Mål T‑188/12
Patrick Breyer
mot
Europeiska kommissionen
”Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Inlagor från Republiken Österrike i ett fördragsbrottsmål vid domstolen – Avslag på ansökan om tillgång till handlingar”
Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 27 februari 2015
1. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Beslut varigenom en institution avslår ansökan om tillgång till handlingar – Handlingar som översänts under rättegången – Ändamålet med talan har förfallit – Anledning saknas att döma i saken
(Artikel 263 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001)
2. Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Begreppet handling – Räckvidd
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artiklarna 2.3 och 3 a)
3. Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Begreppet handling – Räckvidd – Inlagor som en medlemsstat gett in i ett avslutat förfarande vid domstolen – Omfattas
(Artikel 258 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artiklarna 2.3, 3 a och 4.2)
4. Europeiska unionens institutioner – Allmänhetens tillgång till handlingar – Räckvidd – Undantag för domstolens handlingar, vilka avser domstolens dömande verksamhet – Begrepp – Inlagor som en medlemsstat gett in i ett avslutat fördragsbrottsförfarande – Omfattas inte
(Artiklarna 15.3 fjärde stycket FEUF och 258 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 1049/2001, artiklarna 4.2 och 5)
5. Domstolsförfarande – Handläggning av mål vid tribunalen – Skydd för parterna mot att handlingarna i målet används på otillbörligt sätt – Räckvidd – Offentliggörande på internet av motpartens svaromål – Otillåtet – Beaktande vid fördelningen av rättegångskostnaderna
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 87.3; instruktionen för justitiesekreteraren vid tribunalen, artikel 5.8)
1. Se domen.
(se punkterna 27–29)
2. Begreppet handling – vilket har getts en vid definition i artikel 3 a i förordning nr 1049/2001 – omfattar ”allt innehåll, oberoende av medium (på papper eller lagrat i elektronisk form, ljud- och bildupptagningar samt audiovisuella upptagningar) som har samband med den policy, de åtgärder och de beslut som omfattas av [unions]institutionens ansvarsområde”. Denna definition grundar sig i huvudsak på att det finns ett innehåll som bevaras och som kan återges eller som det är möjligt att ta del av efter det att det upprättats. När det ska avgöras huruvida ett innehåll omfattas av definitionen saknar det betydelse på vilket medium innehållet lagrats. Även typen och beskaffenheten av det lagrade innehållet samt omfattningen, längden, betydelsen och framställningen av detta innehåll saknar härvidlag betydelse. Den enda begränsningen när det gäller sådant innehåll som kan omfattas av definitionen är villkoret att detta innehåll måste avse policy, verksamhet eller beslut som omfattas av den aktuella institutionens ansvarsområde.
(se punkterna 41 och 42)
3. Inlagor upprättade av en medlemsstat, vilka getts in till domstolen i ett fördragsbrottsförfarande enligt artikel 258 FEUF och vilka därefter översänts till kommissionen, som är part i förfarandet, ska kvalificeras som handlingar som finns hos en institution i den mening som avses i artikel 2.3 i förening med artikel 3 a i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.
Den omständigheten att inlagorna inte är ställda till denna institution, som är part i förfarandet, utan till domstolen, och att kommissionen endast har mottagit kopior av handlingarna från domstolen föranleder inte någon annan bedömning. Enligt artikel 2.3 i förordning nr 1049/2001 är det visserligen endast handlingar som finns hos en institution, det vill säga handlingar som upprättats eller mottagits och som innehas av institutionen, som omfattas av förordningens tillämpningsområde. Tillämpligheten av bestämmelsen på mottagna handlingar villkoras emellertid inte på något sätt av att den aktuella handlingen har ställts till den aktuella institutionen och har översänts till den direkt från upphovsmannen. Eftersom begreppet handling i artikel 3 a i förordning nr 1049/2001 har getts en vid definition, vilken grundas på att det finns ett innehåll som bevaras, saknar det betydelse för frågan huruvida det är fråga om en handling, i den mening som avses i nämnda bestämmelse, att de omtvistade inlagorna har översänts till den aktuella institutionen i form av kopior och inte i original.
Dessutom följer det nämligen av den vida definitionen av begreppet handling och av formuleringen av undantaget avseende skydd för domstolsförfaranden i artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001, liksom av den omständigheten att ett sådant undantag finns, att unionslagstiftaren inte avsåg att undanta institutionernas processföringsverksamhet från medborgarnas rätt till tillgång till handlingar. Detta gäller särskilt eftersom förordningen inte föreskriver att institutionernas processföringsverksamhet ska undantas från dess tillämpningsområde och inte heller begränsar detta tillämpningsområde till att endast gälla administrativ verksamhet. Eftersom inlagorna har översänts till kommissionen inom ramen för ett fördragsbrottsmål som kommissionen anhängiggjort som ett led i utövandet av sina befogenheter enligt artikel 258 EG har kommissionen mottagit inlagorna i samband med utövandet av sina befogenheter.
Vidare undergrävs ändamålet med de särskilda reglerna avseende tillgång till handlingar i domstolsförfaranden inte om inlagor som en medlemsstat gett in i ett domstolsförfarande inbegrips i tillämpningsområdet för förordning nr 1049/2001, eftersom skyddet för domstolsförfaranden, vid behov, kan säkerställas genom tillämpning av det undantag som föreskrivs i artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Vid tolkningen av undantaget avseende skydd för domstolsförfaranden kan det nämligen beaktas att det i de särskilda reglerna för unionsdomstolarna inte finns några bestämmelser om att utomstående har rätt att få tillgång till inlagor som getts in till dessa domstolar i ett domstolsförfarande.
(se punkterna 48–51, 53, 54, 57, 61, 104 och 105)
4. Liksom inlagor som kommissionen upprättat i ett domstolsförfarande har inlagor som en medlemsstat gett in till domstolen för ett av kommissionen anhängiggjort fördragsbrottsmål mot den staten speciella karaktäristiska egenskaper, i och med att även dessa, till sin natur, utgör en del av domstolens dömande verksamhet. Svarandemedlemsstaten får nämligen i sina inlagor åberopa samtliga grunder som den förfogar över till sitt försvar. Medlemsstatens inlagor måste därmed anses ge domstolen de upplysningar på vilka den ska grunda sitt avgörande.
I detta hänseende omfattas inlagor som en medlemsstat gett in i ett fördragsbrottsförfarande, liksom kommissionens inlagor, inte av det undantag från rätten till tillgång till handlingar som, när det gäller domstolens dömande verksamhet, har införts i artikel 15.3 fjärde stycket FEUF, trots att de utgör en del av unionsdomstolarnas dömande verksamhet. Oaktat det faktum att inlagor som upprättats av kommissionen och inlagor som upprättats av en medlemsstat för ett domstolsförfarande uppvisar särskilda karakteristiska egenskaper som är gemensamma, innebär varken artikel 15.3 fjärde stycket FEUF, den omständigheten att inlagorna har olika upphovsmän eller inlagornas beskaffenhet några krav på att det ska göras skillnad mellan inlagor som härrör från kommissionen och inlagor som härrör från en medlemsstat när det gäller frågan huruvida de omfattas av tillämpningsområdet för rätten till tillgång till handlingar. Härav följer att artikel 15.3 fjärde stycket FEUF inte ska tolkas så, att den, när det gäller tillgång till inlagor som upprättats av en institution för ett domstolsförfarande, stadfäster en upphovsmannaregel som innebär att det ska göras skillnad mellan inlagor som upprättats av en institution för ett domstolsförfarande och inlagor som läggs fram av en medlemsstat under domstolsprövningen i ett fördragsbrottsförfarande.
Det ska däremot göras skillnad mellan, å ena sidan, undantaget från rätten till tillgång till handlingar i artikel 15.3 fjärde stycket FEUF för domstolens dömande verksamhet och, å andra sidan, inlagor som upprättats för ett domstolsförfarande. Sådana inlagor utgör visserligen en del av den dömande verksamheten men de omfattas inte av undantaget i denna bestämmelse, utan faller istället in under rätten till tillgång till handlingar. Artikel 15.3 fjärde stycket FEUF utgör således inte hinder för att inlagor som upprättats av en medlemsstat för ett domstolsförfarande anses omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, såvida rekvisiten för att tillämpa förordningen är uppfyllda och utan att det påverkar en eventuell tillämpning av något av undantagen i artikel 4 i förordningen eller möjligheten för den berörda medlemsstaten att enligt artikel 4.5 i förordningen begära att den aktuella institutionen inte ska lämna ut sina inlagor.
(se punkterna 72, 73 och 79–83)
5. Se domen.
(se punkterna 118–120)