Mål T‑588/08
Dole Food Company, Inc. och Dole Germany OHG
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för bananer – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Begreppet samordnat förfarande med ett konkurrensbegränsande syfte – System för utbyte av information – Motiveringsskyldighet – Rätten till försvar – Riktlinjer för beräkning av böter – Överträdelsens allvar”
Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 14 mars 2013
1. Domstolsförfarande – Framläggande av bevisning – Tidsfrist – För sent ingiven bevisning – Villkor
(Artikel 256 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 48.1)
2. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Samordning och samarbete som är oförenliga med skyldigheten för varje företag att bestämma sitt beteende på marknaden på ett självständigt sätt – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Presumtion – Villkor
(Artikel 81.1 EG)
3. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Konkurrensbegränsande syfte – Bedömningskriterier – Inget direkt samband mellan det samordnade förfarandet och konsumentpriserna – Saknar relevans
(Artikel 81.1 EG)
4. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Konkurrensbegränsande syfte – Tillräckligt konstaterande – Ingen konkurrensbegränsande verkan på marknaden – Saknar relevans – Skillnaden mellan överträdelse genom syfte och överträdelse genom resultat – Avsikten hos parterna i ett avtal att begränsa konkurrensen – Inget nödvändigt kriterium – En sådan avsikt beaktad av kommissionen eller unionsdomstolen – Tillåtet
(Artikel 81.1 EG)
5. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevis för överträdelsen och dess varaktighet ankommer på kommissionen – Bevisvärdet av de frivilliga redogörelser som de största deltagarna i en kartell lämnat för att kunna omfattas av meddelandet om samarbete
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 2; kommissionens meddelande 2002/C 45/03)
6. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Beslut om tillämpning av konkurrensreglerna – Skyldighet att gå in på alla de faktiska och rättsliga omständigheter som har anförts i det administrativa förfarandet – Föreligger inte – Redovisning av de uppgifter som legat till grund för kommissionens bedömning av hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått – Tillräcklig redovisning – Närmare uppgifter som lämnas senare – Saknar betydelse
(Artiklarna 81 EG, 82 EG och 253 EG)
7. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömning med hänsyn till överträdelsens art – Konkurrenter som diskuterar prissättningsfaktorer och prisutveckling innan de fastställer sina referenspriser – Överträdelse genom syfte
(Artikel 81.1 EG)
8. Konkurrens – Administrativt förfarande – Meddelande om invändningar – Nödvändigt innehåll – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Beslut som inte är identiskt med meddelandet om invändningar – Åsidosättande av rätten till försvar – Villkor – Det berörda företaget visar att det har gjorts gällande nya invändningar
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 27.1)
9. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömning med hänsyn till de normala villkoren på den relevanta marknaden – Marknad som omfattas av särskilda bestämmelser och organiseras veckovis – Bedömningskriterier
(Artikel 81.1 EG)
10. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömning med hänsyn till kommunikationens tidsplan och hur ofta den ägt rum – Förhållandena på marknaden och syftet med samordningen – Bedömningskriterier – Krav på orsakssamband mellan samordningen och företagens beteende på marknaden – Presumtion för att ett sådant samband finns
(Artikel 81.1 EG)
11. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Motsvarande krav gäller för anmärkningar som framställs till stöd för en grund – Anmärkningar som inte har framställts i ansökan – Generell hänvisning till andra handlingar som bifogats ansökan – Avvisning
(Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 21; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
12. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Tidigare beslutspraxis – Vägledande
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)
13. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Det berörda företagets ekonomiska situation – Beaktande – Skyldighet föreligger inte
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)
1. Se domen.
(se punkterna 40–42)
2. Se domen.
(se punkterna 55–57, 60–62, 427 och 541)
3. Vad beträffar den konkurrensrättsliga frågan huruvida ett samordnat förfarande kan anses ha ett konkurrensbegränsande syfte även när detta inte har ett direkt samband med konsumentpriset, ger ordalydelsen i artikel 81.1 EG inte något utrymme för att tolka det så, att denna bestämmelse endast förbjuder samordnade förfaranden som har en direkt inverkan på det pris som slutkonsumenterna betalar. Det framgår tvärtom av artikel 81.1 a EG att ett samordnat förfarande kan ha ett konkurrensbegränsande syfte om det innebär att inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs.
Artikel 81 EG är, i likhet med övriga konkurrensregler i fördraget, inte enbart avsedd att skydda konkurrenternas eller konsumenternas direkta intressen, utan den ska skydda marknadens struktur och därmed konkurrensen som sådan. I synnerhet gäller att den omständigheten att ett samordnat förfarande inte har någon direkt inverkan på prisnivån inte hindrar konstaterandet att det har begränsat konkurrensen mellan de berörda företagen Det måste således inte föreligga ett direkt samband mellan ett samordnat förfarande och konsumentpriserna för att det ska kunna konstateras att ett samordnat förfarande har ett konkurrensbegränsande syfte.
(se punkterna 64, 65 och 546)
4. Se domen.
(se punkterna 68–70, 412, 413, 543 och 544)
5. En ansökan om tillämpning av 2002 års meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden för att få till stånd en nedsättning av bötesbeloppet ger inte nödvändigtvis upphov till ett incitament att lägga fram förvanskad bevisning avseende övriga deltagare i den påtalade konkurrensbegränsande samverkan. Varje försök att vilseleda kommissionen kan nämligen leda till att immunitetssökandens uppriktighet och fullständiga samarbete ifrågasätts, vilket kan äventyra dennes möjligheter att fullt ut dra fördel av meddelandet om samarbete.
Det förhållandet att den överträdelse som slutligen konstaterats i det angripna beslutet inte i alla avseenden anses motsvara uppgifterna i ansökan om förmånlig behandling i fråga om överträdelsens syfte, dess varaktighet samt antalet berörda företag mot vilka det meddelats sanktioner kan inte anses visa att den som gjort nämnda ansökan och dennes redogörelser, som kommissionen delvis lagt till grund för slutsatserna att det skett en överträdelse av artikel 81 EG, saknar trovärdighet.
(se punkterna 91 och 100)
6. Se domen.
(se punkterna 125, 126, 133, 264 och 647)
7. Det är i fråga om konkurrens nödvändigt att göra åtskillnad mellan dels konkurrenter som samlar information på ett självständigt sätt eller diskuterar framtida priser med kunder och tredje man, dels konkurrenter som diskuterar prissättningsfaktorer och prisutveckling med andra konkurrenter innan de fastställer sina referenspriser. Medan det första beteendet inte ger upphov till någon svårighet för utövandet av en fri konkurrens som inte är snedvriden, gäller inte detsamma beträffande det andra beteendet, vilket motverkar kravet att samtliga ekonomiska aktörer självständigt ska bestämma den affärspolicy de har för avsikt att följa på den gemensamma marknaden. Detta krav på självständighet utgör ett klart hinder för direkta eller indirekta kontakter mellan sådana aktörer, som har till syfte eller resultat antingen att påverka en aktuell eller potentiell konkurrents marknadsbeteende eller att för en sådan konkurrent avslöja hur den berörde aktören själv har beslutat att bete sig eller planerar att bete sig på marknaden.
Även om viss information som utbytts kan erhållas från andra källor, gör införandet av ett sådant system för utbyte av information det möjligt för de berörda företagen att få kännedom om informationen enklare, snabbare och mer direkt och att gemensamt göra en uppdaterad bedömning av denna, vilket skapar ett klimat av ömsesidig visshet beträffande de berörda företagens framtida prispolitik.
De berörda företagen kan genom kommunikationen före prissättning avslöja det förhållningssätt som de planerar att inta eller i vart fall göra det möjligt för varje deltagare att bedöma konkurrenternas framtida beteende och att föregripa det förhållningssätt som de avser att inta med avseende på det framtida fastställandet av referenspriser. Kommunikationen kan följaktligen minska osäkerheten kring konkurrenternas framtida beslut om referenspriser. Företagen samordnar på så sätt fastställandet av nämnda priser och det budskap som är avsett för marknaden i stället för att bestämma sin prissättningspolitik helt självständigt.
Det är inte nödvändigt att ett informationsutbyte underbygger eller är en del av en mer omfattande konkurrensbegränsande samverkan för att det ska kunna påtalas. Informationsutbytet kan – såsom föreskrivs i artikel 81.1 a EG – betraktas fristående, såsom ett samordnat förfarande med ett konkurrensbegränsande syfte, om det innebär att inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller till och med indirekt fastställs. Den kommunikation före prissättning som syftar till samordning av referenspriserna avser fastställande av priser och innebär ett samordnat förfarande med syfte att begränsa konkurrensen i den mening som avses i artikel 81 EG.
(se punkterna 291, 292, 402, 403, 414, 584, 585, 653 och 654)
8. Se domen.
(se punkterna 335, 588 och 589)
9. Informationsutbytet mellan konkurrenterna kan strida mot konkurrensreglerna när detta utbyte minskar eller undanröjer graden av osäkerhet om hur den relevanta marknaden fungerar och följaktligen begränsar konkurrensen mellan företagen. Dessa regler utgör hinder för kontakter mellan ekonomiska aktörer, när dessa kontakter har till syfte eller resultat att utmynna i konkurrensvillkor som inte motsvarar de normala villkoren på den relevanta marknaden, med beaktande av de tillhandahållna produkternas eller tjänsternas beskaffenhet, hur betydelsefulla och hur många företagen är och nämnda marknads storlek.
För det fall utbudet på en marknad är starkt koncentrerat kan utbyte av viss information, beroende på vilken typ av information det rör sig om, ge företag möjlighet att ta reda på vilken affärsställning och vilka affärsstrategier konkurrenter har på marknaden och på så sätt snedvrida konkurrensen på marknaden och öka risken för hemliga samförstånd, eller till och med förenkla för sådana. Om utbudet däremot är splittrat kan utbyte av information mellan konkurrenter vara neutralt eller till och med positivt för konkurrenskraften på marknaden. Ett system för informationsutbyte kan utgöra ett åsidosättande av konkurrensreglerna även om den relevanta marknaden inte utgör en starkt koncentrerad oligopolistisk marknad.
Ett regelbundet och tätt informationsutbyte som lett till en konstlad ökning av insynen på en marknad där konkurrensen redan begränsats med hänsyn till särskilda bestämmelser och tidigare informationsutbyten, särskilt en marknad som organiseras veckovis, utgör ett åsidosättande av konkurrensreglerna.
(se punkterna 339–341, 405 och 545)
10. Såvitt avser de konkurrensvillkor under vilka en otillåten samordning kan anses föreligga mot bakgrund av hur många kontakter som förekommit mellan konkurrenterna, och med vilken regelbundenhet, är både syftet med samordningen och förhållandena på marknaden avgörande för hur ofta, med vilket mellanrum och på vilket sätt konkurrenterna har kontakt sinsemellan för att de ska kunna samordna sitt beteende på marknaden. Om de berörda företagen upprättar en kartell med ett komplext system för samordning avseende ett stort antal aspekter av deras beteende på marknaden, kan de ha behov av regelbundna kontakter över en lång tidsperiod. Om samordningen däremot är en punktinsats och syftar till en enda harmonisering av beteendet på marknaden avseende en isolerad konkurrensaspekt, så kan det räcka med en enda kontakt för att de berörda företagen ska kunna uppnå sitt konkurrensbegränsande syfte.
Det som är mest avgörande är inte antalet möten mellan de berörda företagen, utan huruvida den eller de kontakter som har ägt rum har gett dem möjlighet att ta hänsyn till den information som utbytts med konkurrenterna i syfte att bestämma det egna beteendet på den relevanta marknaden och medvetet välja ett praktiskt samarbete i stället för att utsätta sig för konkurrensens risker. Om det kan fastställas att företagen har bedrivit samordning och fortsatt att vara verksamma på marknaden, är det berättigat att kräva av dem att de bevisar att denna samordning inte har haft något inflytande på deras beteende på nämnda marknad.
En enda kommunikation före prissättning mellan konkurrenterna under den aktuella perioden är inte tillräcklig för att den ska anses utgöra en samverkan. Det kan emellertid tvärtom inte krävas att kommissionen lägger fram bevis för att en kommunikation före prissättning ägt rum veckovis under hela överträdelseperioden. Det räcker med bevis för att det har förekommit ett visst antal informationsutbyten som är tillräckligt sammanhängande för att kunna anses utgöra ett etablerat system för spridning av information för att det ska röra sig om en samverkan.
(se punkterna 368, 369, 373 och 400)
11. Se domen.
(se punkterna 461–464)
12. Se domen.
(se punkterna 660 och 662)
13. Se domen.
(se punkt 673)