Mål C‑285/12

Aboubacar Diakité

mot

Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides

(begäran om förhandsavgörande från le Conseil d’État (Belgien))

”Direktiv 2004/83/EG – Miniminormer för när flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande ska beviljas – Person som uppfyller kraven för att betecknas som alternativt skyddsbehövande – Artikel 15 c – Allvarligt och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på grund av urskillningslöst våld i situationer av väpnad konflikt – Begreppet intern väpnad konflikt – Självständig tolkning i förhållande till internationell humanitär rätt – Bedömningskriterier”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 30 januari 2014

Gränskontroll, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83 – Villkor för att beviljas alternativt skydd – Artiklarna 2 e och 15 c – Allvarligt och personligt hot – Begreppet intern väpnad konflikt – Självständig tolkning i förhållande till internationell humanitär rätt – Bedömningskriterier

(Rådets direktiv 2004/83, artiklarna 2 e och 15 c)

Artikel 15 c i direktiv 2004/83 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet ska tolkas enligt följande. Det ska anses föreligga en intern väpnad konflikt, vid tillämpningen av denna bestämmelse, när de reguljära styrkorna i en stat konfronterar en eller flera väpnade grupper eller när två eller flera väpnade grupper drabbar samman, utan att det är nödvändigt att denna konflikt kan kvalificeras som en väpnad konflikt som ej är av internationell karaktär i den mening som avses i internationell humanitär rätt och utan att intensiteten i de väpnade sammandrabbningarna, graden av organisation hos de närvarande väpnade styrkorna eller konfliktens varaktighet görs till föremål för en bedömning som skiljer sig från den som gäller hur allvarligt det rådande våldet i det berörda området är.

Den internationella humanitära rätten och det system för alternativt skydd som föreskrivs i direktiv 2004/83 har olika mål och skapar tydligt skilda skyddsmekanismer. Med hänsyn till de specifika områdena för vart och ett av de båda system som definieras i internationell humanitär rätt respektive i artikel 2 e i direktivet, i förening med artikel 15 c i detsamma, får möjligheten att omfattas av det senare systemet inte villkoras av att det slås fast att villkoren för tillämpning av det förra är uppfyllda.

Fastställande av att det föreligger en väpnad konflikt i den mening som avses i direktivet kan inte vara beroende av en bestämd grad av organisation hos de närvarande väpnade styrkorna eller av en viss varaktighet på konflikten, då dessa räcker för att de sammandrabbningar som de väpnade styrkorna ägnar sig åt ska generera ett så urskillningslöst våld att det finns grundad anledning att förmoda att en civilperson, om han eller hon återsänds till det aktuella landet eller regionen, genom sin blotta närvaro där skulle löpa en verklig risk att utsättas för allvarligt och personligt hot mot liv eller lem, och således skapar ett verkligt behov av internationellt skydd för den sökande.

(se punkterna 24, 26, 30, 34 och 35 samt domslutet)