Language of document : ECLI:EU:C:2010:136

Mål C‑1/09

Centre d’exportation du livre français (CELF)

och

Ministre de la Culture et de la Communication

mot

Société internationale de diffusion et d’édition (SIDE)

(begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État (Frankrike))

”Statligt stöd – Artikel 88.3 EG – Rättsstridigt stöd som förklarats vara förenligt med den gemensamma marknaden – Ogiltigförklaring av kommissionens beslut – Nationella domstolar – Återkrävande av rättsstridigt verkställt stöd – Vilandeförklaring av målet till dess att kommissionen fattat ett nytt beslut – Exceptionella omständigheter som kan begränsa återbetalningsskyldigheten”

Sammanfattning av domen

1.        Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Stöd som beviljats i strid med förfarandereglerna i artikel 88.3 EG – Beslut varigenom kommissionen förklarar stödet förenligt med den gemensamma marknaden – Gemenskapsdomstolens ogiltigförklaring av beslutet

(Artikel 88.3 EG)

2.        Stöd som ges av en medlemsstat – Iakttagande av gemenskapsbestämmelserna – De nationella domstolarnas roll

(Artikel 88.3 EG)

3.        Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Stöd som beviljats i strid med förfarandereglerna i artikel 88.3 EG – Mottagarnas eventuella berättigade förväntningar – Föreligger inte, utom under exceptionella förhållanden

(Artikel 88.3 EG)

1.        En nationell domstol vid vilken en talan om återbetalning av rättsstridigt statligt stöd har väckts enligt artikel 88.3 EG kan vilandeförklara målet till dess att kommissionen har uttalat sig om stödets förenlighet med den gemensamma marknaden, efter det att ett tidigare fattat positivt beslut ogiltigförklarats.

Enligt artikel 88.3 EG ska de nationella domstolarna, fram till dess att kommissionen fattat ett slutgiltigt beslut, säkerställa enskildas rättigheter om statliga myndigheter åsidosätter förbudet i denna bestämmelse.

De nationella domstolarnas uppgift är således att slå fast vilka åtgärder som är lämpliga för att avhjälpa det rättsstridiga verkställandet av stödet, så att stödmottagaren inte förfogar fritt över stödet fram tills dess att kommissionen fattar ett beslut.

Ett beslut att vilandeförklara ett mål får de facto samma följd som ett beslut att avslå en ansökan om skyddsåtgärder. Beslutet att vilandeförklara ett mål leder nämligen till att det inte görs någon prövning i sak av ansökan innan kommissionen fattar ett beslut. Beslutet innebär att stödet erhålls även under den tid då det är förbjudet att verkställa stödet, vilket står i strid med själva syftet med artikel 88.3 EG och medför att bestämmelsen förlorar sin ändamålsenliga verkan.

Den nationella domstolen kan således inte vilandeförklara ett mål utan att artikel 88.3 EG förlorar sin ändamålsenliga verkan, i strid med principen om att nationella tillämpliga förfaranden ska vara effektiva.

Den omständigheten att gemenskapsdomstolen ogiltigförklarar ett första positivt beslut som fattats av kommissionen motiverar inte en annan lösning där det beaktas att kommissionen i ett sådant fall därefter på nytt kan förklara stödet förenligt med den gemensamma marknaden. Syftet med artikel 88.3 EG går nämligen tydligt i linje med att det positiva beslutets innehåll inte kan bestämmas förrän kommissionen fattat ett nytt beslut.

(se punkterna 26, 30–34, 40 och punkt 1 i domslutet)

2.        En nationell domstol vid vilken en talan om återbetalning av rättsstridigt statligt stöd har väckts enligt artikel 88.3 EG är endast skyldig att vidta skyddsåtgärder om villkoren för att vidta sådana åtgärder är uppfyllda, det vill säga om det inte råder något tvivel om kvalificeringen som statligt stöd, om stödet är på väg att verkställas eller har verkställts och om det inte konstaterats att det föreligger exceptionella omständigheter som medför att det är olämpligt att återkräva stödet. Om dessa villkor inte är uppfyllda ska den nationella domstolen avslå ansökan. När den nationella domstolen prövar ansökan kan den antingen förordna att stödet ska återbetalas med ränta eller, till exempel, att medlen ska placeras på ett spärrat konto så att stödmottagaren inte förfogar över dem, utan att det påverkar räntebetalningen för perioden mellan det planerade verkställandet av stödet och utbetalningen av stödet från det spärrade kontot. Det verkställandeförbud som föreskrivs i artikel 88.3 EG iakttas inte på detta stadium endast genom en förpliktelse att betala ränta på det belopp som finns kvar på företagets konto. Det är nämligen på intet sätt givet att ett företag som på rättsstridigt sätt erhållit statligt stöd åtminstone kan låna ett motsvarande belopp hos ett kreditinstitut till normala marknadsvillkor, och således förfoga över beloppet innan kommissionen fattar ett beslut.

(se punkterna 36–38)

3.        Den omständigheten att kommissionen fattat tre på varandra följande beslut, vari den förklarat ett stöd förenligt med den gemensamma marknaden – beslut som därefter ogiltigförklarats av gemenskapsdomstolen – kan inte i sig utgöra en exceptionell omständighet som kan medföra en begränsning av skyldigheten att återbetala stödet, när stödet har verkställts i strid med artikel 88.3 EG.

Den omständigheten att det är ovanligt med tre på varandra följande ogiltigförklaringar visar, a priori, på målets komplexitet och ger långt ifrån upphov till berättigade förväntningar, utan ger snarare stödmottagaren större anledning att tvivla på det omtvistade stödets förenlighet med den gemensamma marknaden.

Det är visserligen mycket ovanligt att tre på varandra följande anhängiggjorda mål leder till tre ogiltigförklaringar. Sådana omständigheter ingår likväl i ett rättssystems normala funktion, som ger de rättssubjekt som anser att de kommer att lida av följderna av att ett stöd är rättsstridigt möjligheten att väcka talan om ogiltigförklaring av de på varandra följande besluten, vilka rättssubjekten anser har gett upphov till situationen.

(se punkterna 51, 52, 55 och punkt 2 i domslutet)