Talan väckt den 29 september 2010 - kommissionen mot Ungern

(Mål C-473/10)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: H. Støvlbæk och B.D. Simon)

Svarande: Republiken Ungern

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

1.    fastställa att Republiken Ungern

har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.3 och bilaga II i direktiv 91/440/EEG¹ i ändrad lydelse samt enligt artikel 14.2 i direktiv 2001/14/EG² genom att inte ha säkerställt en tilldelning av tåglägen som är oberoende i förhållande till järnvägsföretagen,

har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.3 och bilaga II i direktiv 91/440 i ändrad lydelse, samt enligt artikel 4.2 i direktiv 2001/14 genom att inte ha säkerställt ett uttag av avgifter som är oberoende i förhållande till järnvägsföretagen,

har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.1 i direktiv 2001/14 genom att inte ha säkerställt en finansiell balans hos infrastrukturförvaltare,

har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.2 i direktiv 2001/14 genom att inte ha gett infrastrukturförvaltare incitament att sänka kostnaderna för att tillhandahålla infrastruktur samt nivån på tillträdesavgifterna,

har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 7.3 i direktiv 2001/14 genom att inte ha säkerställt att avgifterna för minimipaketet och bantillträdestjänsterna fastställs till den kostnad som uppstår som en direkt följd av den tågtrafik som bedrivs,

har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 11 i direktiv 2001/14 genom att inte ha inrättat ett system med vars hjälp järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare motiveras att reducera driftsavbrotten till ett minimum och förbättra järnvägsnätets prestanda,

2.    förplikta Republiken Ungern att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Direktiven 91/440 och 2001/14 syftar till att säkerställa att järnvägsföretagen får ett rättvist och icke diskriminerande tillträde till den berörda järnvägsinfrastrukturen. För att uppnå detta mål föreskrivs i nämnda direktiv att det organ som tillhandahåller järnvägstransporttjänster inte får fatta beslut som rör tilldelning av tågsätt och att ett oberoende organ ska sköta tilldelningen av infrastrukturkapacitet. Om ett järnvägsföretag sattes att sköta förvaltningen av trafiken skulle det ofrånkomligen uppnå en konkurrensfördel, eftersom det då skulle behöva tillgång till detaljerad information om järnvägsföretagens tjänster, volymer och tidtabeller.

Förevarande talan har väckts bland annat på grund av att trafikförvaltningen i Ungern, i strid med vad som stadgas i ovannämnda direktiv, alltjämt ombesörjs av organ som tillhandahåller järnvägstransporttjänster.

Trafikförvaltning kan inte anses vara en infrastruktursförvaltningsaktivitet som inte står i samband med tilldelningen av tågsätt eller av kapacitet, eftersom den som utför trafikförvaltningen ofrånkomligen deltar i beslutsprocessen för sådana tilldelningar. Dels måste den som handhar trafikförvaltningen känna till besluten om tilldelning av kapacitet för att kunna utföra förvaltningen, dels måste den som handhar trafikförvaltningen vid trafikstörningar eller nödfall kunna vidta nödvändiga åtgärder för att återställa trafiken enligt plan, vilket ovillkorligen medför att en ny tilldelning av tillgänglig järnvägsnätkapacitet och tågsätt måste ske.

Den omständigheten att det i Ungern är järnvägsföretagen som i detalj fakturerar de avgifter som ska tas ut för användningen av infrastrukturen strider mot principen om en oberoende trafikförvaltning. Eftersom de detaljerade fakturorna av nödvändighet återspeglar bland annat vilka tjänster järnvägsföretagen nyttjat, liksom aktuella volymer och tidtabeller, ges en konkurrensfördel till de företag som utställer dem.

Utöver underlåtelsen att uppfylla kravet på en oberoende tilldelning av tågsätt, har Republiken Ungern även underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiven 91/440/EEG och 2001/14/EG genom att

inte ha fastställt nödvändiga villkor för att säkerställa en finansiell balans hos infrastrukturförvaltarna,

inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att förplikta infrastrukturförvaltarna att sänka avgifterna för tillträde till järnvägsnätet samt verksamhetsomkostnaderna,

inte ha vidtagit nödvändiga genomförandeåtgärder för att säkerställa tillämpningen av direktkostnadsprincipen vid fastställandet av avgifterna för bantillträdestjänsterna, och slutligen

inte ha inrättat ett system som ger järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare incitament att reducera driftsavbrott till ett minimum och förbättra järnvägsnätets prestanda.

____________

¹ - Rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar (EGT L 237, 24.8.1991, s. 25; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 45).

² - Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (EGT L 75, 15.3.2001, s. 29).