Language of document :

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 22 januari 2014 – Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland mot Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

(Mål C-270/12)(1 )

(Förordning (EU) nr 236/2012 – Blankning och vissa aspekter av kreditswappar – Artikel 28 – Giltighet – Rättslig grund – Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens befogenheter att ingripa under exceptionella omständigheter)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: A. Robinson biträdd av J. Stratford, QC, och A. Henshaw, barrister)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: A. Neergaard, R. Van de Westelaken, D. Gauci och A. Gros-Tchorbadjiyska), Europeiska unionens råd (ombud: H. Legal, A. De Elera och E. Dumitriu-Segnana)

Parter som har intervenerat till stöd för svarandena: Konungariket Spanien (ombud: A. Rubio González), Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues, D. Colas och E. Ranaivoson), Republiken Italien (ombud: G. Palmieri biträdd av F. Urbani Neri, avvocato dello Stato), Europeiska kommissionen (ombud: T. van Rijn, B. Smulders, C. Zadra och R. Vasileva)

Saken

Talan om ogiltigförklaring – Giltigheten av artikel 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2012 av den 14 mars 2012 om blankning och vissa aspekter av kreditswappar (EUT L 86, s. 1) – Institutionell jämvikt – Åsidosättande av de villkor som fastställts i domstolens praxis beträffande delegering till byråer – Åsidosättande av artiklarna 290 FEUF och 291 FEUF – Åsidosättande av artikel 114 FEUF – Tilldelning av befogenhet att intervenera för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) – Utrymme för skönsmässig bedömning för Esma beträffande nödvändigheten att Esma intervenerar och vilka åtgärder som ska vidtas – Slag av åtgärder som kan vidtas av Esma

Domslut

Talan ogillas.

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska ersätta rättegångskostnaderna.

Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

____________

(1 ) EUT C 273, 08.09.2012.