Language of document : ECLI:EU:T:2013:31

Förenade målen T‑225/06 RENV, T‑255/06 RENV, T‑257/06 RENV och T‑309/06 RENV

Budějovický Budvar, národní podnik

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärken av ord- och figurmärket BUD – Beteckningarna ’bud’ – Relativt registreringshinder – Artikel 8.4 i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.4 i förordning (EG) nr 207/2009)”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 22 januari 2013

1.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett icke registrerat varumärke eller ett annat kännetecken som används i näringsverksamhet – Villkor – Användning av kännetecknet i näringsverksamhet – Kännetecknets lokala omfattning – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.4)

2.      Gemenskapsvarumärke – Harmoniseringsbyråns beslut – Likabehandlingsprincipen – Principen om god förvaltningssed – Harmoniseringsbyråns tidigare beslutspraxis

3.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett icke registrerat varumärke eller ett annat kännetecken som används i näringsverksamhet – Ord- och figurmärket BUD – Uttrycket ”bud”

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.4)

1.      Syftet med villkoret om att ett kännetecken används i näringsverksamhet i mer än bara lokal omfattning i artikel 8.4 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken är att begränsa konflikter mellan kännetecken, genom att förhindra att en äldre rättighet som inte är tillräckligt betecknande, det vill säga inte tillräckligt betydelsefull eller utmärkande i näringsverksamhet, kan utgöra hinder för registreringen av ett nytt gemenskapsvarumärke. Det är enbart kännetecken som verkligen existerar på den relevanta marknaden som ska kunna få denna möjlighet att ligga till grund för en invändning. Det kännetecken som åberopas till stöd för en invändning måste, för att kunna hindra registreringen av ett nytt kännetecken, verkligen användas på ett tillräckligt betydande sätt i näringsverksamhet och ha en geografisk utbredning som inte endast är lokal, vilket, när det område inom vilket det åtnjuter skydd kan betraktas som mer än bara lokalt, förutsätter att denna användning äger rum på en stor del av detta område. För att avgöra om så är fallet ska varaktigheten och intensiteten av detta känneteckens användning såsom särskiljande beståndsdel för dess målgrupp, som är såväl köpare och konsumenter som leverantörer och konkurrenter, beaktas. I detta avseende är bland annat kännetecknets användning i reklam och affärskorrespondens relevant. Bedömningen av villkoret om användning i näringsverksamhet ska dessutom göras separat för varje område inom vilket den rättighet som åberopats till stöd för invändningen åtnjuter skydd. Slutligen måste det styrkas att kännetecknet använts i näringsverksamhet vid tidpunkten för inlämnandet av ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke.

(se punkt 47)

2.      Se avgörandet.

(se punkt 53)

3.      Se avgörandet.

(se punkterna 55–57, 64 och 66)