Överklagande ingett den 12 april 2016 av Dirk Andres (konkursförvaltare i konkursboet Heitkamp BauHolding GmbH), tidigare Heitkamp BauHolding GmbH, av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 4 februari 2016 i mål T-287/11, Heitkamp BauHolding GmbH mot Europeiska kommissionen
(Mål C-203/16 P)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Dirk Andres (konkursförvaltare i konkursboet Heitkamp BauHolding GmbH (ombud: W. Niemann, S. Geringhoff, P. Dodos, Rechtsanwälte)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland
Klagandens yrkanden
I första hand ska tribunalens dom av den 4 februari 2016 i mål T-287/11 upphävas i den del talan ogillades (punkterna 2 och 3 i domslutet) och klagandens yrkande i första instans bifallas såtillvida att kommissionens beslut 2011/527/EU av den 26 januari 2011 om det statliga stöd C 7/10 (f.d. CP 250/09 och NN 5/10) som Tyskland beviljat genom ”KStG, Sanierungsklausel”1 ska ogiltigförklaras,
i andra hand ska punkt 1 i domslutet i den överklagade domen upphävas i den del talan ogillades (punkterna 2 och 3 i domslutet) och målet återförvisades till tribunalen,
kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Klagandena har till stöd för överklagandet anförd följande grunder:
Klaganden har gjort gällande att det föreligger ett fel i förfarandet. Tribunalen har underlåtit att motivera, eller endast motsägelsefullt motiverat, sina slutsatser angående fastställandet av referenssystemet, bestämmelsens selektivitet och huruvida den är berättigad, och tribunalen åsidosatte därmed även klagandens rätt att yttra sig genom att den inte beaktade dennes argument.
Klaganden har vidare gjort gällande ett åsidosättande av artikel 107 FEUF och har därvid anfört följande tre grunder:
Tribunalen har på ett felaktigt sätt fastställt referenssystemet, eftersom den genom att blanda samman den första och den andra delen i selektivitetsprövningen drog den felaktiga slutsatsen att bestämmelsen om förbud mot att överföra underskott enligt § 8c stycke 1 KStG utgjorde den relevanta grundregeln och att en överföring av underskott enligt ”Sanierungsklausel”(bestämmelse om företagsrekonstruktion) i § 8c stycke 1a KStG skulle anses utgöra undantaget från denna grundregel. Tribunalen beaktade härvid inte att ”Sanierungsklausel” utgjorde en del av den allmänna normala skatteregeln om överföring av underskott enligt § 10d EStG, vilken grundar sig på tysk författningsrätt.
Vidare har tribunalen felaktigt funnit att ”Sanierungsklausel” är selektiv. Tribunalen bortsåg ifrån att ”Sanierungsklausel” inte alls innebär ett fastställande av ett personligt tillämpningsområde, utan tvärtom är tillgänglig för alla företag oberoende av deras art och ändamål. ”Sanierungsklausel” är utan åtskillnad tillämplig på alla företag som drabbas av ekonomiska svårigheter. I detta sammanhang har tribunalen även bortsett ifrån det förhållandet att företag som befinner sig i svårigheter och sunda företag inte i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i den jämförbar situation, med hänsyn till det relevanta ändamålet med bestämmelsen om förbud mot överföring av underskott, nämligen att förhindra risken för missbruk i samband med överföring av underskott. I de fall som omfattas av ”Sanierungsklausel” är missbruk av underskott uteslutet med hänsyn till lagstiftarens befogenhet att kategorisera.
Slutligen har tribunalen felaktigt dragit slutsatsen att ”Sanierungsklausel” under alla omständigheter inte ska anses vara berättigad. Klaganden har gjort gällande att ”Sanierungsklausel” inte har till syfte att gynna företag i svårigheter, utan avser att beskatta dessa företag enligt principen om att skatt ska betalas efter betalningsförmåga, som är en inneboende princip i den tyska skatterätten. I synnerhet riktar sig bestämmelsen mot ett bibehållande av underskott som kan innebära att så kallade ”fiktiva vinster” blir skattefria, vilket uppkommer när lånefordringar efterges, och dessa sedan kvittats mot underskott.
____________1 EUT L 235, s. 26.