DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)
den 25 januari 2007 (*)
”Varumärken – Tillnärmning av lagstiftning – Direktiv 89/104/EEG – Artikel 2 – Begreppet tecken som kan utgöra ett varumärke – Genomskinlig behållare eller uppsamlingskärl som utgör en del av utsidan på en dammsugare”
I mål C-321/03,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division (Förenade kungariket), genom beslut av den 6 juni 2003 som inkom till domstolen den 24 juli 2003, i målet
Dyson Ltd
mot
Registrar of Trade Marks,
meddelar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna J. Malenovský och A. Ó Caoimh (referent),
generaladvokat: P. Léger,
justitiesekreterare: handläggaren B. Fülöp,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 april 2006,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Dyson Ltd, genom H. Carr, QC, och D.R. Barron, solicitor,
– Förenade kungarikets regering, genom C. Jackson, därefter E. O’Neill och C. White, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av M. Tappin, barrister,
– Europeiska gemenskapernas kommission, genom K. Banks och N.B. Rasmussen, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 14 september 2006 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 3.3 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178) (nedan kallat direktivet).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Dyson Ltd (nedan kallat Dyson) och Registrar of Trade Marks (nedan kallad Registrar) om den senares avslag på ansökan om registrering av två varumärken som vart och ett består av en genomskinlig behållare eller uppsamlingskärl (nedan kallad uppsamlingsbehållare), som utgör en del av utsidan på av en dammsugare.
Tillämpliga bestämmelser
De gemenskapsrättsliga bestämmelserna
3 Direktivets syfte är enligt första skälet i detta att närma medlemsstaternas varumärkeslagar till varandra för att undanröja olikheter i dessa som kan komma att hindra den fria rörligheten för varor och det fria utbytet av tjänster samt snedvrida konkurrensförhållandena på den gemensamma marknaden.
4 I sjunde skälet i direktivet anges att ”[f]ör att uppnå det mål som tillnärmningen av de rättsliga bestämmelserna syftar till krävs att villkoren för erhållande och vidmakthållande av ett registrerat varumärke är i princip identiska i de olika medlemsstaterna” och vidare att ”[d]et … därför [är] nödvändigt att upprätta en lista med exempel på tecken som kan utgöra varumärken, under förutsättning att sådana tecken kan särskilja ett företags varor eller tjänster från ett annat företags”.
5 I artikel 2 i direktivet, som har rubriken ”Tecken som kan utgöra ett varumärke”, föreskrivs följande:
”Ett varumärke kan utgöras av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror, formen på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen i fråga kan särskilja ett företags varor eller tjänster från andra företags.”
6 I artikel 3 i direktivet, som har rubriken ”Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder”, föreskrivs följande i punkterna 1 och 3:
”1. Följande tecken och varumärken får inte registreras och om registrering har skett skall de kunna ogiltigförklaras:
a) Tecken som inte kan utgöra ett varumärke.
b) Varumärken som saknar särskiljningsförmåga.
c) Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna.
…
e) Tecken som endast består av
– en form som följer av varans art, eller
– en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat, eller
– en form som ger varan ett betydande värde.
…
3. Ett varumärke skall inte vägras registrering eller ogiltigförklaras med stöd av punkt 1 b, c eller d, om det före tidpunkten för registreringsansökan och som en följd av det bruk som har gjorts av det har förvärvat särskiljningsförmåga. En medlemsstat kan dessutom besluta att denna bestämmelse skall gälla även då särskiljningsförmågan har förvärvats efter tidpunkten för registreringsansökan eller tidpunkten för registreringen.”
Den nationella lagstiftningen
7 I bestämmelserna i section 1.1 och section 3.1 i varumärkeslagen av år 1994 (Trade Marks Act 1994) (nedan kallad lagen av år 1994) föreskrivs följande:
”1.1 I denna lag förstås med ’varumärke’ tecken som kan återges grafiskt och som kan särskilja ett företags varor eller tjänster från andra företags.
Ett varumärke kan i synnerhet utgöras av ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror eller av formen på en vara eller dess förpackning.
…
3.1 Följande tecken och varumärken får inte registreras:
a) tecken som inte uppfyller de villkor som anges [i] section 1.1,
b) varumärken som saknar särskiljningsförmåga,
c) varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna,
d) varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i det dagliga språkbruket eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.
Ett varumärke skall inte vägras registrering med stöd av punkterna b, c eller d, om det före tidpunkten för registreringsansökan och som en följd av det bruk som har gjorts av det har förvärvat särskiljningsförmåga.”
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
8 Dyson tillverkar och saluför sedan år 1993 dammsugaren Dual Cyclone, som är en påslös dammsugare i vilken smuts och damm samlas i en genomskinlig plastbehållare som är integrerad i apparaten.
9 Den 10 december 1996 lämnade bolaget Notetry Ltd, som ägs av James Dyson, in en ansökan om registrering av sex varumärken till Registrar, vilka omfattade följande varor i klass 9 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg: ”Apparater för rengöring, polering och shamponering av golv och mattor; dammsugare; maskiner för mattvätt, golvpolermaskiner; delar och komponenter till alla nämnda varor.” Ansökan överfördes till Dyson den 5 februari 2002.
10 Ansökan återkallades med avseende på fyra av varumärkena, men kvarstod med avseende på de två återstående som vart och ett beskrevs på följande sätt: ”[V]arumärket består av en genomskinlig behållare eller uppsamlingskärl som utgör en del av utsidan på en dammsugare i enlighet med teckningen.” Till var och en av dessa beskrivningar hade fogats en bild av endera av de två påslösa dammsugarmodeller som Dyson tillverkar och saluför.
11 Registrar avslog ansökan genom beslut som fastställdes av Hearing officer den 23 juli 2002. Dyson överklagade det sistnämnda beslutet till High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division, som fann att de två ifrågavarande varumärkena saknade särskiljningsförmåga i den mening som avses i section 3.1 första stycket b i lagen av år 1994 och att de i den mening som avses i section 3.1 första stycket c i samma lag dessutom beskrev egenskaper hos de varor som avsågs i registreringsansökan. High Court vill däremot veta huruvida de ovannämnda varumärkena på dagen för ansökan, det vill säga år 1996, hade förvärvat särskiljningsförmåga till följd av användning i den mening som avses i section 3.1 andra stycket i lagen av år 1994.
12 High Court anser i detta avseende dels att konsumenterna år 1996 uppfattade den genomskinliga uppsamlingsbehållaren som ett tecken på att den dammsugare de betraktade var en påslös dammsugare, dels att de genom reklam och genom att någon konkurrerande vara inte fanns, eftersom Dyson vid den tidpunkten hade ett faktiskt monopol på denna slags vara, var upplysta om att de påslösa dammsugarna var Dysondammsugare. High Court har däremot betonat att Dyson vid den tidpunkten ännu inte gjort några aktiva insatser för att marknadsföra den genomskinliga uppsamlingsbehållaren som varumärke. High Court vill, med beaktande av punkt 65 i dom av den 18 juni 2002 i mål C-299/99, Philips (REG 2002, s. I-5475), därför få klarhet i om ett faktiskt monopol är tillräckligt för att varumärket skall anses ha förvärvat särskiljningsförmåga med hänsyn till att varan associeras med tillverkaren eller om det därutöver fordras att insatser görs för att marknadsföra kännetecknet som varumärke.
13 Under dessa omständigheter beslutade High Court of Justice (England and Wales), Chancery Division att vilandeförklara målet och ställa följande två tolkningsfrågor till domstolen:
”1 Är det, när den som ansöker om varumärke har använt ett tecken (som inte utgör en form) som består av en funktionell egenskap som utgör en del av utseendet på en ny typ av vara, och denne fram till tidpunkten för varumärkesansökan har haft faktiskt monopol på sådana varor, tillräckligt att en stor del av omsättningskretsen vid tidpunkten för ansökan har kommit att associera de varor som försetts med det ifrågavarande tecknet med sökanden och inte med någon annan tillverkare för att tecknet skall anses ha förvärvat särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 3.3 i [direktivet]?
2 Om detta inte är tillräckligt, vad krävs därutöver för att tecknet skall anses ha förvärvat särskiljningsförmåga och, i synnerhet, är det nödvändigt att den person som har använt kännetecknet har marknadsfört det som ett varumärke?”
14 Genom beslut av den 12 oktober 2004 sköt domstolen i enlighet med artikel 54 tredje stycket i domstolens stadga upp handläggningen fram till dess att Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt slutligt hade avgjort mål T-278/02, Dyson mot harmoniseringsbyrån (dammsugare), eftersom detta mål avsåg samma tolkningsfråga som förevarande mål.
15 I sin talan vid förstainstansrätten yrkade Dyson att det beslut som hade fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) skulle ogiltigförklaras. Genom detta beslut avslog överklagandenämnden en ansökan om registrering av ett varumärke för ”[a]pparater för rengöring, polering och shamponering av golv och mattor; dammsugare; maskiner för mattvätt, golvpolermaskiner; delar och komponenter till alla nämnda varor”. I ansökningsformuläret beskrev Dyson det sökta varumärket på följande sätt:
”Varumärket består av en genomskinlig behållare eller uppsamlingskärl som utgör en del av utsidan på en dammsugare.”
16 Eftersom Dyson senare återkallade den ovannämnda registreringsansökan fastställde förstainstansrätten genom beslut av den 14 november 2005 att talan inte längre hade något föremål och att det i enlighet med artikel 113 i förstainstansrättens rättegångsregler därför saknades anledning att döma i saken. Förfarandet vid domstolen återupptogs därför samma dag.
Prövning av tolkningsfrågorna
17 Den hänskjutande domstolen har ställt frågorna för att få klarhet i under vilka förutsättningar ett tecken kan anses ha förvärvat särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 3.3 i direktivet när den aktör som använt det, såsom i förevarande fall, har haft ett faktiskt monopol på den vara som försetts med tecknet innan ansökan om registrering gavs in.
18 Det framgår av beslutet om hänskjutande att frågorna ställts i samband med att Dyson ansökt om registrering av två varumärken som enligt lydelsen i ansökan består ”av en genomskinlig behållare eller uppsamlingskärl som utgör en del av utsidan på en dammsugare i enlighet med teckningen”.
19 Såsom Dyson anfört vid flera tillfällen såväl i sina skriftliga yttranden som under förhandlingen och såsom den hänskjutande domstolen konstaterat i beslutet om hänskjutande, syftar ansökan inte till att registrera ett varumärke för en eller flera former av genomskinliga uppsamlingsbehållare. De former som framställts grafiskt i ansökan utgör nämligen endast exempel på en sådan behållare. Ansökan syftar i stället till att själva behållaren skall registreras som varumärke. Det är i övrigt utrett att dessa varumärken inte föreligger i någon bestämd färg, utan att de saknar bestämd färg, nämligen att de är genomskinliga, vilket gör det möjligt för konsumenten att konstatera hur mycket damm som finns i uppsamlingsbehållaren och att se när denna är full.
20 Härav följer att ansökan om registrering av varumärke vid den nationella domstolen avser alla tänkbara former av genomskinliga uppsamlingsbehållare som utgör en del av utsidan på en dammsugare.
21 Europeiska gemenskapernas kommission har i sina skriftliga yttranden och under förhandlingen hävdat att föremålet för en sådan ansökan inte utgör ett ”tecken” i den mening som avses i artikel 2 i direktivet och att det därför inte kan registreras som varumärke. Trots att den hänskjutande domstolen inte väckt denna fråga är det därför nödvändigt att kontrollera om föremålet för den ovannämnda ansökan uppfyller villkoren enligt artikel 2 i direktivet innan domstolen eventuellt gör en tolkning av bestämmelserna i artikel 3 i direktivet.
22 Enligt Dyson och Förenade kungarikets regering ankommer det inte på domstolen att i samband med en begäran om förhandsavgörande i enlighet med artikel 234 EG ex officio väcka en fråga som den hänskjutande domstolen inte tagit upp. De ovannämnda parterna har vid förhandlingen i detta hänseende betonat att Registrar under det administrativa förfarandet, efter att ha ifrågasatt huruvida föremålet för Dysons ansökan utgjordes av ett tecken som skulle kunna utgöra ett varumärke, återtog dessa invändningar sedan Dyson återkallat fyra av ursprungligen sex ansökningar om varumärke.
23 Domstolen erinrar om att det enligt rättspraxis ankommer uteslutande på den hänskjutande domstolen att bestämma innehållet i de frågor som den avser att hänskjuta till EG-domstolen. Det ankommer nämligen uteslutande på de nationella domstolarna, vid vilka tvisten anhängiggjorts och som har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i varje enskilt mål bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 mars 1999 i mål C-159/97, Castelletti, REG 1999, s. I‑1597, punkt 14, och av den 6 juli 2006 i mål C-154/05, Kersbergen-Lap och Dams-Schipper, REG 2006, s. I-0000, punkt 21).
24 Även om den hänskjutande domstolen formellt har begränsat frågan till att avse endast tolkningen av vissa gemenskapsbestämmelser som kan komma i beaktande, är domstolen emellertid oförhindrad att tillhandahålla den nationella domstolen alla sådana uppgifter om gemenskapsrättens tolkning som kan vara användbara vid avgörandet av det mål som är anhängiggjort vid denna domstol, oberoende av om den har hänvisat till dessa i sina frågor eller inte (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2004 i mål C-387/01, Weigel, REG 2004, s. I‑4981, punkt 44, och av den 21 februari 2006 i mål C-152/03, Ritter–Coulais, REG 2006, s. I-1711, punkt 29).
25 Enligt artikel 3.1 a i direktivet får tecken som inte kan utgöra ett varumärke inte registreras och om registrering har skett skall de kunna ogiltigförklaras. Denna bestämmelse innebär således att tecken inte kan registreras som inte uppfyller villkoren i artikel 2 i direktivet. Syftet med denna bestämmelse är att fastställa vilka slags tecken som kan utgöra varumärken (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Philips, punkt 38).
26 Under dessa förhållanden skall domstolen, i motsats till vad Dyson och Förenade kungarikets regering gjort gällande, inledningsvis undersöka frågan huruvida föremålet för den ifrågavarande ansökan kan anses vara ett tecken som kan utgöra ett varumärke i den mening som avses i artikel 2 i direktivet, trots att lydelsen i den hänskjutande domstolens frågor endast avser artikel 3 i direktivet och trots att denna domstol i tvisten vid denna inte berört denna fråga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 maj 2003 i mål C-104/01, Libertel, REG 2003, s. I‑3793, punkt 22).
27 Enligt artikel 2 i direktivet kan alla tecken utgöra varumärken, under förutsättning att de kan återges grafiskt och att de är ägnade att särskilja ett företags varor eller tjänster från andra företags (domen i det ovannämnda målet Philips, punkt 32, och dom av den 12 december 2002 i mål C‑273/00, Sieckmann, REG 2002, s. I-11737, punkt 39).
28 Härav följer att föremålet för ansökan måste uppfylla tre krav för att kunna utgöra ett varumärke i den mening som avses i artikel 2 i direktivet. Det skall för det första utgöra ett tecken. För det andra måste detta tecken kunna återges grafiskt. Detta tecken skall för det tredje vara ägnat att särskilja ett företags varor eller tjänster från andra företags (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Libertel, punkt 23, och dom av den 24 juni 2004 i mål C‑49/02, Heidelberger Bauchemie, REG 2004, s. I-6129, punkt 22).
29 Enligt kommissionen uppfyller Dysons ansökan inte det första av dessa villkor, eftersom den avser ett koncept, i förevarande fall konceptet genomskinlig uppsamlingsbehållare för en dammsugare, oavsett form. Eftersom ett koncept inte kan uppfattas med något av de fem sinnena och eftersom det endast vänder sig till fantasin, kan det emellertid inte utgöra ett tecken i den mening som avses i artikel 2 i direktivet. Logiken bakom artikel 3.1 e i direktivet, nämligen att förhindra att varumärkesskyddet leder till att innehavaren ges ensamrätt till tekniska lösningar eller lämpliga egenskaper hos en vara, skulle gå om intet om ett koncept kunde utgöra ett varumärke. Denna förmån skall därför inte kunna erhållas genom att samtliga former som en viss funktionell egenskap kan ha registreras, vilket vore fallet om ett koncept skulle kunna registreras som omfattar olika fysiska uttryck.
30 Dyson anser tvärtom, i detta hänseende med stöd av Förenade kungarikets regering, att ett koncept visserligen, såsom företaget anfört under förhandlingen, inte är ett tecken som kan registreras som varumärke, men att företagets ansökan mycket väl avser ett ”tecken” i den mening som avses i artikel 2 i direktivet. Begreppet tecken, som i stor omfattning definierats i rättspraxis, avser nämligen alla meddelanden som kan uppfattas av något av de fem sinnena. Det framgår av förfarandet vid den nationella domstolen att konsumenterna associerar den genomskinliga uppsamlingsbehållare som är föremål för ansökan med Dyson. Konsumenten kan dessutom enligt Dyson dels se den ovannämnda uppsamlingsbehållaren som utgör en fysisk del av dammsugaren, dels konstatera att den är genomskinlig. Den genomskinliga uppsamlingsbehållaren kan således uppfattas med synen och därför inte anses vara resultatet av konsumentens fantasi.
31 Domstolen erinrar härvid om att enligt lydelsen i artikel 2 i direktivet består tecken som kan utgöra ett varumärke särskilt av ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver och siffror samt av formen på en vara eller dess förpackning.
32 I den ovannämnda bestämmelsen nämns visserligen endast två- eller tredimensionella tecken som kan uppfattas med synen och som därmed kan återges med bokstäver, andra skrivtecken eller en bild. Att denna uppräkning inte är uttömmande framgår emellertid av lydelsen såväl i ovannämnda artikel 2 som i sjunde skälet i direktivet, där en ”lista med exempel” på tecken som kan utgöra varumärken nämns. Domstolen har följaktligen tidigare fastslagit att tecken som inte i sig kan uppfattas med synen, såsom ljud eller lukter, visserligen inte anges i artikel 2 i direktivet, men att de inte utesluts uttryckligen (domen i det ovannämnda målet Sieckmann, punkterna 43 och 44, och dom av den 27 november 2003 i mål C‑283/01, Shield Mark, REG 2003, s. I-14313, punkterna 34 och 35).
33 För att detta villkor inte skall fråntas allt innehåll kan det emellertid inte godtas att föremålet för varje registreringsansökan med nödvändighet skall anses utgöra ett tecken i den mening som avses i artikel 2 i direktivet.
34 Såsom domstolen tidigare angett är målet med det ovannämnda kravet särskilt att förhindra att varumärkesrätten kringgås i syfte att erhålla en otillbörlig konkurrensfördel (domen i det ovannämnda målet Heidelberger Bauchemie, punkt 24).
35 Det är i förevarande mål utrett att ansökan vid den nationella domstolen inte avser ett särskilt slags genomskinlig uppsamlingsbehållare som utgör en del av utsidan på en dammsugare, utan att den generellt och abstrakt avser alla tänkbara former av en sådan uppsamlingsbehållare.
36 Dyson kan härvid inte med framgång göra gällande att föremålet för ansökan vid den nationella domstolen kan uppfattas med synen. Det som konsumenten kan känna igen genom sitt synintryck utgör nämligen inte föremålet för ansökan, utan konsumenten ser två grafiska framställningar av detta föremål som återgetts i ansökan. Dessa bilder kan emellertid inte likställas med föremålet för ansökan, eftersom de, såsom Dyson betonat vid flera tillfällen, endast utgör exempel.
37 Härav framgår att föremålet för ansökan vid den nationella domstolen, till skillnad från de ansökningar som var föremål för prövning i domarna i de ovannämnda målen Sieckmann och Shield Mark, kan se ut på många olika sätt och därför inte är bestämt. Såsom generaladvokaten i huvudsak angett i punkt 51 i sitt förslag till avgörande beror föremålets form, dimensioner, utförande och sammansättning nämligen både på vilka dammsugarmodeller Dyson utvecklar och på tekniska uppfinningar. Att ett föremål är genomskinligt innebär dessutom att det kan ges olika färger.
38 Med hänsyn till att varumärkesrätten ger upphov till ensamrätter skulle innehavaren av ett varumärke som avsåg ett sådant obestämt föremål erhålla en otillbörlig konkurrensfördel i strid med målsättningen för artikel 2 i direktivet, eftersom varumärkesinnehavaren skulle ha rätt att hindra konkurrenterna från att saluföra dammsugare som hade något slags genomskinlig uppsamlingsbehållare på utsidan oavsett form.
39 Härav följer att föremålet för ansökan vid den nationella domstolen i realiteten helt enkelt utgörs av en egenskap hos den ifrågavarande varan och därför inte utgör ett ”tecken” i den mening som avses i artikel 2 i direktivet (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Libertel, punkt 27).
40 Den hänskjutande domstolens frågor skall därför besvaras på följande sätt. Artikel 2 i direktivet skall tolkas så, att föremålet för en sådan registreringsansökan som den som prövas i målet vid den nationella domstolen och som avser alla tänkbara former av genomskinliga behållare eller uppsamlingskärl som utgör en del av utsidan på en dammsugare inte utgör ett ”tecken” i den mening som avses i den ovannämnda bestämmelsen och därför inte kan utgöra ett varumärke i den mening som avses i denna bestämmelse.
41 Under dessa förhållanden saknas anledning att tolka artikel 3.3 i direktivet.
Rättegångskostnader
42 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
Artikel 2 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar skall tolkas så, att föremålet för en sådan registreringsansökan som den som prövas i målet vid den nationella domstolen och som avser alla tänkbara former av en genomskinlig behållare eller uppsamlingskärl som utgör en del av utsidan på en dammsugare inte utgör ett ”tecken” i den mening som avses i den ovannämnda bestämmelsen och därför inte kan utgöra ett varumärke i den mening som avses i denna bestämmelse.
Underskrifter