Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 november 2011 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Sofia-grad - Bulgarien) - Hristo Gaydarov mot Director na Glavna direktsia "Ohranitelna politsia" pri Ministerstvo na vatreshnite raboti

(Mål C-430/10)()

(Fri rörlighet för unionsmedborgare - Direktiv 2004/38/EG - Förbud mot att lämna landet på grund av fällande dom i brottmål i ett annat land - Narkotikahandel - Åtgärd som kan motiveras med hänsyn till allmän ordning)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hristo Gaydarov

Motpart: Director na Glavna direktsia "Ohranitelna politsia" pri Ministerstvo na vatreshnite raboti

Saken

Begäran om förhandsavgörande - Administrativen sad Sofia-grad - Tolkning av artikel 27.1 och 27.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 105, s. 77), skälen 5 och 20 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, s. 1) och av artikel 71.1 och 71.2 i Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (EGT L 239, s. 19) - Inskränkning av en unionsmedborgares rätt till fri rörlighet - Förbud att lämna landet till följd av ett brott avseende narkotikahandel, begått i ett tredjeland - Åtgärd som kan vara motiverad med hänsyn till allmän ordning av allmän- och individualpreventiva skäl.

Domslut

Artikel 21 FEUF och artikel 27 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG utgör inte hinder för nationell lagstiftning enligt vilken det är möjligt att begränsa rätten för en medlemsstats medborgare att resa till en annan medlemsstat, bland annat med anledning av att vederbörande har dömts till straff i en annan stat för narkotikahandel. Detta gäller under följande tre förutsättningar: Den aktuella medborgarens personliga beteende ska utgöra ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot avseende ett grundläggande samhällsintresse. Den planerade begränsande åtgärden ska vara ägnad att säkerställa att dess syfte uppnås och får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte. Åtgärden ska kunna bli föremål för en effektiv domstolsprövning vid vilken dess lagenlighet enligt unionsrätten kan kontrolleras, såväl i sak- som i rättsfrågor.

____________

¹ - ) EUT C 301, 6.11.2010.