Talan väckt den 22 december 2017 – Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland
(Mål C-729/17)
Rättegångsspråk: grekiska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud:E. Tserepa-Lacombe, H. Støvlbæk
Svarande: Republiken Grekland
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 FEUF och artikel 15.2 b och c samt 15.3 i direktiv 2006/123/EG1 , genom att införa begränsningar vad gäller den juridiska form som medlingsorgan ska ha för bolag utan vinstintresse vilka ska bildas av minst ett advokatsamfund och minst en handelskammare i Grekland i enlighet med lag nr 3898/2010 och presidentdekret 123/2011,
fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 FEUF och artiklarna 13, 14 och 50.1 i bilaga VII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG2 genom att för erkännande av akademiska kvalifikationer uppställa krav på att ytterligare villkor ska vara uppfyllda med avseende på innehållet i intygen, uppställa krav på kompensationsåtgärder utan en föregående bedömning av grundläggande skillnader och bibehålla diskriminerande bestämmelser i lag som innebär att den som ansöker om godkännande som professionell medlare och som innehar en handling som styrker riktigheten av yrkeskvalifikationen som erhållits utanför Grekland eller från ett godkänt utbildningsorgan utanför Grekland och efter att utbildning genomgåtts i Grekland måste ha erfarenhet av att ha deltagit i minst tre medlingsförfaranden, och
förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Åsidosättande av etableringsrätten som följer av artikel 49 FEUF och av artikel 15.2 b och c i direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden.
I artikel 5.1 i lag 3898/2010 och det därmed sammanhängande presidentdekretet nr 123/2011 föreskrivs att bolag som tillhandahåller medlarutbildningar måste ha en viss juridisk form, det vill säga bolag utan vinstintresse som bildats av minst ett advokatsamfund och en av handelskamrarna i Grekland, och att deras verksamhet ska vara föremål för godkännande från den myndighet som anges i artikel 7 i den lagen.
Dessa begränsningar gäller såväl de organ som avser att etablera sig i Grekland för första gången som de organ som avser att etablera ett dotterbolag i det landet.
Ingen annan fysisk eller juridisk person än advokatsamfund eller handelskammare har rätt att inrätta ett utbildningsorgan för utbildning av medlare som mot bakgrund av den utbildningen ges möjlighet att delta i provet för att erhålla en certifiering av yrkeskvalifikationen som medlare i Grekland, om den personen inte har ingått ett avtal med ett advokatsamfund och en handelskammare i det landet.
Därutöver har de organ vars juridiska form inte är ett organ utan vinstintresse i princip inte någon möjlighet att erbjuda dem som önskar utbilda sig till medlare, och därvid ta ut en inskrivningsavgift, utbildning som ger deltagarna rätt att därefter göra provet för att erhålla en certifiering som medlare i Grekland.
Slutligen utesluts utbildningsorgan från en annan medlemsstat som skulle vilja tillhandahålla den ifrågavarande tjänsten mot att de studenter som är inskrivna på kurser inom medlarutbildningen betalar en inskrivningsavgift i princip från möjligheten att träda in på den grekiska marknaden och från möjligheten att inrätta ett dotterbolag i Grekland, när den juridiska formen inte är ett organ utan vinstintresse och dotterbolaget inte endast är ett organ utan vinstintresse.
Kommissionen anser att detta innebär att det föreligger en inskränkning av etableringsrätten enligt 49 FEUF och artikel 15.2 b och c i direktiv 2006/123/EG på den inre marknaden.
Nämnda inskränkning omfattas inte av undantaget i artikel 51.1 FEUF då tillhandahållande av utbildning av medlare inte är fråga om verksamhet som hos medlemsstaten är förenad med utövandet av offentlig makt, och framför allt inte rör rättskipning. Inskränkningen i fråga är inte heller motiverad av skäl som rör säkerställande av kvaliteten hos tjänsterna, som inte på något sätt direkt hör samman med regler kring utbildningsorganens juridiska form och kapitalinnehav.
Åsidosättande av direktiv 2005/36/EG och artikel 49 FEUF om etableringsrätten.
Kommissionen menar att de villkor som anges i punkt 2 A i den enda artikeln i ministerdekret nr 109088/12.12.2011, enligt vilka medlarens utbildningsbevis ska innehålla uppgifter om utbildningsmetoder, antal deltagare, antalet utbildare och deras kvalifikationer, examensförfarande och förfarande för bedömning av deltagarna samt på vilket sätt objektiviteten garanteras under dessa förfaranden, går utöver vad som kan krävas för att bedöma kunskapsnivå och yrkeskvalifikationer som innehavaren av utbildningsbeviset får antas ha. Villkoren i fråga gör det inte möjligt att göra en korrekt bedömning av om den berörda personens utbildning avser ämnen som i sak skiljer sig från dem som omfattas av den utbildning som krävs i Grekland. Av dessa skäl står den bestämmelse som anges ovan i strid med artiklarna 13, 14, 50 och bilaga VII till direktiv 2005/36/EG.
Därutöver följer av punkt 5 A i ministerdekretet att utländska medlare med fullständiga yrkeskvalifikationer måste visa att de därutöver har erfarenhet från minst tre medlingsförfaranden innan deras yrkeskvalifikationer kan godkännas i Grekland, samtidigt som det kravet inte uppställs såvitt avser medlare som har erhållit sina yrkeskvalifikationer i Grekland. Den ovannämnda bestämmelsen strider således mot artikel 13 i direktiv 2005/36/EG, i vilken det anges att när det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträdet till eller utövandet av ett reglerat yrke, ska den behöriga myndigheten i den medlemsstaten ge sökande tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medborgare, om de innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan medlemsstat för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium, samt innebär ett åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen i artikel 49 FEUF.
____________
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36).
2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (text av betydelse för EES) (EGT L 255 30.9.2005, s. 22).