Mål C‑17/10
Toshiba Corporation m.fl.
mot
Úřad pro ochranu hospodářské soutěže
(begäran om förhandsavgörande från Krajský soud v Brně)
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan på en medlemsstats territorium som inletts innan staten blev medlem i Europeiska unionen – Internationell konkurrensbegränsande samverkan som har verkningar på unionens och Europeiska ekonomiska samarbetsområdets territorium – Artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet – Ingripande mot överträdelsen och påförande av sanktioner för överträdelsen avseende tiden före och efter anslutningsdagen – Böter – Avgränsning av behörigheten mellan kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna – Påförande av böter av kommissionen och av den nationella konkurrensmyndigheten – Principen ne bis in idem – Förordning (EG) nr 1/2003 – Artiklarna 3.1 och 11.6 – Följderna av att en ny medlemsstat blir medlem i unionen”
Sammanfattning av domen
1. Institutionernas rättsakter – Tillämpning i tiden – Retroaktiv tillämpning av en materiell bestämmelse – Villkor – Retroaktiv tillämpning av artikel 81 EG och artikel 3 i förordning nr 1/2003 – Föreligger inte
(Artikel 81 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 3.1)
2. Konkurrens – Fördelningen av behörigheter mellan kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna – Kommissionens inledande av ett förfarande avseende en kartell – Den nationella konkurrensmyndigheten fråntas sin behörighet att, med tillämpning av nationell konkurrensrätt, beivra de konkurrensbegränsande verkningarna som nämnda kartell haft i den medlemsstaten före denna stats anslutning till Europeiska unionen – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 3.1 och 11.6)
3. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras och böter åläggs de företag som deltagit i en kartell – Senare beslut av konkurrensmyndigheten i en medlemsstat genom vilket böter åläggs nämnda företag för att beivra de konkurrensbegränsande verkningarna som kartellen haft i den medlemsstaten före denna stats anslutning till Europeiska unionen – Avsaknad av överensstämmelse mellan de verkningar som beivrats genom de två nämnda besluten – Åsidosättande av principen ne bis in idem – Föreligger inte
1. Artikel 3.1 i förordning nr 1/2003 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 EG och 82 EG, liksom artikel 81 EG, innehåller materiella regler för konkurrensmyndigheternas bedömning av avtal mellan företag. Därmed utgör de materiella regler i unionsrätten. Sådana materiella regler kan i princip inte tillämpas retroaktivt, oberoende av vilka fördelar eller nackdelar en sådan tillämpning skulle föra med sig för de berörda. Rättssäkerhetsprincipen kräver nämligen att alla faktiska omständigheter normalt, om inget uttryckligen talar för motsatsen, ska bedömas mot bakgrund av de rättsregler som gällde när omständigheterna inträffade. För att säkerställa att rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar iakttas, ska de materiella reglerna i unionsrätten tolkas så, att de avser situationer som har inträffat innan de trädde i kraft endast i den mån det av deras lydelse, syfte eller struktur klart framgår att de ska ges en sådan verkan. I förevarande fall innehåller emellertid varken lydelsen, syftet eller strukturen av artikel 81 EG, artikel 3 i förordning nr 1/2003 eller anslutningsakten ett klart stöd för att dessa båda bestämmelser ska tillämpas retroaktivt.
Av detta följer att bestämmelserna i artikel 81 EG och artikel 3.1 i förordning nr 1/2003 ska tolkas på så sätt att de, i ett förfarande som har inletts efter den 1 maj 2004, inte är tillämpliga på en konkurrensbegränsande samverkan som under perioder före detta datum hade verkningar i en medlemsstat som blev medlem i Europeiska unionen den 1 maj 2004.
(se punkterna 49–52 och 67 samt punkt 1 i domslutet)
2. Det faktum att kommissionen inleder ett förfarande enligt kapitel III i förordning nr 1/2003 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 EG och 82 EG, angående en konkurrensbegränsande samverkan innebär inte att konkurrensmyndigheten i den berörda medlemsstaten, enligt artikel 11.6 i förordning nr 1/2003, jämförd med artikel 3.1 i den förordningen, fråntas sin behörighet att, med tillämpning av nationell konkurrensrätt, beivra de konkurrensbegränsande verkningarna av nämnda samverkan på medlemsstatens territorium under tiden innan denna stat blev medlem i Europeiska unionen.
(se punkt 92 samt punkt 2 i domslutet)
3. Principen ne bis in idem ska respekteras i bötesförfaranden på konkurrensrättens område. Tillämpningen av principen är underkastad de tre kraven att de faktiska omständigheterna är identiska, att det är fråga om en och samma regelöverträdare och att det skyddade rättsliga intresset är detsamma. Denna princip innebär således ett förbud mot att ett företag på nytt hålls ansvarigt eller att ett förfarande på nytt inleds mot företaget avseende ett konkurrensbegränsande beteende som företaget redan har ålagts böter för eller som företaget har förklarats inte vara ansvarigt för genom ett tidigare beslut mot vilket det inte längre kan väckas talan.
Av detta följer att principen ne bis in idem inte utgör hinder för att de företag som har deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan åläggs böter av den nationella konkurrensmyndigheten i den berörda medlemsstaten för att beivra verkningarna av samverkan på medlemsstatens territorium innan den staten blev medlem i unionen, om de böter som ålagts deltagarna i den konkurrensbegränsande samverkan genom ett beslut som kommissionen fattat före antagandet av den nationella konkurrensmyndighetens beslut inte avsåg att beivra nämnda verkningar.
(se punkterna 94, 97 och 103 samt punkt 2 i domslutet)