Mål C‑508/11 P

Eni SpA

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för butadiengummi och emulsionspolymerisat styren-butadiengummi – Fråga huruvida ansvaret för ett dotterbolags överträdelse kan åläggas dess moderbolag – Presumtion om utövande av ett avgörande inflytande – Motiveringsskyldighet – Överträdelsens allvar – Tillämpning av en multiplikationsfaktor i avskräckande syfte – Konkret påverkan på marknaden – Försvårande omständigheter – Upprepning av överträdelse”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 8 maj 2013

1.        Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Avvisning – Grund som bara syftar till att bestrida att den överklagade domen är välgrundad – Upptagande till sakprövning

2.        Konkurrens – Unionsbestämmelser – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion om avgörande inflytande för ett moderbolag över helägda dotterbolag, även beträffande holdingbolag – Beaktas under iakttagande av principerna om oskuldspresumtion och ansvar för eget handlande, rättssäkerhetsprincipen samt principen om parternas likställdhet i processen – Motbevisbar presumtion – Bevisbörda

(Artikel 101 FEUF)

3.        Domstolsförfarande – Motivering av domar – Räckvidd

(Domstolens stadga, artikel 36)

4.        Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut om huruvida konkurrensreglerna ska tillämpas – Beslut att ålägga böter och tillämpa en multiplikationskoefficient i avskräckande syfte – Hänvisning, som motivering, till tidigare kommissionsbeslut som inte var riktade till klaganden – Otillåtet

(Artiklarna 101 FEUF, 102 FEUF och 296 FEUF)

5.        Konkurrens – Unionsbestämmelser – Överträdelser – Ansvar – Företag – Begrepp – Ekonomisk enhet

(Artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF)

6.        Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Någon tvingande eller uttömmande förteckning över kriterierna finns inte – Kommissionens utrymme för eget skön – Beaktande av den konkreta påverkan på marknaden – Kriterium som kan innebära en höjning av bötesbeloppet, om det är mätbart

(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

7.        Överklagande – Grunder – Krav på att det klart anges på vilka punkter som tribunalens resonemang ifrågasätts

(Artikel 256 FEUF; stadgan för domstolen artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 168.1 d)

8.        Överklagande – Domstolens behörighet – Ifrågasättande, av rimlighetsskäl, av tribunalens bedömning av det bötesbelopp som ålagts ett företag – Omfattas inte –

(Artikel 101 FEUF; domstolens stadga, artikel 58; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23)

9.        Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Högsta belopp – Beräkning – Relevant omsättning – Den sammanlagda omsättningen för alla bolag som ingår i den ekonomiska enhet som verkar i egenskap av företag

(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

10.      Konkurrens – Unionsbestämmelser – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Tidpunkt som ska beaktas – Tidpunkt då överträdelsen fullbordades – Dotterbolag som avyttrat en del av sin verksamhet till ett annat bolag inom koncernen efter överträdelsen eller som upphört att existera efter denna – Saknar betydelse för moderbolagets ansvar

(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

11.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut om huruvida konkurrensreglerna ska tillämpas – Möjlighet för kommissionen att under domstolsprocessen anföra en motivering som inte anges i beslutet – Föreligger inte

(Artiklarna 101 FEUF, 102 FEUF och 296 FEUF)

12.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut om huruvida konkurrensreglerna ska tillämpas – Beaktande av att faktiska eller rättsliga omständigheter som angetts i ett meddelande om invändningar inte bestritts av det berörda företaget under det administrativa förfarandet – Föreligger inte

(Artiklarna 101 FEUF, 102 FEUF och 296 FEUF)

1.        Se domen.

(se punkterna 41 och 62)

2.        I det särskilda fall där ett moderbolag helt eller nästan helt äger ett dotterbolag som har begått en överträdelse av unionens konkurrensregler, föreligger det en motbevisbar presumtion om att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande på dotterbolaget. Detta gäller även i det fallet att ett holdingbolag helt äger ett mellanliggande bolag som i sin tur helt äger ett dotterbolag i dess koncern, vilket har begått en överträdelse av unionens konkurrensregler – holdingbolaget presumeras då utöva ett avgörande inflytande över både det mellanliggande bolagets och dotterbolagets uppträdande. Denna presumtion syftar just till att upprätthålla jämvikten mellan betydelsen av dels syftet att tygla beteenden som står i strid med konkurrensreglerna och förhindra att de upprepas, dels kraven enligt vissa allmänna principer i unionsrätten, såsom bland annat principerna om oskuldspresumtion och ansvar för eget handlande, rättssäkerhetsprincipen samt principen om rätten till försvar, inbegripet principen om parternas likställdhet i processen. Det ankommer på moderbolaget att motbevisa presumtionen genom att lägga fram bevis för att moderbolaget och dotterbolaget inte gemensamt utgjort ett företag, i den mening som avses i artikel 101 FEUF, som begått överträdelsen. Moderbolaget måste visa att det inte haft något faktiskt avgörande inflytande över dotterbolaget, vare sig på det operativa eller på det ekonomiska planet.

Att dotterbolaget haft en viss självständighet eller att moderbolaget inte deltog direkt i överträdelsen eller uppmuntrade dotterbolaget att begå den motbevisar inte i sig presumtionen eller visar att moderbolaget och dotterbolaget inte utgjort ett företag i den mening som avses i artikel 101 FEUF.

Att moderbolaget ”enbart” fungerade som teknisk och ekonomisk samordnare eller gav dotterbolagen ekonomiskt stöd visar dessutom att det inte avstått från att utöva ett avgörande inflytande över dotterbolagen.

(se punkterna 46–48, 50 och 63–69)

3.        Se domen.

(se punkterna 51, 74, 84 och 102)

4.        Den motivering som fordras enligt artikel 296 EG ska anpassas efter vilket slags rättsakt det är fråga om. Det ska klart och tydligt framgå hur den institution som är upphovsman till rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för det fattade beslutet och så att domstolen kan utöva sin prövningsrätt.

När det gäller skyldigheten att motivera ett individuellt beslut har denna till syfte, utöver att göra det möjligt för domstolen att pröva beslutets lagenlighet, att ge den som berörs av beslutet tillräckliga upplysningar för att kunna bedöma om beslutet eventuellt är behäftat med ett fel som innebär att dess giltighet kan ifrågasättas.

Av detta följer att kommissionen, när den ålägger ett bolag böter för överträdelse av unionens konkurrensregler och vid beräkningen av böterna tillämpar en multiplikationsfaktor för att beakta att samma bolag redan tidigare varit inblandat i en överträdelse av konkurrensreglerna, är skyldig att i beslutet om böterna lämna en redogörelse som möjliggör för unionsdomstolen och det berörda bolaget att förstå i vilken egenskap och i vilken utsträckning bolaget anses ha varit inblandat i den tidigare överträdelsen. Om kommissionen anser att bolaget ingått i det företag som beslutet om den tidigare överträdelsen riktade sig till, måste den underbygga detta påstående i tillräcklig mån.

Det villkoret är inte uppfyllt när kommissionen i sitt meddelande om invändningar anger att den avser att beakta liknande tidigare överträdelser och därvid hänvisar till tidigare beslut som inte varit riktade till klaganden.

(se punkterna 71, 126, 127 och 129–131)

5.        Se domen.

(se punkt 82)

6.        Se domen.

(se punkterna 96–98)

7.        Se domen.

(se punkterna 102 och 103)

8.        Se domen.

(se punkt 105)

9.        Gränsen på 10 procent enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 ska beräknas utifrån den sammanlagda omsättningen för samtliga bolag som utgör den ekonomiska enhet som agerar såsom företag i den mening som avses i artikel 101 FEUF.

(se punkt 109)

10.      Vad som inom konkurrensrätten är avgörande för ett bolags ansvar, och därmed moderbolagets ansvar, för en överträdelse av konkurrensreglerna är att ett bolag som ingått i en koncern som hålls ansvarig för en sådan överträdelse varit direkt inblandat i denna, åtminstone till dess verksamhet fördes över till ett annat bolag i koncernen och att bolaget, när det var direkt inblandat i överträdelsen, kontrollerades av koncernens moderbolag. Det saknar däremot betydelse att, vid företagssuccession, det bolag som utförde överträdelsen upphört att existera ekonomiskt och/eller rättsligt sett.

(se punkt 111)

11.      Den berörde ska i princip underrättas om skälen för beslutet, enligt artikel 296 FEUF, samtidigt som den mottar det beslut som går denne emot. En bristfällig motivering kan inte rättas till genom att den berörde underrättas om skälen för beslutet under förfarandet vid unionsdomstolen.

(se punkt 128)

12.      Tribunalens bedömning att kommissionen i ett beslut om huruvida konkurrensreglerna ska tillämpas inte lade fram tillräckligt detaljerade och bestämda uppgifter för att motivera sina slutsatser påverkas inte av att det företag som beslutet riktade sig till inte bestritt vissa av kommissionens påståenden under förfarandet vid kommissionen. Ingen unionsrättslig bestämmelse ålägger den som ett meddelande om invändningar är riktat till att bestrida de olika faktiska eller rättsliga omständigheterna i meddelandet under det administrativa förfarandet.

(se punkterna 136 och 137)