Language of document : ECLI:EU:C:2014:2037

Mål C‑573/12

Ålands vindkraft AB

mot

Energimyndigheten

(begäran om förhandsavgörande från förvaltningsrätten i Linköping)

”Begäran om förhandsavgörande – Nationellt stödsystem enligt vilket överlåtbara gröna certifikat ska tilldelas anläggningar som producerar el från förnybara energikällor – Skyldighet för elleverantörerna och vissa elanvändare att årligen överlämna en viss andel gröna certifikat till den behöriga myndigheten – Gröna certifikat tilldelas inte produktionsanläggningar som är belägna utanför den aktuella medlemsstaten – Direktiv 2009/28/EG – Artiklarna 2 andra stycket k och 3.3 – Fri rörlighet för varor – Artikel 34 FEUF”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 1 juli 2014

1.        Domstolsförfarande – Muntligt förfarande – Börjar löpa på nytt – Villkor

(Domstolens rättegångsregler, artikel 83)

2.        Miljö – Främjande av användningen av energi producerad från förnybara energikällor – Direktiv 2009/28 – Regler om stödordningar på nationell nivå – Stödsystem – Begrepp – Nationellt stödsystem enligt vilket överlåtbara gröna certifikat ska tilldelas anläggningar som producerar el från förnybara energikällor – Enligt stödsystemet åläggs elleverantörerna och vissa elanvändare en skyldighet att årligen överlämna en viss andel gröna certifikat till den behöriga myndigheten – Omfattas – Gröna certifikat tilldelas inte produktionsanläggningar som är belägna utanför den aktuella medlemsstaten – Tillåtet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28, artiklarna 2 andra stycket k och 3.3)

3.        Fri rörlighet för varor – Kvantitativa restriktioner – Åtgärder med motsvarande verkan – Nationell stödordning enligt vilken överlåtbara gröna certifikat ska tilldelas anläggningar som producerar el från förnybara energikällor – Skyldighet för elleverantörerna och vissa elanvändare att årligen överlämna en viss andel gröna certifikat till den behöriga myndigheten vid äventyr av att annars behöva betala en administrativ straffavgift – Gröna certifikat tilldelas inte produktionsanläggningar som är belägna utanför den aktuella medlemsstaten – Tillåtet – Motivering – Främjande av användningen av förnybara energikällor för elproduktion

(Artikel 34 FEUF)

4.        Unionsrätt – Principer – Rättssäkerhet – Nationell lagstiftning till stöd för elproduktion från förnybara energikällor – Stödåtgärder som är förbehållna produktionen av grön el som produceras inom den aktuella medlemsstatens territorium – Det territoriella tillämpningsområdet framgår inte uttryckligen av lagstiftningen – Iakttagande av rättssäkerhetsprincipen – Kontroll som ankommer på den nationella domstolen

1.        Se domen.

(se punkt 35)

2.        Artiklarna 2 andra stycket k och 3.3 i direktiv 2009/28 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77 och 2003/30 ska tolkas så, att de tillåter att en medlemsstat inför ett stödsystem enligt vilket producenter av el från förnybara energikällor endast kan tilldelas överlåtbara certifikat för den el från sådana källor som är producerad inom medlemsstatens territorium och enligt vilket elleverantörerna och vissa elanvändare är skyldiga att varje år till den behöriga myndigheten överlämna ett antal sådana certifikat som motsvarar en andel av deras totala elförsäljning respektive elanvändning.

Ett sådant stödsystem uppvisar nämligen de kännetecken som krävs för att kvalificeras som stödsystem, i den mening som avses i artiklarna 2 andra stycket k och 3.3 i direktiv 2009/28. Unionslagstiftaren har dessutom inte haft för avsikt att ålägga de medlemsstater som valt ett stödsystem med gröna certifikat att utvidga systemet till grön el som produceras inom en annan medlemsstats territorium.

(se punkterna 48, 53 och 54 samt punkt 1 i domslutet)

3.        Artikel 34 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken producenter av el från förnybara energikällor endast kan tilldelas överlåtbara certifikat för den el från sådana källor som är producerad inom den berörda medlemsstatens territorium och enligt vilken elleverantörerna och vissa elanvändare är skyldiga att varje år till den behöriga myndigheten överlämna ett antal sådana certifikat som motsvarar en andel av deras totala elförsäljning respektive elanvändning, vid äventyr av att annars behöva betala kvotpliktsavgift.

En sådan lagstiftning kan förvisso hindra importen av el, i synnerhet grön el, från andra medlemsstater och den utgör därför en åtgärd med verkan motsvarande kvantitativa restriktioner, vilken i princip är oförenlig med de skyldigheter enligt unionsrätten som följer av artikel 34 FEUF.

Målet att främja användningen av förnybara energikällor vid produktionen av el, såsom det som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen kan i princip motivera eventuella hinder för den fria rörligheten för varor.

På unionsrättens nuvarande stadium kan den territoriella begränsning som införs genom en sådan lagstiftning i sig anses nödvändig för att uppnå detta legitima mål. Det är förvisso riktigt att det underliggande miljöskyddsmålet för att öka produktionen och användningen av grön el i princip förefaller kunna förverkligas i unionen oberoende av om den ökade produktionen kommer från anläggningar belägna inom den ena eller den andra medlemsstatens territorium. Av bland annat det skälet att unionsrätten inte inneburit någon harmonisering av de nationella systemen för stöd till grön el är det emellertid i princip tillåtet för medlemsstaterna att begränsa omfattningen av sådana system till produktion av grön el som är belägen inom deras respektive territorier.

En medlemsstat kan, på unionsrättens nuvarande stadium, lagligen göra bedömningen att en sådan territoriell begränsning inte går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå det mål att öka produktionen och – indirekt – användningen av grön el i unionen.

Med hänsyn till lagstiftningens övriga särdrag betraktade tillsammans med den territoriella begränsningen, uppfyller den vid en samlad bedömning de krav som följer av proportionalitetsprincipen.

(se punkterna 75, 82, 92–94, 104, 105 och 119 samt punkt 2 i domslutet)

4.        Det ankommer på den hänskjutande domstolen att med beaktande av samtliga relevanta omständigheter, varav en kan vara det unionsrättsliga regelverk i vilket den nationella lagstiftningen ingår, kontrollera huruvida en lagstiftning om stöd till produktion av el från förnybara energikällor, vilken föreskriver att stödåtgärderna uteslutande ska vara förbehållna produktion av grön el inom den aktuella medlemsstatens territorium, med avseende på dess territoriella tillämpningsområde uppfyller de krav som följer av rättssäkerhetsprincipen.

(se punkt 132 samt punkt 3 i domslutet)