Överklagande ingett den 27 maj 2011 av Kaimer GmbH & Co. Holding KG m.fl. av den dom som tribunalen meddelade den 24 mars 2011 i mål T-379/06, Kaimer GmbH & Co. Holding KG, Sanha Kaimer GmbH & Co. KG, Sanha Italia Srl. mot Europeiska kommissionen
(Mål C-264/11 P)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Kaimer GmbH & Co. Holding KG, Sanha Kaimer GmbH & Co. KG, Sanha Italia Srl. (ombud: J. Brück, Rechtsanwalt)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
upphäva tribunalens dom av den 24 mars 2011 i mål T-379/06, Kaimer m.fl. mot kommissionen, i den mån talan ogillades, och ogiltigförklara kommissionens beslut K(2006) 4180 av den 20 september 2006 (Ärende COMP/F-1/38.121 - Rörkopplingar),
i andra hand, upphäva tribunalens dom av den 24 mars 2011 i mål T-379/06, Kaimer m.fl. mot kommissionen, i den mån talan ogillades, och nedsätta bötesbeloppet i artikel 2 i kommissionens beslut K(2006) 4180 av den 20 september 2006 (Ärende COMP/F-1/38.121 - Rörkopplingar),
i tredje hand, återförvisa målet för förnyad prövning vid tribunalen, och
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Överklagandet avser en dom av tribunalen genom vilken denna delvis ogillade klagandenas talan mot kommissionens beslut K(2006) 4180 slutligt av den 20 september 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F-1/38.121 - Rörkopplingar).
Klagandena anger totalt tre grunder för sitt överklagande.
Som första grund gör klagandena gällande att tribunalen missuppfattade bevisningen. Vid bedömningen av startpunkten för överträdelsen utgick tribunalen från ett visst bevismaterial. I strid med den entydiga ordalydelsen i detta bevismaterial tolkade tribunalen det som ett bevis för inledande av överträdelsen. Vid en korrekt bedömning av bevismaterialet skulle slutsatsen bli den rakt motsatta, nämligen att det på marknaden rådde osäkerhet avseende klagandenas marknadsreaktion. Det är möjligt att göra en korrekt bevisvärdering direkt utifrån handlingen utan någon ytterligare bevisupptagning.
Som andra grund gör klagandena gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning av bevisvärdet av kronvittnenas utsagor. Den andra grunden består av två delar. För det första anser klagandena att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den tillmätte kronvittnena ett särskilt bevisvärde. Vid de i detta fall avgörande kronvittnesutsagorna rörde det sig om kronvittnen som var tvungna att ge kommissionen ett mervärde för att erhålla en så stor nedsättning som möjligt av bötesbeloppen. Denna situation ledde till en benägenhet att nämna graverande omständigheter och utsagorna hade därför inte något särskilt bevisvärde. Tribunalen behandlade inte denna omständighet i sina domskäl.
För det andra redde tribunalen inte ut en motsägelse mellan kronvittnenas utsagor, vilket ledde till felaktiga och ofullständiga domskäl. Det första kronvittnet i rättegången pekade inte ut klagandena som deltagare i den konkurrensbegränsande samverkan, trots att han lämnade en fullständig redogörelse och därför beviljades immunitet mot böter. Anklagelserna mot klagandena grundade sig på de efterföljande kronvittnenas utsagor. Särskilt med tanke på att utsagan från det första företaget, som samarbetar med kommissionen, tillmättes ett särskilt bevisvärde, borde denna motsägelse ha retts ut.
Som tredje grund gör klagandena gällande ett åsidosättande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen). På två punkter anser klagandena att dessa överordnade bestämmelser åsidosattes. För det första uppfyller inte rimlighetsprövningen, som tribunalen företar i mål om böter för konkurrensbegränsande samverkan, de krav som stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europakonventionen ställer på ett effektivt rättsmedel. I detta sammanhang hänvisar klagandena till den åtminstone straffrättsliknande karaktär som kommissionens bötesbeslut har. För det andra är inte förfarandet vid kommissionen förenligt med Europakonventionen och stadgan om de grundläggande rättigheterna. Som motivering anför klagandena att kommissionen utreder de relevanta sakförhållandena, anklagar företaget och sedan också beslutar om sanktionen och dess omfattning. Ett sådant förfarande skulle bara vara godtagbart om kommissionens beslut helt och hållet överprövades av en domstol. Såsom nämnts inledningsvis i anslutning till den tredje grunden inskränker sig tribunalen, vid sin prövning av kommissionens beslut, emellertid till att undersöka huruvida det finns uppenbara motsägelser och gör inget eget omedelbart fastställande av sakförhållandena.
____________