Language of document : ECLI:EU:T:2004:246

Mål T-201/04 R

Microsoft Corp.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Interimistiskt förfarande – Intervention”

Sammanfattning av beslutet

1.      Förfarande – Intervention – Sakprövningsförutsättningar – Direkt och faktiskt intresse

(Domstolens stadga, artiklarna 40 andra stycket och 53 första stycket)

2.      Förfarande – Intervention – Interimistiskt förfarande – Sakprövningsförutsättningar – Intresse av utgången av det interimistiska förfarandet – Bedömning i förhållande till de ekonomiska och rättsliga konsekvenserna för de interventionssökande

(Domstolens stadga, artiklarna 40 andra stycket och 53 första stycket)

3.      Förfarande – Intervention – Interimistiskt förfarande – Sakprövningsförutsättningar – Direkt och faktiskt intresse – Bedömning med hänsyn till det som utmärker det interimistiska förfarandet – Vid tolkning

(Domstolens stadga, artiklarna 40 andra stycket och 53 första stycket)

4.      Förfarande – Intervention – Berörda personer – Intressesammanslutningar som har till syfte att skydda sina medlemmar – Upptagande till sakprövning i mål där principiella frågor kan uppkomma vilka påverkar nämnda medlemmar – Villkor – Vid tolkning

(Domstolens stadga, artiklarna 40 andra stycket och 53 första stycket)

1.      Intresset av utgången av en tvist i den mening som avses i artikel 40 andra stycket i domstolens stadga, vilken är tillämplig på förfaranden vid förstainstansrätten enligt artikel 53 första stycket i denna stadga skall förstås som ett direkt och faktiskt intresse av att yrkandena från den part som intervenienten avser att stödja bifalls. Innan intervention kan beviljas skall det kontrolleras att intervenienten direkt berörs av den ifrågasatta rättsakten och att det är säkert att han har ett intresse av utgången av tvisten.

(se punkt 32)

2.      När en interventionsansökan görs inom ramen för ett interimistiskt förfarande skall intresset av utgången av tvisten förstås som ett intresse av utgången av det interimistiska förfarandet. Utgången av det interimistiska förfarandet kan nämligen precis som utgången av tvisten i sak gynna eller skada tredjeman. Av detta följer att en interventionssökandes intresse i ett interimistiskt förfarande skall bedömas i förhållande till de ekonomiska och rättsliga konsekvenserna för denne av att de begärda interimistiska åtgärderna beviljas eller nekas.

(se punkt 33)

3.      Huruvida intresset av utgången av ett interimistiskt förfarande är direkt och faktiskt skall bedömas med hänsyn till det som utmärker det interimistiska förfarandet. Inom ramen för ett interimistiskt förfarande skall nämligen det intresse som åberopas av intervenienten i förekommande fall beaktas vid avvägningen mellan de intressen som berörs. Det är till och med möjligt att avvägningen mellan de intressen som berörs får en avgörande betydelse när rätten i ett interimistiskt förfarande, inom ramen för prövningen av begäran, väl har fastställt att villkoren avseende fumus boni juris och skyndsamhet är uppfyllda. Begreppet intresse av utgången av tvisten skall således ges en vid tolkning av rätten i ett interimistiskt förfarande för att inte föregripa bedömningen av de intressen som berörs.

(se punkt 34)

4.      Intressesammanslutningar, som har till syfte att skydda sina medlemmar, kan tillåtas att intervenera i mål rörande principiella frågor vilka kan påverka medlemmarna. Närmare bestämt kan en sammanslutning ges rätt att intervenera i ett mål om den representerar ett stort antal företag som är verksamma inom den berörda sektorn, om den har till syfte att bevaka medlemmarnas intressen, om det i målet kan uppkomma principiella frågor vilka påverkar den berörda sektorns funktion och om sammanslutningens medlemmars intressen därmed kan komma att påverkas i stor utsträckning av domen eller beslutet.

Den vida tolkning som skall göras av sammanslutningars rätt att intervenera syftar till att underlätta bedömningen av målens omfattning och på samma gång undvika en stor mängd enskilda interventioner som skulle äventyra effektiviteten och förfarandets korrekta förlopp.

(se punkterna 37 och 38)