Mål C‑202/13

The Queen, på begäran av: Sean Ambrose McCarthy m.fl.

mot

Secretary of State for the Home Department

(begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court))

”Unionsmedborgarskap – Direktiv 2004/38/EG – Unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom en medlemsstats territorium – Rätt till inresa – Tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare och innehavare av ett uppehållskort som har utfärdats av en medlemsstat – Nationell lagstiftning enligt vilken inresetillstånd ska beviljas innan inresa i landet kan ske – Artikel 35 i direktiv 2004/38/EG – Artikel 1 i protokoll (nr 20) om tillämpning av vissa inslag i artikel 26 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på Förenade kungariket och Irland”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 18 december 2014

1.        Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 – De som åtnjuter – Unionsmedborgares familjemedlemmar som är tredjelandsmedborgare – Villkor – Unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artikel 3.1)

2.        Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 – Rätt att resa in och uppehålla sig för tredjelandsmedborgare som tillhör unionsmedborgarens familj – Rätt att resa in är begränsad till andra medlemsstater än unionsmedborgarens ursprungsmedlemsstat – Föreligger inte

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artiklarna 5 och 10)

3.        Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 och protokoll (nr 20) om tillämpning av vissa inslag i artikel 26 FEUF på Förenade kungariket och Irland – Rätt att resa in och uppehålla sig för tredjelandsmedborgare som tillhör unionsmedborgarens familj – Missbruk av rättigheter eller bedrägeri – Innehavare av ett giltigt uppehållskort som utfärdats av en annan medlemsstat – Nationell lagstiftning enligt vilken det i ett allmänpreventivt syfte, för att dessa medborgare ska få resa in i landet fordras att de i förväg beviljats inresetillstånd – Otillåtet

(Protokoll nr 20 som fogas till EU-fördraget och EUF-fördraget; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artiklarna 10 och 35)

4.        EU-rätt – Principer – Förbud mot missbruk av rättigheter

1.        Se domen.

(se punkterna 33–38)

2.        Bestämmelserna om rätt till inresa i artikel 5 i direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier avser ”medlemsstaterna” och det görs inte någon åtskillnad med avseende på i vilken medlemsstat inresa skett, särskilt då det anges att innehav av ett giltigt uppehållskort som avses i artikel 10 i samma direktiv innebär att en unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat undantas från kravet på inresevisering. Det följer således inte av artikel 5 i det direktivet att rätten till inresa för en unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat är begränsad till andra medlemsstater än unionsmedborgarens ursprungsmedlemsstat.

(se punkt 41)

3.        Både artikel 35 i direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och artikel 1 i protokoll (nr 20) om tillämpning av vissa inslag i artikel 26 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på Förenade kungariket och Irland ska tolkas så, att en medlemsstat inte i allmänpreventivt syfte får kräva att en unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat, men som innehar ett giltigt uppehållskort som utfärdats av myndigheterna i en annan medlemsstat enligt artikel 10 i direktiv 2004/38, ska vara innehavare, i enlighet med nationell rätt, av ett inresetillstånd, såsom ett Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) -tillstånd för familjemedlemmar, för att få resa in i landet.

Dels ska nämligen åtgärder som de nationella myndigheterna vidtar på grundval av artikel 35 i direktiv 2004/38, för att neka, avbryta eller dra tillbaka en rättighet som följer av det direktivet, grunda sig på en individuell prövning i det enskilda fallet. Åtgärder med allmänpreventivt syfte i fråga om missbruk av rättigheter eller bedrägeri är automatiska till sin natur och gör det möjligt för medlemsstaterna att underlåta att tillämpa direktiv 2004/38 och att åsidosätta själva kärnan i unionsmedborgarnas grundläggande individuella rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i medlemsstaterna, liksom i de härledda rättigheter som tillkommer unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat.

Å andra sidan får Förenade kungariket enligt artikel 1 i protokoll 20 kontrollera om personer som vill resa in i landet verkligen uppfyller inresevillkoren enligt bland annat unionsrätten. Artikel 1 i protokollet innebär däremot inte att Förenade kungariket får fastställa villkoren för inresa för personer som har rätt till inresa enligt unionsrätten och i synnerhet inte att, beträffande dessa personer, föreskriva ytterligare villkor för inresa eller andra villkor än de som föreskrivs i unionsrätten.

(se punkterna 52, 56–58, 64 och 66 samt domslutet)

4.        Se domen.

(se punkt 54)