Mål C‑34/13

Monika Kušionová

mot

SMART Capital, a.s.

(begäran om förhandsavgörande från Krajský súd v Prešove)

”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 93/13/EEG – Oskäliga villkor – Konsumentkreditavtal – Artikel 1.2 – Villkor som avspeglar en bindande lagbestämmelse – Direktivets tillämpningsområde – Artiklarna 3.1, 4, 6.1 och 7.1 – Säkerhet för fordran i form av fast egendom – Huruvida säkerheten kan tas i anspråk genom försäljning på auktion – Domstolsprövning”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 september 2014

1.        Begäran om förhandsavgörande – Upptagande till sakprövning – Gränser – Frågor som uppenbarligen saknar relevans och hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang som inte medger ett användbart svar

(Artikel 267 FEUF)

2.        Konsumentskydd – Oskäliga villkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Medel för att hindra fortsatt användning av oskäliga villkor – Nationell lagstiftning som gör det möjligt att få täckning för en fordran som grundar sig på avtalsvillkor som eventuellt kan vara oskäliga genom utomrättsligt ianspråktagande av en säkerhet som konsumenten ställt i sin fasta egendom – Tillåtet – Villkor – Effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen – Fråga om den grundläggande rätten till bostad är av betydelse – Prövningen ankommer på den nationella domstolen

(Stadgan om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 7, 38 och 47; rådets direktiv 93/13)

3.        Konsumentskydd – Oskäliga villkor i konsumentavtal – Direktiv 93/13 – Tillämpningsområde – Undantag för avtalsvillkor som avpeglar bindande författningsföreskrifter – Prövningen ankommer på den nationella domstolen

(Rådets direktiv 93/13, artikel 1.2)

1.        Se domen.

(se punkt 38)

2.        Bestämmelserna i direktiv 93/13 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som gör det möjligt att få täckning för en fordran som grundar sig på avtalsvillkor som eventuellt kan vara oskäliga genom utomrättsligt ianspråktagande av en säkerhet som konsumenten ställt i sin fasta egendom, i den mån denna lagstiftning inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att skydda de rättigheter som konsumenterna har enligt detta direktiv, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

(se punkt 68 och punkt 1 i domslutet)

3.        Artikel 1.2 i direktiv 93/13 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att ett avtalsvillkor i ett avtal som en näringsidkare har ingått med en konsument endast är undantaget från tillämpningsområdet för direktivet om avtalsvillkoret avspeglar innehållet i en bindande författningsföreskrift, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

(se punkt 80 och punkt 2 i domslutet)