Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 7 april 2017 – X, Y mot Staatsscretaris van Veiligheid en Justitie

(Mål C-180/17)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: X, Y

Motpart: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

Tolkningsfrågor

Ska artikel 13 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98.) (återvändandedirektivet), jämförd med artiklarna 4, 18, 19.2 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att ett överklagande – om det enligt nationell rätt är möjligt att tillgripa ett sådant rättsmedel mot ett beslut innehållande ett beslut om återvändande i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2008/115/EG – enligt unionsrätten automatiskt ska ha suspensiv verkan om tredjelandsmedborgaren hävdar att verkställandet av beslutet om återvändande medför en allvarlig risk för att principen om non-refoulment åsidosätts? Ska avlägsnandet av den berörda tredjelandsmedborgaren med andra ord i så fall skjutas upp till dess att fristen för att inge ett överklagande har löpt ut eller, om ett sådant överklagande inges, till dess att överklagandet har avgjorts, utan att den berörda tredjelandsmedborgaren behöver göra en separat ansökan härom?

Ska artikel 46 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning) (EUT L 180, 2013, s. 60), jämförd med artiklarna 4, 18, 19.2 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så, att ett överklagande – om det enligt nationell rätt är möjligt att tillgripa ett sådant rättsmedel vid avslag på en ansökan om internationellt skydd – enligt unionsrätten automatiskt ska ha suspensiv verkan? Ska avlägsnandet av den sökande med andra ord i så fall skjutas upp till dess att fristen för att inge ett överklagande har löpt ut eller, om ett sådant överklagande inges, till dess att överklagandet har avgjorts, utan att den sökande behöver göra en separat ansökan härom?

Har det för ovannämnda krav på suspensiv verkan betydelse huruvida den ansökan om internationellt skydd som låg till grund för överklagandet till första instans och det efterföljande överklagandet till andra instans avslogs på en av de grunder som anges i artikel 46.6 i direktiv 2013/32/EU? Eller gäller kravet för alla kategorier av asylbeslut som anges i detta direktiv?

____________