Talan väckt den 22 december 2010 - Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-610/10)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky och C. Urraca Caviedes)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt kommissionens beslut 91/1/EEG av den 20 december 1989 om det stöd som den spanska centralregeringen och flera autonoma regeringar i Spanien beviljat Magefesa, producent av husgeråd i rostfritt stål och mindre elapparater (EGT L 5, 1991, s. 18) och enligt artikel 260 FEUF, genom att inte anta nödvändiga åtgärder för att följa den dom som domstolen meddelade den 2 juli 2002 i mål C-499/99, kommissionen mot Spanien (REG 2002, s. I-603, nedan kallad 2002 års dom), angående Konungariket Spaniens underlåtenhet att uppfylla sina skyldigheter enligt ovannämnda beslut,

förplikta Konungariket Spanien att till kommissionen betala vite om 131 136 euro för varje dag som medlemsstaten inte följer 2002 års dom, från och med den dag så dom meddelas i förevarande mål till och med den dag då Konungariket Spanien har följt 2002 års dom fullt ut,

förplikta Konungariket Spanien att till kommissionen betala ett fast belopp som bestäms genom att ett belopp om 14 343 euro multipliceras med det antal dagar under vilka Konungariket Spanien inte har följt domen, från och med den dag då 2002 års dom meddelades

till och med den dag då Konungariket Spanien har återkrävt de stöd som förklarats rättsstridiga genom beslut 91/1, för det fall domstolen finner att stöden faktiskt har återkrävts innan dom i förevarande mål meddelas, eller

till och med den dag då dom meddelas i förevarande mål för det fall 2002 års dom vid den tidpunkten ännu inte har följts fullt ut,

förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Konungariket Spanien har genom sina åtgärder varken omedelbart följt 2002 års dom och beslut 91/1 eller omedelbart återkrävt det rättsstridiga, med den gemensamma marknaden oförenliga, stödet.

Enligt fast rättspraxis är den enda grund som en medlemsstat framgångsrikt kan åberopa till sitt försvar vid en talan om fördragsbrott att det föreligger ett absolut hinder för en korrekt verkställighet av beslutet.

De spanska myndigheterna har inte, under den mycket långdragna skriftväxling som i förevarande fall har förekommit mellan kommissionen och de spanska myndigheterna angående de åtgärder som har vidtagits för att följa beslut 91/1, hänvisat till något absolut hinder för en korrekt verkställighet av beslutet, utan bara till vaga interna svårigheter.

____________