TRIBUNALENS DOM (första avdelningen)
den 19 januari 2016(*)
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för projekt avseende gasisolerade ställverk – Beslut som fattats efter det att tribunalen delvis ogiltigförklarat det ursprungliga beslutet – Böter – Rätten till försvar – Motiveringsskyldighet – Likabehandling – Utgångsbelopp – Omfattningen av företagets bidrag till överträdelsen”
I mål T‑404/12,
Toshiba Corp., Tokyo (Japan), företrätt av J. MacLennan, solicitor, och advokaterna A. Schulz och S. Sakellariou,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av N. Khan och F. Ronkes Agerbeek, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan om i första hand ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2012) 4381 av den 27 juni 2012 om ändring av beslut K(2006) 6762 slutlig av den 24 januari 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] (nu artikel 101 FEUF) och artikel 53 i EES-avtalet, i den mån beslutet var riktat till Mitsubishi Electric Corp. och Toshiba Corp. (ärende COMP/39.966 – Gasisolerade ställverk – Böter), och i andra hand nedsättning av de böter som sökanden ålades,
meddelar
TRIBUNALEN (första avdelningen),
sammansatt av ordföranden H. Kanninen samt domarna I. Pelikánová (referent) och E. Buttigieg,
justitiesekreterare: handläggaren L. Grzegorczyk,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 21 april 2015,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden, Toshiba Corp., är ett japanskt bolag med verksamhet i olika ekonomiska sektorer, bland annat på området gasisolerade ställverk (nedan kallade GIS). Mellan oktober 2002 och april 2005 bedrevs dess GIS-verksamhet av ett samriskföretag, TM T&D Corp., som det hälftenägde tillsammans med Mitsubishi Electric Corp. (nedan kallat Melco). Samriskföretaget upplöstes år 2005.
2 Den 24 januari 2007 antog Europeiska gemenskapernas kommission beslut K(2006) 6762 slutlig om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F/38.899 – Gasisolerade ställverk) (nedan kallat 2007 års beslut).
3 I 2007 års beslut slog kommissionen fast att det hade förelegat en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet på GIS-marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) mellan den 15 april 1988 och den 11 maj 2004 och den ålade de företag till vilka beslutet riktade sig, vilka var europeiska och japanska tillverkare av GIS, böter som hade beräknats enligt den metod som anges i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget (EGT C 9, 1998, s. 3) (nedan kallade riktlinjerna för beräkning av böter) och i kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, 2002, s. 3).
4 Den överträdelse som avsågs i 2007 års beslut omfattade följande tre väsentliga delar:
– Ett avtal som hade undertecknats i Wien den 15 april 1988 (nedan kallat GQ-avtalet), vilket avsåg fördelningen av GIS-projekt i hela världen enligt överenskomna regler i syfte att upprätthålla kvoterna som i stor utsträckning återspeglade de ”beräknade historiska marknadsandelarna”. Avtalet var tillämpligt på hela världen utom Förenta staterna, Kanada, Japan och 17 länder i Västeuropa och det grundade sig på fördelningen av en ”samlad japansk kvot” till de japanska tillverkarna och en ”samlad europeisk kvot” till de europeiska tillverkarna.
– En parallell överenskommelse (nedan kallad den gemensamma överenskommelsen), enligt vilken GIS-projekt i Japan och i de europeiska kartellmedlemmarnas länder förbehölls kartellens japanska respektive europeiska medlemmar, och enligt vilken även GIS-projekt i de andra europeiska länderna var förbehållna den europeiska gruppen, eftersom de japanska tillverkarna hade utfäst sig att inte lägga bud på projekt i Europa. I utbyte mot denna utfästelse skulle dock den japanska gruppen underrättas om sådana projekt och dessa skulle räknas av från den ”samlade europeiska kvot” som föreskrevs i GQ-avtalet.
– Ett avtal som hade undertecknats i Wien den 15 april 1988 och som benämndes ”E-Group Operation Agreement for GQ-Agreement” (nedan kallat EQ-avtalet). Avtalet hade undertecknats av medlemmarna i den europeiska gruppen av tillverkare och avsåg fördelningen av GIS-projekt som nämnda grupp hade tilldelats enligt GQ-avtalet.
5 I artikel 1 i 2007 års beslut slog kommissionen fast att sökanden hade deltagit i överträdelsen under perioden från den 15 april 1988 till den 11 maj 2004.
6 För den överträdelse som avsågs i artikel 1 i 2007 års beslut ålades sökanden i artikel 2 i 2007 års beslut att betala böter med ett belopp av 90 900 000 euro, varav 4 650 000 euro motsvarade den överträdelse som hade begåtts av TM T&D, för vars betalning sökanden skulle svara solidariskt med Melco.
7 Den 18 april 2007 väckte sökanden talan mot 2007 års beslut.
8 Genom dom av den 12 juli 2011, Toshiba/kommissionen (T‑113/07, REU, EU:T:2011:343), ogillade tribunalen sökandens talan i den mån som den syftade till att artikel 1 i 2007 års beslut skulle ogiltigförklaras. Vidare ogiltigförklarade tribunalen artikel 2 h och i) i 2007 års beslut, i den mån som den avsåg sökanden, med motiveringen att kommissionen hade åsidosatt principen om likabehandling genom att vid beräkningen av bötesbeloppet välja ett referensår för sökanden som var ett annat än det referensår som valdes för de europeiska deltagarna i överträdelsen.
9 Den 23 september 2011 överklagade sökanden domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), till domstolen.
10 Den 15 februari 2012 skickade kommissionen en faktaskrivelse till sökanden, i vilken det angavs att kommission avsåg att anta ett nytt beslut om att ålägga sökanden böter (nedan kallad faktaskrivelsen). Kommissionen redogjorde för de faktiska omständigheter som den ansåg var relevanta för beräkningen av detta bötesbelopp, med hänsyn till domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343).
11 Den 7 och den 23 mars 2012 inkom sökanden med sina synpunkter på faktaskrivelsen.
12 Den 12 juni 2012 hölls ett möte mellan sökandens företrädare och de handläggare vid kommissionen som ansvarade för ärendet.
13 Genom kommissionens beslut C(2012) 4381 av den 27 juni 2012 om ändring av 2007 års beslut, i den mån beslutet var riktat till Melco och sökanden (ärende COMP/39.966 – Gasisolerade ställverk – Böter) (nedan kallat det angripna beslutet), ändrades artikel 2 i 2007 års beslut genom tillägget av nya punkter under h och i. I artikel 2 h ålades sökanden böter på 4 650 000 euro, för vars betalning sökanden skulle svara solidariskt med Melco. I artikel 2 i ålades sökanden böter på 56 793 000 euro, som sökanden var ensam ansvarig för.
14 För att avhjälpa den skillnad i behandling som tribunalen kritiserade i domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), utgick kommissionen, i det angripna beslutet, från de globala omsättningsuppgifter som avsåg GIS för år 2003. Eftersom sökandens och Melcos GIS-verksamhet bedrevs av TM T&D under detta år, beaktade kommissionen sistnämnda företags omsättning för år 2003 (skälen 59 och 60 i det angripna beslutet).
15 Inom ramen för den differentierade behandling som syftade till att återspegla de olika kartelldeltagarnas respektive bidrag, beräknade kommissionen TM T&D:s marknadsandel för år 2003 vad beträffar GIS (15–20 procent) och placerade företaget i den andra kategorin enligt den kategorisering som fastställdes i skälen 482–488 i 2007 års beslut. Följaktligen tilldelades TM T&D ett hypotetiskt utgångsbelopp på 31 000 000 euro (skäl 61 i det angripna beslutet).
16 För att därefter återspegla sökandens och Melcos olika förmåga att bidra till överträdelsen under den period som föregick bildandet av TM T&D, fördelades utgångsbeloppet för sistnämnda företag mellan dess aktieägare i förhållande till deras respektive försäljning av GIS år 2001, vilket var det sista år som föregick bildandet av TM T&D. Följaktligen tilldelades sökanden ett utgångsbelopp på 10 863 199 euro och Melco ett utgångsbelopp på 20 136 801 euro (skälen 62 och 63 i det angripna beslutet).
17 För att säkerställa böternas avskräckande verkan tillämpade kommissionen dessutom en avskräckande faktor på 2 i sökandens fall på grundval av bolagets omsättning år 2005 (skälen 69–71 i det angripna beslutet).
18 För att vidare återspegla hur länge överträdelsen pågick under den period som föregick bildandet av TM T&D, höjdes sökandens utgångsbelopp med 140 procent (skälen 73–76 i det angripna beslutet).
19 För att återspegla överträdelsens varaktighet under TM T&D:s verksamhetsperiod, ålades sökanden och Melco solidariskt ett belopp motsvarande 15 procent av TM T&D:s hypotetiska utgångsbelopp (skäl 77 i det angripna beslutet).
20 Det solidariska bötesbeloppet multiplicerades slutligen med sökandens avskräckande faktor, och det belopp som var produkten av denna multiplikation översteg storleken på det solidariska bötesbelopp som sökanden ålades individuellt (skäl 78 i det angripna beslutet).
Förfarandet och parternas yrkanden
21 Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 12 september 2012.
22 Ordföranden på tribunalens fjärde avdelning beslutade den 2 maj 2013 att vilandeförklara förfarandet till dess att dom avkunnades i mål C‑498/11 P, Toshiba Corp./kommissionen.
23 I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades, förordnades referenten att tjänstgöra på första avdelningen, och målet tilldelades följaktligen denna avdelning.
24 Genom dom av den 19 december 2013, Siemens/kommissionen (C‑239/11 P, C‑489/11 P och C‑498/11 P, EU:C:2013:866), ogillade domstolen sökandens överklagande av domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343). Följaktligen återupptogs förfarandet i förevarande mål.
25 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (första avdelningen) den 3 februari 2015 att inleda det muntliga förfarandet och som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 anmodade tribunalen parterna att inge en handling och den ställde skriftliga frågor till dem. Parterna efterkom tribunalens begäran.
26 Genom skrivelse av den 15 april 2015, vilken togs in i akten i målet, yttrade sig sökanden över kommissionens svar på tribunalens frågor. Som bilaga till denna skrivelse överlämnade sökanden en sammanfattning till tribunalen, vilken hade utarbetats av dess advokater efter mötet den 12 juni 2012.
27 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 21 april 2015.
28 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– i första hand, ogiltigförklara det angripna beslutet,
– i andra hand, sätta ned bötesbeloppet, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för bankgarantin.
29 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, eftersom det är uppenbart att den delvis inte kan tas upp till prövning och att den delvis helt saknar rättslig grund, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Förstahandsyrkandet: Ogiltigförklaring av det angripna beslutet
30 Sökanden har i sin ansökan åberopat fem grunder till stöd för sitt förstahandsyrkande. Den första grunden avser åsidosättande av principen om god förvaltningssed och proportionalitetsprincipen. Som andra grund har det gjorts gällande att sökandens rätt till försvar åsidosattes. Sökanden har som tredje grund gjort gällande att principen om likabehandling åsidosattes vad beträffar utgångsbeloppet för böterna. Den fjärde grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Som femte grund har det gjorts gällande att principen om likabehandling åsidosattes vad beträffar fastställandet av omfattningen av sökandens ansvar jämfört med de europeiska deltagarna i överträdelsen.
31 Som svar på tribunalens skriftliga fråga uppgav sökanden att företaget, efter avkunnandet av domen Siemens/kommissionen, punkt 24 ovan (EU:C:2013:866), frånföll sin första grund. Följaktligen ska tribunalen endast pröva den andra till den femte grunden. I det avseendet anser tribunalen att det är lämpligt att pröva de grunder som avser det förfarande som utmynnade i antagandet av det angripna beslutet och motiveringen i nämnda beslut, det vill säga den andra och den fjärde grunden, innan tribunalen griper sig an den tredje och den femte grunden, vilka avser frågan huruvida den beräkning av bötesbeloppet som gjordes i nämnda beslut var korrekt.
Den andra grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till försvar
32 Sökanden har hävdat att kommissionen åsidosatte dess rätt till försvar eftersom kommissionen dels inte skickade ett nytt meddelande om invändningar före antagandet av det angripna beslutet, dels inte tog upp alla uppgifter som var viktiga för beräkningen av det ålagda bötesbeloppet i faktaskrivelsen.
33 Kommissionen har bestritt sökandens argument.
– Den andra grundens första del: Avsaknad av ett nytt meddelande om invändningar
34 Sökanden har, genom den andra grundens första del, hävdat att kommissionen borde ha översänt ett nytt meddelande om invändningar till sökanden före antagandet av det angripna beslutet, i stället för att skicka enbart en faktaskrivelse till den.
35 Sökanden har i det avseendet påpekat att meddelandet om invändningar utgör ett ”väsentligt processuellt skydd” som säkerställer rätten att yttra sig för det företag som kommissionens beslut riktar sig till och hävdat att en faktaskrivelse inte ger samma garantier, särskilt som den inte gör det möjligt att begära att ett muntligt hörande ska hållas inför det förhörsombud som är oberoende i förhållande till de handläggare som ansvarar för ärendet.
36 Sökanden anser att kommissionen felaktigt har hävdat att ett meddelande om invändningar endast krävs när nya invändningar framställs. Det följer nämligen av rättspraxis att ett meddelande om invändningar krävs för att det berörda företaget ska kunna försvara sig, inte bara mot konstaterandet att det skett en överträdelse, utan även mot åläggandet av nya böter. Denna slutsats bekräftas av kommissionens tillkännagivande om bästa praxis för förfaranden som rör artiklarna 101 [FEUF] och 102 [FEUF] (EUT C 308, 2011, s. 6) (nedan kallat tillkännagivandet om bästa praxis) och av uttalanden av kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor. Antagandet av ett nytt meddelande om invändningar står likaså i överensstämmelse med kommissionens beslutspraxis i liknande ärenden som det förevarande, där ett beslut hade ogiltigförklarats av Europeiska unionens domstol.
37 Sökanden har tillagt att det följer av rättspraxis att det förfarande som ska tillämpas för att ersätta ett ogiltigförklarat förfarande i princip ska återupptas i just det skede då rättsstridigheten uppstod. I förevarande fall utgör det fel som motiverade ogiltigförklaringen av 2007 års beslut en felaktig materiell rättstillämpning som oundvikligen påverkade giltigheten av de åtgärder som hade vidtagits för att förbereda beslutet, vilket innebär att ett nytt meddelande om invändningar krävdes.
38 Kommissionen anser att det i förevarande fall inte krävdes ett nytt meddelande om invändningar, eftersom den inte anförde några nya uppgifter mot sökanden.
39 Enligt rättspraxis ska meddelandet om invändningar innehålla en redogörelse för invändningarna som är tillräckligt klar, även om den är kortfattad, för att de som berörs verkligen ska kunna få kännedom om vilka beteenden kommissionen klandrar dem för. Det är nämligen endast under denna förutsättning som meddelandet om invändningar kan fylla den funktion som avses i unionsförordningarna, nämligen att tillhandahålla samtliga uppgifter som företagen behöver för att på ett ändamålsenligt sätt kunna försvara sig innan kommissionen fattar ett slutligt beslut (se dom av den 15 mars 2006, BASF/kommissionen, T‑15/02, REG, EU:T:2006:74, punkt 46 och där angiven rättspraxis).
40 Vad gäller rätten till försvar vid åläggandet av böter framgår det av fast rättspraxis att när kommissionen uttryckligen har angett i meddelandet om invändningar att den har för avsikt att undersöka om företagen ska åläggas böter och dessutom har angett de huvudsakliga faktiska och rättsliga grunder som kan medföra att böter åläggs, såsom hur allvarlig den påstådda överträdelsen är och hur länge den pågått, samt huruvida den begåtts ”uppsåtligen eller av oaktsamhet”, har kommissionen uppfyllt sin skyldighet att iaktta företagens rätt att yttra sig, eftersom den har gett dem de upplysningar som var nödvändiga för att de skulle kunna försvara sig, inte bara mot konstaterandet att det skett en överträdelse utan även mot åläggandet av böter (se dom BASF/kommissionen, punkt 39 ovan, EU:T:2006:74, punkt 48 och där angiven rättspraxis).
41 I det sammanhanget är kommissionen inte skyldig att – när den har angett på grundval av vilka faktiska och rättsliga omständigheter den kommer att beräkna bötesbeloppet – precisera på vilket sätt den tänker använda sig av var och en av dessa omständigheter vid fastställandet av bötesbeloppet. Det skulle innebära ett oriktigt föregripande av kommissionens beslut om kommissionen uttalade sig om storleken på de planerade böterna innan företagen har getts tillfälle att yttra sig över invändningarna mot dem (se dom BASF/kommissionen, punkt 39 ovan, EU:T:2006:74, punkt 62 och där angiven rättspraxis).
42 I förevarande fall är det ostridigt att antagandet av 2007 års beslut föregicks av att ett meddelande om invändningar skickades till sökanden den 20 april 2006 (nedan kallat 2006 års meddelande om invändningar). Med hänsyn till att det i det angripna beslutet uttryckligen föreskrivs att det utgör ett ändringsbeslut till 2007 års beslut, är förfarandet för att anta det angripna beslutet en fortsättning på det förfarande som utmynnade i 2007 års beslut. Under dessa omständigheter kan innehållet i 2006 års meddelande om invändningar beaktas för att kontrollera huruvida sökandens rätt till försvar iakttogs i det förfarande som utmynnade i antagandet av det angripna beslutet, i den mån som innehållet inte ifrågasattes i domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343).
43 I punkt 9.2 i 2006 års meddelande om invändningar tillkännagav kommissionen uttryckligen att den avsåg att ålägga de företag som denna handling riktade sig till böter (skäl 408) och den preciserade de faktorer som var väsentliga för att fastställa storleken på dessa böter (skälen 409–416), däribland överträdelsens allvar, huruvida den hade skett uppsåtligen och var varaktig, huruvida kartellen var hemlig och institutionaliserad, dess geografiska omfattning, den relativa betydelsen av den överträdelse som de olika företagen hade gjort sig skyldiga till, i synnerhet vad beträffar hur länge de deltog och deras storlek på GIS-marknaden, och avsikten att säkerställa böternas avskräckande verkan.
44 I motsats till vad sökanden hävdade vid förhandlingen, uppfyller således 2006 års meddelande om invändningar de krav som uppställts i den rättspraxis som angetts i punkt 40 ovan vad beträffar iakttagandet av rätten till försvar.
45 Genom domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), ogiltigförklarades visserligen 2007 års beslut i den mån som sökanden hade ålagts böter, men nämnda dom ifrågasatte inte trovärdigheten, relevansen eller riktigheten i de rättsliga och faktiska uppgifter avseende beräkningen av bötesbeloppet som angavs i 2006 års meddelande om invändningar och som har sammanfattats i punkt 43 ovan.
46 I synnerhet kritiserade tribunalen inte kommissionens avsikt att säkerställa böternas avskräckande verkan eller dess val att återspegla den relativa betydelsen av den överträdelse som de olika företagen hade gjort sig skyldiga till i förhållande till deras storlek på GIS-marknaden, eftersom tribunalen endast påpekade att det med hänsyn till omständigheterna i detta fall inte var motiverat att därvid använda olika referensår för olika företag.
47 De konstateranden som gjordes i domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), utgör följaktligen inte något hinder mot att de upplysningar som lämnades i 2006 års meddelande om invändningar angående fastställandet av bötesbeloppet beaktas vid prövningen av huruvida sökandens rätt till försvar iakttogs i det förfarande som utmynnade i det angripna beslutet.
48 Denna slutsats påverkas inte av de övriga argument som sökanden har åberopat till stöd för den andra grundens första del.
49 Sökanden har åberopat rättspraxis enligt vilken ett meddelande om invändningar krävs för att det berörda företaget ska kunna försvara sig, inte bara mot konstaterandet att det skett en överträdelse, utan även mot åläggandet av böter som inte omnämndes i det tidigare meddelandet om invändningar (dom av den 15 mars 2000, Cimenteries CBR m.fl./kommissionen, T‑25/95, T‑26/95, T‑30/95–T‑32/95, T‑34/95–T‑39/95, T‑42/95–T‑46/95, T‑48/95, T‑50/95–T‑65/95, T‑68/95–T‑71/95, T‑87/95, T‑88/95, T‑103/95 och T‑104/95, REG, EU:T:2000:77, punkt 480).
50 Denna rättspraxis avser emellertid det fallet då kommissionen i det slutliga beslutet hade ålagt både företag och branschsammanslutningar böter, medan meddelandet om invändningar hänvisade enbart till kommissionens avsikt att ålägga företagen böter. De berörda branschsammanslutningarnas rätt till försvar hade således åsidosatts, eftersom de inte hade anmodats under det administrativa förfarandet att inkomma med synpunkter på ett eventuellt utövande av kommissionens behörighet att ålägga dem böter (dom Cimenteries CBR m.fl./kommissionen, punkt 49 ovan, EU:T:2000:77, punkt 480).
51 I förevarande fall hänvisades det däremot i skäl 408 i 2006 års meddelande om invändningar uttryckligen till kommissionens avsikt att ålägga de företag till vilka handlingen riktade sig, däribland sökanden, böter. Domen Cimenteries CBR m.fl./kommissionen, punkt 49 ovan (EU:T:2000:77) avkunnades följaktligen under helt andra faktiska förhållanden och den kan således inte utgöra stöd för att sökandens argument är välgrundade.
52 Samma konstaterande ska göras vad beträffar kommissionens påstådda beslutspraxis, vilken innefattar tre beslut.
53 Vad beträffar kommissionens beslut 94/215/EKSG av den 16 februari 1994, vilket antogs på nytt den 8 november 2006 (ärende COMP/38.907 – Stålbalkar), skickades ett nytt meddelande om invändningar på grund av att det tidigare meddelandet om invändningar hade skickats till TradeArbed SA, medan böterna slutligen hade ålagts dess moderbolag Arbed SA. Vad beträffar kommissionens beslut 98/247/EKSG av den 21 januari 1998, vilket antogs på nytt den 20 december 2006 (ärende COMP/39.234 – Legeringspåslag, förnyat antagande av beslut), bestod rättsstridigheten i att ThyssenKrupp Stainless AG i det slutliga beslutet hade hållits ansvarigt för Thyssen Stahl AG:s deltagande i kartellen, utan att detta ansvar först hade omnämnts i meddelandet om invändningar och följaktligen utan att ThyssenKrupp Stainless hade kunnat försvara sig i det avseendet. När det gäller kommissionens beslut av den 20 december 2001, vilket antogs på nytt den 23 juni 2010 (ärende COMP/36.212 – Självkopierande papper), avsåg rättsstridigheten däremot den omständigheten att Bolloré SA av det tidigare meddelandet om invändningar inte kunde utläsa kommissionens avsikt att stödja sig på bolagets direkta inblandning i kartellen, och inte bara på dess dotterbolag Copigraphs inblandning.
54 I dessa tre fall skickade således ett nytt meddelande om invändningar till följd av att kommissionen hade beslutat att hålla företag ansvariga för beteenden som inte omnämndes i det tidigare meddelandet om invändningar. Så är inte fallet i förevarande mål, vilket sökanden för övrigt inte har bestritt.
55 Vad beträffar tillkännagivandet om bästa praxis, har de punkter som avser innehållet i meddelandet om invändningar vad beträffar åläggandet av böter följande lydelse:
”84. Meddelandet om invändningar anger tydligt om kommissionen har för avsikt att ålägga företagen böter, för det fall att invändningarna vidmakthålls [artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003]. I sådana fall hänvisas det i meddelandet om invändningar till de relevanta principer som fastställs i riktlinjerna för beräkning av böter. I meddelandet om invändningar anger kommissionen de faktiska och rättsliga omständigheter som kan leda till böter, t.ex. hur länge överträdelsen pågått och hur allvarlig den är samt om överträdelsen begicks uppsåtligen eller av vårdslöshet. I meddelandet om invändningar nämns också tillräckligt exakt att vissa sakförhållanden kan ge upphov till försvårande omständigheter och, i mån av möjlighet, till förmildrande omständigheter.
85. Även om kommissionen inte har någon juridisk skyldighet i detta avseende strävar den för transparensens skull efter att i meddelandet om invändningar (med hjälp av tillgänglig information) ta med ytterligare omständigheter som är relevanta för eventuell senare beräkning av böter, inklusive de relevanta försäljningssiffror som ska beaktas och de år som ska beaktas när det gäller värdet på sådan försäljning. Sådan information kan också ges till parterna efter meddelandet om invändningar. I bägge fallen kommer parterna att ges möjlighet att inkomma med synpunkter.”
56 Såsom kommissionen har gjort gällande föreskrivs det uttryckligen i punkt 7 i tillkännagivandet om bästa praxis att ”[nämnda] tillkännagivande skapar inga nya rättigheter eller skyldigheter, och ändrar inte de rättigheter eller skyldigheter som har sin grund i [EUF‑]fördraget …, förordning (EG) nr 1/2003, genomförandeförordningen och EU-domstolens rättspraxis”. Tillkännagivandet om bästa praxis kan således i vilket fall som helst inte avvika från den rättspraxis som angetts ovan i punkterna 39–41.
57 Samma konstaterande gäller i än högre grad de omständigheter som avses i punkt 85 i tillkännagivandet om bästa praxis, eftersom kommissionen uttryckligen preciserade att det inte förelåg någon juridisk skyldighet att ange dessa i meddelandet om invändningar och att den i vilket fall som helst kunde underrätta de berörda företagen om dessa i ett senare skede.
58 De omständigheter som avses i punkt 84 i tillkännagivandet om bästa praxis motsvarar slutligen de omständigheter som avses i den rättspraxis som angetts i punkterna 39–41 ovan. Under dessa omständigheter framgår det av den prövning som har gjorts i punkterna 43 och 44 ovan att 2006 års meddelande om invändningar uppfyller de krav som ställs i punkt 84 i tillkännagivandet om bästa praxis.
59 Granskningen av tillkännagivandet om bästa praxis stöder följaktligen inte sökandens påståenden.
60 Detsamma gäller uttalandena av den 14 april 2011 från kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor som sökanden har åberopat. Sådana uttalanden kan nämligen inte vara bindande för kommissionen vid antagandet av beslut att ålägga böter på grund av överträdelse av konkurrensbestämmelserna. Ställningstagandet av nämnda kommissionsledamot, såsom sökanden har redogjort för detta, syftar dessutom på ett framtida åtagande av politisk art och ger inte uttryck för en befintlig bindande rättsregel.
61 Sökanden har även gjort gällande att det fel som motiverade ogiltigförklaringen av 2007 års beslut utgör en felaktig materiell rättstillämpning som oundvikligen påverkade giltigheten av de åtgärder som hade vidtagits för att förbereda beslutet, vilket enligt sökanden innebär att ett nytt meddelande om invändningar krävdes.
62 Sökanden har dock inte angett på vilket sätt de åtgärder som hade vidtagits för att förbereda 2007 års beslut blev ogiltiga genom domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343).
63 Såsom redan har påpekats i punkterna 45 och 46 ovan, avsåg dessutom tribunalens kritik i domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343) i vilket fall som helst varken identifieringen av de faktiska omständigheterna och den rättsliga bedömningen av den överträdelse som sökanden gjort sig skyldig till eller fastställandet av de faktorer som skulle beaktas vid beräkningen av bötesbeloppet. Tribunalen underkände enbart valet av referensuppgifter som skulle ligga till grund för den detaljerade beräkningen, vilket följaktligen är den enda förberedande åtgärd som kan ha blivit ogiltig genom domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343). Det framgår emellertid av den rättspraxis som angetts i punkterna 39–41 ovan att denna beräkning inte ska göras i meddelandet om invändningar, eftersom det, med hänsyn till de berörda företagens rätt till försvar, räcker att ange de relevanta faktorerna. Det argument som avser de förberedande åtgärderna visar följaktligen inte heller att ett nytt meddelande om invändningar krävdes i förevarande fall.
64 Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen först att 2006 års meddelande om invändningar gav sökanden de uppgifter som den behövde för att på ett ändamålsenligt sätt kunna försvara sig, inbegripet vad avser åläggandet av böter, vidare att trovärdigheten, relevansen och riktigheten i dessa uppgifter inte påverkades av domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), och slutligen att kommissionen, i det angripna beslutet, inte anförde några nya uppgifter mot sökanden, jämfört med de uppgifter som angavs i 2006 års meddelande om invändningar.
65 Under dessa omständigheter var kommissionen inte skyldig att skicka ett nytt meddelande om invändningar till sökanden, vilket innebär att talan inte kan bifallas såvitt avser den andra grundens första del.
– Den andra grundens andra del: Åsidosättande av sökandens rätt att yttra sig vad beträffar tilläggsbeloppet
66 Sökanden har, genom den andra grundens andra del, hävdat att dess rätt till försvar åsidosattes genom att faktaskrivelsen inte tog upp alla de uppgifter som var viktiga för beräkningen av det ålagda bötesbeloppet, trots kommissionens skyldighet att i denna skrivelse ta med så många detaljer som möjligt vad beträffar metoden för denna beräkning.
67 Faktaskrivelsen tog nämligen inte upp kommissionens avsikt att ålägga ett tilläggsbelopp för böterna på 4,65 miljoner euro till följd av tillämpningen av sökandens avskräckande faktor med avseende på TM T&D:s verksamhetsperiod, som avses i punkt 20 ovan (nedan kallat tilläggsbeloppet).
68 Sökanden har följaktligen hävdat att den inte kunde inkomma med synpunkter på den tillämpning av tilläggsbeloppet som avses i skäl 78 i det angripna beslutet, vilket innebär att kommissionen åsidosatte sökandens rätt till försvar.
69 Sökanden anser dessutom att åläggandet av tilläggsbeloppet, utöver de böter som TM T&D ålades, är felaktigt.
70 Kommissionen har bestritt sökandens argument.
71 Vad beträffar den anmärkning som avser att rätten till försvar åsidosattes, erinrar tribunalen om att det följer av rättspraxis att iakttagandet av rätten till försvar förutsätter att den berörda personen har getts tillfälle under det administrativa förfarandet att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på de handlingar som enligt kommissionen styrker dess påstående om att fördraget har överträtts (dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, REG, EU:C:2004:6, punkt 66).
72 Vidare har det redan påpekats i punkt 40 ovan att när kommissionen uttryckligen har angett i meddelandet om invändningar att den har för avsikt att undersöka om företagen ska åläggas böter och dessutom har angett de huvudsakliga faktiska och rättsliga grunder som kan medföra att böter åläggs, har kommissionen uppfyllt sin skyldighet att iaktta företagens rätt att yttra sig, eftersom den har gett dem de upplysningar som var nödvändiga för att de skulle kunna försvara sig, inte bara mot konstaterandet att det skett en överträdelse utan även mot åläggandet av böter (se dom BASF/kommissionen, punkt 39 ovan, EU:T:2006:74, punkt 48 och där angiven rättspraxis).
73 I förevarande fall framgår det uttryckligen av skäl 78 i det angripna beslutet att tilläggsbeloppet syftar till att säkerställa den avskräckande verkan hos de böter som sökanden ålades. Såsom har konstaterats i punkt 43 ovan omnämndes, på lämpligt sätt, avsikten att säkerställa böternas avskräckande verkan i punkt 9.2 i 2006 års meddelande om invändningar, vilken kan beaktas i förevarande fall (se punkt 42 ovan). Följaktligen har kommissionen iakttagit de krav som ställs i den rättspraxis som det har hänvisats till ovan i punkterna 40 och 72 vad beträffar tilläggsbeloppet.
74 Detta konstaterande inverkar dock inte på det faktum att kommissionen, efter det att meddelandet om invändningar hade skickats, var skyldig, enligt den rättspraxis som har nämnts ovan i punkt 71, att ge sökanden ytterligare uppgifter vad beträffar formerna för att genomföra kommissionens avsikt att säkerställa böternas avskräckande verkan, för att göra det möjligt för sökanden att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina ståndpunkter i det avseendet, även vad beträffar åläggandet av tilläggsbeloppet.
75 I motsats till vad sökanden har låtit antyda krävs det dock inte att de aktuella uppgifterna har formulerats klart och tydligt av kommissionen i just faktaskrivelsen, eftersom denna handling inte har någon särskild processuell ställning. Det är snarare viktigt att undersöka huruvida sökanden, med hänsyn till hela det förfarande som utmynnade i antagandet av det angripna beslutet, på ett lämpligt sätt gavs möjlighet att förstå denna avsikt och bemöta denna.
76 För det första ska det påpekas att de relevanta uppgifterna i det sammanhanget framgår av 2007 års beslut. I skäl 491 i nämnda beslut fastställs nämligen den avskräckande faktor som är tillämplig på sökanden, medan det i skäl 503 i beslutet uttryckligen föreskrivs, i motsats till vad sökanden hävdade vid förhandlingen, att ett tilläggsbelopp, beräknat på grundval av samma faktor, ska åläggas sökanden med avseende på TM T&D:s verksamhetsperiod. Mot bakgrund av dessa skäl kunde således sökanden förstå att kommissionen avsåg att säkerställa böternas avskräckande verkan även vad beträffar TM T&D:s verksamhetsperiod.
77 För det andra finns det inte något stöd i domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), för att anse att kommissionens val att säkerställa den avskräckande verkan hos de böter som sökanden ålades även vad beträffar TM T&D:s verksamhetsperiod är rättsstridigt eller olämpligt, eftersom denna fråga inte har tagits upp i den domen.
78 För det tredje angav kommissionen, i punkt 20 i faktaskrivelsen, att den i det nya beslut som skulle antas efter domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), inte skulle framställa några nya invändningar mot sökanden och att beräkningen av de nya böterna skulle grunda sig på den bedömning av de faktiska omständigheterna som gjordes i 2007 års beslut, samtidigt som de principer som uppställdes i domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343) och i dom av den 12 juli 2011, Mitsubishi Electric/kommissionen (T‑133/07, REU, EU:T:2011:345), skulle iakttas. I punkterna 22, 31 och 32 i faktaskrivelsen erinrade kommissionen om sin avsikt att fastställa bötesbeloppet till en tillräckligt hög nivå för att säkerställa dess avskräckande verkan och den preciserade att dess bedömning i det avseendet skulle grunda sig på sökandens och Melcos totala omsättning. I punkterna 21 och 41 i faktaskrivelsen anmodade kommissionen sökanden och Melco att inkomma med synpunkter, särskilt vad beträffar beräkningsmetoden och de relevanta parametrarna, och den fastställde i det avseendet en frist för dem.
79 Faktaskrivelsen ger således vid handen att sökanden kunde förstå dels att parametrarna för beräkningen av det bötesbelopp som ålades genom 2007 års beslut, i den mån de var förenliga med domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), skulle återges i det beslut som skulle antas, dels att dessa parametrar innefattade en avsikt att säkerställa böternas avskräckande verkan. Eftersom samma avsikt hade föranlett kommissionen, i 2007 års beslut, att ålägga sökanden ett tilläggsbelopp med avseende på TM T&D:s verksamhetsperiod, kunde sökanden förstå att kommissionen kunde komma att ålägga den ett motsvarande tilläggsbelopp i det angripna beslutet.
80 Sökanden har i det avseendet hävdat att faktaskrivelsen, i punkterna 31 och 32, inte hänvisade till 2007 års beslut vad beträffar åläggandet av tilläggsbeloppet, medan den hänvisade till detta i fråga om andra aspekter av beräkningen av bötesbeloppet, bland annat i punkterna 26 och 39 i faktaskrivelsen.
81 Det är inte nödvändigt att ta ställning till frågan huruvida detta argument kan tas upp till sakprövning, vilket kommissionen har bestritt. Det räcker att tribunalen påpekar att, vilket har konstaterats i punkterna 78 och 79 ovan, den omständigheten att det beslut som skulle antas i möjligaste mån skulle baseras på de parametrar som tillämpades i 2007 års beslut framgick klart av faktaskrivelsen, och särskilt av punkt 20 i denna, trots att det saknades en uttrycklig hänvisning till 2007 års beslut i punkterna 31 och 32 i nämnda skrivelse.
82 För det fjärde har sökanden, i punkterna 21 och 22 i sitt yttrande över faktaskrivelsen, hänvisat till den avskräckande faktor som skulle tillämpas på bolaget, utan att ifrågasätta den period med avseende på vilken den skulle tillämpas. I sökandens yttrande över faktaskrivelsen hänvisas det således inte till någon osäkerhet vad beträffar fastställandet av denna period.
83 För det femte är parterna oeniga om huruvida tillämpningen av en avskräckande faktor med avseende på TM T&D:s verksamhetsperiod omnämndes vid mötet den 12 juni 2012. Kommissionen har hävdat att så var fallet, genom att stödja sig på det interna protokoll som den upprättade avseende detta möte. Sökanden har bestritt kommissionens tolkning, genom att hänvisa till den sammanfattning som bolagets advokater utarbetade efter mötet, vilken ingavs som bilaga till sökandens skrivelse av den 15 april 2015.
84 I det avseendet påpekar tribunalen att även om kommissionens interna protokoll, under den andra strecksatsen på sidan 3, innehåller ett avsnitt som eventuellt skulle kunna tolkas som om det syftar på tillämpningen av den avskräckande faktorn med avseende på TM T&D:s verksamhetsperiod, är detta avsnitt inte tillräckligt klart avfattat – något som kommissionen själv har medgett – vilket innebär att det inte kan beaktas av tribunalen.
85 Det framgår emellertid uttryckligen både av de övriga delarna av kommissionens interna protokoll, vilka är tillräckligt klart och precist avfattade, och av den sammanfattning som utarbetades av sökandens advokater, vilken kan beaktas eftersom den utgör en reaktion på de påståenden som kommissionen framförde som svar på tribunalens frågor (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 april 2005, Gaki-Kakouri/domstolen, C‑243/04 P, EU:C:2005:238, punkt 32), att kommissionen ansåg att det inte fanns anledning att ändra de parametrar för beräkningen av bötesbeloppet som tillämpades i 2007 års beslut och som inte hade kritiserats av tribunalen och att den enda ändringen av metoden följaktligen skulle avse referensåret. Såsom har konstaterats i punkterna 76 och 77 ovan, tillämpade kommissionen den avskräckande faktorn på TM T&D:s verksamhetsperiod i 2007 års beslut, utan att denna del av beräkningen av bötesbeloppet senare kritiserades av tribunalen.
86 Under dessa omständigheter ska det anses att den ståndpunkt som kommissionen gav uttryck för under mötet den 12 juni 2012, såsom den återspeglas både i kommissionens interna protokoll och i den sammanfattning som utarbetades av sökandens advokater, bekräftade de övriga relevanta uppgifterna, av vilka det framgick att kommissionen avsåg att tillämpa den avskräckande faktorn på TM T&D:s verksamhetsperiod och följaktligen ålägga sökanden tilläggsbeloppet.
87 Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att sökanden, från och med tidpunkten för 2006 års meddelande om invändningar, kände till att kommissionen avsåg att säkerställa de ålagda böternas avskräckande verkan. Åtminstone från och med tidpunkten för 2007 års beslut, kunde sökanden förstå att denna avsikt medförde åläggandet av ett tilläggsbelopp med avseende på TM T&D:s verksamhetsperiod. Denna avsikt ifrågasattes inte i domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), och bekräftades både i faktaskrivelsen och vid mötet den 12 juni 2012.
88 Under dessa omständigheter ger sökandens argument inte stöd för att fastslå att dess rätt till försvar åsidosattes vad beträffar kommissionens avsikt att ålägga den tilläggsbeloppet. Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den andra delgrunden, i den mån som den avser ett åsidosättande av denna rätt.
89 I den mån som sökanden vidare har hävdat att åläggandet av tilläggsbeloppet följer av ett fel, ska det påpekas att sökandens argument är verkningslöst inom ramen för denna grund, eftersom det inte syftar till att styrka att dess rätt till försvar åsidosattes.
90 Vidare har sökanden i det avseendet i vilket fall som helst nöjt sig med att påpeka att i den mån det i det angripna beslutet ålades olika böter ”för Toshiba” och ”för TM T&D”, kunde tilläggsbeloppet inte åläggas utöver de andra böterna, eftersom TM T&D var separat från sina aktieägare och dess omsättning inte var tillräckligt stor för att motivera tillämpningen av en avskräckande faktor. Detta argument grundar sig dock på ett felaktigt antagande, eftersom det inte ålades olika böter ”för sökanden” och ”för TM T&D” i det angripna beslutet, utan sökanden ålades ett enda bötesbelopp för sitt deltagande i överträdelsen. Den omständigheten att en del av de böter som sökanden ålades motsvarar TM T&D:s verksamhetsperiod innebär för övrigt inte alls att samma del av böterna inte kan höjas med ett tilläggsbelopp för att säkerställa en avskräckande verkan i förhållande till sökanden, som hölls ansvarig för den överträdelse som begåtts av TM T&D.
91 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte bifallas såvitt avser den andra grundens andra del, och talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser någon del av denna grund.
Den fjärde grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten
92 Sökanden har som fjärde grund hävdat att kommissionen inte tillräckligt motiverade det utgångsbelopp för TM T&D som användes i det angripna beslutet för att beräkna utgångsbeloppet för sökandens böter, de böter som avsåg TM T&D:s verksamhetsperiod samt tilläggsbeloppet. Sökanden har i det avseendet angett att det underlag på grundval av vilket kommissionen beräknade ett utgångsbelopp på 31 000 000 euro för TM T&D inte förklarades i 2007 års beslut och att samma belopp användes även i det angripna beslutet utan att det gavs någon ytterligare förklaring. Kommissionen handlade därför godtyckligt och åsidosatte motiveringsskyldigheten vid fastställandet av utgångsbeloppet för TM T&D.
93 Kommissionen har bestritt sökandens argument.
94 Enligt rättspraxis ska det av den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och därmed kan tillvarata sina rättigheter och så att unionsdomstolen ges möjlighet att utföra sin prövning (se, analogt, dom av den 18 september 2003, Volkswagen/kommissionen, C‑338/00 P, REG, EU:C:2003:473, punkt 124 och där angiven rättspraxis). Även om kommissionen, enligt artikel 296 FEUF, är skyldig att ange de faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för beslutet och de rättsliga överväganden som har föranlett den att anta detta, innebär denna bestämmelse inte att kommissionen är skyldig att ta upp alla faktiska och rättsliga omständigheter som har diskuterats under det administrativa förfarandet (se, analogt, dom Volkswagen/kommissionen, se ovan, EU:C:2003:473, punkt 127 och där angiven rättspraxis). Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha (se dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France, C‑367/95 P, REG, EU:C:1998:154, punkt 63 och där angiven rättspraxis). Ovannämnda rättspraxis kan tillämpas analogt på beslut av kommissionen där en överträdelse av artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet konstateras.
95 I det sammanhanget påpekar tribunalen att det i det angripna beslutet uttryckligen föreskrivs att det utgör ett ändringsbeslut till 2007 års beslut, vad beträffar de böter som sökanden och Melco ålades. Under dessa omständigheter kan motiveringen i 2007 års beslut beaktas vid prövningen av denna grund, i den mån som motiveringen inte påverkades av domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343) och inte motsägs av ordalydelsen i det angripna beslutet.
96 I skälen 57–61 i det angripna beslutet slog kommissionen fast att eftersom den aktuella överträdelsen var mycket allvarlig, fanns det skäl att tillämpa en differentierad behandling av de olika företagen för att återspegla deras olika förmåga att allvarligt skada konkurrensen. Kommissionen ansåg att denna differentierade behandling skulle ske i form av en kategorisering av utgångsbeloppen på grundval av uppgifterna om den globala omsättningen av GIS för år 2003 som hade lämnats av de olika företag som deltog i överträdelsen. Med hänvisning till den kategorisering som gjordes i skälen 484–488 i 2007 års beslut, påpekade kommissionen, i skäl 61 i det angripna beslutet, att TM T&D:s globala omsättning av GIS placerade företaget i den andra kategorin, vilket medförde att dess hypotetiska utgångsbelopp uppgick till 31 000 000 euro.
97 I skäl 483 i 2007 års beslut anges dessutom att kategorierna fastställdes på så sätt att skillnaderna mellan GIS-marknadsandelarna för företagen inom samma kategori var mindre betydande än skillnaderna i förhållande till marknadsandelarna för de företag som var placerade i olika kategorier.
98 I det sammanhanget framgår det vidare av punkt 1 A i riktlinjerna för beräkning av böter att det möjliga utgångsbeloppet, vad beträffar mycket allvarliga överträdelser, översteg 20 000 000 euro.
99 Dessa uppgifter är dock sådana att de möjliggör för sökanden att förstå de omständigheter vid bedömningen som har möjliggjort för kommissionen att bedöma hur allvarlig sökandens överträdelse var, vilket innebär att kommissionen iakttog sin motiveringsskyldighet och att den i synnerhet inte var skyldig att i det angripna beslutet ge en mer ingående redogörelse eller ange de sifferuppgifter som använts vid det exakta fastställandet av TM T&D:s utgångsbelopp (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2004, Tokai Carbon m.fl./kommissionen, T‑236/01, T‑244/01–T‑246/01, T‑251/01 och T‑252/01, REG, EU:T:2004:118, punkt 252).
100 Även om kommissionen inte har angett i det angripna beslutet varför den valde det exakta beloppet 31 000 000 euro för företagen i den andra kategorin, däribland TM T&D, kan det inte anses att detta val är godtyckligt eller att det överskrider gränserna för kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning på området (se, analogt, dom Tokai Carbon m.fl./kommissionen, punkt 99 ovan, EU:T:2004:118, punkt 224), eftersom valet skedde på grundval av de uppgifter som angetts i punkterna 96–98 ovan.
101 Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas såvitt avser den fjärde grunden.
Den tredje grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling vad beträffar utgångsbeloppet för böterna
102 Sökanden har som tredje grund hävdat att kommissionen åsidosatte principen om likabehandling genom att beräkna de böter som sökanden ålades på grundval av TM T&D:s utgångsbelopp, och inte på grundval av det sistnämnda företagets omsättning.
103 Sökanden har i det avseendet hävdat att i stället för att fastställa ett hypotetiskt utgångbelopp för TM T&D och fördela detta mellan sökanden och Melco, borde kommissionen först ha fördelat TM T&D:s omsättning för år 2003 mellan dessa båda bolag, och därefter beräknat deras globala marknadsandelar år 2003 på grundval av deras respektive andelar av TM T&D:s omsättning och slutligen klassificerat dem i den passande gruppen för utgångsbelopp, vilken fastställdes i 2007 års beslut i förhållande till de globala marknadsandelarna. Sökanden har gjort gällande att den därigenom behandlades på samma sätt som de europeiska tillverkarna.
104 Sökanden har till stöd för sin ståndpunkt anfört fyra uppsättningar av argument.
105 För det första har sökanden åberopat 2007 års beslut, domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), och vissa avsnitt i det angripna beslutet, av vilka det framgår att fastställandet av bötesbeloppet skulle baseras på värdet av GIS-försäljningen år 2003.
106 För det andra har sökanden åberopat flera argument som i huvudsak avser en påstådd inkonsekvens mellan valet att fastställa ett utgångsbelopp för TM T&D och den omständigheten att böterna ålades sökanden själv.
107 För det tredje har sökanden kritiserat kommissionens konstaterande i skäl 66 i det angripna beslutet, enligt vilket den metod som sökanden föreslog skulle få till följd att dess fiktiva omsättning för år 2001 skulle användas.
108 För det fjärde anser sökanden att kommissionen vägrade att tillämpa den metod som sökanden föreslog utan att ge en lämplig motivering, och särskilt utan att ange varför denna metod var felaktig eller olämplig.
109 Kommissionen har bestritt sökandens argument.
110 Tribunalen erinrar inledningsvis om att kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer bötesbeloppet, för att därigenom kunna främja att företagen respekterar konkurrensreglerna (se dom Tokai Carbon m.fl./kommissionen, punkt 99 ovan, EU:T:2004:118, punkt 216 och där angiven rättspraxis).
111 Kommissionen fastställer bötesbeloppet utifrån överträdelsens allvar och i förekommande fall dess varaktighet. Överträdelsens allvar ska bedömas med hänsyn till kriterier såsom de särskilda omständigheterna i ärendet, dess kontext och böternas avskräckande verkan. Sådana objektiva omständigheter som innehållet i och varaktigheten av de konkurrensbegränsande beteendena, deras antal och deras intensitet, den berörda marknadens omfattning och den skada som samhällsekonomin har lidit ska beaktas. Vid bedömningen ska även de ansvariga företagens relativa storlek och marknadsandel beaktas, liksom eventuell förekomst av upprepade överträdelser (dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, punkt 71 ovan, EU:C:2004:6, punkterna 89–91).
112 När kommissionen beslutar att ålägga böter i kraft av konkurrensreglerna är den emellertid alltid skyldig att iaktta de allmänna rättsprinciperna, däribland principen om likabehandling såsom denna har tolkats av unionsdomstolarna (dom av den 27 september 2006, Archer Daniels Midland/kommissionen, T‑59/02, REG, EU:T:2006:272, punkt 315). Det följer av fast rättspraxis att principen om likabehandling eller icke-diskrimineringsprincipen innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se dom av den 14 maj 1998, BPB de Eendracht/kommissionen, T‑311/94, REG, EU:T:1998:93, punkt 309 och där angiven rättspraxis).
113 I förevarande fall ska det inledningsvis påpekas att sökanden inte har bestritt att den under referensåret, det vill säga år 2003, själv inte hade någon GIS-försäljning, eftersom den hade överfört sin verksamhet inom denna sektor till TM T&D år 2002.
114 Denna omständighet innebär att sökandens böter inte kunde beräknas på exakt samma sätt som böterna för de europeiska företag som 2007 års beslut riktade sig till, och att sökandens situation på den punkten således inte var jämförbar med situationen för dessa europeiska företag.
115 Under dessa omständigheter gjorde kommissionen en riktig bedömning när den valde att fastställa ett hypotetiskt utgångsbelopp för TM T&D och att fördela detta mellan företagets aktieägare, i stället för att fördela TM T&D:s globala försäljning av GIS mellan dess aktieägare och fastställa deras individuella utgångsbelopp på grundval av deras respektive andelar av denna försäljning.
116 Såsom framgår av skäl 2 i det angripna beslutet och av skäl 61 i 2007 års beslut, var TM T&D ett samriskföretag som var fullt ut ansvarigt för tillverkningen och försäljningen av GIS. TM T&D utgjorde således en separat enhet från dess aktieägare, fastän företaget kontrollerades av dessa gemensamt.
117 Denna omständighet framgår även av punkt 7.2.7 i 2007 års beslut, som avser fastställandet av vilka företag som beslutet riktar sig till. I skälen 407 och 435 i nämnda beslut hölls nämligen sökanden och Melco uttryckligen ansvariga, i egenskap av aktieägare, för ”den överträdelse som TM T&D gjorde sig skyldigt till mellan den 1 oktober 2002 och den 11 maj 2004”.
118 Denna slutsatsats påverkas inte av sökandens argument.
119 Sökanden har genom sin första uppsättning av argument, som har nämnts ovan i punkt 105, hävdat att det framgår av 2007 års beslut, av domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), och av skälen 59, 60, 62 och 66 i det angripna beslutet att fastställandet av bötesbeloppet borde ha baserats på värdet av sökandens och Melcos individuella GIS-försäljning år 2003.
120 Det framgår dock av skälen 59 och 60 i det angripna beslutet att i sökandens fall ska den huvudregel som följdes i 2007 års beslut och som tribunalen insisterade på i domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), nämligen användningen av år 2003 som referensår vid fastställandet av värdet av försäljningen, tillämpas i enlighet med särskilda regler, eftersom sökanden under detta år själv inte hade någon GIS-försäljning med hänsyn till att den hade överfört sin verksamhet inom denna sektor till TM T&D.
121 Denna tolkning bekräftas både av skälen 62 och 66 i det angripna beslutet och av domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), i vilken tribunalen uttryckligen hänvisade till den metod som kommissionen hade tillämpat i det angripna beslutet som ett passande exempel.
122 Vad beträffar den andra uppsättningen av argument, som har nämnts ovan i punkt 106, har sökanden hävdat att kommissionen felaktigt hänvisade till ”TM T&D:s del i överträdelsen”, eftersom det inte ankom på kommissionen att fastställa TM T&D:s böter, utan att fastställa moderbolagens böter. I det sammanhanget utgör TM T&D:s omsättning summan av sökandens och Melcos omsättning vad beträffar GIS.
123 Såsom framgår av punkt 117 ovan, är det förhållandet att kommissionen hänvisade till den överträdelse som TM T&D hade gjort sig skyldigt till helt i överensstämmelse med de konstateranden som gjordes i 2007 års beslut.
124 På grund av TM T&D:s ställning som separat enhet, är det vidare felaktigt av sökanden att göra gällande att TM T&D:s omsättning helt enkelt utgör summan av dess aktieägares omsättning vad beträffar GIS.
125 Slutligen och mer allmänt kan den omständigheten att de böter som ålades i det angripna beslutet endast ålades sökanden och Melco, med hänsyn till att TM T&D upplöstes år 2005, inte medföra att kommissionen är tvungen att på ett konstlat sätt dela upp TM T&D:s omsättning, och bortse från det faktum att detta företag var verksamt på marknaden under referensåret som en separat aktör från sina aktieägare. Ett sådant tillvägagångssätt skulle faktiskt innebära en avvikelse från kommissionens avsikt att utgå från omsättningen under detta år vid fastställandet av bötesbeloppet.
126 Inom ramen för den tredje uppsättningen av argument, som har nämnts ovan i punkt 107, har sökanden bestritt att användningen av den metod som sökanden föreslog skulle få till följd att den ”fiktiva omsättningen för år 2001” skulle användas. Sökanden har angett att den hade en verklig omsättning år 2001 och att det i vilket fall som helst inte ankom på kommissionen att beräkna dess fiktiva omsättning för år 2001, utan för år 2003, och därefter jämföra denna omsättning med den verkliga omsättningen hos andra deltagare i överträdelsen.
127 Tribunalen medger i det avseendet att innebörden av den femte meningen i skäl 66 i det angripna beslutet, enligt vilken den metod som sökanden föreslog ”är olämplig, eftersom den innebär en jämförelse mellan Melcos och Toshibas fiktiva omsättning för år 2001 och de övriga företagens omsättning för år 2003”, inte är helt klar, bland annat eftersom kommission inte definierade begreppet ”fiktiv omsättning för år 2001”.
128 Kommissionen förklarade emellertid, i den tredje och den fjärde meningen i skäl 66 i det angripna beslutet, att den metod som sökanden föreslog inte skulle göra det möjligt att återspegla TM T&D:s betydelse för överträdelsen, i egenskap av enhet som deltog i överträdelsen år 2003. Tolkad mot bakgrund av de meningar som direkt föregår den, uttrycker således den femte meningen i skäl 66 att den metod som sökanden föreslog enligt kommissionens mening skulle medföra att TM T&D:s omsättning på ett konstlat sätt delades upp, trots företagets ställning som separat enhet från sina aktieägare, för att fastställa aktieägarnas fiktiva omsättning. Såsom framgår av punkterna 115–117 och 123–125 ovan, är kommissionens konstaterande korrekt.
129 Genom den fjärde uppsättningen av argument, som har sammanfattats i punkt 108 ovan, har klaganden kritiserat att kommissionen inte motiverade sitt beslut att inte godta den metod som sökanden föreslog och att den särskilt inte angav varför denna metod var felaktig eller olämplig.
130 Eftersom denna grund inte avser ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, är sökandens påstående verkningslöst i detta sammanhang.
131 Vidare är det i vilket fall som helst uppenbart att detta påstående saknar stöd i de faktiska omständigheterna. Såsom nyss har angetts i punkterna 127 och 128 ovan, angav nämligen kommissionen i skäl 66 i det angripna beslutet varför den ansåg att den metod som sökanden föreslog var olämplig.
132 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte bifallas såvitt avser den tredje grunden.
Den femte grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling vad beträffar fastställandet av omfattningen av sökandens ansvar jämfört med de europeiska tillverkarna
133 Sökanden har hävdat att kommissionen åsidosatte principen om likabehandling när den, vid fastställandet av utgångsbeloppet för böterna, inte tog hänsyn till sökandens mindre omfattande ansvar jämfört med de europeiska tillverkarna. Sökanden har i det avseendet förklarat i ansökan att de europeiska deltagarna i överträdelsen deltog i två överträdelser, nämligen den gemensamma överenskommelsen och fördelningen av GIS-projekt inom EES, medan de japanska tillverkarna, däribland sökanden själv, var inblandade enbart i den gemensamma överenskommelsen.
134 Sökanden har gjort gällande att det följer av rättspraxis att om ett företag inte har deltagit i samtliga led i en kartell, ska detta beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var och vid fastställandet av bötesbeloppet. I samband med tillämpningen av riktlinjerna för beräkning av böter måste denna bedömning med nödvändighet ske vid fastställandet av utgångsbeloppet, eftersom ett företag som har deltagit i enbart en aspekt av en kartell har begått en mindre allvarlig överträdelse än det företag som har deltagit i flera aspekter av samma kartell.
135 I repliken har sökanden, som svar på kommissionens argument, preciserat att den femte grunden varken avser begreppet en enda, fortlöpande överträdelse eller hur allvarligt sökandens beteende var, vilket avses i punkt 260 i domen Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan (EU:T:2011:343), utan sökandens bidrag till kartellen, vilket ska beaktas vid fastställandet av bötesbeloppet.
136 Kommissionen har bestritt sökandens argument. Den har i synnerhet hävdat att den överträdelse som konstaterades i 2007 års beslut utgjorde en enda, fortlöpande överträdelse och att de japanska företagens, däribland sökandens, deltagande i denna överträdelse inte var mindre allvarligt än de europeiska företagens deltagande.
137 När flera företag har deltagit i en överträdelse, ska det enligt rättspraxis för vart och ett av företagen prövas hur allvarlig den enskilda överträdelsen var (se dom av den 8 juli 1999, kommissionen/Anic Partecipazioni, C‑49/92 P, REG, EU:C:1999:356, punkt 150 och där angiven rättspraxis). Om ett företag inte har deltagit i samtliga led i en kartell eller om det har spelat en mindre roll vad avser de aspekter där det har deltagit i kartellen, ska detta således beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var och vid fastställandet av bötesbeloppet (dom kommissionen/Anic Partecipazioni, se ovan, EU:C:1999:356, punkt 90).
138 I förevarande fall har det redan påpekats i punkterna 2–4 ovan att kommissionen i 2007 års beslut hade slagit fast att det förelåg en enda, fortlöpande överträdelse som omfattade den gemensamma överenskommelsen, GQ-avtalet och EQ-avtalet. Sökanden har således felaktigt hävdat att de europeiska företagen deltog i två överträdelser, medan sökanden själv endast deltog i en överträdelse.
139 Vidare är sökandens bidrag till överträdelsen, i motsats till vad sökanden har hävdat, inte mindre på grund av att den inte deltog i fördelningen av GIS-projekt inom EES, som reglerades av EQ-avtalet.
140 Det är visserligen riktigt att de japanska tillverkarnas deltagande och de europeiska tillverkarnas deltagande i de avtal och samordnade förfaranden som konstaterades i 2007 års beslut och som avsåg EES var av olika art. De japanska företagen, däribland sökanden, hade utfäst sig, inom ramen för den gemensamma överenskommelsen, att inte ge sig in på EES-marknaden, vilket innebar att deras deltagande bestod i en underlåtenhet att agera. Vad de europeiska företagen gjorde var att sinsemellan fördela de olika GIS-projekten på den marknaden genom positiva samverkanshandlingar (se, för ett liknande resonemang, dom Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan, EU:T:2011:343, punkt 260).
141 Det ska dock påpekas att de japanska företagens, däribland sökandens, underlåtenhet att agera var en förutsättning för att GIS-projekt inom EES skulle kunna fördelas mellan de europeiska tillverkarna enligt de regler som man hade kommit överens om för det ändamålet (se, för ett liknande resonemang, dom Toshiba/kommissionen, punkt 8 ovan, EU:T:2011:343, punkt 261). Genom att iaktta sina utfästelser enligt den gemensamma överenskommelsen bidrog således de japanska företagen på ett sätt som krävdes för att överträdelsen i sin helhet skulle kunna genomföras.
142 Tribunalen finner följaktligen att sökandens bidrag till överträdelsen är jämförbart med de europeiska företagens bidrag, vilket medför att kommissionen inte åsidosatte principen om likabehandling.
143 Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas såvitt avser den femte grunden.
144 Eftersom talan inte kan bifallas såvitt avser någon av de grunder som har åberopats till stöd för förstahandsyrkandet, ska förstahandsyrkandet ogillas i sin helhet.
Andrahandsyrkandet: Nedsättning av bötesbeloppet
145 Sökanden har yrkat att tribunalen ska sätta ned det bötesbelopp som den ålades i det angripna beslutet. Sökanden har i det avseendet hänvisat till en alternativ beräkning som den redogjorde för i bilagan till ansökan.
146 Kommissionen har bestritt att yrkandet kan tas upp till sakprövning genom att göra gällande att det inte stöds av någon grund.
147 Det är inte nödvändigt att tribunalen prövar den invändning om rättegångshinder som kommissionen har framställt. Tribunalen konstaterar att den alternativa beräkning som sökanden har redogjort för inte stöds av några andra argument än dem som prövades i samband med förstahandsyrkandet och att denna beräkning huvudsakligen består i att genomföra den metod som sökanden har förespråkat inom ramen för den tredje grunden. Mot bakgrund av det ovan anförda och i avsaknad av andra uppgifter i förevarande fall som kan leda till en nedsättning av det bötesbelopp som sökanden ålades, saknas det följaktligen anledning för tribunalen att med stöd av sin obegränsade behörighet bifalla sökandens andrahandsyrkande.
148 Talan ska följaktligen ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
149 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska rättegångsdeltagare som har tappat målet förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (första avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Toshiba Corp. ska ersätta rättegångskostnaderna.
Kanninen | Pelikánová | Buttigieg |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 19 januari 2016.
Underskrifter
Innehållsförteckning
Bakgrund till tvistenII – 2
Förfarandet och parternas yrkandenII – 5
Rättslig bedömningII – 6
Förstahandsyrkandet: Ogiltigförklaring av det angripna beslutetII – 6
Den andra grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till försvarII – 6
– Den andra grundens första del: Avsaknad av ett nytt meddelande om invändningarII – 7
– Den andra grundens andra del: Åsidosättande av sökandens rätt att yttra sig vad beträffar tilläggsbeloppetII – 12
Den fjärde grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldighetenII – 17
Den tredje grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling vad beträffar utgångsbeloppet för böternaII – 19
Den femte grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling vad beträffar fastställandet av omfattningen av sökandens ansvar jämfört med de europeiska tillverkarnaII – 22
Andrahandsyrkandet: Nedsättning av bötesbeloppetII – 24
RättegångskostnaderII – 25