Överklagande ingett den 26 april 2016 av Darko Graf av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 26 februari 2016 i mål T-507/14, Vedran Vidmar och Darko Graf mot Europeiska kommissionen
(Mål C-241/16 P)
Rättegångsspråk: kroatiska
Parter
Klagande: Darko Graf (ombud: L. Duvnjak, odvjetnik)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva tribunalens dom av den 26 februari 2016 i mål T-507/14 i dess helhet, bifalla klagandens yrkanden i första instans enligt hans ansökan av den 1 juli 2014 och förplikta Europeiska kommissionen att ersätta samtliga klagandens rättegångskostnader i detta förfarande, eller
i andra hand, upphäva tribunalens dom av den 26 februari 2016 i mål T-507/14 i dess helhet och återförvisa målet till tribunalen för ny prövning, samt förplikta Europeiska kommissionen att ersätta samtliga klagandens rättegångskostnader i detta förfarande.
Grunder och huvudargument
Klaganden invänder mot följande delar av den överklagade domen:
Punkt 40, där tribunalen slog fast att en unionsinstitutions rättsstridiga agerande bara är ett av de villkor som måste vara uppfyllda för att utomobligatoriskt skadeståndsansvar ska föreligga för unionen. Detta strider nämligen mot artikel 340 andra stycket FEUF (domstolens dom av den 19 maj 1992, C-104/89 och C-37/90, Mulder mot rådet och kommissionen).
Punkt 47, där, i strid med artikel 36 i och bilaga VII till fördraget om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen, de åtaganden som Republiken Kroatien gjorde vid anslutningsförhandlingarna felaktigt benämns ”principer”. Det är i detta mål inte fråga om principer, utan om elva konkreta åtaganden som Republiken Kroatien gjort gentemot Europeiska unionen och som trädde i kraft den 9 december 2011.
Punkterna 48 och 52. Artikel 36 i anslutningsfördraget och punkt 1 i bilaga VII till detta fördrag trädde i kraft den 9 december 2011, det vill säga vid en tidpunkt då Republiken Kroatiens strategi för domstolsreform för åren 2011–2015 var i kraft – från den 15 december 2010 – liksom den kroatiska regeringens reviderade handlingsplan för domstolsreform – från den 20 maj 2010 – med andra ord efter att Republiken Kroatien hade upphävt de rättsakter som tidigare uttryckligen hade godkänts av kommissionen i dess allmänna rapport om kontroll av Republiken Kroatien av den 10 oktober 2012, där den anmodade staten i fråga att anta ny lagstiftning om exekution, vilket var i strid med allmänna rättsprinciper och skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerheten, eftersom upphävandet av dessa rättsakter hade en tydlig retroaktiv verkan beträffande klaganden, då Republiken Kroatien efter den 9 december 2012 inte antog någon ny strategi för domstolsreform utan bara en strategi för utvecklingen av rättsväsendet för åren 2013–2018 och den sista strategi för domstolsreform som denna stat antog följaktligen i realiteten var den som var i kraft den 9 december 2011 (se domstolens dom av den 30 januari 1974, 148/73, Louwage mot kommissionen, punkterna 12 och 28, förstainstansrättens dom av den 17 december 1998, T-203/96, Embassy Limousines & Services mot parlamentet, punkterna 74–88, och domstolens dom av den 14 maj 1975, CNTA mot kommissionen, 74/74, punkterna 41–44). I punkt 53 i den överklagande domen anges att man ”inte [kan] sluta sig till att de kroatiska myndigheterna … hade helt fria händer att ändra strategin för domstolsreformen 2011–2015 och 2010 års handlingsplan. Med beaktande av bestämmelserna i anslutningsakten, särskilt artikel 36 i bilaga VII, hade dessa myndigheter en skyldighet att fullgöra inte bara åtagande nr 1, utan även samtliga av de övriga åtaganden som anges i nämnda bilaga”. Tribunalen erkände därmed att de skadeståndsanspråk som framställts i ansökan var relevanta.
Punkterna 54–57 och 59–63. Kommissionen har åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 36 i anslutningsfördraget att säkerställa att Republiken Kroatien uppfyller sina förpliktelser enligt punkt 3 i bilaga VII till anslutningsfördraget att fortsatt förbättra effektiviteten i rättsväsendet. Det framgår nämligen tydligt av bilagorna till ansökan att kommissionen lämnade felaktiga upplysningar till det kroatiska justitieministeriet angående minskningen av antalet mål och verkställighetsärenden vid de lokala domstolarna och handelsdomstolarna inom ramen för dess tillsyn under perioden 1 september 2012 till den 28 februari 2013, utan att ha gjort någon teknisk kontroll eller kontroll av siffrorna i samband med sin bedömning, vilket är ett uppenbart åsidosättande av god omsorg sett till betydelsen av dessa förteckningar.
Punkt 68. Kommissionen har åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 36 första och andra styckena i anslutningsfördraget att säkerställa att Republiken Kroatien iakttog sitt åtagande att införa offentliga exekutionstjänstemän den 1 januari 2012. Kommissionen har därmed även åsidosatt skyldigheten enligt artikel 17 FEU att vaka över tillämpningen av anslutningsfördraget, som är ett av EU:s grundläggande fördrag.
Punkterna 69–82. För att klaganden ska ha berättigade förväntningar efter den 9 december 21012 var det inte nödvändigt med ett konsekvent, uttryckligt handlande från kommissionens sida därefter, eftersom de berättigade förväntningarna hade uppstått redan före detta datum.
____________