Talan väckt den 20 december 2016 – Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd

(Mål C-659/16)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouquet, E. Paasivirta och Ch. Hermes)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

delvis ogiltigförklara rådets beslut av den 10 oktober 2016, antaget genom I/A-punktsnot om fastställande av unionens ståndpunkt inför kommissionens 34:e årsmöte för bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (CCAMLR) (Hobart, Australien, från den 17 till den 28 oktober 2016), om upprättande av tre skyddade marina områden och upprättande av särskilda områden för studier (handlingar 12523/16 och 12445/16), och

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen yrkar att domstolen ska ogiltigförklara rådets beslut av den 10 oktober 2016, i den del rådet föreskrev att kommissionens förslag avseende bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis i fråga om upprättande av tre skyddade marina områden i Weddellhavet, Rosshavet och Östantarktis och ett system med särskilda områden för studier, skulle lämnas på unionens och dess medlemsstaters vägnar, i stället för att lämnas på endast unionens vägnar.

Kommissionen hävdar att bedömningen att det på detta område gäller delad befogenhet och att diskussionsunderlaget följaktligen skulle ha beslutats enhälligt och lämnats på unionens och dess medlemsstaters vägnar innebär att det angripna beslutet är rättsstridigt. Beslutet hindrar nämligen därmed kommissionen från att lägga fram denna handling på endast unionens vägnar, i strid med unionens exklusiva befogenhet på området (och den rätt som kommissionen har att representera unionen).

Kommissionen åberopar två grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet.

Kommissionen hävdar i första hand att rådet genom att anta den angripna rättsakten har åsidosatt unionens exklusiva befogenhet på området för bevarandet av havets biologiska resurser, i den mening som avses i artikel 3.1 d FEUF (den första grunden). Kommissionen anser för det första att rådet genom den angripna rättsakten har bortsett från det rättsliga sammanhang som gäller för den aktuella åtgärden, i förhållande till såväl konventionen om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis som unionsrättsligt. Enligt kommissionen har rådet för det andra inte beaktat åtgärdens syfte och innebörd.

Kommissionen hävdar vidare (i andra hand) att även om åtgärden inte skulle anses utgöra en åtgärd för bevarandet av havets biologiska resurser, i den mening som avses i artikel 3.1 d FEUF, har rådet genom att anta den angripna rättsakten i vart fall åsidosatt unionens exklusiva externa befogenhet på området. Unionen har nämligen sådan befogenhet på området, eftersom den planerade åtgärden kan påverka unionens regler eller ändra räckvidden för dessa i den mening som avses i artikel 3.2 FEUF (den andra grunden). Kommissionen anser att rådet har bortsett från att den planerade åtgärden kan påverka eller ändra räckvidden för två sekundärrättsakter (förordningar (EG) nr 600/2004 och (EG) nr 601/2004). Enligt kommissionen har rådet för det andra inte beaktat påverkan på och ändringen av unionens principuttalande från juni 2014.

____________