Mål C‑583/13 P
Deutsche Bahn AG m.fl.
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande – Konkurrens – Järnvägstrafiksektorn och därtill anknutna tjänster – Missbruk av dominerande ställning – Förordning (EG) nr 1/2003 – Artiklarna 20 och 28.1 – Administrativt förfarande – Beslut om att genomföra en inspektion – Kommissionens inspektionsbefogenheter – Grundläggande rätt till privata lokalers okränkbarhet – Inget förhandstillstånd från en rättslig myndighet – Effektiv domstolsprövning – Upptäckt som gjorts av en tillfällighet”
Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 18 juni 2015
1. Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens inspektionsbefogenheter – Inget förhandstillstånd från en rättslig myndighet – Åsidosättande av privata lokalers okränkbarhet – Föreligger inte – Domstolsprövning i efterhand av inspektionsbeslutets laglighet – Grundläggande garanti
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 7; rådets förordning nr 1/2003, artikel 20.2, 20.6, 20.7 och 20.8)
2. Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens inspektionsbefogenheter – Inget förhandstillstånd från en rättslig myndighet – Åsidosättande av rätten till ett effektivt domstolsskydd – Föreligger inte – Domstolsprövning i efterhand av inspektionsbeslutets laglighet – Räckvidd
(Artikel 263 FEUF; Europeiska stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47, rådets förordning nr 1/2003, artikel 20.4)
3. Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens inspektionsbefogenheter – Beslut om att genomföra en inspektion – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Kommissionen hade informerat sina tjänstemän om ett ytterligare klagomål mot det berörda företaget – Ingen hänvisning till det klagomålet i inspektionsbeslutet – Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och av rätten till försvar
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 20.4)
1. Kommissionens kontrollbefogenheter enligt artikel 20.2 i förordning nr 1/2003 inskränker sig till att kommissionens tjänstemän bland annat kan begära att få tillträde till de lokaler som de begär, att få se och ta kopior av de handlingar de efterfrågar samt att begära tillgång till innehållet i alla inventarier som de pekar ut
Enligt artikel 20.6 och 20.7 i förordning nr 1/2003 ska – när det berörda företaget motsätter sig en inspektion – tillstånd begäras från en rättslig myndighet om den berörda medlemsstaten lämnar nödvändigt bistånd genom handräckning av polisen eller annan motsvarande verkställande myndighet för att inspektionen ska kunna genomföras och ett sådant tillstånd krävs enligt nationell rätt. Tillstånd får också begäras i förebyggande syfte. I artikel 20.8 i förordningen anges att om den nationella rättsliga myndigheten konstaterar att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för inspektionen, får den inte ifrågasätta att inspektionen behövs. Detta kan, enligt den bestämmelsen, endast prövas i efterhand av EU-domstolen.
Följaktligen kan avsaknad av ett förhandstillstånd från en rättslig myndighet inte i sig innebära att en inspektionsåtgärd är rättsstridig.
Avsaknaden av rättsliga förhandsgarantier kan kompenseras genom en domstolsprövning i efterhand, vilket således utgör en grundläggande garanti för att säkerställa att en inspektionsåtgärd är förenlig med artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Just så är fallet med det system som inrättats i Europeiska unionen, i och med att artikel 20.8 i förordning nr 1/2003 uttryckligen stadgar att EU-domstolen är behörig att pröva lagligheten av kommissionens inspektionsbeslut. Den prövningen förutsätter att unionsdomstolen gör en fullständig prövning på grundval av de omständigheter som sökanden har anfört till stöd för sina grunder, det vill säga behandlar såväl sak- som rättsfrågor
(se punkterna 23–25 och 32–34)
2. Vid ett inspektionsbeslut som kommissionen fattar med stöd av artikel 20.4 i förordning nr 1/2003 åsidosätts inte den grundläggande rätten till ett effektivt domstolsskydd, som garanteras i artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, genom avsaknad av förhandsprövning från en rättslig myndighet.
Det som avses är hur grundlig prövningen är och inte när den utförs, varvid prövningen ska omfatta samtliga faktiska och rättsliga omständigheter och möjliggöra upprättelse om en åtgärd som anses vara rättsstridig redan har vidtagits.
När unionsdomstolen prövar en talan om ogiltigförklaring av ett inspektionsbeslut utför den en prövning i såväl rättsligt som faktiskt avseende och har behörighet att pröva bevisningen och ogiltigförklara det angripna beslutet.
Ett företag som är föremål för ett inspektionsbeslut har dessutom möjlighet att bestrida beslutets laglighet, och detta omedelbart efter det att företaget har meddelats beslutet. Det finns alltså inget krav på att företaget ska vänta tills kommissionen har antagit det slutgiltiga beslutet angående den misstänkta överträdelsen av konkurrensreglerna innan det väcker en talan om ogiltigförklaring vid unionsdomstolen.
Slutligen är kommissionen, för det fall att ett inspektionsbeslut ogiltigförklaras eller en kontrollåtgärd konstateras vara rättsstridig, förhindrad att använda de uppgifter som har samlats in i det sammanhanget i ett överträdelseförfarande.
(se punkterna 41, 42 och 44–46)
3. Effektiva inspektioner förutsätter att kommissionen i förväg ger ansvariga tjänstemän alla upplysningar som de behöver för att förstå arten och omfattningen av den eventuella överträdelsen av konkurrensreglerna samt uppgifter beträffande logistiken för själva inspektionen. Alla dessa upplysningar måste dock avse föremålet för inspektionen som förordnats i beslutet.
Om kommissionen före den första inspektionen informerar sina tjänstemän om att det har inkommit ett ytterligare klagomål mot det berörda företaget, utan samband med föremålet för inspektionsbeslutet, avser denna information inte ärendets allmänna bakgrund. Att det klagomålet inte nämns som en del av föremålet för det inspektionsbeslutet strider följaktligen mot motiveringsskyldigheten och mot det berörda företagets rätt till försvar.
En sådan inspektion är således behäftad med en felaktighet om kommissionens tjänstemän, som i förväg fått kännedom om uppgifter som saknar samband med föremålet för den inspektionen, beslagtar handlingar som inte hör till inspektionen så som denna avgränsats i inspektionsbeslutet, i synnerhet om tjänstemännen vid inspektionen samlar in upplysningar som leder till en andra inspektion och delvis ligger till grund för en tredje inspektion.
(se punkterna 60 och 62–66)