Language of document :

Överklagande ingett den 30 september 2011 av ThyssenKrupp Elevator AG av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 13 juli 2011 i de förenade målen T-144/07, T-147/07, T-148/07, T-149/07, T-150/07 och T-154/07, ThyssenKrupp Liften Ascenseurs m.fl. mot kommissionen

(Mål C-505/11 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: ThyssenKrupp Elevator AG (ombud: T. Klose, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 13 juli 2011 i de förenade målen T-144/07, T-147/07, T-148/07, T-149/07, T-150/07 och T-154/07, ThyssenKrupp Liften Ascenseurs m.fl. mot kommissionen, i sin helhet, i den mån talan ogillades och i den mån den berörde klaganden,

alternativt, i skälig mån ytterligare nedsätta de böter som påfördes klaganden enligt artikel 2 i det angripna beslutet från kommissionen av den 21 februari 2007,

alternativt, återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning,

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har till stöd för sitt överklagande åberopat sex grunder. Dessa avser kommissionens bristande behörigheter, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av EG-fördraget respektive FEUF samt bestämmelserna för genomförande av dessa fördrag samt maktmissbruk och åsidosättande av grundläggande rättigheter.

I den första grunden har klaganden gjort gällande att tribunalen felaktigt fastställde att kommissionen hade behörighet att inleda förfarandet. Klaganden anser att tribunalen borde ha ogiltigförklarat kommissionens beslut på grund av att artikel 101 FEUF (tidigare artikel 81 EG) inte kunde tillämpas då den lokala överträdelse som åberopades saknade betydelse i förhållandet mellan medlemsstaterna. Även om tribunalen skulle ha förklarat att artikel 101 FEUF var tillämplig, borde den ha beaktat att kommissionen emellertid saknade behörighet på grund av det i förordning nr 1/2003(1) inrättade systemet med parallella behörigheter enligt kommissionens tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter. Slutligen tog tribunalen inte hänsyn till att det förhållandet att kommissionen inledde förfarandet i efterhand utgjorde ett åsidosättande av legalitetsprincipen, vilken utgör en grundläggande rättighet.

För det andra tog tribunalen inte hänsyn till att det skett ett åsidosättande av principen ne bis in idem genom att kommissionen inte beaktade det beslut om förmånlig behandling som den nationella konkurrensmyndigheten hade fattat till förmån för klagandena före inledandet av förfarandet.

För det tredje har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fastställde kommissionens beslut att hålla klaganden gemensamt och solidariskt ansvarig för sina dotterbolags beteenden. Det är utrett att klaganden själv inte deltog i det kritiserade agerandet. Att ålägga klaganden ansvar för tredjemans ageranden på grundval av det felaktiga antagandet om ansvar för den ekonomiska enheten strider mot den straffrättsliga principen om personligt ansvar, principen om in dubio pro reo och rätten till en rättvis rättegång.

För det fjärde har tribunalen gjort en felaktig rättstillämpning genom att inte ta hänsyn till att fastställandet av klagandens gemensamma och solidariska ansvar strider mot principen om personligt ansvar. Alternativt har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att fastställa kommissionens beslut, såtillvida att klagandens inte har en tillräcklig andel i dotterbolagen för att hållas ansvarig och att domen i detta avseende innehåller en bristande motivering.

För det femte har klaganden gjort gällande att tribunalen i sin dom åsidosatte den omfattande prövningsskyldigheten som åligger denna domstol genom att den i otillräcklig mån prövade huruvida fastställandet av utgångsbeloppet var oproportionerligt, huruvida multiplikationskoefficienten var avskräckande, det förhållandet att flera bötesbelopp kumulerats för parallella överträdelser och huruvida kommissionen felaktigt värderat klagandens samarbete, vilket strider mot den grundläggande rätten till en rättvis rättegång och den garanti för ett rättsligt skydd som denna rättighet innebär. Under alla omständigheter innehåller domen en bristande motivering när det gäller tribunalens fastställande av kommissionens avsteg från sin egen beslutspraxis när det gäller påförandet av kumulerade böter.

För den sjätte görs gällande ett åsidosättande av proportionalitets- och likabehandlingsprincipen när det gäller fastställandet av utgångsbeloppet för den överträdelse som avser Tyskland, eftersom detta belopp inte enbart avser omsättning som hänför sig till de aktuella produkterna, trots att tvingande skäl utgör hinder för detta. Tribunalen har beträffande Schindler i detta avseende gjort en anpassad och differentierad bedömning, medan den rättsstridigt underlät att göra detta beträffande klaganden.

____________

1 - ) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).