DOMSTOLENS DOM (sjätte avdelningen)
den 7 juni 2018 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Haagprotokollet från år 2007 – Tillämplig lag avseende underhållsskyldighet – Artikel 4.2 – Ändring av den underhållsberättigades hemvist – Möjlighet till retroaktiv tillämpning av lagen i den underhållsberättigades nya hemviststat som är densamma som domstolslandets lag – Innebörden av rekvisitet ’om den underhållsberättigade inte kan få underhåll från den underhållsskyldige’– Fall där den underhållsberättigade inte uppfyller ett lagstadgat villkor”
I mål C‑83/17,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) genom beslut av den 25 januari 2017, som inkom till domstolen den 15 februari 2017, i målet
KP
mot
LO,
meddelar
DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden C.G. Fernlund (referent) samt domarna J.‑C. Bonichot och A. Arabadjiev,
generaladvokat: M. Szpunar,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Tysklands regering, genom T. Henze, M. Hellmann och J. Mentgen, samtliga i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom M. Wilderspin och M. Heller, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 30 januari 2018 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4.2 i Haagprotokollet av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet, som godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2009/941/EG av den 30 november 2009 (EUT L 331, 2009, s. 17) (nedan kallat Haagprotokollet).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan ett underårigt barn, KP, och barnets far, LO, angående underhållskrav.
Tillämpliga bestämmelser
Förordning (EG) nr 4/2009
3 Artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (EUT L 7, 2009, s. 1) innehåller de allmänna bestämmelserna om domstolars behörighet i medlemsstaterna i frågor som gäller underhållsskyldighet.
4 I artikel 15 i denna förordning föreskrivs att den lag som ska tillämpas i frågor om underhållsskyldighet ska fastställas i enlighet med Haagprotokollet i de medlemsstater som är bundna av det instrumentet.
Haagprotokollet
5 Artikel 3 i Haagprotokollet har rubriken ”Allmän regel om tillämplig lag” och lyder enligt följande:
”1. Underhållsskyldighet ska regleras av lagen i den stat där den underhållsberättigade har sin hemvist, om inte annat föreskrivs i [Haagprotokollet].
2. Om den underhållsberättigades hemvist ändras ska lagen i den nya hemviststaten tillämpas från och med den tidpunkt då ändringen inträffar.”
6 I artikel 4 i protokollet, med rubriken ”Särskilda regler till förmån för vissa underhållsberättigade”, föreskrivs följande:
”1. Följande bestämmelser ska gälla i fråga om
a) föräldrars underhållsskyldighet mot sina barn,
…
2. Om den underhållsberättigade inte kan få underhåll från den underhållsskyldige med stöd av den lag som avses i artikel 3 ska domstolslandets lag tillämpas.
3. Utan hinder av artikel 3 ska domstolslandets lag tillämpas om den underhållsberättigade har väckt talan vid behörig myndighet i den stat där den underhållsskyldige har sin hemvist. Om den underhållsberättigade inte kan få underhåll från den underhållsskyldige med stöd av denna lag, ska dock lagen i den stat där den underhållsberättigade har sin hemvist tillämpas.
4. Om den underhållsberättigade inte kan få underhåll från den underhållsskyldige med stöd av de lagar som avses i artikel 3 och i punkterna 2 och 3 i den här artikeln, ska, om de båda är medborgare i samma stat, lagen i den staten tillämpas.”
Tysk rätt
7 I 1613 § Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen, nedan kallad BGB), med rubriken ”Retroaktivt underhåll” föreskrivs följande:
”1. Den underhållsberättigade kan endast retroaktivt kräva fullgörelse eller ersättning på grund av bristande fullgörelse från den tidpunkt då den underhållsskyldige har uppmanats att lämna information om sina inkomster och tillgångar för att underhållskravet ska kunna göras gällande, eller från den tidpunkt då talan om underhållskrav har väckts …
2. Den underhållsberättigade får, utan tillämpning av begränsningen i punkt 1, retroaktivt kräva fullgörelse
1. med åberopande av osedvanligt omfattande behov som endast förekommer i undantagsfall (särskilda behov), …
2. för en period då den underhållsberättigade var förhindrad att göra gällande kravet på underhåll
a) av rättsliga skäl eller
b) av faktiska skäl som den underhållsskyldige kan tillskrivas ansvaret för.”
Österrikisk rätt
8 Den hänskjutande domstolen har uppgett att det i Österrike är möjligt att framställa underhållskrav retroaktivt under tre år.
9 Den hänskjutande domstolen har preciserat att det enligt fast nationell rättspraxis krävs att den underhållsskyldige är i dröjsmål för att en underhållsskyldighet ska kunna åberopas retroaktivt. Vid underhåll till barn krävs det emellertid inte, på grund av det särskilda nära familjerättsliga förhållandet, att något betalningskrav har framställts.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
10 Såväl KP, som föddes den 6 mars 2013, som KP:s föräldrar är tyska medborgare, och de bodde alla i Tyskland fram till den 27 maj 2015. Den 28 maj 2015 flyttade KP tillsammans med sin mor till Österrike, och fick där en ny hemvist.
11 Den 18 maj 2015 väckte KP talan om underhåll mot LO vid Bezirksgericht Fünfhaus (Distriktsdomstolen i Fünfhaus, Österrike). Den 18 maj 2016 utvidgade KP sin talan till att avse perioden mellan den 1 juni 2013 och den 31 maj 2015.
12 Bezirksgericht Fünfhaus (Distriktsdomstolen i Fünfhaus) ogillade KP:s yrkande om utbetalning av underhåll för perioden mellan den 1 juni 2013 och den 31 maj 2015. Som skäl angavs att det enligt artikel 3 i Haagprotokollet var tysk lag som var tillämplig för denna period, och att villkoren i tysk lag för att kräva betalning av obetalt underhåll inte var uppfyllda. Det angavs att artikel 4.2 i Haagprotokollet om tillämpning av domstolslandets lag endast gällde för de rättigheter som uppstått efter flytten till den nya hemvistorten.
13 Landesgericht für Zivilrechtssachen Wien (Regionala domstolen för civilmål i Wien, Österrike) fastställde domen från Bezirksgericht Fünfhaus (Distriktsdomstolen i Fünfhaus).
14 KP överklagade domen från Landesgericht für Zivilrechtssachen Wien (Regionala domstolen för civilmål i Wien) till den hänskjutande domstolen, Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike).
15 KP har vid den hänskjutande domstolen anfört att det enligt artikel 3.1 i Haagkonventionen är de tyska bestämmelserna om underhållsskyldighet som är tillämpliga på KP:s yrkande om underhåll, men att dessa inte ger honom möjlighet att erhålla underhåll retroaktivt då villkoren i 1613 § BGB inte är uppfyllda. Enligt KP föreligger det således skäl att i enlighet med artikel 4.2 i Haagprotokollet tillämpa österrikisk lag, vilken tillåter att det framställs krav om retroaktiv utbetalning av underhåll.
16 LO har å sin sida hävdat att artikel 4.2 i Haagprotokollet inte är tillämplig i de fall då vissa underhållskrav är preskriberade eller har framställts för sent. Dessutom kan denna bestämmelse endast tillämpas om förfarandet har inletts av den underhållsskyldige eller om talan har väckts vid en domstol i en stat där ingen av de berörda parterna har sin hemvist. I förevarande fall har KP emellertid väckt talan vid en domstol i den stat där KP numera har sin hemvist. Slutligen anser LO att nämnda bestämmelse inte kan tillämpas för att erhålla retroaktiv utbetalning av underhåll när ansökan om underhåll har lämnats in efter det att den underhållsberättigade har flyttat.
17 Den hänskjutande domstolen har påpekat att det av artikel 3.2 i Haagprotokollet framgår att om den underhållsberättigades hemvist ändras ska lagen i den nya hemviststaten tillämpas från och med ändringen, och således endast med avseende på tiden därefter.
18 Enligt den domstolen är det således i det aktuella fallet tysk lag som ska tillämpas för perioden före denna ändring, förutom om det följer av artikel 4.2 i Haagprotokollet att denna lag inte ska tillämpas. Det är dock osäkert om nämnda bestämmelse är tillämplig i en sådan situation som den i det nationella målet. Den hänskjutande domstolen har i detta sammanhang hänvisat till punkt 63 i Andrea Bonomis förklarande rapport beträffande Haagprotokollet (text antagen vid tidpunkten för den tjugoförsta sessionen för Haagkonferensen för internationell privaträtt, nedan kallad Bonomi-rapporten), där det anges att den subsidiära anknytningen till domstolslandets lag är användbar först när talan om underhållsskyldighet väcks i en annan stat än den där den underhållsberättigade har sin hemvist, eftersom hemviststatens lag och domstolslandets lag annars sammanfaller. Därutöver har den hänskjutande domstolen konstaterat att en subsidiär tillämpning av domstolslandets lag med stöd av artikel 4.2 i Haagprotokollet enligt Bonomi-rapporten endast kan bli aktuell om talan har väckts av den underhållsskyldige, exempelvis vid behörig myndighet i den underhållsskyldiges egen hemviststat eller om talan har väckts vid en myndighet i en stat där ingen av de berörda parterna har hemvist.
19 Dessutom undrar den hänskjutande domstolen om artikel 4.2 i Haagprotokollet, med hänsyn till att KP i förevarande fall inte har framställt något betalningskrav till LO, är tillämplig i fall där det av den lag som är tillämplig enligt artikel 3 i Haagprotokollet följer att det föreligger en underhållsskyldighet men där denna inte kan göras gällande retroaktivt på grund av att den underhållsberättigade inte uppfyller vissa lagstadgade villkor.
20 Mot denna bakgrund har Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen) beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:
”1) Ska subsidiaritetsregeln i artikel 4.2 i [Haagprotokollet] tolkas så, att den endast är tillämplig när talan om underhållsskyldighet väcks i en annan medlemsstat än den där den underhållsberättigade har sin hemvist?
Om denna fråga besvaras nekande:
2) Ska artikel 4.2 i [Haagprotokollet] tolkas så, att rekvisitet ’inte kan få underhåll’ även omfattar en situation i vilken det enligt lagen i den tidigare hemviststaten inte föreligger någon retroaktiv rätt till underhåll på grund av att vissa lagstadgade villkor inte är uppfyllda?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Inledande synpunkter
21 Först och främst ska frågan om EU-domstolens behörighet att tolka Haagprotokollet behandlas.
22 Enligt artikel 267 FEUF ska domstolen vara behörig att meddela förhandsavgöranden angående tolkningen av rättsakter som beslutas av unionens institutioner.
23 Genom beslut 2009/941, som antogs med stöd av artikel 300 EG – nu artikel 218 FEUF – godkändes Haagprotokollet, vilket utgör en bilaga till nämnda beslut, av Europeiska unionens råd.
24 Det framgår av fast rättspraxis att en överenskommelse som rådet har ingått i enlighet med artikel 218 FEUF utgör en rättsakt som beslutats av en av unionens institutioner i den mening som avses i artikel 267 första stycket b FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 oktober 2009, Bogiatzi, C‑301/08, EU:C:2009:649, punkt 23).
25 Av det ovanstående följer att domstolen är behörig att tolka Haagprotokollet.
Den första frågan
26 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 4.2 i Haagprotokollet ska tolkas så, att den kan tillämpas i en situation där den underhållsberättigade, vars hemvist har ändrats, väcker talan vid en domstol i den nya hemviststaten för att erhålla underhåll för en tidigare period under vilken han eller hon bodde i en annan medlemsstat, trots att domstolsstaten är densamma som den underhållsberättigades hemviststat.
27 Enligt artikel 4.2 i Haagprotokollet ska domstolslandets lag tillämpas om den underhållsberättigade inte kan få underhåll från den underhållsskyldige med stöd av den lag som avses i artikel 3.
28 Artikel 3 innehåller den allmänna lagvalsregeln, enligt vilken underhållsskyldighet ska regleras av lagen i den stat där den underhållsberättigade har sin hemvist.
29 Såsom framgår av artikel 4.2 i Haagprotokollet har denna bestämmelse, som innebär att domstolslandets lag kan tillämpas i stället för lagen i den underhållsberättigades hemviststat, endast en ändamålsenlig verkan om dessa lagar skiljer sig från varandra.
30 Det behöver emellertid prövas huruvida det alltid krävs att domstolsstaten är en annan stat än den underhållsberättigades hemviststat för att de lagar som är tillämpliga i respektive fall ska anses skilja sig åt och för att bestämmelsen ska anses ha en ändamålsenlig verkan.
31 Det framgår i det aktuella fallet av beslutet om hänskjutande att KP har flyttat till Österrike och att det är i denna medlemsstat som KP har sin hemvist. Det är således österrikisk lag som är tillämplig enligt artikel 3.1 i Haagprotokollet. Enligt artikel 3.2 i protokollet är österrikisk lag dock tillämplig först från och med KP:s flytt till Österrike, vilket i det aktuella fallet vill säga från och med den 28 maj 2015. För den tidigare perioden, mellan den 1 juni 2013 och den 28 maj 2015, är det tysk lag som är KP:s hemviststatslag.
32 Domstolslandets lag är lagen i den medlemsstat där den underhållsberättigade har väckt sin talan, det vill säga österrikisk lag.
33 Härav följer att artikel 4.2 i Haagprotokollet kan ha en ändamålsenlig verkan i en sådan situation som den i det nationella målet, där domstolslandets lag – i detta fall österrikisk lag – inte sammanfaller med lagen i den underhållsberättigades hemviststat för den period för vilken den underhållsberättigade kräver underhåll – i detta fall tysk lag. Den omständigheten att den underhållsberättigade har väckt talan vid en domstol i sin hemviststat, vilket betyder att domstolsstaten är samma stat som hemviststaten, hindrar inte att denna bestämmelse tillämpas då den lag som den subsidiära anknytningsregeln i den bestämmelsen pekar ut inte sammanfaller med den lag som pekas ut av den primära anknytningsregeln i artikel 3 i protokollet.
34 Det krävs dock även att domstolslandets lag, som avses i denna bestämmelse, kan tillämpas på en ansökan om underhåll beträffande en tidigare period.
35 Det framgår bland annat av Bonomi-rapporten att artikel 4.2 i Haagprotokollet är tillämplig när talan väcks om underhåll för perioder som börjar löpa från och med den dag då talan väcktes. Däremot är det osäkert huruvida denna bestämmelse även är tillämplig för perioder innan talan väcktes och vilka villkor som i så fall gäller för bestämmelsens tillämpning.
36 Enligt Europeiska kommissionen ska domstolslandets lag, som avses i denna bestämmelse, alltid tillämpas när den underhållsberättigade inte kan erhålla underhåll med stöd av lagen i hans eller hennes hemviststat eller, om det gäller en tidigare period, den hemviststatslag som var tillämplig under den perioden. Den tyska regeringen anser å sin sida att domstolslandets lag inte automatiskt är tillämplig när talan väckts om underhåll för tidigare perioder, och att det måste föreligga ett samband mellan den faktiska situation som har gett upphov till det krav som framställs av den underhållsberättigade och den lag som ska tillämpas när detta krav prövas.
37 Det går inte att enbart utifrån lydelsen i artikel 4.2 i Haagprotokollet med säkerhet fastställa bestämmelsens innebörd.
38 Den måste tolkas med beaktande av det system av anknytningsregler som införts genom Haagprotokollet och syftet med det protokollet.
39 När det gäller det system av anknytningsregler som införts genom Haagprotokollet ska det framhållas att artikel 4.2 i protokollet innehåller en specialregel till förmån för vissa underhållsberättigade som kompletterar den allmänna regeln i artikel 3 i detta protokoll.
40 Detta första konstaterande ger anledning att ifrågasätta om kommissionens synsätt kan vara lämpligt. Den principiella tillämpligheten för lagen i den underhållsberättigades hemviststat enligt artikel 3.1 i Haagprotokollet begränsas nämligen, genom artikel 3.2 i Haagprotokollet, till att endast avse den period för vilken hemvisten gäller. Att tolka artikel 4.2 i protokollet så att domstolslandets lag – vilket i ett fall som i det nationella målet är lagen i den underhållsberättigades nya hemviststat – alltid är tillämplig för tiden innan hemvisten etablerades i denna stat då det villkor som uppställs i denna bestämmelse är uppfyllt, skulle innebära att den allmänna regeln i artikel 3.2 i Haagprotokollet förlorade sin verkan vad beträffar tillämpningen i tiden (rationae temporis) av lagen i den underhållsberättigades hemviststat.
41 Dessutom framgår det bland annat av Bonomi-rapporten och de målsättningar som eftersträvats av kommissionen, vilken deltog aktivt i förhandlingarna inför antagandet av Haagprotokollet (se förslaget till rådets förordning om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (KOM(2005) 649 slutlig)), att detta system syftar till att det ska vara förutsägbart vilken lag som ska tillämpas genom att se till att den lag som pekas ut har en tillräckligt stark koppling till den berörda familjesituationen.
42 I artikel 3.1 i Haagprotokollet föreskrivs att det primärt är lagen i den underhållsberättigades hemviststat som ska tillämpas, vilket är den lag som har den starkaste kopplingen till den underhållsberättigades situation, och som således framstår som bäst ägnad att reglera de konkreta problem som den underhållsberättigade kan ställas inför.
43 För att behålla denna koppling anges det i artikel 3.2 i Haagprotokollet att det, om hemvisten ändras, från och med den tidpunkt då ändringen inträffar är lagen i den nya hemviststaten som ska tillämpas.
44 När det gäller de specialregler som återfinns i artikel 4.2–4.4 i Haagprotokollet, som innehåller primära och sekondära anknytningsmoment som är tillämpliga i en viss prioritetsordning och är avsedda att minska risken för att den underhållsberättigade inte erhåller något underhåll enligt de successivt angivna lagarna, gör domstolen följande konstateranden. Artikel 4.3 i Haagprotokollet pekar primärt ut domstolslandets lag såsom tillämplig lag när den underhållsberättigade har väckt talan vid behörig myndighet i den stat där den underhållsskyldige har sin hemvist. Såsom anges i punkt 59 i generaladvokatens förslag till avgörande har denna stat en koppling till den underhållsberättigades och den underhållsskyldiges familjesituation, i vart fall vad avser möjligheterna att den underhållsberättigades behov blir tillgodosedda av den underhållsskyldige. Förutsägbarheten vad gäller tillämplig lag i detta fall hänger även samman med det faktum att den lagen är beroende av den valda domstolens behörighet, vilken i detta fall överensstämmer med den klassiska regeln om att käranden ska väcka talan vid svarandens domstol.
45 En koppling till familjesituationen föreligger likaså i artikel 4.4 i Haagprotokollet. Enligt den bestämmelsen är det lagen i den stat där båda parter är medborgare som är tillämplig. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 59 i sitt förslag till avgörande innehåller denna bestämmelse ett visst inslag av varaktighet i förhållande till familjesituationen för den underhållsberättigade och den underhållskyldige som berörs av underhållsskyldigheten.
46 Med hänsyn till det system med anknytningsregler som föreskrivs genom Haagprotokollet och dess förutsägbarhetssyfte, enligt beskrivningen ovan i punkt 41, gör domstolen följande bedömning. En subsidiär tillämpning av domstolslandets lag enligt artikel 4.2 i Haagprotokollet som följer direkt av den underhållsberättigades val av ny hemvist, trots att det saknas koppling mellan denna lag och den familjesituation som den underhållsberättigade och den underhållskyldige som berörs av underhållsskyldigheten befann sig i under den period som skyldigheten avser, skulle inte vara förenlig med vare sig det ovannämnda systemet eller det ovannämnda syftet.
47 Att en tillämpning av domstolslandets lag skulle gynna den underhållsberättigade kan inte i sig räcka för att motivera en tillämpning av nämnda bestämmelse, eftersom det utan en sådan koppling inte skulle vara förutsägbart för den underhållsskyldige att denna lag skulle tillämpas.
48 Såsom framgår av punkterna 78 och 79 i generaladvokatens förslag till avgörande kan, i detta hänseende, en sådan koppling följa av den behörighet som den domstol vid vilken talan har väckts skulle ha haft att pröva frågor om underhåll för den berörda perioden i enlighet med de bestämmelser i förordning nr 4/2009 som kan vara tillämpliga.
49 Ett sådant synsätt kan motiveras med hänsyn till det nära förhållandet mellan Haagprotokollet och förordning nr 4/2009. I artikel 15 i förordningen hänvisas det nämligen uttryckligen till Haagprotokollet, och ett utpekande av behörig domstol i enlighet med förordningen gör det indirekt möjligt att peka ut domstolslandets lag. Dessutom konstaterar EU-domstolen att förordningen, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 56 i sitt förslag till avgörande, grundar sig på premissen att det föreligger en koppling mellan det underhåll som är i fråga i ett visst mål och den stat vars domstolar är behöriga att avgöra målet.
50 Den nödvändiga kopplingen mellan domstolslandets lag och den situation som den underhållsberättigade och den underhållskyldige som berörs av underhållsskyldigheten befann sig i under den period som talan om underhåll avser, föreligger när domstolslandets lag är densamma som lagen i den medlemsstat vars domstolar var behöriga att avgöra mål avseende underhåll som avser den perioden.
51 Mot bakgrund av ovanstående överväganden ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 4.2 i Haagprotokollet ska tolkas på följande sätt:
– Den omständigheten att domstolsstaten är samma stat som den underhållsberättigades hemviststat hindrar inte att denna bestämmelse tillämpas då den lag som den subsidiära anknytningsregeln i den bestämmelsen pekar ut inte sammanfaller med den lag som pekas ut av den primära anknytningsregeln i artikel 3 i protokollet.
– I en situation där den underhållsberättigade, vars hemvist har ändrats, väcker talan om underhåll mot den underhållsskyldige vid en domstol i den nya hemviststaten för en tidigare period under vilken den underhållberättigade bodde i en annan medlemsstat, kan domstolslandets lag, som också är lagen i den nya hemviststaten, vara tillämplig om domstolarna i domstolslandet var behöriga att avgöra mål om underhåll avseende dessa parter och beträffande ovannämnda period.
Den andra frågan
52 Den andra frågan handlar om huruvida rekvisitet ”inte kan få underhåll” i artikel 4.2 i Haagprotokollet även omfattar en situation i vilken den underhållsberättigade inte kan få underhåll enligt lagen i den tidigare hemviststaten på grund av att han eller hon inte uppfyller vissa villkor enligt denna lag.
53 Det bör inledningsvis påpekas att denna fråga endast har ställts för det fall den hänskjutande domstolen, mot bakgrund av svaret på den första frågan, skulle finna att österrikisk domstol, i enlighet med förordning nr 4/2009, var behörig att pröva en talan om underhållsskyldighet avseende KP för perioden mellan den 1 juni 2013 och den 28 maj 2015. I ett sådant fall skulle nämligen domstolslandets lag, i det aktuella fallet österrikisk lag, kunna bli tillämplig om den underhållsberättigade ”inte kan få underhåll” enligt lagen i den stat där personen i fråga hade sin hemvist under en tidigare period, såsom den period som är i fråga i det nationella målet, vilket i detta fall är tysk lag. Det ska således prövas huruvida en sådan underhållsberättigad person som KP befinner sig i en sådan situation.
54 Denna fråga kan med fördel besvaras med stöd av Bonomi-rapporten, som just tar upp denna problematik.
55 I rapporten anges att möjligheten för den underhållsberättigade att dra nytta av domstolslandets lag inte endast gäller när lagen i hemviststaten inte föreskriver någon underhållsskyldighet över huvud taget till följd av det berörda familjeförhållandet – till exempel därför att denna lag inte föreskriver några skyldigheter för barnen gentemot sina föräldrar – utan även gäller när nämnda lag visserligen i princip erkänner en sådan skyldighet men endast på vissa villkor som inte är uppfyllda i det föreliggande fallet. Som exempel nämns i rapporten det fall att lagen i den underhållsberättigades hemviststat föreskriver att föräldrars skyldigheter gentemot sina barn upphör vid 18 års ålder och den underhållsberättigade har uppnått den åldern.
56 Enligt denna tolkning är artikel 4.2 i Haagprotokollet således även tillämplig när ett lagstadgat villkor inte är uppfyllt.
57 Denna vida tolkning av artikel 4.2 i Haagprotokollet överensstämmer med bestämmelsens syfte, som det erinras om ovan i punkt 44, nämligen att minska risken för att den underhållsberättigade inte erhåller något underhåll enligt den primärt utpekade lagen.
58 Denna tolkning kan omfatta ett sådant fall, som det i det nationella målet, där den underhållsberättigade saknar möjlighet att erhålla underhåll på grund av att han eller hon inte har framställt något betalningskrav till den underhållsskyldige och därmed har underlåtit att uppfylla ett lagstadgat villkor, i det aktuella fallet villkoret i 1613 § BGB. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 93 i sitt förslag till avgörande finns det ingenting som tyder på att den underhållsskyldiges passivitet medför att artikel 4.2 i Haagprotokollet inte kan tillämpas.
59 Den andra frågan ska således besvaras enligt följande. Rekvisitet ”inte kan få underhåll” i artikel 4.2 i Haagprotokollet ska tolkas så, att det även omfattar en situation i vilken den underhållsberättigade inte kan få underhåll enligt lagen i den tidigare hemviststaten på grund av att han eller hon inte uppfyller vissa villkor enligt denna lag.
Rättegångskostnader
60 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande:
1) Artikel 4.2 i Haagprotokollet av den 23 november 2007 om tillämplig lag avseende underhållsskyldighet, som godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2009/941/EG av den 30 november 2009, ska tolkas på följande sätt:
– Den omständigheten att domstolsstaten är samma stat som den underhållsberättigades hemviststat hindrar inte att denna bestämmelse tillämpas då den lag som den subsidiära anknytningsregeln i den bestämmelsen pekar ut inte sammanfaller med den lag som pekas ut av den primära anknytningsregeln i artikel 3 i protokollet.
– I en situation där den underhållsberättigade, vars hemvist har ändrats, väcker talan om underhåll mot den underhållsskyldige vid en domstol i den nya hemviststaten för en tidigare period under vilken den underhållberättigade bodde i en annan medlemsstat, kan domstolslandets lag, som också är lagen i den nya hemviststaten, vara tillämplig om domstolarna i domstolslandet var behöriga att avgöra mål om underhåll avseende dessa parter och beträffande ovannämnda period.
2) Rekvisitet ”inte kan få underhåll” i artikel 4.2 i Haagprotokollet av den 23 november 2007 ska tolkas så, att det även omfattar en situation i vilken den underhållsberättigade inte kan få underhåll enligt lagen i den tidigare hemviststaten på grund av att han eller hon inte uppfyller vissa villkor enligt denna lag.
Underskrifter