Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 30 maj 2017 – Mahmud Ibrahim m.fl. mot Förbundsdrepubliken Tyskland
(Mål C-318/17)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesverwaltungsgericht
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Mahmud Ibrahim, Fadwa Ibrahim, Bushra Ibrahim, Mohammad Ibrahim, företrädda av föräldrarna Fadwa och Mahmud Ibrahim, Ahmad Ibrahim, företrädda av föräldrarna Fadwa och Mahmud Ibrahim
Motpart: Förbundsrepubliken Tyskland
Tolkningsfrågor
Utgör övergångsbestämmelsen i artikel 52.1 i direktiv 2013/32/EU1 hinder mot tillämpningen av en nationell bestämmelse som har antagits för att införliva det i jämförelse med den tidigare bestämmelsen utvidgade bemyndigandet i artikel 33.2 a i direktiv 2013/32/EU, enligt vilken en ansökan om internationellt skydd inte kan tas upp till prövning när en sökande har beviljats internationellt skydd i en annan medlemsstat, såvitt den nationella bestämmelsen i avsaknad av en övergångsbestämmelse även är tillämplig på ansökningar som lämnats in före den 20 juli 2015?
I synnerhet, medger övergångsbestämmelsen i artikel 52.1 i direktiv 2013/32/EU att medlemsstaterna införlivar den utvidgade behörigheten i artikel 33.2 a i direktiv 2013/32/EU retroaktivt, med följd att även asylansökningar som lämnats in före tidpunkten för införlivandet men som inte har avgjorts slutgiltigt ska avvisas?
Har medlemsstaterna enligt artikel 33 i direktiv 2013/32/EU rätt att välja huruvida de ska avvisa en asylansökan på grund av annan internationell behörighet (Dublinförordningen) eller enligt artikel 33.2 a i direktiv 2013/32/EU?
Om fråga 2 besvaras jakande: Utgör unionsrätten hinder mot att en medlemsstat fastställer att en ansökan om internationellt skydd inte kan tas upp till prövning på grund av att subsidiärt skydd har beviljats i en annan medlemsstat genom införlivande av bemyndigandet i artikel 33.2 a i direktiv 2013/32/EU om
a) den sökande begär en utökning det subsidiära skydd som denne beviljats i en annan medlemsstat (beviljande av flyktingstatus) och asylförfarandet i den andra medlemsstaten uppvisade och fortsatt uppvisar systembrister eller
b) utformningen av det internationella skyddet, nämligen levnadsförhållandena för subsidiärt skyddsberättigade, i den andra medlemsstat som redan har beviljat den sökande subsidiärt skydd
strider mot artikel 4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna eller artikel 3 i Europakonventionen eller
inte uppfyller kraven i artikel 20 och följande artiklar i direktiv 2011/95/EU, dock utan att utgöra ett åsidosättande av artikel 4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna eller artikel 3 i Europakonventionen?
Om fråga 3 b) besvaras jakande: Gäller detta även om den som har rätt till subsidiärt skydd inte beviljats några förmåner för att säkerställa uppehället, eller i jämförelse med andra medlemsstater endast i mycket begränsad utsträckning, men vederbörande i detta avseende inte behandlas annorlunda än medborgarna i denna medlemsstat?
Om fråga 2 ska besvaras nekande:
a) Är Dublin III-förordningen tillämplig i ett förfarande för att bevilja internationellt skydd om asylansökan lämnades in före den 1 januari 2014 och den sökande dessförinnan (i februari 2013) redan hade erhållit subsidiärt skydd i den anmodade medlemsstaten?
b) Kan det från Dublin-bestämmelserna härledas en – oskriven – övergång av ansvaret på den medlemsstat som ansöker om återupptagande enligt Dublin-bestämmelserna när den anmodade ansvariga medlemsstaten avslår framställan om återtagande enligt Dublin-bestämmelserna och istället har hänvisat till ett mellanstatligt återtagandeavtal?
____________
1 Europarlamentets och rådets direktiv2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT. L 180,2013, s .60).