Mål C‑38/14

Subdelegación del Gobierno en Gipuzkoa – Extranjería

mot

Samir Zaizoune

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de la Comunidad Autónoma del País Vasco)

”Begäran om förhandsavgörande – Område med frihet, säkerhet och rättvisa – Direktiv 2008/115/EG – Gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna – Artiklarna 6.1 och 8.1 – Nationell lagstiftning enligt vilken det vid olaglig vistelse är möjligt att, beroende på omständigheterna, besluta om antingen böter eller avlägsnande”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 23 april 2015

1.        Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Identifiering av relevanta delar av unionsrätten – Omformulering av frågorna

(Artikel 267 FEUF)

2.        Gränskontroller, asyl och invandring – Invandringspolitik – Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna – Nationell lagstiftning enligt vilken det vid olaglig vistelse är möjligt att, beroende på omständigheterna, besluta om antingen böter eller avlägsnande– Otillåtlighett

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115, artiklarna 6.1 och 8.1)

1.        Se domen.

(se punkterna 25−28)

2.        Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, särskilt artiklarna 6.1 och 8.1, jämförda med artikel 4.2 och 4.3 i samma direktiv, ska tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser, enligt vilka en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet, alltefter omständigheterna, antingen kan påföras böter eller avlägsnas, varvid den ena åtgärden utesluter den andra.

Det ska i det avseendet påpekas att syftet med direktiv 2008/115 är, enligt vad som framgår av skälen 2 och 4 däri, att upprätta en effektiv politik för avlägsnande och återsändande. I artikel 1 i direktivet anges att det i detta direktiv föreskrivs gemensamma ”normer och förfaranden” som ska tillämpas i medlemsstaterna för återvändande av tredjelandsmedborgare vars vistelse är olaglig.

Vidare stadgas i artikel 6.1 i detta direktiv stadgas som huvudregel att medlemsstaterna ska utfärda beslut om att tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på deras territorium ska återvända. Det ska dessutom påpekas att när en tredjelandsmedborgare har förelagts att lämna landet, och vederbörande inte följer detta föreläggande, oberoende av om fristen för återvändande har överskridits eller om någon frist inte har föreskrivits, framgår det av artikel 8.1 i direktiv 2008/115 att medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa återvändandeförfarandenas effektivitet genom att vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa avlägsnandet, det vill säga att, med stöd av artikel 3 punkt 5 i nämnda direktiv, genomföra den faktiska transporten ut ur nämnda medlemsstat.

Härav följer att sådana nationella bestämmelser som dem i det nationella målet inte uppfyller de tydliga krav som uppställs i artiklarna 6.1 och 8.1 i direktiv 2008/115. Möjligheten för medlemsstaterna att med stöd av artikel 4.2 och 4.3 i direktiv 2008/115 avvika från normerna och förfarandena i detta direktiv föranleder inte någon annan bedömning.

(se punkterna 30, 31, 33, 35, 36 och 41 samt domslutet)