Mål C‑170/13

Huawei Technologies Co. Ltd

mot

ZTE Corp.

och

ZTE Deutschland GmbH

(begäran om förhandsavgörande från Landgericht Düsseldorf)

”Konkurrens – Artikel 102 FEUF – Ett företag är innehavare av ett patent som är nödvändigt för en standard och med avseende på vilket det hos standardiseringsorganisationen har åtagit sig att bevilja tredje man licens på skäliga, rimliga och icke-diskriminerande villkor (’Fair, Reasonable and Non-Discriminatory terms’) (så kallade FRAND-villkor) – Missbruk av dominerande ställning – Talan om patentintrång – Talan om förbudsföreläggande – Talan om återkallande av varor – Talan om företeende av redovisning – Talan om skadestånd – Skyldigheter för innehavaren av ett patent som är nödvändigt för en standard”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 juli 2015

1.        Dominerande ställning – Missbruk – Begrepp – Utövande av immateriella rättigheter – Villkor

(Artikel 102 FEUF)

2.        Dominerande ställning – Missbruk – Talan om patentintrång i samband med att patentets innehavare hos en standardiseringsorganisation oåterkalleligt har åtagit sig att bevilja licenser på FRAND-villkor vilken syftar till att få intrånget i patentet att upphöra eller till att de varor som omfattas av patentet ska återkallas

(Artikel 102 FEUF; Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter, artiklarna 17.2 och 47)

3.        Dominerande ställning – Missbruk – Talan om patentintrång i samband med att patentets innehavare hos en standardiseringsorganisation oåterkalleligt har åtagit sig att bevilja licenser på FRAND-villkor vilken syftar till företeende av redovisning eller skadestånd – Ingen inverkan på den hantering genom vilken varor som överensstämmer med den aktuella standarden släpps ut eller fortsätter att omsättas på marknaden – Missbruk föreligger inte

(Artikel 102 FEUF)

1.        Se domen.

(Se punkterna 45–47)

2.        Artikel 102 FEUF ska tolkas så, att det inte ska anses att innehavaren av ett patent som är nödvändigt för en standard som har tagits fram av en standardiseringsorganisation, som gentemot denna organisation oåterkalleligt har åtagit sig att bevilja tredje man licens på skäliga, rimliga och icke-diskriminerande villkor (”Fair, Reasonable and Non-Discriminatory terms”) (så kallade FRAND-villkor), missbrukar sin dominerande ställning på marknaden, i den mening som avses i denna artikel, genom att väcka talan om patentintrång, för att få intrånget i sitt patent att upphöra eller för att de varor för vilkas tillverkning patentet har använts ska återkallas,

–      om innehavaren, innan talan väcks, för det första har underrättat den påstådda intrångsgöraren om det intrång som görs gällande mot vederbörande genom att ange vilket patent det rör sig om och genom att precisera på vilket sätt det har skett ett intrång i patentet, och för det andra, efter det att den påstådda intrångsgöraren har uttryckt sin önskan att ingå ett licensavtal på FRAND-villkor, till vederbörande har översänt ett konkret och skriftligt anbud om licens på sådana villkor, bland annat med angivande av avgiftens storlek och metoden för dess beräkning, och

–      om nämnda intrångsgörare fortsätter att använda det aktuella patentet utan att på ett omsorgsfullt sätt reagera med anledning av anbudet, i enlighet med normalt handelsbruk på området samt god tro, vilket ska fastställas på grundval av objektiva omständigheter, och som bland annat innebär att det inte får förekomma någon förhalningstaktik.

Dessa krav syftar till att säkerställa en korrekt och skälig balans mellan de aktuella intressena. Även om det oåterkalleliga åtagande att bevilja licenser på skäliga, rimliga och icke-diskriminerande villkor som innehavaren av ett nödvändigt patent gör hos en sådan standardiseringsorganisation således inte kan medföra att de rättigheter som innehavaren garanteras genom artiklarna 17.2 och 47 i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter förlorar sin verkan, är det likväl motiverat att innehavaren åläggs att iaktta ovannämnda särskilda krav i samband med att talan om förbudsföreläggande eller om återkallande av varor väcks mot påstådda intrångsgörare.

(se punkterna 55, 59 och 71 samt punkt 1 i domslutet)

3.        Om, för det första, innehavaren av ett europeiskt patent har anmält detta patent till Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (Etsi), en organisation som har till syfte att skapa standarder som är anpassade till de tekniska målen för den europeiska telekommunikationssektorn, såsom ett patent som är nödvändigt för en sådan standard, och vid detta tillfälle har åtagit sig att bevilja tredje man licenser på skäliga, rimliga och icke-diskriminerande villkor (FRAND-villkor), och om, för det andra, en tredje man saluför varor som fungerar på grundval av denna standard, och således använder patentet utan att vare sig ha en licens, betala en avgift till nämnda innehavare eller på ett uttömmande sätt redogöra för den användning som skett, ska artikel 102 FEUF tolkas så, att det, under sådana omständigheter, inte är förbjudet för ett företag som är innehavare av patentet att väcka talan om patentintrång mot den som påstås ha gjort intrång i det patent som företaget innehar, varvid talan syftar till företeende av redovisningen av hur patentet har använts eller skadestånd på grund av denna användning.

Under sådana omständigheter har talan om patentintrång som i ett sådant syfte väckts av innehavaren av ett sådant patent nämligen ingen direkt inverkan på den hantering genom vilken varor som överensstämmer med den aktuella standarden och som tillverkats av konkurrenter släpps ut eller fortsätter att omsättas på marknaden.

(se punkterna 74 och 76 samt punkt 2 i domslutet)