Marie Gabriel Guigo
Motpart: Fond ”Garantirani vzemania na rabotnitsite i sluzhitelite”
Tolkningsfrågor
Ska artiklarna 151 FEUF och 153 FEUF samt artiklarna 3, 4, 11 och 12 i direktiv 2008/94 tolkas så, att de tillåter en nationell bestämmelse som artikel 4.1 i lagen om arbetstagarnas garanterade fordringar vid arbetsgivarens insolvens (Zakon za Garantiranite vzemania na rabotnitsite i sluzhitelite pri nesastoyatelnost na rabotodatelia), enligt vilken personer vars anställningsförhållande upphörde före den fastställda period på tre månader som föregick registreringen av beslutet att inleda ett insolvensförfarande mot arbetsgivaren inte omfattas av skyddet för utestående arbetsrelaterade fordringar?
2. Om fråga 1 ska besvaras jakande: Ska principen om medlemsstaternas processuella autonomi med beaktande av principerna om likvärdighet, effektivitet och proportionalitet inom ramen för den sociala målsättningen i artiklarna 151 FEUF och 153 FEUF och i direktiv 2008/94 tolkas så, att de tillåter en nationell åtgärd såsom artikel 25 i Zakon za Garantiranite vzemania na rabotnitsite i sluzhitelite pri nesastoyatelnost na rabotodatelia, enligt vilken rätten att göra gällande och erhålla betalning av garanterade fordringar bortfaller när en frist på två månader har löpt ut från tidpunkten för registreringen av beslutet att inleda ett insolvensförfarande, om medlemsstatens nationella lagstiftning innehåller en sådan bestämmelse som artikel 358.1 led 3 i arbetsmarknadslagen (Kodeks na truda), enligt vilken fristen för att göra gällande utestående arbetsrelaterade fordringar uppgår till tre år från den tidpunkt när fordran skulle ha betalats och betalningar som företagits efter denna tidpunkt inte anses ha gjorts utan rättslig grund?
3. Ska artikel 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att den tillåter en sådan åtskillnad mellan arbetstagare med utestående fordringar vars anställningsförhållande upphörde före den fastställda perioden på tre månader som föregick registreringen av beslutet att inleda ett insolvensförfarande mot arbetsgivaren och arbetstagare vars anställningsförhållande upphörde under den fastställda perioden på tre månader, å ena sidan, och mellan dessa arbetstagare och arbetstagare vars anställningsförhållande upphör och som enligt artikel 358.1 led 3 i Kodeks na truda har rätt till skydd för sina utestående fordringar under en period på tre år från den tidpunkt när fordran skulle ha betalats, å andra sidan?
4. Ska artikel 4 jämförd med artikel 3 i direktiv 2008/84 samt med proportionalitetsprincipen tolkas så, att en sådan bestämmelse som artikel 25 i Zakon za Garantiranite vzemania na rabotnitsite i sluzhitelite pri nesastoyatelnost na rabotodatelia är tillåten, enligt vilken rätten att göra gällande och erhålla betalning av garanterade fordringar bortfaller automatiskt och utan någon möjlighet till individuell bedömning av de relevanta omständigheterna när en frist på två månader har löpt ut räknat från tidpunkten för registreringen av beslutet att inleda insolvensförfarandet?
____________