Domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 december 2006 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (Chancery Division) - Förenade kungariket) - Test Claimants in the FII Group Litigation mot Commissioners of Inland Revenue

(Mål C-446/04)(¹)

(Etableringsfrihet - Fri rörlighet för kapital - Direktiv 90/435/EEG - Bolagsskatt - Lämnande av utdelning - Förhindrande eller minskning av kedjebeskattning - Undantag från skatteplikt - Utdelning som erhålls från bolag med hemvist i en annan medlemsstat eller i tredjeland - Skattetillgodohavande - Förskottsbetalning av bolagsskatten - Likabehandling - Yrkande om restitution eller ersättning)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (Chancery Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Test Claimants in the FII Group Litigation

Svarande: Commissioners of Inland Revenue

Saken

Begäran om förhandsavgörande - High Court of Justice (Chancery Division) -Tolkning av artiklarna 43 och 56 EG och av artiklarna 4.1 och 6 i rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EGT L 225, s. 6; svensk specialutgåva, volym 9, område 2, s. 6) - Undantag från skatteplikt som beviljas i en medlemsstat för ett i landet hemmahörande bolag när det erhållit utdelning från bolag som även de är hemmahörande i landet - Undantag från skatteplikt som inte beviljas för utdelning som detta bolag erhållit från bolag hemmahörande i en annan medlemsstat

Domslut

Artiklarna 43 EG och 56 EG skall tolkas så, att när en medlemsstat har ett system för att förhindra eller minska kedjebeskattning eller ekonomisk dubbelbeskattning av utdelning som i landet hemmahörande bolag lämnar till i landet hemmahörande personer måste den ge utdelning som i landet ej hemmahörande bolag lämnar till i landet hemmahörande personer en likvärdig behandling.

Artiklarna 43 EG och 56 EG utgör inte hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken utdelning som ett i landet hemmahörande bolag erhåller från ett annat i landet hemmahörande bolag undantas från skatteplikt avseende bolagsskatt, medan sådan bolagsskatt däremot enligt lagstiftningen skall påföras utdelning som ett i landet hemmahörande bolag erhåller från ett i landet ej hemmahörande bolag i vilket det förra bolaget innehar minst 10 procent av rösterna, samtidigt som lagstiftningen i sistnämnda fall ger rätt till avräkning för den skatt som det utdelande bolaget faktiskt har erlagt i sin hemviststat, såvida den skattesats som tillämpas på utländska utdelningar inte överstiger den skattesats som tillämpas på inhemska sådana och så länge avräkningen åtminstone motsvarar det belopp som har erlagts i det utdelande bolagets hemviststat och upp till det skattebelopp som påförts i det utdelningsmottagande bolagets hemviststat.

Artikel 56 EG utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken utdelning som ett i landet hemmahörande bolag erhåller från ett annat i landet hemmahörande bolag undantas från skatteplikt avseende bolagsskatt, medan utdelning som ett i landet hemmahörande bolag erhåller från ett i landet ej hemmahörande bolag i vilket det förra bolaget innehar mindre än 10 procent av rösterna bolagsbeskattas enligt samma lagstiftning, utan att det utdelningsmottagande bolaget medges någon avräkning för den skatt som det utdelande bolaget faktiskt har erlagt i sin hemviststat.

Artiklarna 43 EG och 56 EG utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken ett i landet hemmahörande bolag som erhåller utdelning från ett annat i landet hemmahörande bolag, mot den bolagsskatt det har att erlägga i förskott får kvitta den bolagsskatt som det senare bolaget har fått erlägga i förskott medan det, när det gäller i landet hemmahörande bolag som erhåller utdelning från ett i landet ej hemmahörande bolag, inte medges någon sådan kvittning för den motsvarande skatt som sistnämnda bolag har erlagt i sin hemviststat på vinstutdelning.

Artiklarna 43 EG och 56 EG utgör inte hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken all lättnad för i utlandet erlagd skatt som medges ett i landet hemmahörande bolag som har erhållit utländsk utdelning skall minska den bolagsskatt mot vilken bolaget får kvitta den bolagsskatt som erlagts i förskott.

Artikel 43 EG utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning i vilken det föreskrivs att ett i landet hemmahörande bolag till sina i landet hemmahörande dotterbolag får föra över det i förskott erlagda skattebelopp som inte kan kvittas mot den bolagsskatt som förstnämnda bolag har att erlägga för ett visst räkenskapsår eller för tidigare eller senare räkenskapsår för att dessa dotterbolag skall kunna kvitta detta mot den bolagsskatt som de har att erlägga, men enligt vilken ett i landet hemmahörande bolag inte får föra över ett sådant belopp till i landet ej hemmahörande dotterbolag för det fall de är skattskyldiga i denna medlemsstat för den vinst som de redovisar där.

Artiklarna 43 EG och 56 EG utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken i landet hemmahörande bolag som till sina aktieägare lämnar utdelning härrörande från inhemsk utdelning som de erhållit inte behöver erlägga bolagsskatt i förskott, medan i landet hemmahörande bolag som till sina aktieägare lämnar utdelning härrörande från utländsk utdelning som de erhållit, enligt nämnda lagstiftning har rätt att välja att omfattas av ett system som gör det möjligt för dem att få den bolagsskatt som erlagts i förskott återbetald, dock under förutsättning att dessa bolag erlägger nämnda skatt i förskott och att de därefter begär återbetalning av densamma, medan lagstiftningen inte innehåller några bestämmelser om skattetillgodohavande för deras aktieägare trots att dessa skulle ha haft rätt till ett sådant tillgodohavande om utdelningen hade lämnats av ett i landet hemmahörande bolag och utdelade medel hade härrört från inhemsk utdelning.

Artikel 57.1 EG skall tolkas så, att om en medlemsstat före den 31 december 1993 har antagit en lagstiftning som innehåller sådana restriktioner för kapitalrörelser till eller från tredjeland som är förbjudna enligt artikel 56 EG och som efter detta datum inför bestämmelser som även de utgör en restriktion av nämnda rörelser men som i allt väsentligt är identiska med tidigare lagstiftning, eller enbart begränsar eller avskaffar ett hinder för utövandet av gemenskapsrättsliga rättigheter och friheter som förekommer i tidigare lagstiftning, utgör artikel 56 EG inte något hinder för att dessa bestämmelser tillämpas i förhållande till tredjeland om tillämpningen avser kapitalrörelser som gäller direktinvesteringar, inbegripet investeringar i fast egendom, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader. Förvärv av andelar i detta bolag som inte sker i syfte att upprätta eller vidmakthålla varaktiga och direkta ekonomiska relationer mellan aktieägaren och detta bolag och som inte möjliggör för aktieägaren att effektivt medverka i ledningen eller kontrollen av bolaget kan därvid inte anses utgöra en direktinvestering.

Det är i varje enskild medlemsstats interna rättsordning som det i avsaknad av gemenskapsrättsliga föreskrifter skall anges vilka domstolar som är behöriga och vilka förfaranden för att väcka talan som är avsedda att tillvarata rättigheter som för de enskilda följer av gemenskapsrätten, däri inbegripet klassificeringen av talan som väcks vid de nationella domstolarna av personer som lidit skada. Dessa domstolar har emellertid en skyldighet att tillse att de rättssökande har tillgång till effektiva rättsmedel som ger dem möjlighet att få tillbaka felaktigt uppburen skatt och belopp som betalats till eller innehållits av denna medlemsstat i direkt samband med nämnda skatt. När det gäller annan skada som en person kan ha lidit till följd av en medlemsstats åsidosättande av gemenskapsrätten, är den senare skyldig att på de villkor som anges i punkt 51 i dom av den 5 mars 1996 i de förenade målen C‑46/93 och C‑48/93, Brasserie du Pêcheur och Factortame, ersätta skada som åsamkats enskilda, utan att detta hindrar att medlemsstaten kan ådra sig skadeståndsansvar enligt nationell rätt på villkor som är mindre restriktiva.

____________

¹ - ) EUT C 6 av den 8.1.2005.