Language of document :

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 mars 2014 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal d'instance d'Orléans - Frankrike) – LCL Le Crédit Lyonnais, SA mot Fesih Kalhan

(Mål C-565/12)(1 )

(Konsumentskydd – Konsumentkreditavtal – Direktiv 2008/48/EG – Artiklarna 8 och 23 – Skyldighet för kreditgivaren att innan avtalet ingås bedöma konsumentens kreditvärdighet – Nationell bestämmelse som föreskriver sökning i databas – Förlust av rätt till avtalad ränta vid åsidosättande av denna skyldighet – Effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal d'instance d'Orléans

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: LCL Le Crédit Lyonnais, SA

Svarande: Fesih Kalhan

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Tribunal d'instance d'Orléans – Tolkning av artikel 23 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, s. 66), mot bakgrund av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169) – Skyldighet för kreditgivaren att bedöma konsumentens kreditvärdighet – Krav på effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner om kreditgivaren åsidosätter denna skyldighet – Förlust av rätt till avtalad ränta – Tillåtligheten av att kreditgivaren behåller rätten till automatiskt utkrävbar, lagstadgad ränta med förhöjd räntesats

Domslut

Artikel 23 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG ska tolkas så, att den hindrar att nationell rätt, som sanktion för en kreditgivare som underlåter att innan avtal ingås bedöma konsumentens kreditvärdighet genom sökning i en relevant databas, fråntar kreditgivaren dennes rätt till avtalad ränta, samtidigt som denne däremot har rätt till lagstadgad ränta – utkrävbar från det att det meddelas ett rättsligt avgörande som förpliktar konsumenten att betala resterande belopp – en ränta som dessutom höjs med fem procentenheter om denne inte har betalat sin skuld inom två månader från det att avgörandet meddelades. Detta gäller då den nationella domstolen i ett fall som det förevarande – där kapitalbeloppet kan utkrävas omedelbart vid utebliven betalning från konsumentens sida – konstaterar att de belopp som kreditgivaren kan utkräva om sanktionen med förlorad ränta tillämpas inte är avsevärt lägre än vad denne kunnat utkräva om skyldigheten att kontrollera konsumentens kreditvärdighet hade iakttagits.

____________

(1 ) EUT C 38, 9.2.2013.