Mål C‑1/12

Ordem dos Técnicos Oficiais de Contas

mot

Autoridade da Concorrência

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal da Relação de Lisboa)

”Samfund för revisorer – Föreskrifter om obligatorisk fortbildning för revisorer – Artikel 101 FEUF – Företagssammanslutning – Konkurrensbegränsning – Skäl – Artikel 106.2 FEUF”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 februari 2013

1.        Konkurrens – Unionsregler – Företag – Begrepp – Revisorer – Omfattas

(Artiklarna 101 FEUF, 102 FEUF och 106 FEUF)

2.        Konkurrensbegränsande samverkan – Beslut av företagssammanslutningar – Begrepp – Föreskrifter från samfundet för revisorer i en medlemsstat om ett system för obligatorisk fortbildning för revisorer – Omfattas

(Artikel 101 FEUF)

3.        Konkurrensbegränsande samverkan – Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Bedömningskriterier

(Artikel 101 FEUF)

4.        Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen – Beslut av företagssammanslutningar – Föreskrifter från samfundet för revisorer i en medlemsstat om ett system för obligatorisk fortbildning för revisorer – Den nationella domstolens bedömning av de konkurrensbegränsande effekterna – Konkurrensen sätts ur spel för en väsentlig del av den relevanta marknaden till fördel för nämnda samfund och det uppställs diskriminerande villkor på den resterande delen av marknaden till nackdel för konkurrenterna – Åsidosättande av unionens konkurrensregler – Motivering som grundas på behovet av att säkerställa kvaliteten på de tjänster som revisorerna tillhandahåller – Föreligger inte

(Artiklarna 101.1 FEUF, 101.3 FEUF och 106.2 FEUF)

1.        Revisorerna erbjuder, mot ersättning, redovisningstjänster, som bland annat består av att planera, organisera och samordna enheters redovisning, underteckna deras revisionsberättelse och skattedeklaration, att rådge inom områdena redovisning, skatt och social trygghet, samt att företräda den beskattningsbara person vars redovisning revisorn ombesörjer under den administrativa delen av ett skatterättsligt förfarande. Revisorerna, som är medlemmar som utövar fria yrken, står vidare de ekonomiska riskerna som sådan verksamhet är förenad med, eftersom det är revisorn själv som får stå för det underskott som uppkommer i en situation där utgifterna överstiger inkomsterna. Mot bakgrund härav ska revisorerna anses utöva ekonomisk verksamhet, och de utgör följaktligen företag i den mening som avses i artikel 101 FEUF. Denna slutsats ändras inte av att de tjänster de tillhandahåller är av komplex och teknisk karaktär eller av det förhållandet att utövandet av yrket är reglerat.

(se punkterna 37 och 38)

2.        Sådana bestämmelser som föreskrifterna om utbildningspoäng (Regulamento da Formação de Créditos), vilka antagits av ett sådant yrkessamfund som Ordem dos Técnicos Oficiais de Contas (samfundet för revisorer), ska anses vara ett beslut av en företagssammanslutning i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF.

För det första kan det nämligen inte hävdas att sådana föreskrifter inte är av ekonomisk art, eftersom OTOC erbjuder egna utbildningar för revisorer, och eftersom företag som önskar erbjuda sådana utbildningar är underkastade regler som framgår i de aktuella föreskrifterna. Vidare är kravet på revisorerna att fortbilda sig i enlighet med bestämmelserna i dessa föreskrifter starkt kopplat till utövandet av deras yrke. Om kravet inte uppfylls kan detta nämligen leda till disciplinära åtgärder, exempelvis upp till tre års avstängning eller uteslutning ur yrkessamfundet. För det fall det skulle antas att dessa föreskrifter inte hade någon direkt inverkan på revisorernas egna ekonomiska verksamhet, är detta inte en sådan omständighet som i sig leder till att en företagssammanslutnings beslut faller utanför tillämpningsområdet för artikel 101 FEUF. Ett sådant beslut kan nämligen hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen enligt artikel 101 FEUF, inte enbart på den marknad där ett yrkessamfunds medlemmar utövar sin verksamhet, men även på en annan marknad, där yrkessamfundet självt utövar ekonomisk verksamhet.

För det andra är det så, att när ett yrkessamfund som OTOC utfärdar föreskrifter om intjänande av utbildningspoäng utför det inte uppgifter som har samband med myndighetsutövning, utan agerar snarare i egenskap av organisation med ansvar för regleringen av ett yrke, vars utövande för övrigt utgör ekonomisk verksamhet.

Den rättsliga ram inom vilken företag ingår avtal och företagssammanslutningar fattar beslut samt den rättsliga beteckningen på denna ram i olika nationella rättsordningar saknar nämligen inverkan på tillämpligheten av de unionsrättsliga konkurrensreglerna, och i synnerhet av artikel 101 FEUF. I synnerhet ger OTOC:s stadgar inte OTOC ensamrätt att anordna utbildningar för revisorer och föreskriver inte vilka villkor som ska gälla för att andra utbildningsorgan ska få tillgång till marknaden för obligatorisk fortbildning för revisorer.

När det slutligen gäller den omständigheten att OTOC eventuellt inte har något vinstsyfte utgör detta inte något hinder för att den enhet som agerar på marknaden ska anses vara ett företag, då tillhandahållandet av motsvarande tjänster sker i konkurrens med andra aktörer, vars verksamhet bedrivs i vinstsyfte.

(se punkterna 41–46, 48, 51, 52, 56, 57 och 59 samt punkt 1 i domslutet)

3.        Se domen.

(se punkt 65)

4.        Bestämmelser såsom föreskrifterna om utbildningspoäng, varigenom det inrättas ett system för obligatorisk fortbildning för revisorer för att säkerställa en hög kvalitet på de tjänster som revisorerna erbjuder och vilka antagits av ett yrkessamfund som Ordem dos Técnicos Oficiais de Contas (samfundet för revisorer) (OTOC), utgör en sådan konkurrensbegränsning som är förbjuden enligt artikel 101 FEUF, såvida bestämmelserna sätter konkurrensen ur spel för en väsentlig del av den relevanta marknaden, till fördel för yrkessamfundet, och uppställer diskriminerande villkor på den resterande delen av marknaden, till nackdel för yrkessamfundets konkurrenter, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

Alla beslut av företagssammanslutningar som kan begränsa parternas handlingsfrihet omfattas inte nödvändigtvis av förbudet i artikel 101.1 i fördraget. Vid tillämpningen av denna bestämmelse i ett enskilt fall är det nämligen nödvändigt att beakta det allmänna sammanhang i vilket det ifrågavarande beslutet har fattats eller för vilket det medför verkningar, och mer specifikt dess syften. I detta hänseende får de begränsningar som OTOC infört anses gå utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa en hög kvalitet på de tjänster som revisorerna erbjuder.

Slutligen är villkoren för tillämpning av undantaget i artikel 101.3 FEUF och av artikel 106.2 FEUF inte uppfyllda.

(se punkterna 68–73, 93 och 97–108 samt punkt 2 i domslutet)