DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)
den 6 oktober 2011 (*)
”Fri rörlighet för varor – Kvantitativa restriktioner – Åtgärder med motsvarande verkan – En person bosatt i en medlemsstat importerar ett fordon som redan är registrerat i en annan medlemsstat – Miljöbonus – Villkor – Registreringsbevis som intygar att det är fråga om visningsfordon”
I mål C‑443/10,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunal administratif de Limoges (Frankrike) genom beslut av den 9 september 2010, som inkom till domstolen den 14 september 2010, i målet
Philippe Bonnarde
mot
Agence de Services et de Paiement,
meddelar
DOMSTOLEN (femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden J.-J. Kasel samt domarna A. Borg Barthet (referent) och M. Ilešič,
generaladvokat: N. Jääskinen,
justitiesekreterare: handläggaren A. Impellizzeri,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 19 maj 2011,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Frankrikes regering, genom G. de Bergues och S. Menez, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom G. Wilms, A. Marghelis och A. Kostova Bourgeix, samtliga i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF samt artikel 1 i rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (EGT L 138, s. 57), i dess lydelse enligt kommissionens direktiv 2003/127/EG av den 23 december 2003 (EUT L 10, 2004, s. 29) (nedan kallat direktiv 1999/37).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Philippe Bonnarde och generaldirektören för Centre national pour l’aménagement des structures des exploitations agricoles (nedan kallad Cnasea) (fransk myndighet för utbetalning av jordbruksstöd med mera), med anledning av att generaldirektören inte beviljade Philippe Bonnarde ett stöd benämnt ”miljöbonus – Grenelle-konferensen om miljön” (nedan kallad miljöbonus) för köp av ett visningsmotorfordon i en annan medlemsstat.
Tillämpliga bestämmelser
Unionslagstiftningen
3 I artikel 1 i direktiv 1999/37 föreskrivs följande:
”Detta direktiv skall gälla för handlingar som utfärdas av medlemsstaterna vid registrering av fordon.
Det skall inte påverka medlemsstaternas rätt att för tillfällig registrering av fordon använda handlingar som i förekommande fall inte på alla punkter uppfyller kraven i detta direktiv.”
4 I artikel 3.1 första stycket i direktivet stadgas följande:
”Medlemsstaterna skall utfärda ett registreringsbevis för de fordon som skall registreras enligt deras nationella lagstiftning. Beviset skall bestå av antingen en enda del i enlighet med bilaga I, eller av två delar i enlighet med bilagorna I och II.”
5 I punkt II.7 i bilaga I till direktiv 1999/37 föreskrivs att medlemsstaterna får tillfoga ytterligare upplysningar till del I av registreringsbeviset.
Den nationella lagstiftningen
6 I artikel 63.5 i lag nr 2007-1824 av den 25 december 2007 om finanser (rättelse för år 2007) (loi n° 2007-1824, du 25 décembre 2007, de finances rectificative pour 2007) (JORF av den 28 december 2007, s. 21482) föreskrivs följande:
”En stödfond för köp av nollemissionsfordon har inrättats i syfte att … dela ut stöd för köp av nollemissionsfordon, som i förekommande fall kan kompletteras med stöd för att ta förorenande fordon ur bruk.
Fondens förvaltningsorgan och villkoren för hur fonden ska förvaltas anges i dekret.”
7 I artikel 1 i dekret nr 2007-1873 av den 26 december 2007 om inrättande av en stödfond för köp av nollemissionsfordon (décret n° 2007-1873, du 26 décembre 2007, instituant une aide à l’acquisition des véhicules propres) (JORF av den 30 december 2007, s. 21846) (nedan kallat dekret nr 2007-1873 i dess ursprungliga lydelse), i dess lydelse enligt dekret nr 2009-66 av den 19 januari 2009 (JORF av den 20 januari 2009, s. 1098) (nedan kallat dekret nr 2007-1873 i dess ändrade lydelse), stadgas följande:
”Stöd från stödfonden för köp av nollemissionsfordon enligt artikel 63 i lag nr 2007-1824 av den 25 december 2007 om finanser (rättelse för år 2007) ska beviljas varje person bosatt eller etablerad i Frankrike, med undantag för statsförvaltningen, som förvärvar eller hyr – enligt ett leasingavtal med möjlighet till köp eller ett leasingavtal som löper på minst två år – ett motordrivet markfordon som på dagen för faktureringen uppfyller följande villkor:
1) Fordonet tillhör kategorin personbilar eller skåpbilar i den mening som avses i artikel R. 311-1 i den franska vägtrafiklagen (code de la route) och en fordonskategori där mätning av koldioxidutsläpp företas i enlighet med bestämmelserna i direktiv 80/1268/EEG av den 16 december 1980 eller i förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007.
2) Fordonet får inte tidigare ha registrerats i Frankrike eller i utlandet.
3) Fordonet är registrerat i en slutgiltig kategori i Frankrike.
4) Fordonet är inte avsett att överlåtas av köparen i egenskap av nytt fordon.
…”
8 I artikel 2 andra stycket i dekret nr 2007-1873 i dess ursprungliga lydelse föreskrivs följande:
”Återförsäljare och ombud för fordonsmärken kan inte få stöd enligt artikel 1 för nya personbilar som de använder som visningsexemplar. Vid tillämpning av stödordningen enligt artikel 1 ska emellertid dessa personbilar, som utgör visningsexemplar, betraktas som nya om de säljs eller leasas ut inom tolv månader efter det första registreringstillfället.”
9 I artikel 2 andra stycket i dekret nr 2007-1873 i dess ändrade lydelse stadgas följande:
”Återförsäljare och ombud för fordonsmärken kan inte få stöd enligt artikel 1 för nya fordon som tillhör en av kategorierna i punkt 1 i artikeln och som de använder som visningsexemplar. Vid tillämpning av stödordningen enligt artikel 1 ska emellertid dessa fordon, som utgör visningsexemplar i Frankrike, betraktas som nya om de säljs eller leasas ut inom tolv månader efter det första registreringstillfället.”
10 I artikel 29 i förordning av den 5 november 1984, ersatt av förordning av den 9 februari 2009 om fordonsregistrering (arrêté du 9 février 2009 relatif aux modalités d’immatriculation des véhicules) – i vilken artikeln återges utan ändring –, anges följande:
”Med visningsfordon avses ett nytt fordon på minst 3,5 tons totalvikt som under minst tre månader och högst ett år används som visningsexemplar, det vill säga nyttjas av återförsäljare och ombud för fordonsmärken (inbegripet tillverkare och importörer) för presentation, provkörning och försäljning mot kundkretsen.
Varje fordon som registrerats enligt villkoren ovan kan användas som visningsexemplar, oavsett modell och fordonsslag (personbil, motorcykel, skåpbil, släpvagn etcetera).
De tidsfrister som anges ovan löper från dagen för den första registreringen enligt registreringsbeviset.
Enligt artikel 1635 bis H (II) i allmänna skattelagen (code général des impôts) ställs registreringsbevis ut utan kostnad för dessa fordon. På dessa bevis finns angivet ’visningsfordon’.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
11 Under januari 2009 köpte Philippe Bonnarde ett motorfordon tillhörande PSA-Belgique av en bilåterförsäljare i Belgien. Fordonet hade registrerats först i denna medlemsstat innan Philippe Bonnarde importerade det till Frankrike. Där registrerades fordonet den 4 februari 2009.
12 Philippe Bonnarde ansökte om miljöbonus för sitt köp av detta föga förorenande motorfordon, i dess egenskap av visningsfordon. Fordonet såldes åtta månader efter det första registreringstillfället och det hade gått ungefär 6 000 kilometer.
13 I beslut av den 23 februari 2009 avslog generaldirektören för Cnasea denna ansökan med motiveringen att nämnda fordon redan hade registrerats utomlands, närmare bestämt den 20 maj 2008 i Belgien. Vidare hade Philippe Bonnarde, trots att detta hade begärts, inte företett något registreringsbevis med anmärkningen ”visningsfordon”.
14 Den 28 februari 2009 överklagade Philippe Bonnarde beslutet till Tribunal administratif de Limoges och yrkade ogiltigförklaring av detsamma.
15 Philippe Bonnarde gjorde vid denna domstol gällande att någon handling med anmärkningen ”visningsfordon” inte behöver utfärdas enligt belgisk lagstiftning. Belgiska myndigheter utfärdar visserligen registreringsbevis för alla visningsbilar, men det förskrivs inte att de ska innehålla anmärkningen ”visningsfordon”. Han anser det vara diskriminerande att de franska myndigheterna kräver att ett registreringsbevis med denna anmärkning visas upp, eftersom hans bil inte förorenar mer än ett franskt visningsfordon.
16 Det är ostridigt mellan parterna att miljöbonus kan beviljas för Philippe Bonnardes fordon, med utgångspunkt i mängden koldioxidutsläpp. Det som Philippe Bonnarde har angett om fordonets ålder och skick har inte heller bestritts i målet, ej heller att det inte är möjligt att förete ett registreringsbevis med anmärkningen ”visningsfordon” från behöriga myndigheter i Konungariket Belgien.
17 Tribunal administratif de Limoges ansåg att en tolkning av tillämplig unionslagstiftning var nödvändig för att kunna avgöra det anhängiggjorda målet. Denna domstol beslutade därför att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:
”1) Ska de unionsrättsliga bestämmelserna, särskilt de om fri rörlighet i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och de i ovannämnda direktiv om registreringsbevis för fordon, tolkas så, att de hindrar lagstiftning i en medlemsstat om införande, vid fordonsregistrering, av en särskild handling, såsom ett registreringsbevis som måste innehålla anmärkningen ’visningsfordon’, vilket kan anses inte avse tillfällig registrering i den mening som avses i artikel 1 i … direktiv [1999/37] …, och därmed att en förmån endast kan beviljas om en sådan handling uppvisas?
2) Om fråga 1 besvaras nekande: Ska dessa bestämmelser tolkas så, att nationell lagstiftning – enligt vilken stöd för köp av ett redan registrerat nollemissionsfordon, vid köp av fordonet i en annan medlemsstat, endast kan beviljas om registreringsbeviset i enlighet med medlemsstatens lagstiftning innehåller anmärkningen ’visningsfordon’ – inte kan tillämpas, när säljaren av fordonet inte själv kunnat erhålla detta stöd och
– köparen uppvisar ett registreringsbevis upprättat i en annan medlemsstat, vilket är specifikt för fordon avsedda för visning, eller
– fordonet har de egenskaper, bland annat vad gäller datum för den första registreringen, som enligt nationell lagstiftning krävs för att kvalificeras som visningsfordon?”
Prövning av tolkningsfrågorna
18 Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, vilka ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida direktiv 1999/37 eller, i förekommande fall, artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, enligt vilken en förmån endast kan beviljas om registreringsbeviset för visningsmotorfordon innehåller anmärkningen ”visningsfordon”.
Inledande synpunkter
19 EU-domstolen, liksom den franska regeringen och Europeiska kommissionen, anger att det i artikel 2 andra stycket i dekret nr 2007‑1873 i dess ursprungliga lydelse föreskrevs att ”dessa personbilar, som utgör visningsexemplar, [ska] betraktas som nya om de säljs eller leasas ut inom tolv månader efter det första registreringstillfället”, medan det i samma bestämmelse i dekret nr 2007-1873 i dess ändrade lydelse föreskrivs att ”dessa fordon, som utgör visningsexemplar i Frankrike, [ska] betraktas som nya om de säljs eller leasas ut inom tolv månader efter det första registreringstillfället”.
20 Den hänskjutande domstolens frågor till EU-domstolen avser lydelsen i artikel 2 andra stycket i dekret nr 2007-1873 i dess ursprungliga lydelse. Frågan huruvida direktiv 1999/37 eller artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF utgör hinder för att en medlemsstat kräver att anmärkningen ”visningsfordon” finns på fordonens registreringsbevis för att bevilja miljöbonusen, prövas emellertid på samma sätt oberoende av om det handlar om dekret nr 2007-1873 i dess ursprungliga lydelse eller dekret nr 2007‑1873 i dess ändrade lydelse. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att avgöra vilken nationell lagstiftning som är tillämplig i tidsmässigt hänseende (ratione temporis).
Tolkningen av direktiv 1999/37
21 Frågan huruvida en nationell bestämmelse – i vilken det krävs att anmärkningen ”visningsfordon” finns angiven på registreringsbevisen för dessa fordon och vars tillämpning, i kombination med andra nationella bestämmelser, medför att miljöbonus endast kan beviljas för fordon med registreringsbevis som intygar att det är fråga om visningsfordon – är förenlig med unionsrätten, ska först prövas mot bakgrund av medlemsstaternas skyldigheter enligt direktiv 1999/37.
22 Enligt fast rättspraxis ska nationella åtgärder, inom ett område där det har skett en uttömmande harmonisering på unionsnivå, nämligen bedömas mot bakgrund av harmoniseringsåtgärdens bestämmelser och inte mot bakgrund av de primärrättsliga bestämmelserna (dom av den 11 december 2003 i mål C‑322/01, Deutscher Apothekerverband, REG 2003, s. I‑14887, punkt 64, och dom av den 16 december 2008 i mål C‑205/07, Gysbrechts och Santurel Inter, REG 2008, s. I‑9947, punkt 33).
23 Det är emellertid utrett i förevarande fall att det inte har skett någon uttömmande harmonisering genom direktiv 1999/37. I punkt II.7 i bilaga I till direktivet föreskrivs uttryckligen att medlemsstaterna, till del I av registreringsbeviset, får tillfoga ytterligare upplysningar utöver dem som ska finnas med enligt nämnda bilaga I.
24 Enligt nämnda punkt II.7 utgör direktiv 1999/37 sålunda inte hinder för nationella bestämmelser som tillfogar upplysningar, i del I av registreringsbeviset, som kompletterar de upplysningar som ska finnas med däri, förutsatt att dessa bestämmelser inte innebär att bestämmelserna i EUF‑fördraget åsidosätts.
25 Det ska följaktligen prövas om artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som de som är i fråga i det nationella målet.
Tolkningen av artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF
26 Enligt fast rättspraxis avser förbudet i artikel 34 FEUF mot åtgärder med verkan motsvarande kvantitativa importrestriktioner alla åtgärder från medlemsstaterna som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom gemenskapen (se, bland annat, dom av den 16 november 2000 i mål C‑217/99, kommissionen mot Belgien, REG 2000, s. I‑10251, punkt 16, av den 26 oktober 2006 i mål C‑65/05, kommissionen mot Grekland, REG 2006, s. I‑10341, punkt 27, av den 15 mars 2007 i mål C‑54/05, kommissionen mot Finland, REG 2007, s. I‑2473, punkt 30, och av den 24 april 2008 i mål C‑286/07, kommissionen mot Luxemburg, REG 2008, s. I‑63, punkt 27). Den omständigheten att importören avskräcks från att marknadsföra eller saluföra varorna i fråga i den berörda medlemsstaten utgör i sig ett hinder för fri rörlighet för varor (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Luxemburg, punkt 27).
27 Dessutom ska åtgärder som vidtas av en medlemsstat och som syftar eller leder till att varor från andra medlemsstater behandlas mindre förmånligt betraktas som åtgärder med verkan motsvarande kvantitativa importrestriktioner, i den mening som avses i artikel 34 FEUF. Detsamma gäller för hinder för den fria rörligheten för varor som, när det saknas harmonisering av de nationella lagstiftningarna, uppstår till följd av att bestämmelser om de villkor som varorna måste uppfylla tillämpas på varor från andra medlemsstater, där varorna lagligen tillverkas och/eller saluförs, även om dessa bestämmelser är tillämpliga utan åtskillnad på alla varor (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Deutscher Apothekerverband, punkt 67).
28 I målet vid den hänskjutande domstolen är det utrett att inte alla medlemsstater kräver att den särskilda anmärkningen ”visningsfordon” finns på registreringsbevisen för visningsmotorfordon. Eftersom det för ett visningsmotorfordon som importeras från en medlemsstat inte kan beviljas någon miljöbonus om denna anmärkning saknas på registreringsbeviset, trots att fordonet uppfyller villkoren för detta i den franska lagstiftningen – nämligen de villkor som avser fordonets ålder, skick och mängden koldioxidutsläpp, utgör nämnda anmärkning ett villkor som måste vara uppfyllt för att miljöbonus ska kunna beviljas. Detta villkor kan avskräcka intressenter bosatta i Frankrike från att importera visningsfordon som tidigare har registrerats i andra medlemsstater (se, analogt, dom av den 20 september 2007 i mål C‑297/05, kommissionen mot Nederländerna, REG 2007, s. I‑7467, punkt 73, och av den 5 juni 2008 i mål C‑170/07, kommissionen mot Polen, REG 2008, s. I‑87, punkt 44).
29 Det ska i detta hänseende framhållas att även om det i den nationella lagstiftningen krävs att ett registreringsbevis med anmärkningen ”visningsfordon” visas upp för varje visningsmotorfordon, oberoende av ursprungsland, för att miljöbonus ska beviljas, så påverkar detta krav fordonen på olika sätt beroende på om de kommer från en medlemsstat som kräver att det finns en sådan anmärkning på registreringsbevisen eller från en medlemsstat som inte uppställer några sådana krav (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Luxemburg, punkt 28).
30 Även om syftet med den aktuella nationella lagstiftningen inte är att behandla varor från andra medlemsstater mindre förmånligt (vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva), så kan den omständigheten att anmärkningen ”visningsfordon” ska finnas på registreringsbeviset för dessa fordon, för att möjliggöra rätt till miljöbonus, påverka köparnas beteende och följaktligen inverka på fordonens tillträde till marknaden i denna medlemsstat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 februari 2009 i mål C‑110/05, kommissionen mot Italien, REG 2009, s. I‑519, punkt 56).
31 Således utgör kravet på en sådan anmärkning på registreringsbevisen för importerade visningsfordon för att den aktuella miljöbonusen ska beviljas ett hinder för den fria rörligheten för varor, vilket är förbjudet enligt artikel 34 FEUF.
32 Det följer emellertid av fast rättspraxis att en nationell bestämmelse, som utgör en åtgärd med verkan motsvarande kvantitativa restriktioner, kan motiveras av något av de till allmänintresset hänförliga skäl som anges i artikel 36 FEUF, eller av tvingande krav. I båda dessa fall måste den nationella bestämmelsen vara ägnad att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och den får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål (se, bland annat, domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Nederländerna, punkt 75, och kommissionen mot Polen, punkt 46, och dom av den 9 december 2010 i mål C‑421/09, Humanplasma, REU 2010, s. I‑0000, punkt 34).
33 Den franska regeringen har hävdat att den aktuella nationella bestämmelsen motiveras av målen att skydda miljön och bekämpa bedrägeri. Med denna bestämmelse önskar Republiken Frankrike bland annat uppmuntra köp av föga förorenande motorfordon. Eftersom visningsmotorfordon kan antas ha använts väldigt lite eller inte alls, kan miljöbonus beviljas även för sådana fordon. Till skillnad från nya motorfordon, har visningsfordon emellertid varit föremål för en första registrering. Den som köper ett sådant fordon ska därför förete ett registreringsbevis med anmärkningen ”visningsfordon” för att styrka att det inte rör sig om ett begagnat fordon, utan om ett fordon som har varit visningsexemplar.
34 Enligt fast rättspraxis kan nationella åtgärder som kan hindra handeln inom gemenskapen motiveras av mål som är hänförliga till miljöskydd och bedrägeribekämpning, förutsatt att dessa åtgärder står i proportion till det eftersträvade målet (se, bland annat, dom av den 10 april 2008 i mål C‑265/06, kommissionen mot Portugal, REG 2008, s. I‑2245, punkt 38, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Luxemburg, punkt 38, och dom av den 4 juni 2009 i mål C‑142/05, Mickelsson och Roos, REG 2009, s. I‑4273, punkt 32).
35 Visserligen kan kravet på att anmärkningen ”visningsfordon” ska finnas på registreringsbevisen för sådana importerade fordon underlätta identifieringen av visningsfordon som kan beviljas miljöbonus, och följaktligen vara ägnat att uppnå de mål som är hänförliga till miljöskydd och bedrägeribekämpning. Det finns emellertid anledning att pröva om kravet är nödvändigt för att uppnå dessa mål och om det inte finns andra, mindre ingripande, medel för att åstadkomma samma resultat.
36 I det nationella målet har det inte visats att den aktuella åtgärden är nödvändig, såsom har påståtts. Den franska regeringen har nämligen i sitt skriftliga yttrande och vid förhandlingen vitsordat att miljöbonus skulle kunna beviljas för ett visningsmotorfordon som förvärvats i en annan medlemsstat, om ett specifikt intyg för denna fordonstyp företes eller om det på annat sätt visas att fordonet uppfyller de villkor som uppställs för nationella visningsfordon.
37 Kravet på att registreringsbeviset för ett sådant fordon ska innehålla anmärkningen ”visningsfordon” utgör således bara ett medel bland andra som behöriga myndigheter förfogar över för att bekämpa bedrägeri och skydda miljön.
38 Följaktligen ska den aktuella åtgärden anses vara för långtgående och således oproportionerlig i förhållande till de eftersträvade målen.
39 Mot bakgrund av ovan anförda skäl ska frågorna besvaras enligt följande. Artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som – för att miljöbonus ska beviljas vid registrering av importerade visningsmotorfordon i medlemsstaten – uppställer krav på att det första registreringsbeviset för sådana fordon innehåller anmärkningen ”visningsfordon”.
Rättegångskostnader
40 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:
Artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som – för att ett stöd benämnt ”miljöbonus – Grenelle-konferensen om miljön” ska beviljas vid registrering av importerade visningsmotorfordon i medlemsstaten – uppställer krav på att det första registreringsbeviset för sådana fordon innehåller anmärkningen ”visningsfordon”.
Underskrifter