Förenade målen C‑399/10 P och C‑401/10 P
Bouygues SA et Bouygues Télécom SA
mot
Europeiska kommissionen m.fl.
”Överklaganden – Statligt stöd – Finansiella åtgärder till förmån för France Télécom – Planerat aktieägartillskott– Offentliga uttalanden av en medlem av den franska regeringen – Beslut i vilket stödet förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden och i vilket det inte fastställs att det ska återkrävas – Begreppet statligt stöd – Begreppet ekonomisk fördel – Begreppet ianspråktagande av statliga medel”
Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 19 mars 2013
1. Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Beslut att inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF – Fastställande av föremålet för det administrativa förfarandet– Klagomål mot flera åtgärder – Kommissionens ställningstagande till vissa av klagomålen– Avvisning av klagomålen mot övriga åtgärder – Omfattas inte
(Artikel 108.2 och 108.3 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artiklarna 4.4, 6.1 och 13.1)
2. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Beviljande av en fördel med ianspråktagande av statliga medel– Fördel som innebär en minskning av statens budget eller risk för en sådan minskning – Avsaknad av överenstämmelse eller motsvarighet mellan den beviljade fördelen och minskningen av budgeten – Omfattas – Fördel i form av flera på varandra statliga ingripanden och som det är möjligt att skilja åt – Helhetsbedömning av de vidtagna åtgärderna
(Artiklarna 107.1 FEUF och 108 FEUF)
1. Enligt artikel 4.4, 6.1 och 13.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 EG är ett beslut att inleda det formella granskningsförfarandet av ett statligt stöd och en uppmaning till berörda parter att inkomma med synpunkter nödvändiga för att kunna fastställa föremålet för det administrativa förfarandet och för att säkerställa att kommissionen får tillgång till så omfattande upplysningar som möjligt.
Om kommission således beslutar – till följd av ett klagomål rörande flera åtgärder som vidtagits av regeringen i en medlemsstat, inbegripet offentliga uttalanden av denna – att endast inleda det formella granskningsförfarandet mot vissa av dessa åtgärder kan inte den omständigheten att kommissionen inte tagit ställning till om uttalandena kan kvalificeras som statligt stöd i detta förfarande i sig likställas med ett beslut att avslå klagandens påståenden. I avsaknad av ett tilläggsbeslut att utvidga föremålet för det berörda administrativa förfarandet till frågan huruvida dessa uttalanden i sig utgjorde statligt stöd har kommissionen inte genom beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet gett klaganden medhåll i dessa delar av klagomålet.
(se punkterna 70–72, 77 och 78)
2. Endast fördelar som ges direkt eller indirekt med hjälp av statliga medel eller utgör en extra kostnad för staten ska betraktas som stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Kommissionen ska därför för att kunna fastställa att statligt stöd föreligger enligt denna bestämmelse kunna visa på ett tillräckligt direkt samband mellan den fördel som beviljas stödmottagaren och en minskning av statens budget, eller en tillräckligt konkret ekonomisk risk för en belastning av denna budget. Det är däremot inte nödvändigt att en sådan minskning eller en sådan risk motsvarar eller överensstämmer med nämnda fördel och inte heller att fördelen har en sådan minskning eller en sådan risk som motprestation eller är av samma art som det ianspråktagande av statliga medel som fördelen härrör från.
Vid flera statliga ingripanden som tar sig olika former ska ingripandena emellertid bedömas med utgångspunkt i vilka verkningar de har och det kan inte uteslutas att flera på varandra följande statliga ingripanden, vid tillämpning av artikel 107.1 FEUF, ska betraktas som ett enda ingripande. Så kan bland annat vara fallet när de på varandra följande ingripandena, mot bakgrund av bland annat deras tidsföljd och syfte samt företagets situation vid tidpunkten för ingripandena, uppvisar så nära samband att det är omöjligt att skilja dem åt
(se punkterna 99, 100, 103, 104, 109 och 110)