FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
YVES BOT
föredraget den 14 oktober 2010(1)
Mål C‑393/09
Bezpečnostní softwarová asociace – Svaz softwarové ochrany
mot
Ministerstvo kultury
(begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien))
”Immaterialrätt – Direktiv 91/250/EEG – Rättsligt skydd för datorprogram – Uttrycket ”ett datorprograms alla uttrycksformer” – Huruvida ett datorprograms grafiska användargränssnitt innefattas eller inte – Upphovsrätt – Direktiv 2001/29/EG – Upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Tv-sändningar av ett grafiskt användargränssnitt – Överföring till allmänheten av ett verk”
1. Domstolen har i förevarande mål tillfälle att precisera räckvidden av det rättsliga skydd som upphovsrätten ger datorprogram enligt direktiv 91/250/EEG.(2)
2. De frågor som Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) ställt avser närmare bestämt ett datorprograms grafiska användargränssnitt. Syftet med detta gränssnitt är, som vi kommer att se nedan, att upprätta ett samspel mellan detta program och användaren. Det möjliggör en enklare och mer användarvänlig användning av programmet, till exempel genom att visa olika ikoner och symboler på skärmen.
3. Den hänskjutande domstolen frågar således om ett datorprograms grafiska användargränssnitt utgör en uttrycksform för detta program i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 91/250 och således åtnjuter upphovsrättsligt skydd för datorprogram.
4. Den hänskjutande domstolen har dessutom ställt frågan huruvida tv-sändning av ett sådant gränssnitt utgör överföring av ett verk till allmänheten enligt artikel 3.1 i direktiv 2001/29/EG.(3)
5. I detta förslag till avgörande ska jag redovisa skälen till att jag anser att det grafiska användargränssnittet inte i sig är en uttrycksform för ett datorprogram i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 91/250 och att det följaktligen inte kan åtnjuta det skydd som ges enligt detta direktiv.
6. Jag kommer därefter att förklara varför jag anser att ett grafiskt användargränssnitt kan åtnjuta upphovsrättsligt skydd i egenskap av verk i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2001/29 när det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse.
7. Jag föreslår däremot att domstolen ska slå fast att tv-sändning av det grafiska användargränssnittet inte utgör en överföring av ett verk till allmänheten enligt artikel 3.1 i direktiv 2001/29/EG, eftersom tv-sändningen medför att det grafiska användargränssnittet förlorar sin egenskap av verk i den mening som avses i artikel 2 a i ovannämnda direktiv.
I – Tillämpliga bestämmelser
A – Folkrätten
1. TRIPs-avtalet
8. Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter, vilket återfinns i bilaga 1 C till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), som ingicks den 15 april 1994 i Marrakech och godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående på gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994).(4)
9. Enligt artikel 10.1 i TRIPs-avtalet ”[ska d]atorprogram i form av källkod eller objektkod … åtnjuta skydd som litterärt verk enligt Bernkonventionen (1971)”.
2. Fördraget om upphovsrätt
10. WIPO:s (Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten) fördrag om upphovsrätt (nedan kallat WCT), vilket antogs i Genève den 20 december 1996, godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2000/278/EG av den 16 mars 2000.(5)
11. I artikel 4 i WTC föreskrivs att ”[d]atorprogram skyddas som sådant litterärt verk som avses i artikel 2 i Bernkonventionen. Detta skydd gäller datorprogram oavsett på vilket sätt och i vilken form de kommer till uttryck.”
12. I WTC definieras inte uttrycket datorprogram. Under förarbetena kom parterna i avtalet emellertid överens om följande definition. Ett datorprogram är en rad kommandon som när de matas in i ett system som kan assimileras av datorn kan medföra att en dator som har möjlighet att behandla dessa kan visa, utföra eller verkställa en funktion, en uppgift eller ett bestämt resultat.(6)
B – Unionsrätten
1. Direktiv 91/250
13. Genom direktiv 91/250 eftersträvas en harmonisering av de nationella lagstiftningarna i fråga om det rättsliga skyddet för datorprogram genom att en lägsta skyddsnivå fastställs.(7)
14. I sjätte skälet i ovannämnda direktiv anges att unionens rättsliga ram för skydd för datorprogram i en första omgång kan begränsas till att fastställa att medlemsstaterna ska ge datorprogram upphovsrättsligt skydd som litterära verk samt vidare att fastställa vem och vad som skall skyddas, vilka ensamrätter skyddade personer kan stödja sig på när det gäller att tillåta eller förbjuda vissa handlingar och hur länge skyddet ska gälla.
15. Artikel 1 i direktiv 91/250 har följande lydelse:
”1. I enlighet med bestämmelserna i detta direktiv skall medlemsstaterna ge datorprogram upphovsrättsligt skydd som litterära verk enligt Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. I detta direktiv omfattar termen datorprogram dessas förberedande designmaterial.
2. Skydd enligt detta direktiv skall gälla ett datorprograms alla uttrycksformer. Idéer och principer som ligger bakom de olika detaljerna i ett datorprogram, även de som ligger bakom dess gränssnitt, är inte upphovsrättsligt skyddade enligt detta direktiv.
3. Ett datorprogram skall skyddas om det är originellt i den meningen att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse. Inga andra bedömningsgrunder skall tillämpas vid fastställandet av om det skall komma i åtnjutande av skydd.”
2. Direktiv 2001/29
16. Direktiv 2001/29 avser det rättsliga skyddet för upphovsrätt och närstående rättigheter inom den inre marknaden, med särskild tonvikt på informationssamhället.(8)
17. Ovannämnda direktiv ska inte påverka befintliga bestämmelser om bland annat det rättsliga skyddet för datorprogram.(9)
18. I artikel 2 a i direktiv 2001/29 anges att medlemsstaterna ska föreskriva en ensamrätt för upphovsmän att tillåta eller förbjuda direkt eller indirekt, tillfälligt eller permanent, mångfaldigande, oavsett metod och form, helt eller delvis av deras verk.
19. Enligt artikel 3.1 i nämnda direktiv ”[ska m]edlemsstaterna … ge upphovsmän en ensamrätt att tillåta eller förbjuda varje överföring till allmänheten av deras verk, på trådbunden eller trådlös väg, inbegripet att verken görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dessa verk från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer”.
C – Den nationella rätten
20. Direktiv 91/250 införlivades med den tjeckiska rättsordningen genom lag nr 121/2000 om upphovsrätt och relaterade rättigheter och om ändring av ett flertal lagar (zákon č. 121/2000 o právu autorském, o právech souvisejících s právem autorským a o změně některých zákonů), av den 7 april 2000.(10)
21. Enligt 2 § punkt 1 lagen om upphovsrätt omfattar upphovsrätten varje litterärt eller konstnärligt verk som är resultatet av upphovsmannens skapande verksamhet, vilket kan uttryckas i vilken objektivt förnimbar form som helst, inklusive elektronisk, permanent eller tillfällig form, utan att hänsyn ska tas till verkets omfattning, ändamål eller innebörd.
22. I 2 § punkt 2 lagen om upphovsrätt anges att datorprogram också anses som verk om det är originellt på så sätt att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse.
23. Enligt 65 § punkt 1 lagen om upphovsrätt är ett datorprogram skyddat som litterärt verk oavsett i vilken form det uttrycks, inklusive förberedande designmaterial. I 65 § punkt 2 lagen om upphovsrätt anges att idéer och principer på vilka någon del av ett datorprogram grundar sig, inklusive de som utgör grunden för programmets sammanlänkning med ett annat program, inte är skyddade enligt den lagen.
II – Bakgrund till tvisten
24. Genom en ansökan av den 9 april 2001 till Ministerstvo kultury (nedan kallat kulturministeriet) som ändrades genom skrivelse av den 12 juni 2001 begärde Bezpečnostní softwarová asociace – Svaz softwarové ochrany (förening för tillvaratagande av programvarurättigheter, nedan kallad föreningen) tillstånd för kollektiv förvaltning av upphovsrätter till datorprogram, med stöd av 98 § lagen om upphovsrätt.
25. Genom beslut av den 20 juli 2001 avslog kulturministeriet denna ansökan. Den 6 augusti 2001 anförde föreningen klagomål mot detta beslut. Beslutet fastställdes den 31 oktober 2001 då kulturministeriet avslog klagomålet.
26. Föreningen överklagade detta beslut den 31 oktober 2001 till Vrchní soud v Praze (appellationsdomstol i Prag) (nedan kallad Vrchní soud). Nejvyšší správní soud, till vilken målet hänsköts, upphävde ovannämnda beslut.
27. Kulturministeriet meddelade följaktligen ett nytt beslut den 14 april 2004 varigenom den återigen avslog föreningens ansökan. Föreningen anförde klagomål mot det nya beslutet vid kulturministeriet. Genom beslut av den 22 juli 2004 upphävdes beslutet av den 14 april 2004.
28. Kulturministeriet meddelade slutligen den 27 januari 2005 ett nytt beslut varigenom det återigen avslog föreningens ansökan. Den angav bland annat att lagen om upphovsrätt endast skyddar datorprogrammets maskin- och källkod, och inte det grafiska användargränssnittet. Föreningen anförde klagomål mot detta beslut vid kulturministeriet. Beslutet fastställdes emellertid den 6 juni 2005 då kulturministern avslog klagomålet. Föreningen överklagade beslutet till Městský Soud v Praze (domstol i Prag) (nedan kallad Městský Soud) som fastställde kulturministeriets beslut. Föreningen överklagade Městský Souds avgörande till Nejvyšší správní soud.
III – Tolkningsfrågor
29. Nejvyšší správní soud som hyste tvivel vad gällde tolkningen av unionsrätten beslutade att förklara målet vilande och att hänskjuta följande frågor till domstolen för förhandsavgörande:
”1) Ska artikel 1.2 i … direktiv 91/250 … tolkas på så sätt att, när det gäller upphovsrättsligt skydd för datorprogram som verk enligt detta direktiv, uttrycket ’ett datorprograms alla uttrycksformer’ även innefattar ett datorprograms grafiska användargränssnitt eller del därav?
2) För det fall den första frågan besvaras jakande, innebär tv-sändningar genom vilka allmänheten med sina sinnen kan uppfatta ett datorprograms grafiska användargränssnitt eller del därav, om än utan att den har möjlighet att aktivt utöva någon kontroll över detta program, att ett verk eller del därav görs tillgängligt för allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i … direktiv 2001/29 …?”
IV – Bedömning
A – Domstolens behörighet
30. Den hänskjutande domstolen har i sin begäran om förhandsavgörande uppmärksammat att det skulle kunna göras gällande att EU-domstolen inte är behörig att besvara de frågor som den hänskjutande domstolen ställt.
31. De faktiska omständigheterna i tvisten vid den nationella domstolen hänför sig till tiden före Republiken Tjeckiens anslutning till Europeiska unionen.
32. EU-domstolen är enligt fast rättspraxis emellertid endast behörig att tolka direktiv, vad avser deras tillämpning i en ny medlemsstat, från och med dagen för den statens anslutning till Europeiska unionen.(11)
33. I dom av den 14 juni 2007 i målet Telefónica O2 Czech Republic (12) slog EU-domstolen emellertid fast att det i målet vid den nationella domstolen angripna beslutet antogs efter Republiken Tjeckiens anslutning till unionen, att beslutet reglerade en framtida situation och inte en situation i det förflutna samt att den nationella domstolens frågor rörde de gemenskapsrättsliga bestämmelser som var tillämpliga i målet vid den nationella domstolen. Den angav därefter att när det gäller frågor som avser tolkningen av en unionsrättslig bestämmelse avgör domstolen dessa utan att den i princip behöver ta ställning till de omständigheter som har föranlett de nationella domstolarna att ställa frågor och på vilka de avser att tillämpa den unionsrättsliga bestämmelse som de har bett domstolen att tolka.(13)
34. I det målet hade det angripna beslutet antagits efter Republiken Tjeckiens anslutning till unionen även om omständigheterna i målet vid den nationella domstolen hade uppkommit före Republiken Tjeckiens anslutning till unionen.(14) Domstolen slog följaktligen fast att den var behörig att pröva tolkningsfrågor som ställts av den hänskjutande domstolen.
35. Det förhåller sig på samma sätt i förevarande fall. Av vad som anförts ovan framgår att det första beslutet från kulturministeriet meddelades den 20 juli 2001, det vill säga före Republiken Tjeckiens anslutning till unionen. Efter att föreningen vid flera tillfällen anfört klagomål som avslogs av kulturministeriet meddelade detta ett nytt beslut den 27 januari 2005 varigenom det återigen avslog föreningens ansökan.
36. Föreningen anförde utan framgång klagomål mot det nya beslutet till kulturministeriet och överklagade därefter till Městský soud med yrkande om att beslutet skulle upphävas.
37. Městský soud fastställde kulturministeriets beslut och föreningen överklagade då till Nejvyšší správní soud.
38. Det rör sig således om ett beslut som antogs efter Republiken Tjeckiens anslutning till unionen, nämligen beslutet av den 27 januari 2005, som är föremål för tvisten i målet vid den nationella domstolen.
39. Syftet med detta beslut är dessutom att reglera en framtida situation, eftersom det rör sig om föreningens kollektiva förvaltning av upphovsrätter till datorprogram, och tolkningsfrågorna avser tolkningen av unionsrättsliga bestämmelser.
40. Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser jag följaktligen att domstolen är behörig att besvara de frågor som den hänskjutande domstolen ställt.
B – Den första tolkningsfrågan
41. Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida ett grafiskt användargränssnitt är en uttrycksform för ett datorprogram i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 91/250 och följaktligen ska åtnjuta upphovsrättsligt skydd för datorprogram.
42. De svårigheter som den hänskjutande domstolen möter i förevarande fall beror på att direktivet inte innehåller någon definition av begreppet datorprogram. Den fråga som den hänskjutande domstolen ställt ger upphov till frågor om vad som ska skyddas och räckvidden av skyddet enligt ovannämnda direktiv.
43. För att kunna besvara denna fråga är det nödvändigt att först och främst fråga sig vad som ska förstås med detta begrepp i den mening som avses i direktiv 91/250 för att därefter kunna fastställa om det grafiska användargränssnittet är en uttrycksform för detta begrepp.
44. Efter att ha undersökt uttrycket datorprogram ska jag redovisa skälen till att jag anser att det grafiska användargränssnittet inte är en uttrycksform för ett datorprogram i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 91/250 och följaktligen inte ska åtnjuta det skydd som ges enligt nämnda direktiv. Därefter ska jag redovisa skälen till att jag anser att detta gränssnitt kan åtnjuta skydd enligt den allmänna upphovsrätten.
1. Uttrycket datorprogram
45. I artikel 1.1 i direktiv 91/250 anges att datorprogram ges upphovsrättsligt skydd som litterära verk. Direktivet innehåller inte någon definition av begreppet datorprogram och anger enbart att datorprogram även omfattar dessas förberedande designmaterial.(15)
46. Unionslagstiftaren har uttryckligen inte velat definiera uttrycket. Kommissionen anförde i sitt förslag till direktiv(16) att ”experterna har hävdat att varje definition i ett direktiv av uttrycket program nödvändigtvis skulle bli föråldrad om den teknologiska utvecklingen skulle medföra en ändring av programmens karaktär såsom de förekommer i dagens läge”.(17)
47. Även om unionslagstiftaren har valt att inte avgränsa uttrycket datorprogram genom en definition som snabbt skulle kunna bli inaktuell, har kommissionen i ovannämnda direktivförslag emellertid gett användbara upplysningar. Där anförs att detta uttryck betecknar en samling instruktioner som syftar till att ett system för databehandling som kallas dator utför uppgifter.(18) Kommissionen anförde även att termen program, på teknikens nuvarande stadium, betecknar uttrycket, i varje form, på varje språk, med varje beteckning eller i varje kod, en samling instruktioner som har till syfte att möjliggöra för en dator att fullgöra en uppgift eller en särskild funktion.(19)
48. Kommissionen anförde vidare att denna term ska omfatta alla former av program, som kan uppfattas av människan eller är läsbara för maskiner, utifrån vilka det program som möjliggör för maskiner att fullgöra sin funktion har utvecklats eller kan komma att utvecklas.(20)
49. Kommissionen avser härmed i själva verket de skrivna delar som ligger till grund för datorprogrammet, nämligen källkoden och objektkoden. Källkoden, som utvecklats av programmeraren, ligger till grund för datorprogrammet. Denna kod, som består av ord, är begriplig för människan. Den kan emellertid inte verkställas av maskinen. För att kunna verkställas ska den kompileras för att översättas till maskinspråk i binärt format, oftast siffrorna 0 och 1. Det är detta som kallas för objektkod.
50. Dessa koder utgör således datorprogrammets skrift på ett språk som först är förståeligt för människan och sedan för maskinen. De uttrycker programmerarens idé och det råder inget tvivel om att de ska åtnjuta det upphovsrättsliga skydd som ges enligt direktiv 91/250.
51. Detta konstaterande styrks för övrigt av ordalydelsen i artikel 10.1 i TRIPs-avtalet i vilken det föreskrivs att datorprogram i form av källkod eller objektkod ska åtnjuta skydd som litterärt verk enligt Bernkonventionen.
52. Frågan är nu om det grafiska gränssnittet som är resultatet, på skärmen, av datorprogrammet, utgör en uttrycksform för detta program och således ska åtnjuta det skydd som ges enligt direktiv 91/250.
2. Uttrycket ”ett datorprograms alla uttrycksformer”
53. I tionde skälet i direktiv 91/250 anges att ett datorprograms funktion är att kommunicera och verka tillsammans med andra komponenter i ett datorsystem och med användare. För detta ändamål krävs en logisk, i förekommande fall även fysisk, sammankoppling och samspel så att alla komponenter i hårdvara och mjukvara kan fungera fullt ut tillsammans med annan hårdvara och mjukvara samt med användare av datorprogrammet. Vidare anges att de delar av programmet som sörjer för en sådan sammankoppling och samspel mellan komponenter i hårdvara och mjukvara allmänt betecknas som gränssnitt.(21)
54. PÅ IT-området kan gränssnitt ta sig flera olika former som kan indelas i två grupper, nämligen fysiska gränssnitt och logiska gränssnitt eller programvarugränssnitt. Fysiska gränssnitt omfattar bland annat materiel såsom datorskärm, tangentbord eller mus.
55. Bland programvarugränssnitt återfinns gränssnitt för sammankoppling inom programvaran som möjliggör en dialog med andra komponenter i informationssystemet, och gränssnitt som sörjer för samspelet, som omfattar grafiska användargränssnitt.
56. Det grafiska användargränssnittet, som allmänt betecknas som ”the look and feel”, möjliggör en kommunikation mellan programmet och användaren. Det rör sig till exempel om ikoner och symboler som är synliga på skärmen, fönster eller rullmenyer. Det möjliggör ett samspel mellan programmet och användaren. Detta samspel kan bestå i en spridning av information men den kan även möjliggöra för användaren att ge instruktioner till datorprogrammet genom att använda kommandon. Detta är till exempel fallet med en fil som nås med musen och som kan flyttas till papperskorgen eller kommandon som ”kopiera” och ”klistra in” i ett ordbehandlingsprogram.
57. Av de skäl som anges nedan anser jag inte att ett grafiskt gränssnitt utgör en form av uttryck för ett datorprogram och att det ska åtnjuta rättsligt skydd för datorprogram.
58. Det syfte som eftersträvas med direktiv 91/250 är att skydda datorprogram mot all återgivning utan rättsinnehavarens tillstånd.(22)
59. Jag anser att de särdrag som upphovsrätten för datorprogram företer beror på att datorprogram, till skillnad från andra verk som skyddas genom denna rättighet som direkt vänder sig till människans sinnen, har en nyttofunktion och följaktligen skyddas i denna egenskap.
60. Jag har i punkt 47 i förevarande förslag till avgörande framhållit att termen datorprogram betecknar en samling instruktioner som har till syfte att möjliggöra för en dator att fullgöra en uppgift eller en särskild funktion.
61. Jag anser även att ett datorprograms uttrycksformer, oavsett av vilket slag, ska åtnjuta skydd så snart som dess mångfaldigande medför ett mångfaldigande av själva datorprogrammet och således möjliggör för datorn att fullgöra sin funktion. Det är enligt min mening den innebörd som unionslagstiftaren har avsett att ge artikel 1.2 i direktiv 91/250.
62. Detta är dessutom skälet till att det förberedande designmaterialet också skyddas genom upphovsrätt för datorprogram när det möjliggör en utveckling av ett sådant program.(23)
63. Dessa komponenter kan till exempel omfatta en struktur eller ett flödesschema som utvecklats av programmeraren och som kan skrivas om till källkod eller objektkod som således möjliggör för maskinen att verkställa ett datorprogram.(24) Detta flödesschema som utvecklats av programmeraren kan jämföras med ett filmscenario.
64. Jag anser följaktligen att uttrycket ”ett datorprograms alla uttrycksformer” betecknar de uttrycksformer som när de väl används möjliggör för datorprogrammet att fullgöra den uppgift för vilken det utvecklats.
65. Det grafiska användargränssnittet kan emellertid inte medföra ett sådant resultat, eftersom dess mångfaldigande inte leder till ett mångfaldigande av själva datorprogrammet. Det är dessutom möjligt att datorprogram med olika källkoder och objektkoder har samma gränssnitt. Det grafiska användargränssnittet sprider följaktligen inte datorprogrammet. Det syftar enbart till att underlätta dess användning och göra det mer användarvänligt.
66. Det grafiska gränssnittet är följaktligen enligt min mening inte en uttrycksform för ett datorprogram i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 91/250.
67. En motsatt ståndpunkt skulle kunna medföra att ett datorprogram ges skydd, och följaktligen även dess källkod och objektkod, enbart på den grunden att det grafiska användargränssnittet mångfaldigats utan att originaliteten hos de koder som den består av undersökts, vilket uppenbarligen strider mot artikel 1.3 i direktiv 91/250 i vilken det föreskrivs att ”[e]tt datorprogram skall skyddas om det är originellt i den meningen att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse”.
68. Jag anser mot denna bakgrund att det grafiska användargränssnittet inte är en uttrycksform för ett datorprogram i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 91/250 och att det följaktligen inte ska åtnjuta det skydd som ges enligt ovannämnda direktiv.
69. Jag anser dock inte att ett sådant gränssnitt aldrig kan komma i åtnjutande av skydd.
3. Skydd för grafiskt användargränssnitt enligt den allmänna upphovsrätten
70. Om det grafiska användargränssnittet inte kan anses som ett uttryck för datorprogram och följaktligen inte som sådant ska åtnjuta skydd anser jag emellertid att det kan åtnjuta skydd enligt den allmänna upphovsrätten till litterära eller konstnärliga verk enligt artikel 2 a i direktiv 2001/29.
71. Enligt den rättspraxis som utvecklats i domen av den 16 juli 2009 i målet Infopaq International(25) är upphovsrätten tillämplig på ett alster som är originellt på så sätt att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse.(26)
72. Det råder enligt min mening inget tvivel om att det grafiska gränssnittet kan vara en intellektuell skapelse.
73. Utvecklingen av ett sådant gränssnitt kräver en avsevärd intellektuell ansträngning från upphovsmannens sida, såsom är fallet när det gäller en bok eller ett musikstycke. Bakom det grafiska användargränssnittet döljer sig en komplex struktur som utvecklats av programmeraren.(27) Den sistnämnde använder ett programmeringsspråk som har en viss struktur och som gör det möjligt att erhålla en särskild kommandoknapp, såsom till exempel kopiera/klistra in, eller en handling som att klicka på ett dokument två gånger för att öppna det eller klicka på en ikon för att krympa ett öppet fönster.
74. Även om det grafiska användargränssnittet kräver en intellektuell ansträngning krävs enligt artikel 2 a i direktiv 2001/29 emellertid att det, för att använda domstolens egna ord, är originellt på så sätt att det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse.(28)
75. Svårigheten att fastställa huruvida ett grafiskt användargränssnitt är originellt beror på att de flesta komponenter som det grafiska användargränssnittet består av har ett funktionellt ändamål eftersom de syftar till att underlätta användningen av datorprogrammet. Sättet att uttrycka dessa komponenter är följaktligen med nödvändighet begränsat eftersom uttrycket, såsom kommissionen angett i sitt skriftliga yttrande,(29) bestäms av den tekniska funktion som nämnda komponenter har. Detta är till exempel fallet vad gäller muspekaren som förflyttar sig på skärmen och placeras på kommandoknappen för att få den att fungera eller den rullmeny som visas när en textfil är öppen.
76. I ett sådant fall har kravet på originalitet enligt min mening inte uppfyllts eftersom de olika sätt som finns för att genomföra en idé är så begränsade att idén och uttrycket flyter ihop. Om en sådan möjlighet fanns skulle detta medföra att vissa företag skulle ges en monopolställning på marknaden för datorprogram vilket avsevärt skulle hämma utvecklingen och nyskapandet på marknaden, vilket strider mot målsättningen i direktiv 2001/29.(30)
77. Jag anser följaktligen att den nationella domstolen vid sin bedömning från fall till fall ska pröva huruvida det grafiska användargränssnittet, genom upphovsmannens val, de kombinationer som han utvecklat och genomförandet av det grafiska användargränssnittet, är ett uttryck för upphovsmannens egen intellektuella skapelse. Vid denna bedömning ska inte de komponenter vars uttryck bestäms av deras tekniska funktion beaktas.
78. Mot bakgrund av de skäl som ovan angetts anser jag att det grafiska användargränssnittet inte är en uttrycksform för ett datorprogram i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 91/250 och att det följaktligen inte ska åtnjuta det skydd som ges enligt ovannämnda direktiv. Ett grafiskt användargränssnitt ska däremot åtnjuta upphovsrättsligt skydd som verk i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2001/29 när det är upphovsmannens egen intellektuella skapelse.
C – Den andra tolkningsfrågan
79. Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i om en tv-sändning av ett grafiskt användargränssnitt utgör överföring av ett verk till allmänheten enligt artikel 3.1 i direktiv 2001/29.
80. Vid förhandlingen den 2 september 2010 gav parterna några exempel, på en tv-skärm, på sändning av ett grafiskt användargränssnitt. Det kan bland annat röra sig om en framställning på bildskärmen, under en sändning av ett valprogram, av en tabell som återger valresultaten.
81. Den hänskjutande domstolen är osäker på huruvida ett sådant gränssnitt kan vara föremål för överföring till allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29 eftersom detta gränssnitt sänds på en tv-skärm på ett passivt sätt utan att tv-tittarna kan använda detta gränssnitt eller få tillträde till datorn eller annan utrustning som den kan styra.
82. Enligt min mening utgör tv-sändning av ett grafiskt användargränssnitt inte en överföring av verk i den mening som avses i artiklarna 2 a och 3.1 i direktiv 2001/29.
83. Jag har i punkt 56 i förevarande förslag till avgörande framhållit att det grafiska användargränssnittet syftar till att möjliggöra ett samspel mellan datorprogrammet och användaren. Syftet med ett sådant gränssnitt är att underlätta användningen av detta program för användaren.
84. Det grafiska användargränssnittet skiljer sig således genom sin särskilda karaktär från andra verk som omfattas av ett allmänt upphovsrättsligt skydd. Dess originella karaktär ligger i dess genomförande, sättet att kommunicera med användaren, såsom till exempel möjligheten att utöva kontroll över knappar eller öppna fönster.
85. Genom att detta gränssnitt sänds på en tv-skärm förlorar detta sin originalitet till följd av att den funktion som huvudsakligen karaktäriserar gränssnittet, nämligen detta samspel med användaren, inte längre kan utövas.
86. Ett grafiskt användargränssnitt som inte längre innehåller den komponent som karaktäriserar detta omfattas inte längre av definitionen av ett verk i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 2001/29. Det är följaktligen inte verket som programföretaget sänder på tv-skärmen och överför till allmänheten.
87. Mot denna bakgrund anser jag att tv-sändning av det grafiska användargränssnittet inte utgör en överföring av verket till allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, eftersom det härigenom förlorar sin egenskap av verk i den mening som avses i artikel 2 a i detta direktiv.
V – Förslag till avgörande
88. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar de tolkningsfrågor som ställts av Nejvyšší správní soud på följande sätt:
1) Det grafiska användargränssnittet är inte en uttrycksform för ett datorprogram i den mening som avses i artikel 1.2 i rådets direktiv 91/250 av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram och åtnjuter följaktligen inte det skydd som ges i detta direktiv.
2) Ett grafiskt användargränssnitt ska åtnjuta upphovsrättsligt skydd som verk i den mening som avses i artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället när det utgör upphovsmannens egen intellektuella skapelse.
3) Tv-sändning av det grafiska användargränssnittet utgör inte en överföring av verket till allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, eftersom det härigenom förlorar sin egenskap av verk i den mening som avses i artikel 2 a i ovannämnda direktiv.