DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)
den 4 juli 2013 (*)
”Överklagande – Konkurrensbegränsande samverkan – Europeiska marknaden – Branschen för rörkopplingar av koppar och legeringar av koppar – Kommissionens beslut – Överträdelse av artikel 101 FEUF – Böter – En enda, komplex och fortlöpande överträdelse – Överträdelsens upphörande – Vissa deltagares fullföljande av överträdelsen – Upprepning av överträdelse”
I mål C‑287/11 P,
angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 6 juni 2011,
Europeiska kommissionen, företrädd av F. Castillo de la Torre, V. Bottka och R. Sauer, samtliga i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,
klagande,
i vilket de andra parterna är:
Aalberts Industries NV, Utrecht (Nederländerna),
Comap SA, tidigare Aquatis France SAS, Lyon (Frankrike),
Simplex Armaturen + Fittings GmbH & Co. KG, Argenbühl‑Eisenharz (Tyskland),
företrädda av R. Wesseling, advocaat,
sökande i första instans,
meddelar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen)
sammansatt av K. Lenaerts, tillförordnad ordförande på tredje avdelningen, samt domarna E. Juhász (referent), G. Arestis, T. von Danwitz och D. Šváby,
generaladvokat: P. Mengozzi,
justitiesekreterare: handläggaren A. Impellizzeri,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 27 september 2012,
och efter att den 28 februari 2013 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 24 mars 2011 i mål T‑385/06, Aalberts m.fl. mot kommissionen (REU 2011, s. II‑1223) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogiltigförklarade tribunalen artiklarna 1, 2 a och 2 b.2 i kommissionens beslut K(2006) 4180 av den 20 september 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F-1/38.121 – Rörkopplingar) (EUT L 283, 2007, s. 63) (nedan kallat det omtvistade beslutet), i de delar det konstateras att Aalberts Industries NV (nedan kallat Aalberts), Comap SA (nedan kallat Comap), tidigare Aquatis France SAS (nedan kallat Aquatis) och Simplex Armaturen + Fittings GmbH & Co. KG (nedan kallat Simplex) deltagit i en olaglig kartell under perioden 25 juni 2003‒1 april 2004, Aalberts åläggs böter på 100,80 miljoner euro varav 55,15 miljoner euro solidariskt med sina dotterbolag Aquatis och Simplex, samt ett extra belopp på 2,04 miljoner euro åläggs vart och ett av de två sistnämnda företagen.
2 Aalberts, Aquatis och Simplex (nedan kallade motpartsbolagen) har, för det fall domstolen bifaller kommissionens överklagande, inkommit med ett anslutningsöverklagande och yrkat att domstolen ska ogiltigförklara artiklarna 1, 2 a, 2 b.3 och 3 i det omtvistade beslutet, såvitt de avser Aalberts, Comap (tidigare Aquatis) och Simplex.
3 Motpartsbolagen har i andra hand yrkat att domstolen ska dels upphäva den överklagade domen, i den del förekomsten av en enda, komplex och fortlöpande överträdelse som ska ha fortsatt efter kommissionens inspektioner i mars 2001 fastställs, dels ogiltigförklara artiklarna 1, 2 a, 2 b.2 och 3 i det omtvistade beslutet i de delar de berör dem, alternativt, upphäva eller kraftigt sätta ned de böter de har ålagts.
Bakgrund till tvisten och det omtvistade beslutet
4 Tribunalen konstaterade följande i den överklagade domen:
”1. ... Överträdelsen omfattade fastställande av priser, överenskommelser om prislistor, rabatter och prisnedsättningar samt avtal om genomförandemekanismer för prishöjningar. Vidare omfattade överträdelsen uppdelning av nationella marknader och kunder, utbyte av affärsmässiga uppgifter samt deltagande i regelbundna möten och andra kontakter för att främja överträdelsen.
2 Bland mottagarna av det [omtvistade] beslutet återfinns ... [Aalberts, Aquatis och Simplex].
3. Aalberts är moderbolag till en internationell industrikoncern och är börsnoterat på Euronext Amsterdam (Nederländerna). Aalberts äger, direkt eller indirekt, kapitalet i flera företag som tillverkar eller återförsäljer rörkopplingar. Den 30 augusti 2002 förvärvade Aalberts IMI plc:s [(nedan kallat IMI)] samtliga verksamheter inom tillverkning och återförsäljning av rörkopplingar, verksamheter som då ingick i Yorkshire Fittings Group. Transaktionen bestod bland annat i ett förvärv av samtliga aktier i Raccord Orléanais SA [(nedan kallat Raccord Orléanis)] (numera Aquatis) och i R. Woeste & Co. Yorkshire GmbH [(nedan kallat Woeste & Co)] (numera Simplex). Dessa båda företag inkorporerades i en av koncernen Aalberts två huvudsakliga verksamheter, som bestod i hydraulisk reglering.
4. Sökanden i mål T‑377/06, Comap, som stod som mottagare av det [omtvistade] beslutet på grund av sitt deltagande i överträdelsen i egenskap av ägd av Legris Industries SA, överläts i mars 2006 till koncernen Aalberts. Genom [e-postmeddelande] av den 16 april 2007 upplystes förstainstansrätten om att Aquatis samtliga tillgångar och skulder hade överlåtits till Comap och att Aquatis såsom juridisk person hade upphört att existera. ...
5. Den 9 januari 2001 informerade Mueller Industries Inc. (ett annat bolag som tillverkar rörkopplingar av koppar) kommissionen om att det fanns en kartell inom rörkopplingsbranschen och i andra besläktade branscher på kopparrörsmarknaden och uttryckte en önskan om samarbete med kommissionen enligt kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 207, 1996, s. 4) (nedan kallat 1996 års meddelande om samarbete) (skäl 114 i det [omtvistade] beslutet).
6. Den 22 och den 23 mars 2001 genomförde kommissionen en undersökning rörande kopparrör och rörkopplingar av koppar. Med tillämpning av artikel 14.3 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av artiklarna [81 EG] och [82 EG] (EGT 1962, 82, s. 13; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8) vidtogs oanmälda inspektioner hos flera företag, varav IMI, som då var moderbolag till Raccords Orléanais och till [Woeste & Co.] (skäl 119 i det [omtvistade] beslutet).
7. Till följd av dessa första kontroller beslutade kommissionen i april 2001 att dela upp undersökningen rörande kopparrör i tre separata ärenden, nämligen COMP/E-1/38.069 (VVS-rör av koppar), COMP/F-1/38.121 (rörkopplingar) och COMP/E-1/38.240 (industrirör) (skäl 120 i det [omtvistade] beslutet).
…
9. Med början i februari/mars 2002 skickade kommissionen till berörda parter flera skrivelser med begäran om upplysningar med tillämpning av artikel 11 i förordning nr 17 och sedan artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1) (skäl 122 i det [omtvistade] beslutet).
10. I september 2003 ansökte [IMI] om att få omfattas av 1996 års meddelande om samarbete. Denna ansökan följdes av ansökningar från Delta-koncernen (mars 2004) och FRA.BO SpA [(nedan kallat FRA.BO)] (juli 2004). Den senaste ansökan inlämnades av Advanced Fluid Connections plc [(nedan kallat AFC)] i maj 2005. FRA.BO lämnade bland annat uppgifter som uppmärksammade kommissionen på att överträdelsen fortskred under perioden 2001–2004, det vill säga efter dess inspektioner (skälen 115–118 i det [omtvistade] beslutet).
11. I ärende COMP/F-38.121 (rörkopplingar) inledde kommissionen den 22 september 2005 ett överträdelseförfarande. Kommissionen antog därvid ett meddelande om invändningar som bland annat delgavs [motpartena i överklagandet] (skälen 123 och 124 i det [omtvistade] beslutet).
12 Kommissionen antog det [omtvistade] beslutet den 20 september 2006.
13 I artikel 1 i det [omtvistade] beslutet fastställde kommissionen att [motpartena i överklagandet] hade deltagit i överträdelsen under följande perioder:
– Aalberts, från den 25 juni 2003 till den 1 april 2004,
– Aquatis och Simplex, från den 31 januari 1991 till den 22 mars 2001, såsom ingående i IMI‑koncernen (IMI), och från den 25 juni 2003 till den 1 april 2004 (Aalberts), såsom ingående i koncernen Aalberts.
14 För denna överträdelse ålade kommissionen i artikel 2 a och 2 b i det [omtvistade] beslutet [motpartsbolagen] följande böter:
’a) [Aalberts: 100,80 miljoner euro], varav solidariskt ansvarigt med [Aquatis]: 55,15 miljoner euro och [Simplex]: 55,15 miljoner euro.
b) 1. [IMI], solidariskt ansvarigt med IMI Kynoch Ltd, [48,30 miljoner euro], varav solidariskt ansvariga med … [Aquatis]: 48,30 miljoner euro och [Simplex]: 48,30 miljoner euro.
2. [Aquatis] och [Simplex] är solidariskt ansvariga för ett extra belopp på 2,04 miljoner euro.’
15. Enligt artikel 3 i det [omtvistade] beslutet ålades de företag som förtecknades i artikel 1 att omedelbart upphöra med överträdelsen om de inte redan gjort det och avstå från att upprepa någon åtgärd eller något agerande som beskrivs i artikel 1 och avstå från sådana åtgärder eller sådant agerande som kan ha samma eller liknande syfte eller verkan.
16. Vid fastställandet av varje företags böter tillämpade kommissionen den metod som föreskrivs i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 [KS] (EGT C 9, 1998, s. 3) (nedan kallade 1998 års riktlinjer).
17. När det först gäller fastställandet av böternas utgångsbelopp utifrån överträdelsens allvar, gjorde kommissionen bedömningen att det var fråga om en mycket allvarlig överträdelse på grund av överträdelsens art och geografiska räckvidd (skäl 755 i det [omtvistade] beslutet).
18. Kommissionen behandlade därför företagen på olika sätt, och grundade sig därvid på företagens relativa betydelse (bestämd utifrån företagens marknadsandelar) på den relevanta marknaden. Mot denna bakgrund delade kommissionen in de berörda företagen i sex kategorier. Kommissionen utgick härvidlag från den del av respektive företags omsättning i EES [Europeiska ekonomiska samarbetsområdet] år 2000 som härrörde från de varor det aktuella förfarandet avsåg. För Aalberts och AFC användes dock motsvarande siffror för år 2003 (skäl 758 i det [omtvistade] beslutet).
19. Aalberts placerades i den första kategorin, för vilken utgångsbeloppet hade fastställts till 60 miljoner euro, medan IMI placerades i den andra kategorin, för vilken utgångsbeloppet hade fastställts till 46 miljoner euro (skäl 765 i det [omtvistade beslutet] beslutet).
20. Därefter ökade kommissionen utgångsbeloppet för de berörda företagen med 10 procent för varje års deltagande i kartellen, och i förekommande fall med 5 procent för varje period som varat mellan sex månader och ett år. Beträffande perioden den 31 december 1988–31 januari 1991 ansåg kommissionen det vara skäligt att, med hänsyn till kartellens begränsade geografiska omfattning vid den tidpunkten, höja böterna med 5 procent per år (skäl 775 i det [omtvistade] beslutet).
21. Slutligen ansågs den omständigheten att företagen fortsatte att delta i överträdelsen efter kommissionens inspektioner, nämligen under perioden den 25 juni 2003–1 april 2004 som en försvårande omständighet som gav skäl till att öka grundbeloppet för det böter som [notparterna i överklagandet] ålagts med 60 procent (skälen 779 och 782 i det [omtvistade] beslutet).”
Talan vid tribunalen och den överklagade domen
5 Motpartsbolagen yrkade, genom ansökan som inkom den 14 september 2006, att tribunalen skulle
– ogiltigförklara artiklarna 1, 2 a, 2 b.2 och 3 i det omtvistade beslutet, i de delar de avser dem,
– alternativt, kraftigt sätta ned de böter de ålagts.
6 Motpartsbolagen åberopade fem grunder till stöd för sin talan och gjorde gällande att Aalberts orättmätigt hade hållits ansvarigt för överträdelsen i egenskap av moderbolag, att det inte förelåg någon överträdelse av artikel 81 EG, att bolagen inte hade deltagit i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse i den mening som avses i artikel 1 i det omtvistade beslutet, att artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 och 1998 års riktlinjer hade åsidosatts och slutligen, att artikel 2 i förordning nr 1/2003 och artikel 11.2 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EUT L 123, s. 18) hade åsidosatts.
7 Tribunalen fann det lämpligt att först pröva den andra och den tredje grunden.
8 Tribunalen underströk i punkt 48 i den överklagade domen att de beteenden som kommissionen anmärkt på, det vill säga deltagandet i möten med Fédération française des négociants en appareils sanitaires, chauffage, climatisation et canalisation (FNAS), vilka hölls mellan den 25 juni 2003 och den 20 januari 2004, deltagandet i en telefonkonferens den 16 februari 2004, vilken också ägde rum inom FNAS, kontakterna mellan en anställd hos ett av motpartsbolagen och en företrädare för FRA.BO och kontakter tagna i samband med mässan i Essen (Tyskland) den 18 mars 2004, inte hade bestritts. Däremot bestrider motpartsbolagen påståendet att beteendena skulle vara konkurrensbegränsande, vilket är en nödvändig förutsättning för att det ska röra sig om ett åsidosättande av artikel 81 EG.
9 Tribunalen prövade bevisningen och konstaterade i punkt 68 i den överklagade domen att det inte var styrkt att Simplex hade deltagit i en överträdelse av artikel 81 EG under den omtvistade perioden. Tribunalen drog därför slutsatsen, i punkt 69 i den överklagade domen, att artikel 1 i det omtvistade beslutet skulle ogiltigförklaras i den del kommissionen hade slagit fast att Simplex hade deltagit i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse under den omtvistade perioden.
10 Beträffande Aquatis delaktighet i överträdelsen fann tribunalen i punkt 119 i den överklagade domen att det inte var styrkt att Aquatis hade haft kännedom om att det, genom sitt agerande, hade anslutit sig till en kartell bestående av flera delar med ett gemensamt syfte eller ens till den kartell som det redan hade varit medlem av före mars månad år 2001 och som alltjämt fortlöpte.
11 Tribunalen ogiltigförklarade således artikel 1 det omtvistade beslutet, inte bara med avseende på Aquatis och Simplex, utan även med avseende på Aalberts, vilket hållits ansvarigt för sina dotterbolag, i den del kommissionen hade konstaterat att dessa företag under den omtvistade perioden hade deltagit i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse genom att delta i en rad avtal och samordnade förfaranden på marknaden för rörkopplingar av koppar och kopparlegeringar.
12 Tribunalen konstaterade att det inte var nödvändigt att pröva övriga grunder och upphävde de böter på 100,8 miljoner euro som ålagts Aalberts, varav 55,15 miljoner euro solidariskt med Aquatis och Simplex, samt det belopp på 2,04 miljoner euro för vilket Aquatis och Simplex ålagts solidariskt betalningsansvar.
Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden
13 Kommissionen har åberopat tre grunder till stöd för sitt yrkande om upphävande av den överklagade domen.
14 Kommissionen har under sin första grund gjort gällande att tribunalen åsidosatte en rad bevisbörderegler och processuella regler, missuppfattade delar av bevisningen samt lämnade en bristfällig motivering till sin bedömning av de faktiska omständigheterna. Under den andra, alternativa, grunden har kommissionen gjort gällande att tribunalen felaktigt ogiltigförklarade hela det omtvistade beslutet. Under den tredje grunden, vilken även den har framställts alternativt för det fall domstolen skulle finna att överklagandet inte kan vinna bifall på de två första grunderna, har kommissionen gjort gällande att tribunalen lämnade en bristfällig motivering till varför artikel 2 b.2 i det omtvistade beslutet skulle ogiltigförklaras och åsidosatte såväl förbudet mot att döma utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita) som principen om ett kontradiktoriskt förfarande.
Den första grunden
Parternas argument
15 Den första grunden består av tre delar.
– Tribunalen gjorde en separat bedömning av Simplex och Aquatis delaktighet i den fortlöpande överträdelsen
16 Kommissionen anser att tribunalen inte bedömde Aalberts fortlöpande delaktighet i överträdelsen utan i stället gjorde en separat bedömning av vart och ett av dess två dotterbolag Simplex och Aquatis. I den överklagade domen förbigicks på så sätt själva förutsättningen för bevisprövningen, det vill säga att Simplex och Aquatis utgör en enda ekonomisk enhet och således ett enda företag i den mening som avses i artikel 101 FEUF och artiklarna 7 och 23.2 i förordning nr 1/2003. Tribunalen borde därför först ha prövat grunden under vilken det gjordes gällande att Aalberts och dess dotterbolag utgjorde ett och samma företag, vilken grund aldrig prövades i den överklagade domen.
– Tribunalen underlät att göra en samlad bedömning av samtliga indicier, bland annat de samband som förelåg mellan enskilda delar av bevisningen
17 Enligt kommissionen underlät tribunalen att göra en samlad bedömning av de indicier som hade lagts fram i det omtvistade beslutet och under förfarandet i första instans genom att dels, och utan tillräcklig motivering, bortse från viss bevisning, dels inte pröva all bevisning tillsammans och därmed inte se sambanden dem emellan.
18 Tribunalen bortsåg genom sitt agerande från de samband som förelåg mellan olika delar av den bevisning som behövdes för att göra en korrekt bedömning av samverkan. Kommissionen anser att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom sin selektiva och uppdelade analys vilken inte beaktade vare sig likheterna mellan de hemlighållna aktiviteterna under den första kartellperioden (före kommissionens inspektioner) och de senare kontakterna, vilka Aalberts hålls ansvarigt för, eller de uppenbara sambanden mellan de olika hemliga kontakter som togs under perioden 2003–2004.
– Tribunalen missuppfattade bevisningen och lämnade en bristfällig motivering
19 Kommissionen anser att tribunalen inte lämnade en tillräcklig motivering till varför den avvisade P:s (FRA.BO) handskrivna anteckningar av den 25 februari 2004 och de förklaringar som lämnats i det hänseendet. Tribunalen angav visserligen i punkt 60 i den överklagade domen att det ”inte [är] uteslutet att Simplex oberoende importör (D) hade beslutat att höja sina priser”, men utan att över huvud taget förklara varför påståendet var relevant eller vad det kunde leda till för slutsats.
20 Kommissionen menar vidare att tribunalen missuppfattade såväl anteckningen i kalendern som FRA.BO:s förklaringar. Enligt kommissionen kunde tribunalen efter en analys av FRA.BO:s andra förklaring och anteckningen i själva kalendern inte komma fram till någon annan slutsats än att Simplex hade upplyst FRA.BO om en 5-procentig höjning i Grekland, vilket logiskt sett berörde D i dess egenskap av distributör.
21 Kommissionen har vidare gjort gällande att tribunalen bortsåg från delar av bevisningen angående det förhållandet att företrädare för Simplex (Be och H) hade deltagit i ett hemligt möte med en företrädare för IBP Ltd (Ha) under mässan i Essen den 18 mars 2004. Tribunalen missuppfattade de förklaringar som olika deltagare i den aktuella kartellen lämnade i samband med detta evenemang, under vilket det gavs tillfälle att hålla hemliga möten.
22 Kommissionen har slutligen gjort gällande att tribunalen återigen underlät att göra en samlad bedömning av bevisningen och att den missuppfattade de faktiska omständigheterna vid sin bedömning av huruvida Aalberts (Aquatis) hade deltagit i mötena i FNAS. Tribunalen förklarade inte heller relevansen av sitt konstaterande – i punkt 60 i den överklagade domen – att det inte är uteslutet att Simplex oberoende importör (D) hade beslutat att höja sina priser med 5 procent från och med den 1 mars 2004. Tribunalens motivering framstår dessutom som motsägelsefull eftersom den, i förevarande mål, slog fast att Aalberts delaktighet i mötena i FNAS inte hade något uppenbart samband med den övergripande kartellen, medan den, i ett liknande fall, ansåg att deltagandet i nämnda möten utgjorde ett tillräckligt starkt indicium på att IBP Ltd deltog i en övergripande överträdelse (tribunalens dom av den 24 mars 2011 i mål T‑384/06, IBP och International Building Products France mot kommissionen, REU 2011, s. II‑1177).
23 Motpartsbolagen har anfört att de överträdelser som har lagts Aquatis och Simplex till last vilar på fyra händelser, varav två avser Aquatis, nämligen att representanter för detta företag deltagit i fem möten med logistikkommittén inom FNAS och i en telefonkonferens i FNAS lokaler, och varav två avser Simplex, nämligen ett telefonsamtal mellan en företrädare för FRA.BO och för Simplex och ett möte under mässan i Essen den 18 mars 2004. Motpartsbolagen anser att dessa händelser inte stödjer varandra och tribunalen bedömde logiskt nog först de båda företagens påstådda delaktighet och därefter prövade den all bevisning i sitt sammanhang.
Domstolens bedömning
24 Det framgår av punkt 3 i den överklagade domen att Raccord Orléanais och Woeste & Co var dotterbolag till Aalberts. Aalberts förvärvade samtliga aktier i dessa dotterbolag den 30 augusti 2002. De båda dotterbolagen inkorporerades i en av koncernen Aalberts verksamheter, nämligen hydraulisk reglering.
25 Domstolen påpekar även att motpartsbolagen, i skälen 649‒656 i det omtvistade beslutet, betraktades som ett enda företag i den mening som avses i artikel 81 EG. Kommissionen tillskrev därför, i artikel 1 i det omtvistade beslutet, moderbolaget Aalberts ansvaret för dotterbolagen Aquatis och Simplex påstådda överträdelser.
26 Enligt fast rättspraxis kan nämligen ett dotterbolags beteende tillskrivas moderbolaget, särskilt då dotterbolaget, trots att det är ett fristående rättssubjekt, inte självständigt bestämmer sitt uppträdande på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderbolaget, särskilt med hänsyn till de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan dessa två juridiska enheter (se dom av den 10 september 2009 i mål C‑97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, REG 2009, s. I‑8237, punkt 58 och där angiven rättspraxis).
27 Det framgår av den överklagade domen att motpartsbolagen i sin första grund för talan vid tribunalen bestred att Aalberts och dess dotterbolag Aquatis och Simplex skulle betraktas som ett enda företag i den mening som avses i artikel 81 EG.
28 Tribunalen prövade emellertid inte den grunden i den överklagade domen. Den nöjde sig med att pröva den andra och den tredje grunden för talan, bland annat frågan huruvida det utifrån bevisningen avseende vart och ett av dotterbolagen Aquatis och Simplex kunde anses att dessa bolag hade deltagit var för sig i den överträdelse som konstaterats i artikel 1 i det omtvistade beslutet.
29 Tribunalen gjorde därvid en felaktig rättstillämpning genom att bortse från själva förutsättningen för det omtvistade beslutet, nämligen att Aalberts, Aquatis och Simplex utgjorde en enda ekonomisk enhet och således ett enda företag i den mening som avses i artikel 81 EG.
30 Det finns således fog för den första grundens första del.
31 Vid sådant förhållande ska domstolen pröva huruvida den överklagade domen ska upphävas med hänsyn till detta fel.
32 Det framgår av domstolens praxis att en felaktig rättstillämpning från tribunalens sida inte leder till att den överklagade domen blir ogiltig om domslutet framstår som riktigt på andra rättsliga grunder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 1998 i mål C‑367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France, REG 1998, s. I‑1719, punkt 47, och av den 29 mars 2011 i målC‑352/09 P, ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen, REU 2011, s. I‑2359, punkt 136).
33 I förfarandet i tribunalen hade prövningen av den första grunden för talan kunnat ge två olika resultat.
34 Om tribunalen hade kommit fram till att de tre berörda företagen inte utgjorde ett enda företag i den mening som avses i unionens konkurrensrätt skulle det saknas fog för den kritik som kommissionen, under denna grund, har riktat mot tribunalens prövning.
35 Om tribunalen däremot hade slagit fast att det rörde sig om ett enda företag i den mening som avses i unionens konkurrensrätt, skulle detta konstaterande i princip ha kunnat leda till annat domslut än det som följer av den överklagade domen.
36 Domstolen ska därför undersöka denna andra hypotes.
37 Det är utrett att kommissionen i det omtvistade beslutet prövade och bedömde kartellen i två etapper, vilka avbröts av kommissionens oanmälda inspektioner i mars 2001 i flera av företagens lokaler. Undersökningen av koncernen Aalberts genomfördes under den andra etappen, det vill säga under perioden 15 juni 2003‒1 april 2004. Kommissionen har i det avseendet själv använt uttrycket ”andra perioden” i sitt överklagande.
38 I skäl 570 i det omtvistade beslutet medgav kommissionen att IMI, som var föregångaren till Aalberts och moderbolag till Aquatis och Simplex, i mars månad 2001 upphörde med sin delaktighet i kartellen omedelbart efter det att kommissionen hade genomfört sina oanmälda inspektioner. I punkt 80 i den överklagade domen redogörs dessutom för motpartsbolagens uttalande, att Aalberts, så snart det hade förvärvat samtliga verksamheter inriktade på tillverkning och distribution av rörkopplingar från IMI, försäkrade sig om att IMI och dess dotterbolag, däribland Raccord Orléanais och Woeste & Co, verkligen hade upphört att delta i den omtvistade kartellen. Detta uttalande har inte bestritts av kommissionen. Vad särskilt gäller Aquatis, var det tribunalen som i punkt 114 i den överklagade domen angav att bolaget, när dess kapital innehades av IMI, hade avslutat sin delaktighet i överträdelsen direkt efter det att kommissionen hade genomfört sina inspektioner i mars 2001.
39 Kommissionen har i vart fall inte påstått att Aalberts och dess dotterbolag skulle ha gjort sig skyldiga till några överträdelser under perioden mars 2001‒25 juni 2003. Det får därför anses vara utrett att inget företag inom koncernen Aalberts deltog i den omtvistade kartellen under denna referensperiod.
40 Under dessa förhållanden måste, även om Aalberts, Aquatis och Simplex ska anses ha utgjort ett enda företag i den mening som avses i unionens konkurrensrätt, åtminstone ett av företagen i koncernen på nytt ha anslutit sig till den omtvistade kartellen för att företaget ska kunna hållas ansvarigt för överträdelsen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 januari 2013 i mål C‑286/11 P, kommissionen mot Tomkins, punkt 37).
41 Det var därför korrekt av tribunalen att undersöka all den i det omtvistade beslutet graverande bevisning som hade kunnat styrka att ett av Aalberts dotterbolag på nytt hade anslutit sig till kartellen.
42 Tribunalen konstaterade i det avseendet dels i punkt 68 i den överklagade domen att ”påståendet att Simplex deltog i en överträdelse av artikel 81 EG under den omtvistade perioden inte är styrkt”, dels i punkt 119 i samma dom att ”det inte är styrkt att Aquatis hade kännedom om att det, genom sitt agerande, hade anslutit sig till vare sig en kartell bestående av flera delar med ett gemensamt syfte eller till den kartell som det redan hade varit medlem av före mars månad år 2001 och som fortlöpte”.
43 Det finns ingenting som tyder på att tribunalen skulle ha slagit fast att en eller flera av de berörda företagen hade överträtt unionens konkurrensregler om den tidigare hade slagit fast att dessa företag tillsammans utgjorde ett enda företag i den mening som avses i unionens konkurrensregler.
44 Vidare ska det konstateras att tribunalen prövade de faktiska omständigheterna mot bakgrund av uppgifterna i handlingarna i målet, i synnerhet med avseende på det förhållande som rådde mellan Aalberts, Aquatis och Simplex.
45 Den felaktiga rättstillämpning som konstaterats ovan i punkt 29 kan därför inte leda till ett upphävande av den överklagade domen.
46 Under den första grundens andra del har kommissionen kritiserat tribunalen för att ha prövat den bevisning som anförts mot vart och ett av dotterbolagen för sig, utan att beakta de inbördes sambanden mellan de olika delarna av bevisningen i sin prövning av huruvida vart och ett av dessa dotterbolags beteenden skulle anses utgöra överträdelser.
47 Domstolen påpekar att det framgår av artikel 256.1 andra stycket FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol att tribunalen ensam är behörig dels att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels att bedöma dessa faktiska omständigheter. När tribunalen har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna, är domstolen enligt artikel 256 FEUF behörig att pröva tribunalens rättsliga bedömning av dessa omständigheter och de rättsliga följderna därav (se dom av den 19 december 2012 i mål C‑445/11 P, Bavaria mot kommissionen, punkt 23 och där angiven rättspraxis).
48 Domstolen konstaterar att kommissionen genom denna del av den första grunden har bett domstolen att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna. Den bevisvärdering som kommissionen har kritiserat ingår i bedömningen av de faktiska omständigheterna vilken, förutom i de fall den bevisning som lagts fram vid tribunalen har missuppfattats, inte omfattas av domstolens prövning (se domen i det ovannämnda målet Bavaria mot kommissionen, punkt 23 och där angiven rättspraxis).
49 Härav följer att den första grundens andra del ska avvisas.
50 Vad gäller den första grundens tredje del påpekas att i den mån en klagande gör gällande att tribunalen har missuppfattat den bevisning som har lagts fram, ska den, enligt artikel 256.1 andra stycket FEUF, artikel 51 första stycket i domstolens stadga och artikel 168.1 d i domstolens rättegångsregler ange exakt vilka bevis som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning hos tribunalen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I‑123, punkt 50).
51 En sådan missuppfattning föreligger när bedömningen av den befintliga bevisningen framstår som uppenbart felaktig utan att någon ny bevisning har beaktats (se dom av den 18 januari 2007 i mål C‑229/05 P, PKK och KNK mot rådet, REG 2007, s. I‑439, punkt 37, och av den 17 juni 2010 i mål C‑413/08 P, Lafarge mot kommissionen, REU 2010, s. I‑5361, punkt 17).
52 Kommissionen har med den tredje delen av den första grunden emellertid begränsat sig till att föreslå en annan tolkning än den som tribunalen har gjort av de olika bevisen för Simplex påstådda delaktighet i den omtvistade kartellen, bland annat P:s handskrivna anteckningar av den 25 februari 2004 i samband med ett telefonsamtal med W samt av de förklaringar som Be, H och Ha lämnat avseende ett påstått hemligt möte som skulle ha ägt rum på mässan i Essen den 18 mars 2004. De argument som kommissionen har anfört i förevarande fall innebär emellertid inte att tribunalen ska anses ha uppenbart överskridit ramarna för en skälig bedömning av denna bevisning (se, analogt, dom av den 10 februari 2011 i mål C‑260/09 P, Activision Blizzard Germany mot kommissionen, REG 2009, s. I‑419, punkt 57).
53 Vad slutligen gäller påståendet att motiveringen är bristfällig följer det av kommissionens resonemang att det är bedömningen av nämnda anteckningar av den 25 februari 2004 som avses. Även om tribunalen inte tydliggjorde innebörden av sitt konstaterande i punkt 60 i den överklagade domen, konstaterade den i punkt 61 i samma dom att anteckningarna ”inte [räckte] som bevis för att Simplex hade deltagit i den konstaterade överträdelsen i förevarande mål [då det inte kan] uteslutas att det rörde sig om en enstaka kontakt [och anteckningarna] bevisar inte ... heller att Simplex deltog i kartellen år 2003”. Anmärkningen att motiveringen är motstridig kan inte heller godtas. Medan tribunalen, i domen i det ovannämnda målet IBP och International Building Products France mot kommissionen, konstaterade att det genom den bevisning som lagts fram var styrkt att de berörda parterna hade deltagit i den överträdelse som avsågs i artikel 1 i det omtvistade beslutet, har den bevisning som anförts mot Aalberts, Aquatis respektive Simplex i den överklagade domen inte gjort det möjligt att komma fram till en sådan slutsats med avseende på det företag som Aalberts, Aquatis och Simplex påstods utgöra.
54 Mot denna bakgrund kan överklagandet inte bifallas på den första grundens tredje del.
55 Överklagandet kan således inte vinna bifall på kommissionens första grund.
Den andra grunden
Parternas argument
56 Kommissionen har som andra grund gjort gällande att tribunalen gjorde en uppenbart felaktig rättstillämpning när den ogiltigförklarade det omtvistade beslutet i dess helhet med avseende på dotterbolaget Aquatis och moderbolaget Aalberts, trots att tribunalen hade bekräftat att Aquatis hade deltagit i kartellens aktiviteter på den franska marknaden. Tribunalen gjorde åtminstone två felaktiga rättstillämpningar i den överklagade domen.
57 Den första felaktigheten består i att tribunalen ogiltigförklarade det omtvistade beslutet på den grunden att Aquatis hade en annan kännedom om kartellen i förhållande till de övriga företag som deltog i FNAS möten i Frankrike.
58 Den andra felaktigheten består i att tribunalen överskred sin befogenhet när den ogiltigförklarade beslutet i dess helhet med avseende på Aalberts och dess två dotterbolag, trots att en delvis ogiltigförklaring hade varit en lämpligare lösning. Kommissionen anser nämligen att om det med avseende på Aquatis ska anses ha begåtts två separata överträdelser under kartellens två referensperioder, gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning när den upphävde böterna i stället för att minska dem, så att de motsvarade den överträdelse som företaget gjort sig skyldigt till genom att delta i mötena med FNAS under kartellens andra period.
59 Motpartsbolagen har yrkat att den andra grunden delvis ska avvisas, eftersom den i realiteten innebär en begäran om att domstolen på nytt ska pröva de faktiska omständigheter som redan åberopats i första instans. I andra hand har den yrkat att domstolen ska fastställa att talan inte kan vinna bifall på denna grund, eftersom den bygger på en felaktig tolkning av den överklagade domen och en felaktig tillämpning av begreppet en enda, komplex och fortlöpande överträdelse.
Domstolens bedömning
60 Domstolen påpekar att tribunalen i punkt 108 i den överklagade domen slog fast att kommissionen, i det omtvistade beslutet gjorde gällande att Aquatis under den aktuella perioden hade deltagit i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse som omfattade hela den europeiska marknaden, som beskrivs i artikel 1 i nämnda beslut.
61 Efter att i punkt 109 i den överklagade domen ha påpekat att den enda, komplexa och fortlöpande överträdelsen, efter mars månad 2001, bestod av bilaterala kontakter, kontakter tagna i samband med en handelsmässa och kontakter tagna under FNAS möten för samordning av priser, konstaterade tribunalen i punkt 110 i nämnda dom att Aquatis under den omtvistade perioden enbart hade deltagit i mötena i FNAS och inte i de två övriga delar som överträdelsen bestod av. Efter att i punkt 119 i den överklagade domen ha fastställt att det inte var styrkt att Aquatis hade haft kännedom om att det, genom sitt agerande, hade anslutit sig till vare sig en kartell bestående av flera delar med ett gemensamt syfte eller till den kartell som det redan hade varit medlem av före mars månad år 2001 och som fortfarande pågick, ogiltigförklarade tribunalen artikel 1 i det omtvistade beslutet i dess helhet med avseende på motpartsbolagen.
62 Vad gäller den påstådda felaktigheten som nämns ovan i punkt 57 påpekas att även om Aquatis beteende under mötena i FNAS kan betraktas som konkurrensbegräsande i sig, står det klart att de kriterier som slagits fast i domstolens praxis för att kunna anse att detta beteende kan betraktas som en del i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse inte är uppfyllda.
63 Det framgår nämligen av rättspraxis att det ska vara styrkt att företaget genom sitt eget agerande hade för avsikt att bidra till att uppnå de gemensamma mål som alla deltagarna eftersträvade och visa att det hade kännedom om de konkreta beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller visa att företaget rimligen kunde förutse dem och att det var berett att acceptera den risk som detta innebar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 december 2012 i mål C‑441/11 P, kommissionen mot Verhuizingen Coppens, punkt 42 och där angiven rättspraxis). Tribunalens slutsatser i punkterna 112 och 119 i den överklagade domen utesluter denna möjlighet.
64 Vad gäller frågan huruvida tribunalen, såsom kommissionen har gjort gällande, under alla omständigheter borde ha ogiltigförklarat artikel 1 i det omtvistade beslutet till viss del med avseende på motpartsbolagen, med hänsyn till att det aktuella företaget hade deltagit i en väsentlig del av det som utgjorde en enda fortlöpande överträdelse, nämligen mötena i FNAS, har domstolen redan slagit fast att en ogiltigförklaring av en del av en unionsrättsakt endast är möjlig under förutsättning att de delar som begärs ogiltigförklarade kan avskiljas från rättsakten i övrigt (se domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Verhuizingen Coppens, punkt 38 och där angiven rättspraxis).
65 Det ska dock konstateras att den kritik som i det omtvistade beslutet riktats mot motpartsbolagen gäller deras delaktighet i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse. Aquatis deltagande i FNAS möten kvalificeras med andra ord inte som en särskild överträdelse av 81 EG i det omtvistade beslutet. Tvärtom görs i skäl 546 i det omtvistade beslutet, där de olika former av konkurrensnedvridande beteende som avses däri räknas upp, ingen hänvisning till mötena i FNAS. Dessutom bekräftas uttryckligen i skäl 590 i det omtvistade beslutet att kommissionen ansett att det vore ”konstlat att dela upp [de berörda företagens] fortgående beteende, som kännetecknas av en samlad målsättning, i flera separata överträdelser, när det tvärtom rör sig om en enda överträdelse”.
66 Under dessa förhållanden, och förutsatt att mötena i FNAS hade ett konkurrensbegränsande syfte eller konkurrensbegränsande verkningar, kunde den delen av den enda, komplexa och fortlöpande överträdelsen inte avskiljas från beslutet i övrigt i den mening som avses i den rättspraxis som angetts ovan i punkt 64.
67 Domstolen anser därför att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den, efter att ha konstaterat att företagets delaktighet i en enda, komplex och fortlöpande överträdelse inte var styrkt, ogiltigförklarade artikel 1 i det omtvistade beslutet i dess helhet med avseende på motpartsbolagen.
68 Överklagandet kan således inte vinna bifall på den andra grunden.
Den tredje grunden
Parternas argument
69 Kommissionen anser att domskälen i den överklagade domen är bristfälliga i den del som avser ogiltigförklaringen av artikel 2b.2 i det omtvistade beslutet. Vad gäller taket på 10 procent enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, vilket beräknats enbart utifrån Aquatis och Simplex sammanlagda omsättning, dömde tribunalen utöver vad som hade yrkats (ultra petita). Motpartsbolagen hade nämligen inte framställt någon sådan grund.
70 Motpartsbolagen gjorde inte heller gällande att artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 hade åsidosatts, vare sig i sina skriftliga yttranden eller vid den muntliga förhandlingen i tribunalen. Kommissionen anser följaktligen att tribunalen åsidosatte principerna om ett kontradiktoriskt förfarande och om rätten till en rättvis rättegång. Tribunalen hade således inte rättsligt stöd för att i den överklagade domen slå fast att fel hade begåtts i samband med beräkningen av den del av böterna som avses i artikel 2 b.2 i det omtvistade beslutet, varför domen bör upphävas även i det avseendet.
71 Motpartsbolagen har bestritt kommissionens argument och yrkat att överklagandet ska lämnas utan bifall såvitt avser den tredje grunden.
Domstolens bedömning
72 I punkterna 123 och 124 i den överklagade domen förklarade tribunalen den beräkningsmetod som använts för att komma fram till att Aquatis och Simplex skulle åläggas det bötesbelopp på 2,04 miljoner euro som anges i artikel 2 b.2 i det omtvistade beslutet.
73 Det framgår av punkt 123 i den överklagade domen att det bötesbelopp på 100,8 miljoner euro som kommissionen ålagt Aalberts i det omtvistade beslutet utgjorde en viktig faktor i nämnda beräkning. När detta belopp föll bort i samband med att de böter som Aalberts ålagts upphävdes, blev beloppet i artikel 2 b.2 i det omtvistade beslutet med nödvändighet inkorrekt, vilket motiverar att det ogiltigförklaras.
74 Tribunalens påpekande i artikel 125 i den överklagade domen att IMI splittrades i flera fristående enheter innan det angripna beslutet antogs är irrelevant och kan inte påverka bedömningen i föregående punkt.
75 Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall på den tredje grunden.
76 Eftersom överklagandet inte kan vinna bifall på någon av de åberopade grunderna ska det ogillas i sin helhet.
Anslutningsöverklagandet
77 Det påpekas att motpartsbolagen har anslutningsöverklagat för det fall domstolen anser att överklagandet ska vinna bifall. Det framgår dock av punkt 76 ovan att kommissionens överklagande ska lämnas utan bifall.
78 Under dessa omständigheter saknas anledning att pröva anslutningsöverklagandet.
Rättegångskostnader
79 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen, när överklagandet lämnas utan bifall, besluta om rättegångskostnaderna.
80 Enligt artikel 138.1 i samma rättegångsregler, som är tillämplig i mål om överklagande med stöd av artikel 184.1 i dessa regler, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Aalberts, Aquatis och Simplex har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska Aalberts, Aquatis och Simplex yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
1) Huvudöverklagandet ogillas.
2) Anledning saknas att pröva anslutningsöverklagandet.
3) Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.
Underskrifter