DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)
den 16 oktober 2012 (*)
”Fördragsbrott – Direktiv 95/46/EG – Behandling av personuppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter – Skydd för enskilda personer – Artikel 28.1 – Nationell tillsynsmyndighet – Krav på oberoende – Tillsynsmyndigheten och förbundskanslerns kansli – Personliga och organisatoriska kopplingar”
I mål C‑614/10,
angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 258 FEUF, som väckts den 22 december 2010,
Europeiska kommissionen, företrädd av B. Martenczuk och B.-R. Killmann, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
sökande,
med stöd av
Europeiska datatillsynsmannen, företrädd av H. Kranenborg, I. Chatelier och H. Hijmans, samtliga i egenskap av ombud,
intervenient,
mot
Republiken Österrike, företrädd av G. Hesse, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
svarande,
med stöd av
Förbundsrepubliken Tyskland, företrädd av T. Henze och J. Möller, båda i egenskap av ombud,
intervenient,
meddelar
DOMSTOLEN (stora avdelningen)
sammansatt av ordföranden V. Skouris, vice ordföranden K. Lenaerts (referent), avdelningsordförandena A. Tizzano, M. Ilešič, G. Arestis, M. Berger och E. Jarašiūnas samt domarna E. Juhász, A. Borg Barthet, J.-C. Bonichot, M. Safjan, D. Šváby och A. Prechal,
generaladvokat: J. Mazák,
justitiesekreterare: handläggaren K. Malacek,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 april 2012,
och efter att den 3 juli 2012 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31), genom att inte vidta alla nödvändiga åtgärder för att den i Österrike gällande lagstiftningen ska uppfylla kravet på oberoende när det gäller Datenschutzkommission (kommissionen för skydd av uppgifter, nedan kallad DSK), vilken inrättats som tillsynsmyndighet för skyddet av personuppgifter.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätten
2 Artikel 28.1 i direktiv 95/46, med rubriken ”Tillsynsmyndighet”, stadgar följande:
”1. Varje medlemsstat skall tillse att det utses en eller flera myndigheter som har till uppgift att inom dess territorium övervaka tillämpningen av de bestämmelser som medlemsstaterna antar till följd av detta direktiv.
Dessa myndigheter skall fullständigt oberoende utöva de uppgifter som åläggs dem.”
3 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 2001, s. 1) har genom kapitel V inrättat en oberoende tillsynsmyndighet, benämnd Europeiska datatillsynsmannen.
4 Artikel 43 i förordning nr 45/2001 innehåller föreskrifter och allmänna villkor för hur Europeiska datatillsynsmannen ska utöva sitt ämbete. Artikel 43.3 stadgar följande:
”Budgeten för den europeiska datatillsynsmannen skall finnas under en särskild budgetpost i avsnitt VIII i Europeiska unionens allmänna budget.”
Österrikisk rätt
Österrikes federala grundlag
5 Artikel 20.2 i den federala grundlagen (Bundes-Verfassungsgesetz, nedan kallad BVG), i dess lydelse av den 1 januari 2008, föreskriver följande:
”Följande organ kan i lag undantas från skyldigheten att följa överordnade organs instruktioner:
…
2. Organ som utövar tillsyn beträffande efterlevnaden av gällande lagstiftning om handläggning av offentlig upphandling och tilldelning av sådana kontrakt.
3. Organ som är sista beslutsinstans, har en kollegial sammansättning som inkluderar minst en domare och vars beslut varken kan ogiltigförklaras eller bli föremål för ett ändringsbeslut.
…
8. Detta gäller i den utsträckning unionsrätten så fordrar.
Andra oberoende organ får införas genom delstaternas grundlagar. Enligt lagen har överordnade organ rätt att på lämpligt sätt övervaka hur oberoende organ utövar sina uppgifter, eller åtminstone inhämta upplysningar om alla aspekter av de oberoende organens administration, och – förutsatt att det inte gäller de organ som avses i punkterna 2, 3 och 8 – rätt att i allvarliga fall dra in dessa oberoende organ.”
1979 års lag om tjänsteföreskrifter för tjänstemän
6 I 45 § punkt 1 i 1979 års lag om tjänsteföreskrifter för tjänstemän (Beamten-Dienstrechtsgesetz 1979, nedan kallad BDG 1979) föreskrivs följande:
”Den överordnade ska se till att medarbetarna fullgör sina arbetsuppgifter i enlighet med gällande lagstiftning och på ett effektivt och ekonomiskt sätt. Den överordnade ska vägleda medarbetarna i deras tjänsteutövning, vid behov ge dem instruktioner, åtgärda eventuella fel och brister och se till att arbetstiden iakttas. Den överordnade ska främja att medarbetarna befordras utifrån sina prestationer och inrikta dem på de arbetsuppgifter som bäst överensstämmer med deras förmågor.”
2000 års lag om skydd av personuppgifter
7 Syftet med 2000 års lag om skydd av personuppgifter (Datenschutzgesetz 2000, nedan kallad DSG 2000) är att införliva direktiv 95/46 med österrikisk rätt.
8 Enligt 36 § punkt 1 DSG 2000 består DSK av sex ledamöter som ska utses av förbundspresidenten, på förslag av förbundsregeringen, för en period av fem år.
9 Enligt 36 § punkt 2 DSG 2000 ska fem av ledamöterna i DSK föreslås av i lag föreskrivna representativa yrkesorganisationer, av de österrikiska delstaterna och av ordföranden i Oberster Gerichtshof. Enligt 36 § punkt 3 ska den sjätte ledamoten vara ”jurist inom den federala statsförvaltningen”.
10 Uppdraget som ledamot i DSK är utformat som en deltidssysselsättning och innehas enligt 36 § punkt 3a DSG 2000 parallellt med annan yrkesverksamhet.
11 Enligt 37 § punkt 1 DSG 2000 är ledamöterna i DSK ”oberoende och är inte bundna av några instruktioner vid utövandet av sitt uppdrag”. Enligt 37 § punkt 2 är handläggarna vid DSK ”inte bundna av tekniska instruktioner från [DSK:s] ordförande eller administrativa ledamot”.
12 I 38 § punkt 1 DSG 2000 föreskrivs att DSK ska anta en arbetsordning, i vilken en av dess sex ledamöter, den ”administrativa ledamoten, ska ges i uppdrag att sköta den löpande förvaltningen”.
13 I 38 § punkt 2 DSG 2000 stadgas följande:
”För att bistå [DSK:s] administration, ska förbundskanslern inrätta ett kontor och ställa nödvändig utrustning och personal till dess förfogande. Förbundskanslern har rätt att när som helst inhämta upplysningar från ordföranden och den administrativa ledamoten om samtliga aspekter av [DSK:s] administration.”
DSK:s arbetsordning
14 I artikel 4.1 i DSK:s arbetsordning föreskrivs att uppdraget som administrativ ledamot ska innehas av den federala tjänsteman som utsetts i enlighet med 36 § punkt 3 DSG 2000.
15 Artikel 7.1 i arbetsordningen föreskriver att DSK:s handläggare, utan att det påverkar det överinseende som förbundskanslerns kansli utövar, endast får ta emot instruktioner från DSK:s ordförande eller administrativa ledamot.
Det administrativa förfarandet
16 Den 5 juli 2005 tillställde kommissionen Republiken Österrike en formell underrättelse där den gjorde gällande att DSK:s organisation varken rättsligt eller faktiskt uppfyllde kravet på oberoende i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46.
17 Republiken Österrike svarade genom skrivelse av den 2 november 2005 till kommissionen och anförde att DSK visst uppfyllde kraven i direktivet.
18 Den 8 januari 2008 sände kommissionen en ny formell underrättelse till Republiken Österrike och anmodade medlemsstaten att lämna mer utförliga upplysningar om följderna för DSK av att ändringen av BVG trätt i kraft den 1 januari 2008.
19 I kompletterande yttranden av den 9 januari 2008 och den 7 mars 2008 förklarade Republiken Österrike att artikel 20.2 BVG, i dess ändrade lydelse, inte hade någon inverkan på DSK:s oberoende.
20 Kommissionen sände därefter den 9 oktober 2009 ett motiverat yttrande till Republiken Österrike och upprepade de tidigare framförda anmärkningarna.
21 Kommissionen fann inte Republiken Österrikes argument, framförda i medlemsstatens skrivelse av den 9 december 2009 som svar på det motiverade yttrandet, övertygande och väckte därför förevarande talan.
22 Genom beslut av domstolens ordförande den 18 maj 2011 tilläts Förbundsrepubliken Tyskland att intervenera till stöd för Republiken Österrikes yrkanden.
23 Domstolens ordförande beslutade den 7 juli 2011 att tillåta Europeiska datatillsynsmannen att intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.
24 Genom skrivelse som inkom till domstolens kansli den 25 november 2011 har Republiken Österrike med stöd av artikel 44.3 andra stycket i domstolens rättegångsregler begärt att målet ska avgöras i stor avdelning.
Talan
Parternas argument
25 Kommissionen och Europeiska datatillsynsmannen har gjort gällande att Republiken Österrike har införlivat artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/48 felaktigt, eftersom den gällande nationella lagstiftningen inte låter DSK utöva sina uppgifter ”fullständigt oberoende” i den mening som avses i nämnda bestämmelse. De har därvid för det första hänvisat till att DSK:s administrativa ledamot enligt gällande lagstiftning alltid måste vara en tjänsteman vid förbundskanslerns kansli. Alla DSK:s löpande ärenden hanteras således de facto av en federal tjänsteman, som är bunden av sin arbetsgivares instruktioner och står under dennes överinseende enligt 45 § punkt 1 BDG 1979. I 37 § punkt 1 DSG 2000 föreskrivs inte mer än funktionell autonomi för tillsynsmyndigheten.
26 För det andra har kommissionen och Europeiska datatillsynsmannen framhållit att DSK:s kansli är strukturellt integrerat i förbundskanslerns kansli. DSK är därmed varken oberoende i organisatoriskt eller i materiellt hänseende. Faktum är att samtliga handläggare vid DSK:s kansli, såsom framgår av 38 § punkt 2 DSG 2000 och artikel 7.1 i arbetsordningen, lyder under förbundskanslerns kansli och omfattas av dess överinseende.
27 För det tredje har kommissionen och Europeiska datatillsynsmannen hänvisat till förbundskanslerns rätt till upplysningar enligt artikel 20.2 BVG och 38 § punkt 2 DSG 2000.
28 Republiken Österrike och Förbundsrepubliken Tyskland har yrkat att talan ska ogillas.
29 De har understrukit att DSK är en ”kollegial myndighet med dömande uppgifter” i den mening som avses i BVG. Ett sådant organ är en oavhängig domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF och i artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950, och uppfyller därmed kravet på oberoende i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46.
30 Enligt Republiken Österrike åsyftar artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46 ett funktionellt oberoende. DSK har ett sådant oberoende, med tanke på att dess ledamöter enligt 37 § punkt 1 DSG 2000 är oberoende och inte bundna av några instruktioner vid utövandet av sitt uppdrag.
31 Inget av de kännetecken som kommissionen har framhållit kan sätta i fråga DSK:s oberoende i den mening som avses i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46.
32 För det första är den administrativa ledamoten inte nödvändigtvis en tjänsteman vid förbundskanslerns kansli. Enligt artikel 4.1 i arbetsordningen och 36 § punkt 3 DSG 2000 föreslås denna ledamot bland juristerna i den federala statsförvaltningen. Vidare kan DSK själv besluta att fritt utse sin administrativa ledamot genom att på egen hand ändra sin arbetsordning. Den omständigheten att den administrativa ledamoten, i likhet med alla andra tjänstemän, är beroende av sin överordnade, och i slutändan av en minister, för karriäravancemang påverkar inte dennes oberoende.
33 För det andra har Republiken Österrike gjort gällande, vad beträffar att DSK:s kansli är integrerat i förbundskanslerns kansli, att alla organ som ingår i den federala statsförvaltningen ur ett budgeträttsligt perspektiv sorterar under ett ministerium. Det ankommer på regeringen, i samverkan med parlamentet, att tillse att de verkställande organen har tillräckliga materiella resurser och personalresurser. Kansliet sköter dessutom enbart administrationen av DSK:s handlingsprogram. Handläggarna på kansliet följer instruktioner från DSK:s ordförande och administrativa ledamot. Att dessa handläggare rättsligt sett är knutna till förbundskanslerns kansli, sett till organisationen och till utbetalningen av löner, påverkar inte deras oberoende. Överinseendet, i form av disciplinär tillsyn, är en garanti för att DSK fungerar väl.
34 För det tredje har Republiken Österrike erinrat om att den ”rätt till upplysningar” som förbundskanslerns kansli har syftar till att säkerställa en viss demokratisk koppling till parlamentet för de oberoende organen. Denna rätt medför inget inflytande över DSK:s administration. En rätt till upplysningar strider inte heller mot de krav på oberoende som ställs på en domstol.
35 I sin interventionsansökan har Förbundsrepubliken Tyskland lagt till att ett begränsat överinseende är förenligt med artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46. Det säkerställer bara att den person som står under överinseende handlar i enlighet med sina förpliktelser. Det är inte till skada för det materiella eller personliga oberoendet och medför inget inflytande i sak. Enligt tysk statsrättslig rättspraxis är ett begränsat överinseende över domare förenlig med principen om oberoende domstolar.
Domstolens bedömning
36 Enligt artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46 ska varje medlemsstat tillse att det utses en eller flera myndigheter med uppgift att övervaka skyddet för personuppgifter, vilka fullständigt oberoende ska utöva de uppgifter som åläggs dem. Kravet att en oberoende myndighet ska övervaka efterlevnaden av de unionsrättsliga bestämmelserna om skydd för enskilda personer när det gäller behandling av personuppgifter framgår även av unionens primärrätt, bland annat av artikel 8.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av artikel 16.2 FEUF.
37 Inrättande av oberoende tillsynsmyndigheter är således av avgörande betydelse för skyddet av enskilda personer med avseende på behandlingen av personuppgifter (dom av den 9 mars 2010 i mål C‑518/07, kommissionen mot Tyskland, REU 2010, s. I‑1885, punkt 23).
38 För att bedöma huruvida förevarande talan är välgrundad, ska domstolen pröva huruvida gällande österrikisk lagstiftning hindrar DSK från att utöva sina uppgifter ”fullständigt oberoende” i den mening som avses i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46, såsom kommissionen har hävdat.
39 Domstolen kan inte godta Republiken Österrikes och Förbundsrepubliken Tysklands argument att DSK är tillräckligt oberoende enligt vad som fordras i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46, eftersom den uppfyller det inneboende kravet på oberoende i artikel 267 FEUF för att få räknas som en domstol i en medlemsstat.
40 Det framgår av domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland att formuleringen ”fullständigt oberoende” i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46 ska tolkas autonomt och därmed oberoende av artikel 267 FEUF, utifrån själva ordalydelsen i direktivsbestämmelsen samt direktivets syften och systematik (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkterna 17 och 29).
41 Domstolen har redan, i punkt 30 i nyss nämnda dom, slagit fast att formuleringen ”fullständigt oberoende” i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46 ska tolkas så, att de tillsynsmyndigheter som är behöriga i fråga om övervakning av behandling av personuppgifter ska åtnjuta ett sådant oberoende att de kan utöva sina uppgifter utan påverkan utifrån. Domstolen preciserade i samma dom att tillsynsmyndigheterna inte får utsättas för någon påverkan utifrån, vare sig direkt eller indirekt, som kan inverka på deras beslutsfattande (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkterna 19, 25, 30 och 50).
42 Att DSK är funktionellt oberoende, såtillvida att dess ledamöter enligt 37 § punkt 1 DSG 2000 är ”oberoende och är inte bundna av några instruktioner vid utövandet av sitt uppdrag” är förvisso ett nödvändigt villkor för att myndigheten ska uppfylla kravet på oberoende i den mening som avses i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46. I motsats till vad Republiken Österrike har anfört är ett sådant funktionellt oberoende emellertid inte i sig tillräckligt för att fullständigt skydda tillsynsmyndigheten från påverkan utifrån.
43 Kravet på oberoende i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46 syftar nämligen till att utesluta inte bara direkt påverkan i form av instruktioner utan även, såsom erinras om i punkt 41 ovan, varje form av indirekt påverkan som kan styra tillsynsmyndighetens beslutsfattande.
44 De olika beståndsdelarna i den österrikiska lagstiftning som kommissionen anmärkt på i sin ansökan gör dock att DSK inte kan anses utöva sina uppgifter fri från varje form av indirekt påverkan.
45 Vad gäller den första anmärkningen, om den administrativa ledamotens ställning internt inom DSK, framgår det av 36 § punkt 3 DSG 2000 jämförd med 38 § punkt 1 DSG 2000 samt av artikel 4.1 i arbetsordningen att denna ledamot är en federal tjänsteman.
46 Enligt 38 § punkt 1 DSG 2000 ska denna federala tjänsteman sköta den löpande förvaltningen.
47 Såsom Republiken Österrike påpekat är DSK:s administrativa ledamot enligt gällande regelverk förvisso inte nödvändigtvis en tjänsteman vid förbundskanslerns kansli, även om det är ostridigt att posten alltid innehafts av en sådan tjänsteman.
48 Oberoende av vilken federal myndighet DSK:s administrativa ledamot tillhör, är det dock ostridigt att det finns en koppling, vad gäller anställningsförhållandena, mellan denna ledamot och den federala myndigheten, som ger den administrativa ledamotens överordnade möjlighet att kontrollera ledamotens aktiviteter.
49 45 § punkt 1 BDG 1979 ger den överordnade vidsträckta befogenheter att kontrollera tjänstemännen på sin avdelning. Den överordnade ska enligt denna bestämmelse inte bara se till att medarbetarna fullgör sina arbetsuppgifter i enlighet med gällande lagstiftning och på ett effektivt och ekonomiskt sätt, utan ska även vägleda medarbetarna i deras tjänsteutövning och vid behov ge dem instruktioner. Den överordnade ska vidare åtgärda eventuella fel och brister, se till att arbetstiden iakttas och främja att medarbetarna befordras utifrån sina prestationer och inrikta dem på de arbetsuppgifter som bäst överensstämmer med deras förmågor.
50 Med hänsyn till den ställning som den administrativa ledamoten har inom DSK, utgör artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46 hinder för det överinseende som denna ledamot är föremål för enligt 45 § punkt 1 BDG 1979. Även om 37 § punkt 1 DSG 2000 syftar till att hindra att den administrativa ledamotens överordnade ger denne instruktioner, har den överordnade ändå enligt 45 § punkt 1 BDG 1979 en kontrollbefogenhet som kan skada DSK:s oberoende när den utövar sina uppgifter.
51 Det räcker härvid att nämna att det inte är uteslutet att den överordnades utvärdering av DSK:s administrativa ledamot i befordringsfrämjande syfte kan leda till en ”föregripande hörsamhet” från den sistnämndes sida (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 36).
52 Vidare är DSK, på grund av kopplingarna mellan dess administrativa ledamot och det politiska organ som står under DSK:s kontroll, inte höjd över varje misstanke om partiskhet. Den roll som väktare av rätten till privatliv som dessa tillsynsmyndigheter har förutsätter att deras beslut, och följaktligen de själva, är höjda över varje misstanke om partiskhet (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 36).
53 Republiken Österrike har dock svarat att det är med stöd av artikel 4.1 i arbetsordningen som den federala tjänsteman som utses enligt 36 § punkt 3 DSG 2000 utför sitt uppdrag som administrativ ledamot. Eftersom det är ett självständigt beslut av DSK som gör att den har en tjänsteman vid förbundskanslerns kansli som administrativ ledamot påverkas inte DSK:s oberoende.
54 Det argumentet kan inte godtas.
55 Såsom framgår av punkterna 48–52 ovan, påverkas DSK:s oberoende av anställningsförhållandet mellan DSK:s administrativa ledamot och den federala myndighet som denne tillhör, och det sätt på vilket denna ledamot utses föranleder i detta fall ingen annan bedömning. Det ankommer på Republiken Österrike att anta nödvändiga rättsliga bestämmelser för att säkerställa att tillsynsmyndigheten kan utöva sina uppgifter ”fullständigt oberoende” i den mening som avses i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46.
56 Vad gäller kommissionens andra anmärkning ska det erinras om att förbundskanslerns kansli enligt 38 § punkt 2 DSG 2000 ställer till förfogande nödvändig utrustning och personal för DSK:s kansli. Det är ostridigt att DSK:s kansli består av tjänstemän vid förbundskanslerns kansli.
57 Såsom kommissionen har hävdat innebär även den omständigheten att DSK:s kansli är integrerat i förbundskanslerns kansli att denna tillsynsmyndighet inte kan utöva sina uppgifter fullständigt fri från påverkan från förbundskanslerns kansli.
58 Såsom Republiken Österrike har betonat behöver DSK visserligen inte ha en särskild budgetpost, motsvarande vad som föreskrivs i artikel 43.3 i förordning nr 45/2001 för Europeiska datatillsynsmannen, för att kunna uppfylla kravet på oberoende i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46. Medlemsstaterna är inte skyldiga att införa bestämmelser motsvarande dem i kapitel V i förordning nr 45/2001 i sin nationella lagstiftning för att säkerställa fullständigt oberoende för sin(a) tillsynsmyndighet(er) och kan således föreskriva, budgeträttsligt sett, att tillsynsmyndigheten sorterar under ett visst ministerium. Det förhållandet att en sådan myndighet förses med nödvändig personal och utrustning får dock inte hindra den från att utöva sina uppgifter ”fullständigt oberoende” i den mening som avses i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46.
59 Det gällande regelverket i Österrike uppfyller inte det sistnämnda kravet. Den personal som ställs till förfogande till DSK:s kansli är tjänstemän vid förbundskanslerns kansli, vilka sistnämnda kansli har överinseende över enligt 45 § punkt 1 BDG 1979. Såsom framgår av punkterna 49–52 ovan är ett sådant statligt överinseende inte förenligt med kravet på oberoende i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46, som tillsynsmyndigheterna för skyddet för personuppgifter måste uppfylla.
60 Det saknas skäl att godta Republiken Österrikes argument att kansliets organisation inte kan påverka DSK:s oberoende, eftersom kansliet bara verkställer DSK:s beslut.
61 Med hänsyn dels till arbetsbördan för en tillsynsmyndighet för skyddet av personuppgifter, dels till att DSK:s ledamöter enligt 36 § punkt 3a DSG 2000 utövar sina uppgifter parallellt med annan yrkesverksamhet, får ledamöterna anses i hög grad behöva förlita sig på stöd från den personal som ställs till deras förfogande. Att kansliet består av tjänstemän vid förbundskanslerns kansli, som i sig står under DSK:s tillsyn, innebär en risk för att DSK:s beslutsfattande påverkas. I alla händelser gör ett sådant organisatoriskt samband mellan DSK och förbundskanslerns kansli att DSK inte kan stå höjd över varje misstanke om partiskhet och är därmed oförenligt med kravet på ”oberoende” i den mening som avses i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46.
62 Vad gäller kommissionens tredje anmärkning, kan det noteras att förbundskanslern enligt artikel 20.2 BVG och 38 § punkt 2 DSG 2000 har rätt att när som helst inhämta upplysningar från ordföranden och den administrativa ledamoten om samtliga aspekter av DSK:s administration.
63 En sådan rätt till upplysningar riskerar också att leda till att DSK påverkas indirekt av förbundskanslerns kansli, vilket är oförenligt med kravet på oberoende i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46. Det räcker därvid att konstatera att rätten till upplysningar dels är mycket omfattande, med tanke på att den avser ”samtliga aspekter av [DSK:s] administration”, dels är ovillkorlig.
64 Under dessa omständigheter utgör rätten till upplysningar enligt artikel 20.2 BVG och 38 § punkt 2 DSG 2000 hinder för att DSK ska kunna anses alltid vara höjd över varje misstanke.
65 Vad slutligen gäller Förbundsrepubliken Tysklands argument återgivet i punkt 35 ovan, erinrar domstolen om att DSK:s administrativa ledamot är en federal tjänsteman, vilken står under ett överinseende som inte utesluter att tjänstemannens överordnade har en indirekt påverkan på tillsynsmyndighetens beslut (se punkterna 48–52 ovan).
66 Av vad som anförts följer att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46, genom att inte vidta alla nödvändiga åtgärder för att den i Österrike gällande lagstiftningen ska uppfylla kravet på oberoende när det gäller DSK, och mer specifikt på grund av
– att DSK:s administrativa ledamot är en federal tjänsteman som står under sin arbetsgivares överinseende,
– att DSK:s kansli är integrerat i förbundskanslerns kansli, och
– att förbundskanslern har en ovillkorlig rätt till upplysningar rörande samtliga aspekter av DSK:s administration.
Rättegångskostnader
67 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Österrike ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Österrike har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.
68 I enlighet med artikel 69.4 första och tredje styckena i rättegångsreglerna ska Förbundsrepubliken Tyskland och Europeiska datatillsynsmannen, som har intervenerat i målet, bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:
1) Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28.1 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, genom att inte vidta alla nödvändiga åtgärder för att den i Österrike gällande lagstiftningen ska uppfylla kravet på oberoende när det gäller Datenschutzkommission (kommissionen för skydd av uppgifter), och mer specifikt på grund av
– att Datenschutzkommissions administrativa ledamot är en federal tjänsteman som står under sin arbetsgivares överinseende,
– att Datenschutzkommissions kansli är integrerat i förbundskanslerns kansli, och
– att förbundskanslern har en ovillkorlig rätt till upplysningar rörande samtliga aspekter av Datenschutzkommissions administration.
2) Republiken Österrike ska ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.
3) Europeiska datatillsynsmannen och Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader.
Underskrifter