TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)
den 24 mars 2011 (*)
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Branschen för rörkopplingar av koppar och legeringar av koppar – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – En enda, fortlöpande överträdelse – Deltagande i överträdelsen”
I mål T‑385/06,
Aalberts Industries NV, Utrecht (Nederländerna),
Comap SA, tidigare Aquatis France SAS, La Chapelle‑Saint‑Mesmin (Frankrike),
Simplex Armaturen + Fittings GmbH & Co. KG, Argenbühl‑Eisenharz (Tyskland),
inledningsvis företrädda av advokaterna R. Wesseling och M. van der Woude, därefter av R. Wesseling,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av A. Nijenhuis, V. Bottka och R. Sauer, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2006) 4180 slutlig av den 20 september 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F-1/38.121 – Rörkopplingar), alternativt nedsättning av det bötesbelopp som sökandena ålagts genom nämnda beslut,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
sammansatt av ordföranden M.E. Martins Ribeiro samt domarna N. Wahl (referent) och A. Dittrich,
justitiesekreterare: handläggaren T. Weiler,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 2 februari 2010,
följande
Dom
Bakgrund och det angripna beslutet
1 Genom beslut K(2006) 4180 av den 20 september 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F-1/38.121 – Rörkopplingar) (sammanfattning i EUT L 283, 2007, s. 63, nedan kallat det angripna beslutet), konstaterade Europeiska gemenskapernas kommission att flera företag hade överträtt artikel 81.1 EG och artikel 53 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Företagen hade under olika perioder mellan den 31 december 1988 och den 1 april 2004 deltagit i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse av gemenskapens konkurrensregler i form av ett antal konkurrensbegränsande avtal och samordnade förfaranden på marknaden för rörkopplingar av koppar och legeringar av koppar. Kartellen omfattade hela EES. Överträdelsen omfattade fastställande av priser, överenskommelser om prislistor, rabatter och prisnedsättningar samt avtal om genomförandemekanismer för prishöjningar. Vidare omfattade överträdelsen uppdelning av nationella marknader och kunder, utbyte av affärsmässiga uppgifter samt deltagande i regelbundna möten och andra kontakter för att främja överträdelsen.
2 Bland mottagarna av det angripna beslutet återfinns sökandena Aalberts Industries NV (nedan kallat Aalberts), Comap SA, tidigare Aquatis France SAS (nedan kallat Aquatis), och Simplex Armaturen + Fittings GmbH & Co. KG (nedan kallat Simplex).
3 Aalberts är moderbolag till en internationell industrikoncern och är börsnoterat på Euronext Amsterdam (Nederländerna). Aalberts äger, direkt eller indirekt, kapitalet i flera företag som tillverkar eller återförsäljer rörkopplingar. Den 30 augusti 2002 förvärvade Aalberts IMI plc:s samtliga verksamheter inom tillverkning och återförsäljning av rörkopplingar, verksamheter som då ingick i Yorkshire Fittings Group. Transaktionen bestod bland annat i ett förvärv av samtliga aktier i Raccord Orléanais SA (numera Aquatis) och i R. Woeste & Co. Yorkshire GmbH (numera Simplex). Dessa båda företag inkorporerades i en av koncernen Aalberts två huvudsakliga verksamheter, som bestod i hydraulisk reglering.
4 Sökanden i mål T‑377/06, Comap, som stod som mottagare av det angripna beslutet på grund av sitt deltagande i överträdelsen i egenskap av att vara ägd av Legris Industries SA, överläts i mars 2006 till koncernen Aalberts. Genom skrivelse av den 16 april 2007 upplystes förstainstansrätten om att Aquatis samtliga tillgångar och skulder hade överlåtits till Comap och att Aquatis såsom juridisk person hade upphört att existera. För att hänvisningarna till sistnämnda företag ska överensstämma med dem som används i det angripna beslutet hänvisas nedan till Aquatis.
5 Den 9 januari 2001 informerade Mueller Industries Inc. (ett annat bolag som tillverkar rörkopplingar av koppar) kommissionen om att det fanns en kartell inom rörkopplingsbranschen och i andra besläktade branscher på kopparrörsmarknaden och uttryckte en önskan om samarbete med kommissionen enligt kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 207, 1996, s. 4) (nedan kallat 1996 års meddelande om samarbete) (skäl 114 i det angripna beslutet).
6 Den 22 och den 23 mars 2001 genomförde kommissionen en undersökning rörande kopparrör och rörkopplingar av koppar. Med tillämpning av artikel 14.3 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av artiklarna [81 EG] och [82 EG] (EGT 1962, 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8) vidtogs oanmälda inspektioner hos flera företag, däribland IMI, som då var moderbolag till Raccords Orléanais och till R. Woeste & Co. Yorkshire (skäl 119 i det angripna beslutet).
7 Till följd av dessa första kontroller beslutade kommissionen i april 2001 att dela upp undersökningen rörande kopparrör i tre separata ärenden, nämligen COMP/E‑1/38.069 (VVS-rör av koppar), COMP/F-38.121 (rörkopplingar) och COMP/E‑1/38.240 (industrirör) (skäl 120 i det angripna beslutet).
8 Den 24 och den 25 april 2001 genomförde kommissionen ytterligare oanmälda inspektioner hos Delta plc, som är huvudbolaget i en internationell ingenjörskoncern och vars avdelning ”Engineering” består av flera rörkopplingstillverkare. Dessa inspektioner omfattade endast rörkopplingar (skäl 121 i det angripna beslutet).
9 Med början i februari/mars 2002 skickade kommissionen till berörda parter flera skrivelser med begäran om upplysningar, med tillämpning av artikel 11 i förordning nr 17 och därefter av artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1) (skäl 122 i det angripna beslutet).
10 I september 2003 ansökte IMI plc om att få omfattas av 1996 års meddelande om samarbete. Denna ansökan följdes av ansökningar från Delta-koncernen (mars 2004) och FRA.BO SpA (juli 2004). Den senaste ansökan om förmånlig behandling inlämnades i maj 2005 av Advanced Fluid Connections plc (nedan kallat AFC). FRA.BO lämnade bland annat uppgifter som uppmärksammade kommissionen på att överträdelsen fortskred under perioden 2001–2004, det vill säga efter dess inspektioner (skälen 115–118 i det angripna beslutet).
11 I ärende COMP/F-1/38.121 (rörkopplingar) inledde kommissionen den 22 september 2005 ett överträdelseförfarande. Kommissionen antog därvid ett meddelande om invändningar som bland annat delgavs sökandena (skälen 123 och 124 i det angripna beslutet).
12 Den 20 september 2006 antog kommissionen det angripna beslutet.
13 I artikel 1 i det angripna beslutet fastställde kommissionen att sökandena hade deltagit i överträdelsen under följande perioder:
– Aalberts, från den 25 juni 2003 till den 1 april 2004,
– Aquatis och Simplex, från den 31 januari 1991 till den 22 mars 2001, såsom ingående i IMI‑koncernen (IMI), och från den 25 juni 2003 till den 1 april 2004 (Aalberts), såsom ingående i koncernen Aalberts.
14 För denna överträdelse ålade kommissionen i artikel 2 a och 2 b i det angripna beslutet sökandena följande böter:
”a) [Aalberts: 100,80 miljoner euro], varav solidariskt ansvarigt med [Aquatis]: 55,15 miljoner euro och [Simplex]: 55,15 miljoner euro.
b) 1. [IMI], solidariskt ansvarigt med IMI Kynoch Ltd, [48,30 miljoner euro], varav solidariskt ansvariga med … [Aquatis]: 48,30 miljoner euro och [Simplex]: 48,30 miljoner euro.
2. [Aquatis] och [Simplex] är solidariskt ansvariga för ett extra belopp på 2,04 miljoner euro.”
15 Enligt artikel 3 i det angripna beslutet ålades de företag som förtecknades i artikel 1 att omedelbart upphöra med överträdelsen om de inte redan gjort det och avstå från att upprepa någon åtgärd eller något agerande som beskrivs i artikel 1 samt avstå från sådana åtgärder eller sådant agerande som kan ha samma eller liknande syfte eller verkan.
16 Vid fastställandet av varje företags böter tillämpade kommissionen den metod som föreskrivs i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 [KS] (EGT C 9, 1998, s. 3).
17 När det först gäller fastställandet av böternas utgångsbelopp utifrån överträdelsens allvar, gjorde kommissionen bedömningen att det var fråga om en mycket allvarlig överträdelse på grund av överträdelsens art och geografiska räckvidd (skäl 755 i det angripna beslutet).
18 Kommissionen fann vidare att de berörda företagen skilde sig åt i betydande utsträckning. Kommissionen behandlade därför företagen på olika sätt, och grundade sig därvid på företagens relativa betydelse (bestämd utifrån företagens marknadsandelar) på den relevanta marknaden. Mot denna bakgrund delade kommissionen in de berörda företagen i sex kategorier. Kommissionen utgick härvidlag från den del av respektive företags omsättning i EES år 2000 som härrörde från de varor det aktuella förfarandet avsåg. För Aalberts och AFV användes dock motsvarande siffror för år 2003 (skäl 758 i det angripna beslutet).
19 Aalberts placerades i den första kategorin, för vilken utgångsbeloppet hade fastställts till 60 miljoner euro, medan IMI placerades i den andra kategorin, för vilken utgångsbeloppet hade fastställts till 46 miljoner euro (skäl 765 i det angripna beslutet).
20 Därefter ökade kommissionen utgångsbeloppet för de berörda företagen med 10 procent för varje års deltagande i kartellen, och i förekommande fall med 5 procent för varje period som varat mellan sex månader och ett år. Beträffande perioden den 31 december 1988–31 januari 1991 ansåg kommissionen det vara skäligt att, med hänsyn till kartellens begränsade geografiska omfattning vid den tidpunkten, höja böterna med 5 procent per år (skäl 775 i det angripna beslutet).
21 Slutligen ansågs den omständigheten att företagen fortsatte att delta i överträdelsen efter kommissionens inspektioner, nämligen under perioden 25 juni 2003–1 april 2004, som en försvårande omständighet som gav skäl till att öka grundbeloppet för de böter som sökandena ålagts med 60 procent (skälen 779 och 782 i det angripna beslutet).
Förfarandet och parternas yrkanden
22 Sökandena väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 14 december 2006.
23 På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (åttonde avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och att som en processledningsåtgärd anmoda kommissionen att inkomma med vissa handlingar, vilket den gjorde inom den angivna fristen.
24 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor den 2 februari 2010.
25 Sökandena har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara artiklarna 1, 2 a, 2 b.2 och 3 i det angripna beslutet, i de delar som rör sökandena,
– alternativt och i avsevärd mån minska det bötesbelopp som ålagts sökandena, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
26 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta klagandena att ersätta rättegångskostnaderna.
Prövning i sak
27 Sökandena har till stöd för sin talan åberopat fem grunder enligt följande:
– Aalberts har orättmätigt hållits ansvarigt för överträdelsen i egenskap av moderbolag.
– Det föreligger ingen överträdelse av artikel 81 EG.
– Sökandena har inte deltagit i den enda, komplexa och fortlöpande överträdelse som avses i artikel 1 i det angripna beslutet.
– Artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 och riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 [KS] har åsidosatts.
– Artikel 2 i förordning nr 1/2003 och artikel 11.2 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EUT L 123, s. 18) har åsidosatts.
28 Tribunalen anser det i förevarande fall vara lämpligt att först pröva den andra och den tredje grunden.
Den andra grunden: Avsaknad av överträdelse av artikel 81 EG
Parternas argument
29 Sökandena anser att kommissionen inte har styrkt att Aquatis och Simplex kontakter med konkurrenter, vilka kontakter kommissionen har grundat sig på i det angripna beslutet, utgör en överträdelse av artikel 81 EG.
30 Sökandena har inledningsvis påpekat att Aquatis påstådda deltagande i överträdelsen under perioden 25 juni 2003–1 april 2004, enligt konstaterandet i artikel 1 i det angripna beslutet, uteslutande grundar sig på att det deltagit i fem möten anordnade av Fédération française des négociants en appareils sanitaires, chauffage, climatisation et canalisations (FNAS) logistiknämnd mellan den 25 juni 2003 och den 20 januari 2004 samt i en telefonkonferens den 16 februari 2004, som även den anordnats av FNAS.
31 Sökandena har för det första betonat att mötena i FNAS logistiknämnd hade anordnats på begäran av franska grossister som uttryckt en önskan om att kunna erbjuda sina kunder ett mer begränsat antal kranartiklar per förpackning, vilket skulle medföra ökade kostnader och därmed en prishöjning av varorna. Utöver tekniska frågor kring införandet av nya förpackningar och därmed förknippade organisatoriska frågor, avhandlades på dessa möten även de finansiella problemen med de nya förpackningarna för kranartiklar. I motsats till vad kommissionen har påstått hade dessa möten inget konkurrensbegränsande syfte. AFC har enligt sökandena fört ett liknande resonemang i sin ansökan om förmånlig behandling.
32 Sökandena har för det andra dels framhållit att den bevisning som kommissionen har åberopat till stöd för sin slutsats att det föreligger ett konkurrensbegränsande avtal består i mötesprotokoll upprättade av en företrädare för FNAS logistiknämnd, vilka inte har undertecknats av företrädare för de mötesdeltagande företagen, dels ifrågasatt kommissionens tolkning av denna bevisning.
33 Enligt sökandena framgår det av dessa protokoll att den diskussion som arbetsgruppen i FNAS logistiknämnd hade fört inte ledde till vare sig ingående av ett avtal eller ett utbyte av konfidentiella uppgifter.
34 Sökanden har beträffande Simplex gjort gällande att dess påstådda deltagande i överträdelsen under perioden 25 juni 2003–1 april 2004 endast grundar sig på två omständigheter, nämligen ett telefonsamtal med FRA.BO den 25 februari 2004 och ett åsiktsutbyte under handelsmässan i Essen (Tyskland) den 18 mars 2004.
35 Sökandena har för det första, i fråga om telefonsamtalet mellan P (FRA.BO) och W (Simplex), anmärkt att den enda handling från den perioden som kommissionen åberopat gentemot Simplex består i anteckningar i P:s kalender från den 25 februari 2004. Anteckningarna är tvetydiga och det går inte att dra någon slutsats av dessa. Anteckningarnas tvetydighet och FRA.BO:s förklaring föranledde kommissionen att i skäl 511 i det angripna beslutet slå fast att prishöjningen hade bekräftats av Simplex oberoende importör (D). En sådan tolkning innebär att W hade upplyst P den 25 februari 2004 om att D hade beslutat att höja sina priser med 5 procent från den 1 mars 2004. I den mån den uppgiften stämmer, hade upplysningar om D:s affärspolicy – och inte om sökandens affärspolicy – redan spritts på marknaden. Den alternativa förklaring som kommissionen lämnade i sitt svaromål, det vill säga att uttrycket ”bekräftat av [D]” förmodligen rörde en av W lämnad förklaring, enligt vilken prishöjningen gällde Simplex försäljning genom D som mellanhand, visar även det att kommissionen underlät att pröva samtliga omständigheter och påståenden som anförts.
36 Sökanden har för det andra beträffande den diskussion som under handelsmässan i Essen den 18 mars 2004 ägde rum mellan, å ena sidan, Ha (IBP Ltd) och, å andra sidan, H och Be, konsult för respektive anställd på Simplex, gjort gällande att den enda bevisningen består i Ha:s minnesbild av denna diskussion. Ha har enligt egen utsago haft korta samtal med såväl H och B som med K (Comap), vilka ställt frågor om IBP:s avsikt att höja priserna och fått till svar att IBP avsåg att höja priserna i slutet av månaden. Vidare angav Ha att företaget redan upplyst sina kunder om detta, så upplysningen var inte längre konfidentiell.
37 Sökandena har gjort gällande dels att Ha:s förklaring inte styrks av någon annan bevisning, dels att grundidén med denna diskussion har ifrågasatts av H och Be. Sistnämnda personers förklaringar bekräftas av det faktum att Simplex, långt före den 18 mars 2004, redan hade fastställt och genomfört en prishöjning genom att informera sina kunder om detta. Enligt sökandena fanns det således ingen anledning för H och Be att begära att Ha skulle upplysa dem om sina intentioner.
38 Ha:s ensidiga förklaring angående planerna på en prishöjning innehåller inga uppgifter som tyder på att det förelåg ett avtal eller samordnat förfarande i den mening som avses i artikel 81 EG. De upplysningar som Ha hade lämnat kan inte heller anses affärsmässigt känsliga eftersom de redan var kända på marknaden.
39 Sökanden har slutligen understrukit att det saknas bevisning hänförlig till andra perioder. Sökanden har i det sammanhanget hänvisat till de påstådda kontakterna mellan P och anställda på Comap, Simplex och Aquatis. Sökanden har i det avseendet gjort gällande att det rörde sig om ”tre anspråkslösa möten”, som absolut inte ledde till någon överträdelse av artikel 81 EG.
40 Kommissionen har genmält att den, med avseende på bevisen på en samverkan inom ramen för mötena i FNAS i vilka Aquatis hade deltagit, hade grundat sina slutsatser på protokollen från dessa möten. Det finns inte heller någon anledning att tvivla på att dessa protokoll är tillförlitliga.
41 Kommissionen har med avseende på Simplex slagit fast att de anteckningar som P har gjort i sin kalender är klara och inte lämnar utrymme för tvivel med avseende på innehållet i diskussionerna mellan P och W, nämligen den i Grekland genomförda prishöjningen på 5 procent.
42 När det gäller åsiktsutbytena på mässan i Essen den 18 mars 2004 har kommissionen även understrukit att kontakterna mellan Ha och Simplex representanter inte var ”ensidiga”, eftersom Ha, som svar på en fråga från Simplex representanter, angav att IBP hade planerat att höja priserna i slutet av månaden. I affärsmässigt hänseende rörde det sig vidare om känsliga och relativt precisa uppgifter med avseende på datumet för när höjningen skulle genomföras. Även om Simplex, såsom sökandena har gjort gällande, för sin del redan hade beslutat om en prishöjning, var åtminstone försöket att skingra tvivelsmålen kring hur framgångsrikt dess beteende hade varit på marknaden konkurrenssnedvridande, då det utgjorde ett brott mot principen om ett självständigt agerande på marknaden.
43 Kommissionen har slutligen påpekat att bevisningen avseende mötena i FNAS, mässan i Essen och diskussionerna om den grekiska marknaden inte kunde leda till någon annan slutsats än att sökandena åter hade börjat delta i den enda, komplexa och fortlöpande överträdelse som påbörjades år 1988.
Tribunalens bedömning
44 Tribunalen påpekar inledningsvis vad beträffar bevisningen för en överträdelse av artikel 81.1 EG att kommissionen måste förebringa exakt och samstämmig bevisning till styrkande av dess fasta övertygelse om att överträdelsen har begåtts (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 28 mars 1984 i de förenade målen 29/83 och 30/83, CRAM och Rheinzink mot kommissionen, REG 1984, s. 1679, punkt 20). Om rätten anser att det föreligger tvivelsmål ska detta gynna det företag som beslutet i vilket överträdelsen konstateras är riktat till. Rätten får således inte fastställa att kommissionen styrkt att den ifrågavarande överträdelsen förelegat om denna fråga enligt rätten fortfarande är föremål för tvivel, särskilt i samband med talan om ogiltigförklaring av ett beslut om påförande av böter (förstainstansrättens dom av den 25 oktober 2005 i mål T‑38/02, Groupe Danone mot kommissionen, REG 2005, s. II‑4407, punkt 215).
45 Det följer vidare av fast rättspraxis att varje del av den bevisning som kommissionen företett inte nödvändigtvis måste motsvara dessa kriterier med avseende på varje del av överträdelsen. Det är tillräckligt att en samlad bedömning av alla de indicier som institutionen åberopat motsvarar detta krav (se förstainstansrättens dom av den 8 juli 2004 i de förenade målen T‑67/00, T‑68/00, T‑71/00 och T‑78/00, JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. II‑2501, punkt 180 och där angiven rättspraxis).
46 Det är dessutom vanligt att sådan verksamhet som utgörs av konkurrensbegränsande förfaranden och avtal bedrivs i hemlighet, att mötena äger rum i hemlighet och att därtill hörande dokumentation begränsas till ett minimum. Även om kommissionen upptäcker handlingar som uttryckligen bekräftar att aktörer har haft otillåten kontakt med varandra är dessa vanligtvis fragmentariska och spridda, varför det ofta visar sig vara nödvändigt att rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning. I de flesta fall måste därför förekomsten av ett konkurrensbegränsande förfarande eller avtal härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som när de beaktas tillsammans och när annan hållbar förklaring saknas kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har skett (domstolens dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I‑123, punkterna 55–57, och av den 25 januari 2007 i de förenade målen C‑403/04 P och C‑405/04 P, Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen, REG 2007, s. I‑729, punkt 51).
47 Det ska i det avseendet påpekas att uttalanden som har gjorts i samband med en ansökan om förmånlig behandling spelar en viktig roll. Dessa uttalanden som gjorts i företagets namn har ett icke förringbart bevisvärde, eftersom de medför betydande rättsliga och ekonomiska risker (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 45 nämnda målet JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkterna 205 och 211, samt domen i det ovan i punkt 46 nämnda målet Sumitomo Metal Industries och Nippon Steel mot kommissionen, punkt 103). Ett uttalande från ett företag som misstänks ha deltagit i en kartell och som bestritts av flera andra misstänkta företag kan emellertid inte anses utgöra tillräcklig bevisning för att de sistnämnda gjort sig skyldiga till överträdelsen om detta inte stöds av annan bevisning (se domen i det ovan i punkt 45 nämnda målet JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, punkt 219 och där angiven rättspraxis).
48 De beteenden som kommissionen har anmärkt på, det vill säga deltagandet i FNAS möten, kontakterna mellan en anställd hos en av sökandena och en företrädare för FRA.BO och kontakter tagna i samband med mässan i Essen, har inte bestritts. Däremot ifrågasätter sökandena påståendet att beteendena skulle vara konkurrenssnedvridande, vilket är en nödvändig förutsättning för att det ska röra sig om ett åsidosättande av artikel 81 EG.
49 Tribunalen ska därför pröva huruvida de beteenden som konstaterats efter kommissionens undersökning i mars 2001 ska kvalificeras som konkurrenssnedvridande.
50 I Simplex fall påpekas att kommissionen kom fram till att Simplex hade deltagit i den överträdelse som avses i artikel 1 i det angripna beslutet under perioden 25 juni 2003–1 april 2004 (nedan kallad den omtvistade perioden) med hänvisning till två händelser som hålls Simplex emot, nämligen en telefonkontakt mellan P (FRA.BO) och W (Simplex) under det första kvartalet år 2004 och ett möte under mässas i Essen den 18 mars 2004.
51 Enligt skäl 511 i det angripna beslutet informerade W, i april 2004, FRA.BO om en eventuell höjning av priset på den grekiska marknaden med 5 procent. W ska ha bett FRA.BO att kontakta honom så att de kunde komma överens om denna höjning. Dessförinnan ska W, under ett telefonsamtal den 25 februari 2004, ha upplyst P om att en höjning med 5 procent skulle träda i kraft den 1 mars 2004. Höjningen bekräftades av D, som är Simplex importör i Grekland.
52 Det ska för det första konstateras att kommissionens slutsats, att Simplex deltagit i det samordnade förfarandet under hela den omtvistade perioden, inte styrks av någon bevisning med avseende på år 2003. Kommissionen grundade sig nämligen enbart på ovannämnda händelser, som samtliga ägde rum år 2004.
53 Det framgår visserligen av sammanfattningen av FRA.BO:s ansökan om förmånlig behandling, i skäl 506 i det angripna beslutet, att FRA.BO förklarat att utbytet av känsliga uppgifter konkurrenterna emellan fortsatte efter kommissionens inspektioner, i synnerhet i form av bilaterala kontakter. FRA.BO har särskilt framhållit att ”sådana kontakter hade underhållits med flera personer och i synnerhet med [W] (IMI/Aalberts) och [L.] från Comap”.
54 Det ska emellertid noteras att FRA.BO inte har ingett några styrkande handlingar som visar att Simplex hade haft täta telefonkontakter med dess företrädare. Enligt specificerade samtalslistor avseende P och B (FRA.BO) för åren 2002–2004, vilka bilagts FRA.BO:s svar på meddelandet om invändningar, finns inte W:s namn angivet.
55 Vidare konstateras att P:s kalender för år 2004 innehåller ett par handanteckningar varibland endast några rader rör Simplex, nämligen dem som avser ett telefonsamtal med W den 25 februari 2004. Det ska i det sammanhanget påpekas att kommissionen i det angripna beslutet hänvisade till en kontakt som hade tagits i slutet av april, förmodligen den 29 april 2004, mellan W och P. Förutom att den påstådda kontakten togs efter det att den överträdelse som kommissionen lagt sökandena till last i det angripna beslutet hade avslutats, påpekas att det inte framgår av anteckningarna att det rör sig om en kontakt med W. Även om det hade rört sig om en kontakt med W framgår det inte av anteckningarna att han skulle ha aviserat en prishöjning på den grekiska marknaden.
56 Det har nämligen visat sig att FRA.BO hade blandat ihop olika anteckningar i sin ansökan om förmånlig behandling. Det framgår av FRA.BO:s första yttrande av den 14 juli 2004 att en chef vid IMI, W, hade upplyst FRA.BO i slutet av april 2004 om en eventuell prishöjning på den grekiska marknaden och att han hade begärt att ta upp detta till diskussion flera dagar senare i syfte att nå en överenskommelse (mettersi d’accordo). Hänvisningen till ingående av ett avtal återfanns i en tredje uppsättning anteckningar i P:s kalender, nämligen dem som rörde ett telefonsamtal som hade ägt rum den 29 april 2004 med enbart B, å ena sidan, och Hu, å den andra, och att ingåendet av avtal refererar till ett leverantörs- och kundförhållande (Aquatis/Raccord Orléanais–FRA.BO).
57 I sitt memorandum av den 25 januari 2005 ändrade FRA.BO inställning och förklarade att W och P hade haft ett telefonsamtal den 25 februari 2004, under vilket en prishöjning på den grekiska marknaden hade diskuterats. W hade även uppgett att prishöjningen på 5 procent hade bekräftats av D redan den 1 mars 2004.
58 Det framgår dock av punkt 508 i meddelandet om invändningar att kommissionen inte hade beaktat den sammanblandning som skett mellan de tre uppsättningarna anteckningar som avses ovan i punkterna 55 och 56. Trots sökandenas yttrande över denna sammanblandning, i deras svar på meddelandet om invändningar, korrigerade inte kommissionen detta misstag i skäl 511 i det angripna beslutet, bortsett från ett par smärre ändringar (se ovan i punkt 51).
59 Det ska därför konstateras att det enda beviset för att Simplex och FRA.BO haft kontakt under den omtvistade perioden består i de handanteckningar från den 25 februari 2004 i P:s kalender (FRA.BO) som det hänvisas till i skäl 511 i det angripna beslutet och som innehåller följande uppgift: ”pratat med W x höjning i Grekland bekräftad x [D] + 5 från den 1 mars 2004”.
60 Det ska i det avseendet konstateras att handanteckningarna från den 25 februari 2004 visar att priser diskuterats den aktuella dagen. Anteckningarna är emellertid otydliga med avseende på vem som beslutat om en prishöjning. Det är inte uteslutet att Simplex oberoende importör (D) hade beslutat att höja sina priser med 5 procent från den 1 mars 2004.
61 Eftersom kontakten med W inte har omnämnts i mer än en uppsättning anteckningar i P:s kalender, såsom redan har nämnts ovan i punkt 59, räckte inte dessa anteckningar som bevis för att Simplex hade deltagit i den konstaterade överträdelsen i förevarande mål. Det kan nämligen inte uteslutas att det rörde sig om en enstaka kontakt. Såsom redan har konstaterats ovan bevisar inte anteckningen heller att Simplex deltog i kartellen år 2003.
62 När det gäller den andra händelsen som Simplex anklagas för, nämligen mötet mellan Ha (IBP) och två företrädare för Simplex på mässan i Essen den 18 mars 2004, som det hänvisas till i skäl 520 i det angripna beslutet, framgår det av Ha:s förklaring av den 28 november 2005 i bilagan till AFC:s svar på meddelandet om invändningar och som sedan korrigerats med avseende på datumet för händelsen (mässan ägde rum i mars 2004 och inte 2002 såsom angetts i ansökan om förmånlig behandling), att Ha hade svarat på en fråga som hade samband med IPB:s priser. Ha har förklarat sig minnas att han har haft en kort diskussion med H och Be (Simplex) och en annan med K. Han har i det avseendet avgett följande förklaring:
”De förhörde sig om IBP Tysklands avsikter i fråga om priser och jag uppgav att vi avsåg att höja dem i slutet av månaden. Höjningen berodde på att råvarukostnaderna hade stigit. Inga diskussioner fördes med avseende på storleken på prishöjningen eller när den skulle genomföras utan enbart att vi skulle genomföra den. Från och med den tidpunkten tror jag att jag redan hade aviserat den kommande prishöjningen för kunderna, på så sätt att uppgiften inte längre var konfidentiell. Rykten kan ha cirkulerat och detta kan ha varit orsaken till att de ställde frågor om en eventuell prishöjning. De hade inte kunnat få detta bekräftat enbart genom att be kunderna om en kopia av IBP Tysklands officiella prislista, eftersom nämnda lista inte offentliggjordes förrän den 30 mars 2004 … .”
63 Det ska emellertid påpekas att sökandena har bestritt att det har förekommit några konkurrenssnedvridande kontakter. De har under det administrativa förfarandet avgett två förklaringar i det avseendet som motsäger Ha:s förklaring.
64 Sökandena har förebringat H:s förklaring som har följande lydelse:
”Jag minns att jag träffade [Ha] vid Woestes monter och att jag pratade med honom, men jag bad honom aldrig upplysa mig om huruvida IBP Tyskland skulle genomföra en prishöjning. Om jag inte minns fel tog inte heller [Ha] upp det ämnet.”
65 Sökanden har även förebringat Be:s förklaring som, även om han inte med säkerhet mindes att han hade träffat [Ha] på mässan, inte kunde utesluta att han hade gjort det, även om han inte hade några minnen av att de hade diskuterat priser.
66 Det ska i det sammanhanget påpekas att det framgår av fast rättspraxis att ett uttalande i en ansökan om förmånlig behandling som har bestritts inte anses utgöra tillräcklig bevisning (se ovan i punkt 47).
67 I motsats till vad kommissionen anförde under förhandlingen finner inte Tribunalen Ha:s förklaring mer trovärdig än de förklaringar som H och B, två representanter för en av sökandena, har avgett. Den omständigheten att såväl IBP som de tidigare dotterbolagen till IMI tidigare har haft en konkurrensbegränsande attityd när de utbytt prisuppgifter räcker inte för att sätta större tilltro till Ha:s förklaring än de förklaringar som sökandena har åberopat beträffande de händelser som inträffande under denna mässa. I avsaknad av andra indicier kan den påstått konkurrenssnedvridande karaktären på den kontakt som en representant för IBP tog med sökandenas representanter därmed inte anses vara styrkt.
68 Det framgår av det ovan anförda att påståendet att Simplex deltog i en överträdelse av artikel 81 EG under den omtvistade perioden inte är styrkt.
69 Härav följer att artikel 1 i det omtvistade beslutet ska ogiltigförklaras i den del kommissionen har slagit fast att Simplex deltog i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse under den omtvistade perioden.
70 Beträffande Aquatis påstådda delaktighet i överträdelsen anser tribunalen det vara lämpligt att pröva denna fråga i samband med prövningen av den tredje grunden.
Den tredje grunden avseende avsaknaden av delaktighet i den enda, komplexa och fortlöpande överträdelse som avses i artikel 1 i det angripna beslutet
Parternas argument
71 Sökandena har gjort gällande att kommissionen inte har styrkt att förekomsten av en enda, komplex och fortlöpande överträdelse fortsatte efter inspektionerna i mars 2001, att den inte har styrkt att det förelåg ett objektivt samband mellan Aquatis agerande och en ”övergripande restriktiv ordning” och att den inte har styrkt att Aquatis kände till eller borde ha känt till förekomsten av en sådan ordning.
72 Sökandena har påpekat att kommissionens inspektioner i mars 2001 bringade såväl de så kallade ”Super EFMA-mötena” – vilka anordnades före eller efter mötena i European Fittings Manufacturers Association (EFMA, europeisk förening för ledningstillverkare) – som ”den varaktiga överträdelsen” att upphöra. Trots detta fortsatte kommissionen att tro att Raccord Orléanais (numera Aquatis) hade brutit mot artikel 81 EG under perioden juni 2003–1 april 2004. Enligt kommissionen utgjorde de kontakter som FRA.BO rapporterat om ett bevis för att den enda, komplexa och fortlöpande överträdelsen inte hade upphört.
73 Sökandena har i det sammanhanget påpekat att hänvisningen till en enda, komplex och fortlöpande överträdelse avviker från regeln om att kommissionen är skyldig att visa exakt på vilket sätt ett företag har deltagit i en överträdelse. Detta kräver, precis som varje annan avvikelse från en grundläggande regel, en restriktiv tolkning. Kommissionen bryter i förevarande fall mot oskuldspresumtionen, eftersom dess inställning innebär att en rad, uppenbarligen från varandra fristående kontakter mellan konkurrenter ska förstås som en enda, komplex och fortlöpande överträdelse.
74 Vidare hänvisar sökandena till förstainstansrättens dom av den 14 maj 1998 i mål T‑295/94, Buchmann mot kommissionen (REG 1998, s. II‑813), punkt 121, och av den 20 april 1999 i de förenade målen T‑305/94–T‑307/94, T‑313/94–T‑316/,94, T‑318/94, T‑325/94, T‑328/94, T‑329/94 och T‑335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. II‑931), punkt 773. Sökandena anser att det följer av dessa domar att kommissionen först borde ha fastställt vad den ”gemensamma ordningen” bestod i och i vilken utsträckning den upprätthölls efter inspektionerna år 2001. Vidare hade kommissionen behövt styrka att sökandenas agerande var kopplat till denna ”gemensamma ordning” och att Aquatis kände till eller rimligen borde ha känt till att det genom sitt agerande deltog i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse som påbörjats före kommissionens inspektioner.
75 Sökandena gör för det första gällande att den struktur som infördes när den enda, komplexa och fortlöpande överträdelsen genomfördes och händelserna som inträffade efter år 2001 var av helt olika art.
76 ”Super EFMA-kartellen”, såsom den fungerade före inspektionerna i mars 2001, karakteriserades av en organisation på tre olika nivåer (nämligen på europeisk, nationell och regional nivå samt bilateralt) och rörde utbyte av uppgifter och överenskommelser om prisstrukturer och prislistor avseende vissa marknader. Totalt var 27 tillverkare av kranartiklar av koppar för sanitetsutrymmen i tretton medlemsstater inblandade, varav tre (IBP, IMI och Comap) ansvarade för att anordna och leda de så kallade ”Super EFMA-mötena”. Dessa möten ägde dessutom inte bara rum före EFMA‑mötena utan även varje gång marknadsutvecklingen krävde det.
77 Den påstådda fortsättningen på den enda, komplexa och fortlöpande överträdelsen under perioden mars 2001–april 2004 bestod enligt kommissionen i telefonkontakter mellan AFC och FRA.BO och mellan Comap och FRA.BO, tre telefonsamtal mellan ”företag besläktade med Aalberts och FRA.BO”, tre bilaterala kontakter mellan Comap och FRA.BO, två bilaterala kontakter under mässan i mars 2004 mellan IBP och Simplex respektive IBP och Comap samt i möten i FNAS logistiknämnd angående varuförpackningar och till vilka tillverkare av kranartiklar belägna i Frankrike inbjöds.
78 Sökandena tillbakavisar att ovannämnda kontakter och möten med grossister i Frankrike kan utgöra bevis för att det förelåg en enda, komplex och fortlöpande överträdelse av artikel 81 EG och att denna ”påstådda överträdelse” utgör samma överträdelse som den som ägde rum före kommissionens inspektioner. De har i det avseendet understrukit att flera företag, däribland IMI, såsom kommissionen har slagit fast hade upphört att delta i den ”påstådda överträdelsen” efter kommissionens inspektioner. Sektorn omstrukturerades för övrigt fullständigt år 2003. Merparten av de främsta företagen som varit med om att organisera och leda möten ”på hög nivå”, såsom dem som ägde rum under perioden före kommissionens inspektioner, hade inte varit med om att anordna och administrera de påstått konkurrenssnedvridande kontakterna under perioden efter nämnda inspektioner. En konkurrensbegränsande samverkan i sektorn för kranartiklar skulle bara ha varit meningsfull om den hade omfattat samtliga medlemsstater, vilket den inte gjorde efter år 2001, oberoende av hur de händelser som det hänvisas till i skäl 566 i det angripna beslutet ska behandlas eller tolkas.
79 För det fall tribunalen finner att kommissionen har lyckats bevisa att samverkans övergripande struktur bibehölls efter mars 2001 har sökandena för det andra gjort gällande att kommissionen inte har styrkt att Aquatis agerande hade någon koppling till detta system.
80 Kommissionen har inte heller styrkt att Aquatis kände till eller borde ha känt till att det, genom att knyta kontakter med konkurrenter på mötena i FNAS, anslöt sig till ”Super EFMA-kartellen”. I det angripna beslutet nöjde sig kommissionen med att förklara att sökandena hade informerats om inspektionerna, vilket de inte förnekar. Sökanden har emellertid påpekat att Aalberts, när det i augusti 2002 övertog all verksamhet i IMI med avseende på tillverkning och distribution av ledningar, försäkrade sig om att IMI och dess dotterbolag, och däribland Raccord Orléanais (numera upptaget i Aquatis) och R. Woeste & Co. Yorkshire (numera upptaget i Simplex), verkligen hade upphört att delta i överträdelsen.
81 Kommissionen har genmält att den i det angripna beslutet utförligt förklarat varför det i förevarande fall var frågan om en enda överträdelse, först fram till år 2001 (skälen 559–563 i det angripna beslutet), därefter efter 2001 (skälen 564–591 i det angripna beslutet). I skälen 564–597 i det angripna beslutet görs närmare bestämt en detaljerad genomgång av hur överträdelsen fortskred. Kommissionen har tillagt att det inte kan råda några tvivel om att sökandenas agerande under perioden efter 2001 hade samma konkurrenssnedvridande syfte som övriga företag hade som deltog i den övergripande konkurrensbegränsande samverkan.
82 Kommissionen anser dessutom att villkoret enligt vilket sökandena ”kände till, eller måste ha känt till att den samverkan som de deltog i var övergripande” och villkoret enligt vilket de ”kände till, eller rimligen borde ha kunnat förutse de övriga deltagarnas illegala agerande och att de var beredda att ta risken”, var uppfyllda. Kommissionen har i det avseendet påpekat att Aalberts tillskrevs ansvaret för sina två dotterbolag Aquatis och Simplex aktiviteter, vilka företag trätt i stället för Raccord Orléanais och R. Woeste & Co. Yorkshire, i vilka vissa aktörer redan hade deltagit i den enda, komplexa och fortlöpande överträdelsen före inspektionerna.
Tribunalens bedömning
83 Tribunalen ska först avgöra huruvida de ageranden som den påstådda överträdelsen efter kommissionens inspektioner i mars 2001 består i utgör en fortsättning på den enda, komplexa och fortlöpande överträdelse som ägde rum före inspektionerna.
84 Om så är fallet uppstår frågan huruvida Aquatis delaktighet i FNAS möten ingår som en del i denna enda, komplexa och fortlöpande överträdelse.
85 Med hänsyn till slutsatsen ovan i punkterna 68 och 69 beträffande Simplex är det endast relevant att pröva den tredje grunden med avseende på Aquatis.
86 Begreppet en enda överträdelse avser det fallet att flera företag har deltagit i en överträdelse som består i ett fortlöpande beteende i avsikt att nå ett enda ekonomiskt mål som syftar till att snedvrida konkurrensen eller individuella överträdelser som är förenade genom samma syfte (samtliga delar har ett och samma ändamål) och samma aktörer (samma berörda företag, vilka är medvetna om att de eftersträvar ett gemensamt syfte) (förstainstansrättens dom av den 8 juli 2008 i mål T‑53/03, BPB mot kommissionen, REG 2008, s. II‑1333, punkt 257). Denna tolkning kan inte ifrågasättas, med motiveringen att ett eller flera led i denna serie handlanden eller i detta fortlöpande beteende även i sig och helt isolerat kan utgöra ett åsidosättande av artikel 81 (domen i det ovannämnda målet BPB mot kommissionen, punkt 252).
87 När de olika handlandena ingår i en samlad plan på grund av deras identiska syfte som innebär en snedvridning av konkurrensen inom den gemensamma marknaden, får kommissionen tillskriva företag ansvar för dessa handlanden utifrån deltagandet i överträdelsen som helhet betraktad (domen i de ovan i punkt 46 nämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkt 258).
88 Det ska även preciseras att begreppet ett enda syfte inte kan fastställas med en allmän hänvisning till en snedvridning av konkurrensen på den marknad som var föremål för överträdelsen, eftersom påverkan på konkurrensen, till sitt syfte eller verkan, utgör en omständighet av samma slag som alla beteenden som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 81.1 EG. En sådan definition av begreppet ett enda syfte skulle riskera att begreppet en enda och fortlöpande överträdelse förlorade en del av sin betydelse, eftersom det skulle leda till att flera beteenden som berör en ekonomisk sektor och som är förbjudna enligt artikel 81.1 EG regelmässigt skulle kvalificeras som led i en enda överträdelse. För att fastställa huruvida olika handlanden utgör en enda och fortlöpande överträdelse, ska det således undersökas om det föreligger ett komplementärt samband i den meningen att var och en av åtgärderna syftar till att motverka en eller flera konsekvenser av en normalt fungerande konkurrens, och, genom ett samspel, bidrar till att åstadkomma samtliga de konkurrensbegränsande verkningar som eftersträvades av upphovsmännen inom ramen för en samlad plan med ett enda syfte. I detta hänseende ska samtliga omständigheter som kan läggas till grund för eller ifrågasätta detta samband beaktas, såsom den tillämpliga perioden, innehållet (inbegripet de tillämpade metoderna) och, i samband härmed, syftet med de olika handlandena i fråga (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 12 december 2007 i de förenade målen T‑101/05 och T‑111/05, BASF och UCB mot kommissionen, REG 2007, s. II‑4949, punkterna 179–181).
89 För att styrka att ett företag har ingått ett konkurrensbegränsande avtal ska kommissionen visa att företaget genom sitt eget agerande hade för avsikt att bidra till att uppnå de gemensamma mål som alla deltagarna eftersträvade och visa att det hade kännedom om de konkreta beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller visa att företaget rimligen kunde förutse dem och att det var berett att acceptera den risk som detta innebar (domstolens dom av den 8 juli 1999 i mål C‑49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni, REG 1999, s. I‑4125, punkt 87).
90 Det faktum slutligen att ett företag inte har deltagit i alla de delar som en kartell består i är inte relevant vid fastställandet av huruvida företaget har begått en överträdelse. Dessa förhållanden ska endast beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är och i förekommande fall vid fastställandet av bötesbeloppet (domen i de ovan i punkt 46 nämnda förenade målen Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkt 86).
91 I förevarande fall ska för perioden före mars månad 2001 påpekas att det framgår av det angripna beslutet att kartellen bestod i anordnande, under flera års tid, av regelbundna multi- och bilaterala kontakter mellan konkurrerande tillverkare vars syfte var att få till stånd en otillåten samverkan för att organisera rörkopplingsbranschen på artificiell väg, bland annat i fråga om priser.
92 Enligt det angripna beslutet ägde, inom ramen för den övergripande kartellen, möten och andra konkurrenssnedvridande kontakter rum på europeisk och nationell nivå, eftersom varje land hade ett eget förfarande för samordning av priser och egna lokala arrangemang som komplement till de europeiska prisarrangemangen (skälen 129, 140 och 559 i det angripna beslutet).
93 Kartellens funktion baserade sig nämligen för det första på möten på ”hög nivå”, om strategin och priserna i flera länder, och för det andra på möten som inte berörde mer än ett eller ett par länder, ofta i syfte att genomföra prisbeslut som fattats på en högre nivå, och för det tredje på bilaterala diskussioner (skäl 147 i det angripna beslutet).
94 Enligt det angripna beslutet ägde de konkurrenssnedvridande arrangemangen rum före, under eller efter mötena i British Plumbing Fittings Manufacturers Association (BPFMA, Förening för brittiska tillverkare av rörkopplingar), mötena i EFMA, ad hoc-möten och möten i andra föreningar eller dem som ägde rum i samband med olika handelsmässor (skälen 140 och 141 i det angripna beslutet).
95 Möten på ”hög nivå” anordnades i regel i samband med möten i EFMA på våren och hösten varje år. Höstmötena bestod i regel av diskussioner om fastställande av priser, medan vårmötena snarare syftade till att följa upp tillämpningen av de priser som fastställts föregående år (skäl 148 i det angripna beslutet).
96 Prishöjningsdiskussionerna ledde enligt det angripna beslutet i regel till ett avtal om storleken på prishöjningen och det sätt på vilket prishöjningen skulle genomföras, och syftade till att fastställa när den skulle genomföras och vilket företag som skulle ta initiativ till höjningen (oftast det företag som var ledande på den berörda geografiska marknaden) (skälen 149 och 159 i det angripna beslutet).
97 Mötena rörde även kredit- och rabattsystem, kundkategorier och prisskillnader, uppdelning av kunder mellan leverantörer, utbyte av uppgifter angående höjning eller sänkning av försäljningsvolymer och försäljningspriser inom ramen för kartellen, diskussioner om korsvisa leveranser, en kartellmedlems klagomål mot en annan kartellmedlem och samordnade förfaranden mot tillverkare och leverantörer utanför kartellen och koordinerade anbud som svar på en anbudsinfordran (skäl 161 i det angripna beslutet).
98 Förutom IMI, IBP och Comap som alltid deltog i dessa möten på ”hög nivå” deltog, enligt det angripna beslutet, generaldirektörer, affärs- eller försäljningschefer och andra handelsansvariga (skäl 156 i det angripna beslutet).
99 Mer specifika möten på nationell nivå ägde rum efter mötena på ”hög nivå”. Dessa rörde utvecklandet och genomförandet av beslut och av möten på ”hög nivå”. Det framgår av det angripna beslutet att deltagarna i mötena på nationell nivå i regel utgjordes av affärs- eller försäljningschefer och vissa andra lokalt handelsansvariga, vilka upplyste dem som deltog i mötena på ”hög nivå” om i vilken mån ändringen av priser och villkor på marknaden varit framgångsrik eller inte (skäl 157 i det angripna beslutet).
100 Slutligen anordnades bilaterala och större inofficiella möten.
101 De beteenden som efter mars 2001 hålls sökandena emot består även av kontakter som tagits inom branschorganisationer (de möten FNAS anordnade), av bilaterala kontakter mellan konkurrenterna avseende konkurrensvillkoren, samt kontakter under handelsmässor (mässan i Essen) (skälen 599–602 i det angripna beslutet).
102 Det har visserligen klarlagts att kartellen under perioden efter mars månad 2001 strukturellt sett karakteriserades av att ha en ganska flexibel ”organisation” som i huvudsak bestod i bilaterala kontakter tagna ad hoc. Vidare framgår att samordningen av strategin på ”hög nivå” och därmed även genomförandet på nationell nivå av det beslut som togs på europeisk nivå inte fungerade.
103 Vidare framgår av det angripna beslutet att kartellen gick från nio medlemmar före inspektionerna i mars 2001 till fyra medlemmar efter dessa inspektioner.
104 Det påpekas att medan kartellen, före år 2001, var en europeisk kartell som omfattade tretton länder, begränsade sig deltagarnas otillåtna beteenden efter år 2001 till den tyska, den grekiska, den spanska, den franska och den italienska marknaden, utan att det förelåg något uppenbart samband dem emellan.
105 Eftersom syftet med det konkurrensbegränsande förfarandet inte har ändrats, nämligen samordning av priset på rörkopplingar, är den omständigheten att det i viss mån har ändrat karaktär eller intensitet inte relevant för huruvida den ifrågavarande kartellen har fortgått. Det är härvid sannolikt att kartellen efter kommissionens inspektioner inte var lika strukturerad och att dess aktivitet varierade i intensitet. Den omständigheten att en kartells aktivitet varierar under olika perioder innebär emellertid inte att den har upphört.
106 Tribunalen delar därför kommissionens uppfattning att kartellen fortsatte efter kommissionens inspektioner i mars 2001 och att det är frågan om en enda, komplex och fortlöpande överträdelse.
107 Det ska således undersökas huruvida Aquatis ska anses ha deltagit i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse genom att delta i möten i FNAS logistiknämnd i syfte att införa en ny förpackning för kranartiklar, och i synnerhet, genom att diskutera de därtill hänförliga kostnaderna.
108 Det framgår av det angripna beslutet att kommissionen har kritiserat Aquatis för att under den omtvistade perioden har deltagit i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse som omfattade hela den europeiska marknaden enligt artikel 1 i nämnda beslut.
109 Såsom har angetts ovan i punkt 101 utgörs den enda, komplexa och fortlöpande överträdelsen efter mars 2001 av bilaterala kontakter, kontakter tagna i samband med en handelsmässa och kontakter tagna under FNAS möten för samordning av priser.
110 Det är i det avseendet klarlagt att Aquatis under den omtvistade perioden enbart deltog i mötena i FNAS och inte i de två andra delar som överträdelsen bestod av. Det ska i det sammanhanget påpekas att Aquatis delaktighet i FNAS möten, vars syfte överensstämde med det som åsyftades med de två övriga delarna av den enda, komplexa och fortlöpande överträdelsen, nämligen samordning av priser, inte i sig räcker för att fastställa att företaget deltagit i nämnda överträdelse, om det inte har klarlagts att det kände till eller rimligen borde ha kunnat förutse dels att dess beteende ingick i en övergripande strategi, dels att denna övergripande strategi omfattade samtliga delar av kartellen (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 89 nämnda målet kommissionen mot Anic Partecipazioni, punkt 83, och förstainstansrättens dom av den 15 mars 2000 i de förenade målen T‑25/95, T‑26/95, T‑30/95–T‑32/95, T‑34/95–T‑39/95, T‑42/95–T‑46/95, T‑48/95, T‑50/95–T‑65/95, T‑68/95–T‑71/95, T‑87/95, T‑88/95, T‑103/95 och T‑104/95, Cimenteries CBR m.fl. mot kommissionen, REG 2000, s. II‑491, punkterna 4027 och 4112).
111 Det ska således i förevarande fall kontrolleras huruvida Aquatis, när det deltog i FNAS möten, visste eller rimligen borde ha kunnat förutse att det togs upp bland medlemmarna i den europeiska kartellen. Aquatis delaktighet i avtalet avseende den franska marknaden kan nämligen inte betraktas som ett uttryck för dess delaktighet i den omtvistade överträdelsen annat än om det kan visas att Aquatis kände till kartellens övriga beståndsdelar.
112 Kommissionen har dock inte visat att Aquatis deltog i FNAS möten med vetskap om de övriga företagens konkurrenssnedvridande verksamheter eller att det rimligen borde ha kunnat förutse att de pågick och därmed att dess agerande ingick i en övergripande plan som omfattade samtliga delar av den konstaterade kartellen.
113 För att bevisa Aquatis kännedom om delarna i den fastställda överträdelsen nöjde sig kommissionen med att hänvisa till att Aquatis hade deltagit i kartellen under perioden 1991–mars 2001. Den omständigheten räcker dock inte som bevis för att Aquatis på nytt anslöt sig till kartellen.
114 Det ska i det avseendet påpekas att när Aquatis kapital innehades av IMI, Aquatis tidigare moderbolag, avslutade Aquatis sin delaktighet i överträdelsen direkt efter kommissionens inspektioner i mars 2001. Det finns inga uppgifter som tyder på att Aquatis kände till att IBP, Comap och FRA.BO fortsatte överträdelsen.
115 Med hänsyn till de särskilda ändamål som arbetsgruppen i FNAS logistiknämnd eftersträvar, nämligen möjligheten att få till stånd en ny förpackning, är det svårt att se någon direkt koppling mellan de möten som hölls i det avseendet och den kartell som hade inletts före mars 2001. Det faktum att vissa tillverkare hade fört diskussioner kring kostnaderna för detta påverkar inte denna slutsats.
116 I motsats till kommissionens konstateranden i skälen 575 och 584 i det angripna beslutet ska det för det andra konstateras att diskussionerna under FNAS möten enbart rörde den franska marknaden. Såsom kommissionen själv har medgett under förhandlingen framgår det ingalunda av protokollen från dessa möten att de även berörde ”Spanien, Italien, Förenade kungariket, Tyskland och hela den europeiska marknaden”, vilket enligt kommissionen skulle ha inneburit att de försiggick på europeisk nivå. Det ska således konstateras att samordningen inte skedde på europeisk nivå.
117 Eftersom mötena enbart berörde den franska marknaden och eftersom det inte har framkommit något indicium som tyder på att dessa möten hade använts av de andra deltagarna i syfte att diskutera och samordna priserna på rörkopplingar på andra nationella marknader, är det för det tredje inte styrkt att Aquatis rimligen borde ha kunnat förutse att dessa möten ingick i en större och mer övergripande överträdelse.
118 Visserligen togs en bilateral kontakt den 29 april 2004 mellan en företrädare för Aquatis och en företrädare för FRA.BO i ett leverantörs- och kundförhållande (se ovan i punkt 56). Men förutom att denna kontakt togs utanför överträdelseperioden är den inte konkurrensrättsligt relevant annat än om det fastställs att det under denna affärskontakt förts diskussioner i ett konkurrenssnedvridande syfte. Handanteckningarna i P:s kalender ger inga indicier i den riktningen.
119 Det ska således konstateras att det inte är styrkt att Aquatis hade kännedom om att det, genom sitt agerande, hade anslutit sig till vare sig en kartell bestående av flera delar med ett gemensamt syfte eller till den kartell som det redan hade varit medlem av före mars månad år 2001 och som fortlöpte.
120 Artikel 1 i det angripna beslutet ska således ogiltigförklaras med avseende på samtliga sökande i den del kommissionen har konstaterat att de, under den omtvistade perioden, har deltagit i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse genom att delta i en rad avtal och samordnade förfaranden på marknaden för rörkopplingar av koppar och kopparlegeringar, såsom anges i nämnda bestämmelse.
121 Det är under dessa förhållanden inte nödvändigt att pröva övriga grunder, det vill säga vare sig den första grunden, under vilken det görs gällande att Aalberts orättmätigt har tillskrivits ansvaret för överträdelsen i egenskap av moderbolag, den fjärde grunden, under vilken det görs gällande att ett antal fel har begåtts vid beräkningen av de böter som sökandena har ålagts, eller den femte grunden, angående åsidosättande av sökandenas rätt till försvar.
122 De böter på 100,8 miljoner euro som ålagts Aalberts, varav 55,15 miljoner euro solidariskt med Aquatis och Simplex, samt det belopp på 2,04 miljoner euro för vilket Aquatis och Simplex ålagts solidariskt ansvar och som beräknats utifrån ett felaktigt antagande, ska således ogiltigförklaras.
123 Kommissionen beräknade nämligen ett grundbelopp för de böter som ålagts Aquatis och Simplex för deras delaktighet i kartellen trots att deras kapital innehades av IMI, eller ett utgångsbelopp på 46 miljoner euro, vilket ökades med 100 procent på grund av överträdelsens varaktighet och för deras påstådda delaktighet i överträdelsen trots att deras kapital innehades av Aalberts, eller ett utgångsbelopp på 60 miljoner euro, vilket ökades med 5 procent på grund av överträdelsens varaktighet. På grund av försvårande omständigheter höjdes detta andra belopp med 60 procent. Det totala bötesbeloppet uppgick således till 192,8 miljoner (92 miljoner euro + 100,8 miljoner euro). Detta totalbelopp sattes därefter ned till 105,5 miljoner euro, med beaktande av taket på 10 procent av Aalberts omsättning, varefter det fördelades i proportion till hur stor del av Aquatis och Simplex delaktighet i överträdelsen som skett under den tid deras kapital innehades av IMI (50,34 miljoner euro) eller av Aalberts (55,15 miljoner euro).
124 Då IMI fick sitt bötesbelopp nedsatt med 50 procent enligt kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden, sänktes grundbeloppet för IMI:s böter – vilket hade fastställts till 96,6 miljoner euro, det vill säga ett utgångsbelopp med 46 miljoner euro som hade höjts med 110 procent på grund av överträdelsens varaktighet – till 48,3 miljoner euro. Eftersom IMI inte ansökte om förmånlig behandling förrän i september 2003 kunde dess två tidigare dotterbolag inte beviljas den 50-procentiga sänkning som IMI beviljats. Kommissionen höll därför Aquatis och Simplex solidariskt betalningsansvariga för ett belopp på 2,04 miljoner euro (50,34 − 48,30), som vare sig IMI eller Aalberts var skyldiga att betala.
125 Det ska dessutom påpekas att om ”företaget” bestod av flera mottagare när det omtvistade beslutet antogs kan taket på 10 procent i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 beräknas på företagets globala omsättning. Om däremot denna ekonomiska enhet har splittrats i två fristående enheter vid tidpunkten för beslutet, har varje mottagare rätt till en individuell tillämpning av nämnda tak (dom av den 15 juni 2005 i de förenade målen T‑71/03, T‑74/03, T‑87/03 och T‑91/03, Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 390). Eftersom sökandena enbart har yrkat ogiltigförklaring av artikel 2 a och 2 b.2 i det angripna beslutet saknas anledning att pröva huruvida det faktum att företaget IMI splittrades i flera fristående enheter innan det angripna beslutet antogs bör påverka taket på det bötesbelopp som ålagts Simplex och Aquatis i artikel 2 b.1 i det angripna beslutet.
Rättegångskostnader
126 Enligt artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökandena har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska sökandenas yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
följande:
1) Artikel 1 i kommissionens beslut K(2006) 4180 slutlig av den 20 september 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F-1/38.121 – Rörkopplingar), ogiltigförklaras i den del det fastställs att Aalberts Industries NV, Comap SA, tidigare Aquatis France SAS, och Simplex Armaturen + Fittings GmbH & Co. KG har deltagit i överträdelsen under perioden 25 juni 2003–1 april 2004.
2) Artikel 2 a och 2 b.2 i beslut K(2006) 4180 ogiltigförklaras.
3) Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.
Martins Ribeiro | Wahl | Dittrich |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 24 mars 2011.
Underskrifter