DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)
den 1 april 2008 (*)
”Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78/EG – Efterlevandeförmåner som utbetalas enligt ett yrkesbaserat obligatoriskt försäkringssystem – Begreppet lön – Avslag på grund av att äktenskap inte ingåtts – Partner av samma kön – Diskriminering på grund av sexuell läggning”
I mål C‑267/06,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Bayerisches Verwaltungsgericht München (Tyskland) genom beslut av den 1 juni 2006, som inkom till domstolen den 20 juni 2006, i målet
Tadao Maruko
mot
Versorgungsanstalt der deutschen Bühnen,
meddelar
DOMSTOLEN (stora avdelningen)
sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas, K. Lenaerts och L. Bay Larsen samt domarna K. Schiemann, J. Makarczyk, P. Kūris, J. Klučka (referent), A. Ó Caoimh, P. Lindh och J.-C. Bonichot,
generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer,
justitiesekreterare: handläggaren J. Swedenborg,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 19 juni 2007,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– T. Maruko, genom H. Graupner, R. Wintemute och M. Bruns, Rechtsanwälte,
– Versorgungsanstalt der deutschen Bühnen, genom C. Draws och P. Rammert, båda i egenskap av ombud, biträdda av A. Bartosch och T. Grupp, Rechtsanwälte,
– Nederländernas regering, genom C. Wissels, i egenskap av ombud,
– Förenade kungarikets regering, genom V. Jackson, i egenskap av ombud, biträdd av T. Ward, barrister,
– Europeiska gemenskapernas kommission, genom J. Enegren och I. Kaufmann-Bühler, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 6 september 2007 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 1, 2.2 a, 2.2 b i, 3.1 c och 3.3 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, s. 16).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Tadao Maruko och Versorgungsanstalt der deutschen Bühnen (pensionskassa för tyska teatrar, nedan kallat VddB) angående VddB:s beslut att neka den förstnämnde en efterlevandeförmån i form av änkepension enligt det yrkesbaserade obligatoriska försäkringssystem till vilket hans avlidne partner var ansluten.
Tillämpliga bestämmelser
Den gemenskapsrättsliga lagstiftningen
3 I skälen 13 och 22 i direktiv 2000/78 anges följande:
”(13) Detta direktiv gäller inte system för social trygghet och socialt skydd vilkas förmåner inte jämställs med lön i den betydelse denna term ges vid tillämpningen av artikel 141 i EG‑fördraget, och inte heller statliga utbetalningar som syftar till att ge tillträde till anställning eller fortsatt anställning.
…
(22) Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av nationell lagstiftning som gäller civilstånd och de förmåner som är avhängiga därav.”
4 I artikel 1 i direktiv 2000/78 föreskrivs följande:
”Syftet med detta direktiv är att fastställa en allmän ram för bekämpning av diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, för att principen om likabehandling skall kunna genomföras i medlemsstaterna.”
5 I artikel 2 i nämnda direktiv föreskrivs följande:
”1. I detta direktiv avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1.
2. Enligt punkt 1 skall
a) direkt diskriminering anses förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation,
b) indirekt diskriminering anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer med en viss religion eller övertygelse, ett visst funktionshinder, en viss ålder, eller en viss sexuell läggning jämfört med andra personer, om inte
i) bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och om medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga, …
…”
6 Artikel 3 i samma direktiv har följande lydelse:
”1. Inom ramen för gemenskapens befogenheter skall detta direktiv tillämpas på alla personer, såväl inom den offentliga som den privata sektorn, inklusive offentliga organ, i fråga om följande:
…
c) Anställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner.
…
3. Detta direktiv skall inte tillämpas på utbetalningar från offentliga system eller liknande, däribland offentliga system för social trygghet eller socialt skydd.
…”
7 Medlemsstaterna skulle enligt artikel 18 första stycket i direktiv 2000/78 anta de lagar och andra författningar som var nödvändiga för att följa direktivet senast den 2 december 2003, eller kunde, på gemensam begäran av arbetsmarknadens parter, överlåta åt dessa att genomföra detta direktiv i fråga om bestämmelser som omfattas av kollektivavtal. I sådana fall skulle medlemsstaterna säkerställa att arbetsmarknadens parter senast den 2 december 2003 i samförstånd införde de åtgärder som behövdes. Medlemsstaterna skulle vidta alla nödvändiga åtgärder för att vid varje tillfälle kunna säkerställa de resultat som föreskrivs i detta direktiv. De skulle dessutom genast underrätta Europeiska gemenskapernas kommission om dessa åtgärder.
Den nationella lagstiftningen
Lagen om registrerat partnerskap
8 I 1 § lagen om registrerat partnerskap (Gesetz über die Eingetragene Lebenspartnerschaft) av den 16 februari 2001 (BGBl. 2001 I, s. 266), i dess lydelse enligt lagen av den 15 december 2004 (BGBl. 2004 I, s. 3396) (nedan kallad LPartG) föreskrivs följande:
”(1) Två personer av samma kön kan låta registrera sitt partnerskap genom att, personligen och inför varandra, ömsesidigt förklara att de önskar ingå ett livslångt partnerskap (partner). Förklaringarna kan inte förenas med villkor eller avges på bestämd tid. Förklaringarna blir giltiga under förutsättning att de avges inför behörig myndighet.
2) Registrering får inte ske
1. beträffande den som är minderårig, den som är gift eller den som redan är registrerad partner,
2. beträffande dem som är släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led,
3. beträffande dem som är hel- och halvsyskon,
4. när partnern vid tidpunkten för partnerskapets ingående inte påtar sig de skyldigheter som partnerskapet medför enligt 2 §.
…”
9 I 2 § LPartG föreskrivs följande:
”Partner ska bistå och hjälpa varandra och förbinder sig att leva tillsammans. De påtar sig ansvar för varandra.”
10 I 5 § nämnda lag föreskrivs följande:
”Partner är skyldiga att genom arbete och förmögenhet ömsesidigt bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov ska tillgodoses. Såväl 1360 § andra meningen, 1360a § och 1360b § civillagen som 16 § 2 är analogt tillämpliga.”
11 I 11 § 1 samma lag föreskrivs följande:
”Om inte annat föreskrivs, betraktas en partner som medlem av den andra partnerns familj.”
Bestämmelser om änkepension
12 Genom LPartG har den tyska lagstiftaren infört ändringar i lagen om social trygghet, bok VI – Lagstadgade pensionsförsäkringar (Sozialgesetzbuch VI – Gesetzliche Rentenversicherung).
13 I 46 § bok VI i denna lag, i dess lydelse efter den 1 januari 2005 (nedan kallad lagen om social trygghet), föreskrivs följande:
”(1) Änkor och änklingar som inte har gift om sig har efter den försäkrade makens eller makans bortgång rätt till en mindre änkepension, under förutsättning att den försäkrade maken eller makan har fullgjort det minsta antal försäkringsperioder som normalt erfordras. Denna rätt är begränsad till 24 kalendermånader efter utgången av den månad under vilken den försäkrade avled.
…
(4) Vid prövningen av huruvida det föreligger rätt till änkepension jämställs ingående av ett registrerat partnerskap med ingående av äktenskap, ett registrerat partnerskap med äktenskap, en efterlevande partner med änka eller änkling och en partner med make eller maka. Upplösning eller annullering av ett nytt äktenskap jämställs med hävande och upplösning av ett nytt partnerskap.”
14 Bok VI innehåller andra liknande bestämmelser i vilka registrerat partnerskap jämställs med äktenskap, bland andra 47 § 4, 90 § 3, 107 § 3 och 120d § 1.
Kollektivavtalet för tyska teatrar
15 I 1 § i kollektivavtalet för tyska teatrar (Tarifordnung für die Deutschen Theater) av den 27 oktober 1937 (Reichsarbeitsblatt 1937 VI, s. 1080) (nedan kallat kollektivavtalet) föreskrivs följande:
”(1) Varje juridisk person som bedriver teaterverksamhet i Tyska riket (teaterdirektörer) är skyldig att teckna en pensions- och efterlevandeförsäkring för den konstnärliga personalen i enlighet med nedanstående bestämmelser, och skriftligen informera varje anställd om den försäkring som ingåtts.
2) Informations- och propagandaministern utser, i samtycke med berörda riksministrar, försäkringsinstitut och fastställer försäkringsvillkoren (stadgar). Han fastställer även den tidpunkt vid vilken den försäkring som avses i detta avtal ska ingås.
3) I detta avtal avses med den konstnärliga personalen personer som, enligt lagen om Tyska rikets kulturkammare och dess tillämpningsförordningar, är obligatoriskt anslutna till Tyska rikets teaterkammare (scenavdelningen), såsom sceninstruktörer, skådespelare, dirigenter, regissörer, dramaturger, körledare, repetitörer, inspicienter, sufflörer och personer i liknande ställning, teknikansvariga (såsom chefsmaskinister, dekoratörer, kostymörer och personer i liknande ställning, i den mån de har ansvaret inom sitt område) samt konstnärliga rådgivare, körmedlemmar, dansare och frisörer.”
16 I § 4 i kollektivavtalet föreskrivs följande:
”Teaterdirektören och den konstnärliga personalen betalar hälften var av försäkringspremierna. Teaterdirektören är skyldig att överföra försäkringspremierna till försäkringsinstitutet.”
VddB:s stadgar
17 I 27, 32 och 34 §§ i VddB:s stadgar föreskrivs följande:
”27 § – Försäkringstyp och allmänna villkor
1) De försäkringsfall som berättigar till förmåner är arbetsoförmåga eller invaliditet, förtidspension, uppnådd allmän pensionsålder och dödsfall.
2) Institutet ska på begäran … såsom efterlevandeförmån … utge änkepension (änka) (32 och 33 §§), änkepension (änkling) (34 §) … om den försäkrade omedelbart före försäkringsfallet var obligatoriskt eller frivilligt försäkrad eller fortsättningsförsäkrad och under förutsättning att karenstiden iakttagits. …
…
32 § – Änkepension (änka)
1) Änkan till den försäkrade eller pensionären har rätt till änkepension om äktenskapet har bestått fram till tidpunkten för den senares dödsfall.
…
34 § – Änkepension (änkling)
1) Änkling till den försäkrade eller pensionären har rätt till änkepension om äktenskapet har bestått fram till tidpunkten för den senares dödsfall.
…”
18 I 30 § 5 i samma stadgar anges hur det pensionsbelopp på vilket efterlevandeförmånen beräknas ska fastställas.
Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
19 Den 8 november 2001 ingick Tadao Maruko med stöd av 1 § LPartG, i dess ursprungliga lydelse, registrerat partnerskap med en designer av scenkläder.
20 Partnern var sedan den 1 september 1959 ansluten till VddB och fortsatte att frivilligt betala in avgifter till denna kassa under perioder då han inte var obligatoriskt ansluten.
21 Tadao Marukos partner avled den 12 januari 2005.
22 Den 17 februari 2005 ansökte Tadao Maruko om änkepension från VddB. Kassan avslog hans ansökan genom beslut av den 28 februari 2005 med hänvisning till att stadgan inte gav personer som ingått registrerat partnerskap rätt till sådana efterlevandeförmåner.
23 Tadao Maruko överklagade till den nationella domstolen. VddB:s avslag innebar enligt honom en kränkning av principen om likabehandling, eftersom den tyska lagstiftaren, sedan den 1 januari 2005, jämställer registrerat partnerskap med äktenskap, bland annat genom införandet av 46 § 4 i lagen om social trygghet. Den omständigheten att en person vars partner avlidit inte beviljas efterlevandeförmåner på samma villkor som en efterlevande make eller maka innebär att denna person diskrimineras på grund av sexuell läggning. Enligt Tadao Maruko behandlas partner av samma kön mindre förmånligt än makar, trots att de i likhet med makar ska hjälpa och bistå varandra, förpliktar sig att leva tillsammans och påtar sig ansvar för varandra. I Tyskland motsvarar bestämmelserna om registrerade partners ekonomiska förhållanden dem som gäller för makar.
24 Den nationella domstolen vill få klarhet i huruvida det försäkringssystem som VddB administrerar ska likställas med ett offentligt system för social trygghet i den mening som avses i artikel 3.3 i direktiv 2000/78 och huruvida det aktuella systemet faller utanför tillämpningsområdet för detta direktiv. Den nationella domstolen har i det avseendet angett att den omständigheten att anslutningen till VddB enligt lag är obligatorisk och att det inte är möjligt att förhandla med teaterföretagen om anslutningen i fråga talar för ett sådant likställande. Den har emellertid tillagt att teateranställda har möjlighet att utanför sina arbetsperioder frivilligt fortsätta att vara anslutna till det i målet aktuella försäkringssystemet, att systemet fungerar enligt principen om kapitalisering, att premierna betalas till hälften av teaterföretagen och till hälften av de försäkrade och att VddB bedriver och reglerar sin verksamhet på ett självständigt sätt, utan förbundslagstiftarens inblandning.
25 Den nationella domstolen har med hänsyn till hur VddB är uppbyggd och till den avgörande inverkan som teaterföretag och försäkrade har på dess verksamhet angett att den är benägen att tro att det aktuella organet inte administrerar ett system som kan likställas med ett offentligt system för social trygghet i den mening som avses i artikel 3.3 i direktiv 2000/78.
26 Vidare önskar den nationella domstolen få klarhet i huruvida den i målet aktuella efterlevandeförmånen kan betraktas som ”lön” i den mening som avses i artikel 3.1 c i direktiv 2000/78, vilket skulle motivera en tillämpning av nämnda direktiv. Den nationella domstolen anser att det framgår av EG‑domstolens rättspraxis att efterlevandeförmåner i princip ska anses omfattas av detta lönebegrepp. Enligt nämnda domstol påverkas inte denna tolkning av att den i målet aktuella efterlevandeförmånen inte utbetalas till arbetstagaren utan till dess efterlevande make eller maka, då rätten till en sådan förmån grundar sig på arbetstagarens anslutning till det försäkringssystem som VddB administrerar, vilket innebär att arbetstagarens efterlevande make eller maka förvärvar rätten att erhålla denna förmån med anledning av det anställningsförhållande som rådde mellan arbetsgivaren och nämnda arbetstagare.
27 Den nationella domstolen vill även få klarhet i huruvida bestämmelserna i artiklarna 1 och 2.2 a i direktiv 2000/78 utgör hinder för bestämmelser i stadgar, liknande VddB:s, enligt vilka en registrerad partner efter den andre partnerns död inte har rätt till sådana efterlevandeförmåner som beviljas äkta makar, trots att registrerade partner i likhet med äkta makar har levt i en omsorgs- och ansvarsgemenskap som formellt ingåtts för att vara livet ut.
28 Den nationella domstolen anser att, för det fall målet omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78 och det föreligger diskriminering, Tadao Maruko kan åberopa bestämmelserna i detta direktiv.
29 Den nationella domstolen har tillagt att den försäkrade och klaganden i målet vid den nationella domstolen, till skillnad från heterosexuella par som kan gifta sig och som i förekommande fall har rätt till efterlevandeförmåner, på grund av sin sexuella läggning aldrig kunde uppfylla kravet på äktenskap, som är en förutsättning för att förmånen ska utbetalas från det försäkringssystem som VddB administrerar. Den nationella domstolen har dock angett att bestämmelserna i artiklarna 1 och 2.2 a i direktiv 2000/78 kan utgöra hinder för att sådana bestämmelser som dem i VddB:s stadgar begränsar rätten till denna förmån till efterlevande makar.
30 För det fall bestämmelserna i artiklarna 1 och 2.2 a i direktiv 2000/78 utgör hinder för stadgebestämmelser liknande dem i VddB:s stadgar, vill den nationella domstolen vidare få klarhet i huruvida diskriminering på grund av sexuell läggning är tillåten mot bakgrund av skäl 22 i detta direktiv.
31 Den nationella domstolen har påpekat att detta skäl inte återges i direktivets artiklar. Den undrar om ett sådant skäl kan begränsa tillämpningsområdet för direktiv 2000/78. Den nationella domstolen anser, med hänsyn till hur viktig den gemenskapsrättsliga principen om likabehandling är, att skälen i detta direktiv inte bör tolkas extensivt. Frågan i det hänseendet är huruvida det faktum att VddB nekar en person vars partner avlidit efterlevandeförmåner innebär en i förevarande mål tillåten diskriminering, trots att den grundar sig på sexuell läggning.
32 Slutligen vill den nationella domstolen få klarhet i huruvida rätten till efterlevandeförmåner, enligt dom av den 17 maj 1990 i mål C‑262/88, Barber (REG 1990, s. I‑1889; svensk specialutgåva, volym 10, s. 407), endast kan grundas på perioder efter den 17 maj 1990. Den har anfört att de nationella bestämmelserna i fråga omfattas av artikel 141 EG och att den direkta effekten av denna artikel inte kan åberopas annat än beträffande förmåner som är hänförliga till anställningsperioder efter den 17 maj 1990. Den har i det avseendet hänvisat till dom av den 28 september 1994 i mål C‑200/91, Coloroll Pension Trustees (REG 1994, s. I‑4389; svensk specialutgåva, volym 16, s. I‑89).
33 Bayerisches Verwaltungsgericht München har därför beslutat att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Ska ett yrkesbaserat obligatoriskt pensionssystem, såsom det pensionssystem som administreras av [VddB], likställas med ett offentligt system i den mening som avses i artikel 3.3 i direktiv 2000/78 …?
2) Ska förmåner till efterlevande i form av änkepension som betalas ut av ett institut som administrerar ett yrkesbaserat obligatoriskt försäkringssystem betraktas som lön i den mening som avses i artikel 3.1 c i direktiv 2000/78 …?
3) Utgör artiklarna 1 och 2.2 a i direktiv 2000/78 … hinder för bestämmelser i stadgarna till ett kompletterande försäkringssystem, enligt vilka en registrerad partner efter den andre partnerns död inte har rätt till sådan efterlevandepension som beviljas äkta makar, trots att de i likhet med äkta makar har levt i en omsorgs- och ansvarsgemenskap som formellt ingåtts för att vara livet ut?
4) För det fall ovannämnda frågor ska besvaras jakande: Är diskriminering på grund av sexuell läggning tillåten mot bakgrund av skäl 22 i direktiv 2000/78 …?
5) Medför domen i [det ovannämnda målet] Barber att rätten till efterlevandeförmåner endast kan grundas på perioder efter den 17 maj 1990?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första, den andra och den fjärde frågan
34 Den nationella domstolen har ställt den första, den andra och den fjärde frågan, som ska besvaras gemensamt, för att få klarhet i huruvida en efterlevandeförmån som utbetalas från ett sådant yrkesbaserat försäkringssystem som VddB administrerar omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78.
Yttranden som har inkommit till domstolen
35 Beträffande den första och den andra frågan anser VddB att det system den administrerar är ett lagstadgat system för social trygghet och att den i målet aktuella efterlevandeförmånen inte kan betraktas som lön i den mening som avses i artikel 3.1 c i direktiv 2000/78. Direktivet är således inte tillämpligt på denna förmån.
36 VddB har till stöd för denna ståndpunkt understrukit bland annat att den är ett offentligrättsligt organ som lyder under förbundsförvaltningen och att det i målet aktuella försäkringssystemet utgör ett lagstadgat obligatoriskt system. Kollektivavtalet har ställning som lag och har, tillsammans med VddB:s stadgar, införts i fördraget om Tysklands enande av den 31 augusti 1990. Den obligatoriska anslutningen gäller allmänt definierade arbetstagarkategorier. Den i målet aktuella efterlevandeförmånen är inte direkt kopplad till en viss anställning utan till allmänna sociala hänsyn. Den står inte i direkt relation till antalet fullgjorda anställningsperioder och beloppet beräknas inte på grundval av den sista lönen.
37 Kommissionen anser däremot att den aktuella efterlevandeförmånen omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78, eftersom den beviljas med anledning av det anställningsförhållande som ingåtts mellan en person och dennes arbetsgivare och detta anställningsförhållande innebär att arbetstagaren obligatoriskt ansluts till VddB. Förmånsbeloppet bestäms utifrån längden på försäkringsförhållandet och inbetalda premier.
38 Beträffande den fjärde frågan har såväl Tadao Maruko som kommissionen understrukit att skäl 22 i direktiv 2000/78 inte återges i någon av direktivets artiklar. Tadao Maruko anser att om gemenskapslagstiftaren hade velat undanta samtliga förmåner kopplade till civilstånd från tillämpningsområdet för nämnda direktiv, skulle innehållet i nämnda skäl ha återgetts i en särskild bestämmelse i nämnda direktiv. Kommissionen anser att skälet i fråga enbart är ett uttryck för att Europeiska unionen saknar behörighet på området för civilstånd.
39 VddB och Förenade kungarikets regering anser bland annat att skäl 22 i direktiv 2000/78 innehåller ett klart och generellt undantag och att det fastställer direktivets tillämpningsområde. Direktivet är inte tillämpligt på nationella bestämmelser som gäller civilstånd och de förmåner som är avhängiga därav, såsom den i målet aktuella efterlevandeförmånen.
Domstolens svar
40 Det framgår av artikel 3.1 c och 3.3 i direktiv 2000/78 att det senare är tillämpligt på alla personer, såväl inom den offentliga som den privata sektorn, inklusive offentliga organ, i fråga om bland annat lönevillkor och att det inte är tillämpligt på utbetalningar från offentliga system eller liknande, däribland offentliga system för social trygghet eller socialt skydd.
41 Tillämpningsområdet för direktiv 2000/78 ska mot bakgrund av nämnda bestämmelser jämförda med skäl 13 i detta direktiv tolkas så, att det inte omfattar system för social trygghet och socialt skydd vilkas förmåner inte jämställs med lön, i den betydelse denna term ges vid tillämpningen av artikel 141 EG, och inte heller med statliga utbetalningar som syftar till att ge tillträde till anställning eller fortsatt anställning.
42 Domstolen ska således fastställa huruvida en efterlevandeförmån som utbetalas enligt ett yrkesbaserat försäkringssystem liknande det som VddB administrerar ska betraktas som lön i den mening som avses i artikel 141 EG.
43 Enligt denna artikel ska med lön förstås den gängse grund- eller minimilönen samt alla övriga förmåner i form av kontanter eller naturaförmåner som arbetstagaren, direkt eller indirekt, får av arbetsgivaren på grund av anställningen.
44 Domstolen har redan fastställt (se dom av den 6 oktober 1993 i mål C‑109/91, Ten Oever, REG 1993, s. I‑4879, punkt 8, svensk specialutgåva, volym 14, s. I‑341, och av den 28 september 1994 i mål C‑7/93, Beune, REG 1994, s. I‑4471, punkt 21) att den omständigheten att vissa förmåner betalas ut efter anställningsförhållandets upphörande inte utesluter att de kan betraktas som lön i den mening som avses i artikel 141 EG.
45 Domstolen har på så sätt medgett att denna artikel är tillämplig på efterlevandepensioner som utbetalas enligt ett yrkesbaserat pensionssystem, som har upprättats genom kollektivavtal. Domstolen har i det avseendet påpekat att denna bedömning inte motsägs av den omständigheten att efterlevandepensionen definitionsmässigt inte betalas ut till arbetstagaren utan till dennes efterlevande, eftersom rätten till en sådan förmån bygger på att den efterlevandes make eller maka har varit ansluten till systemet, så att pensionen förvärvats av den efterlevande inom ramen för anställningsförhållandet mellan arbetsgivaren och den avlidna maken eller makan och utbetalas till den efterlevande på grund av makens eller makans anställningsförhållande (se domarna i de ovannämnda målen Ten Oever, punkterna 12 och 13, Coloroll Pension Trustees, punkt 18, dom av den 17 april 1997 i mål C‑147/95, Evrenopoulos, REG 1997, s. I‑2057, punkt 22, och av den 9 oktober 2001 i mål C‑379/99, Menauer, REG 2001, s. I‑7275, punkt 18).
46 Domstolen har vidare fastställt att det enda avgörande kriteriet för att bedöma huruvida en ålderspension, utifrån vilken i förekommande fall efterlevandeförmåner beräknas, såsom i målet vid den nationella domstolen, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 141 EG är att pensionen utbetalas till arbetstagaren på grund av anställningsförhållandet mellan honom och hans tidigare arbetsgivare, det vill säga anställningskriteriet, som hämtats från ovannämnda bestämmelsers ordalydelse (se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovannämnda målen Beune, punkt 43, Evrenopoulos, punkt 19, dom av den 29 november 2001 i mål C‑366/99, Griesmar, REG 2001, s. I‑9383, punkt 28, av den 12 september 2002 i mål C‑351/00, Niemi, REG 2002, s. I‑7007, punkterna 44 och 45, och av den 23 oktober 2003 i de förenade målen C‑4/02 och C‑5/02, Schönheit och Becker, REG 2003, s. I‑12575, punkt 56).
47 Detta kriterium kan förvisso inte vara ensamt avgörande, eftersom pensioner som utbetalas enligt ett lagstadgat system för social trygghet helt eller delvis kan vara knutna till erhållen lön (domarna i de ovannämnda målen Beune, punkt 44, Evrenopoulos, punkt 20, Griesmar, punkt 29, Niemi, punkt 46, och Schönheit och Becker, punkt 57).
48 Socialpolitiska hänsyn, hänsyn till den statliga organisationen, etiska hänsyn eller till och med budgetöverväganden som har eller som kan ha spelat en roll då den nationella lagstiftaren antog ett system, kan emellertid inte ges företräde om pensionen endast är av intresse för en särskild kategori anställda, om den står i direkt relation till antalet tjänsteår och om beloppet beräknas på grundval av tjänstemannens senaste lön (se domarna i de ovannämnda målen Beune, punkt 45, Evrenopoulos, punkt 21, Griesmar, punkt 30, Niemi, punkt 47, och Schönheit och Becker, punkt 58).
49 Beträffande det obligatoriska försäkringssystem som VddB administrerar ska det för det första anges att det har sitt ursprung i ett arbetsrelaterat kollektivavtal som enligt de uppgifter som den nationella domstolen har inkommit med syftar till att komplettera de sociala förmåner som utges enligt de allmänt tillämpliga nationella bestämmelserna.
50 För det andra är det klarlagt att nämnda system uteslutande finansieras av arbetstagare och arbetsgivare inom den berörda sektorn, utan några som helst statliga bidrag till finansieringen.
51 För det tredje framgår det av handlingarna i målet att samma system enligt 1 § i kollektivavtalet är avsett för den konstnärliga personalen vid teatrar i Tyskland.
52 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 70 i sitt förslag till avgörande krävs för utbetalning av efterlevandeförmåner att den primärt berättigade personen var ansluten till VddB innan han avled. Denna anslutning är obligatorisk för den konstnärliga personalen vid tyska teatrar. Anslutningen rör även ett visst antal personer som frivilligt ansluter sig till VddB, vilket är möjligt i den mån personerna i fråga kan visa att de tidigare varit anställda under ett visst antal månader vid en tysk teater.
53 Dessa obligatoriskt och frivilligt anslutna personer utgör således en viss kategori arbetstagare.
54 Domstolen påpekar dessutom, beträffande kriteriet att pensionen ska stå i direkt relation till antalet tjänsteår, att det framgår av 30 § 5 i VddB:s stadgar att pensionsbeloppet, på vilket efterlevandeförmånerna beräknas, bestäms utifrån det antal år som arbetstagaren varit ansluten, vilket är en logisk konsekvens av strukturen på det aktuella yrkesbaserade försäkringssystemet, vilket omfattar två typer av anslutning, såsom påpekats ovan i punkterna 52 och 53.
55 Vad sedan beträffar storleken på denna pension fastställs inte denna i lag, utan beräknas med tillämpning av 30 § 5 i VddB:s stadgar utifrån summan av de premier som arbetstagaren betalat in under sin tid som ansluten och på vilka en uppräkningsfaktor tillämpas.
56 Såsom generaladvokaten har angett i punkt 72 i sitt förslag till avgörande innebär detta att den aktuella efterlevandeförmånen utbetalas på grund av det anställningsförhållande som Tadao Marukos partner hade och att den följaktligen ska betraktas som lön i den mening som avses i artikel 141 EG.
57 Denna slutsats påverkas varken av att VddB utgör ett offentligt organ (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Evrenopoulos, punkterna 16 och 23) eller av att anslutningen till det system som ger rätt till de aktuella förmånerna är obligatorisk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 maj 2000 i mål C‑50/99, Podesta, REG 2000, s. I‑4039, punkt 32).
58 Beträffande räckvidden av skäl 22 i direktiv 2000/78, anges i detta att direktivet i fråga inte påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning som gäller civilstånd och de förmåner som är avhängiga därav.
59 Gemenskapsrätten inkräktar visserligen inte på medlemsstaternas behörighet att utforma sina system för social trygghet. Medlemsstaterna är vid utövandet av denna behörighet emellertid skyldiga att iaktta gemenskapsrätten, bland annat de bestämmelser som rör icke-diskrimineringsprincipen (se, analogt, dom av den 16 maj 2006 i mål C‑372/04, Watts, REG 2006, s. I‑4325, punkt 92, och av den 19 april 2007 i mål C‑444/05, Stamatelaki, REG 2007, s. I‑3185, punkt 23).
60 Eftersom en efterlevandeförmån liknande den i målet aktuella ska betraktas som lön i den mening som avses i artikel 141 EG, och då efterlevandeförmånen av de ovan i punkterna 49–57 angivna skälen omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78, kan skäl 22 i direktiv 2000/78 inte föranleda att detta direktiv inte anses tillämpligt på denna förmån.
61 Under dessa förhållanden ska den första, den andra och den fjärde frågan besvaras så, att en efterlevandeförmån som utbetalas enligt ett yrkesbaserat försäkringssystem, liknande det som VddB administrerar, omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/78.
Den tredje frågan
62 Den nationella domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida bestämmelserna i artiklarna 1 och 2 i direktiv 2000/78 utgör hinder för sådana bestämmelser som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilka en registrerad partner efter den andre partnerns död inte har rätt till sådan efterlevandepension som beviljas äkta makar, trots att de i likhet med äkta makar har levt i en omsorgs- och ansvarsgemenskap som formellt ingåtts för att vara livet ut.
Yttranden som har inkommit till domstolen
63 Det förhållandet att en efterlevande partner nekas den i målet aktuella efterlevandeförmånen utgör enligt Tadao Maruko och kommissionen indirekt diskriminering i den mening som avses i direktiv 2000/78. Två personer av samma kön kan nämligen inte gifta sig i Tyskland och kan därför inte beviljas denna förmån, vilken är förbehållen efterlevande makar. De anser att makar och registrerade partner har en likartad rättslig ställning, vilket motiverar en utbetalning av den aktuella förmånen till efterlevande partner.
64 VddB anser sig inte ha någon konstitutionell skyldighet att behandla äktenskap och registrerat partnerskap lika vid tillämpning av den sociala trygghets- eller försäkringslagstiftningen. Partnerskapet utgör ett rättsinstitut sui generis och ett nytt civilstånd. Ur de tyska bestämmelserna går det inte att härleda någon som helst skyldighet att behandla registrerade partner och makar lika.
Domstolens svar
65 Enligt artikel 1 i direktiv 2000/78 är syftet med detta direktiv att fastställa en allmän ram för bekämpning av olika typer av diskriminering i arbetslivet, däribland diskriminering på grund av sexuell läggning, för att principen om likabehandling ska kunna genomföras i medlemsstaterna.
66 Enligt artikel 2 i nämnda direktiv avses med ”principen om likabehandling” att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1 samma direktiv. I artikel 2.2 a i direktiv 2000/78 anges att direkt diskriminering anses förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 i detta direktiv behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation. I direktivets artikel 2.2 b i anges att indirekt diskriminering anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer med en viss religion eller övertygelse, ett visst funktionshinder, en viss ålder, eller en viss sexuell läggning jämfört med andra personer, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.
67 Det framgår av uppgifterna i beslutet om hänskjutande att Förbundsrepubliken Tyskland från och med år 2001, det vill säga det år då LPartG i dess ursprungliga lydelse trädde i kraft, har anpassat sin lagstiftning i syfte att göra det möjligt för personer av samma kön att leva i en omsorgs- och ansvarsgemenskap som formellt ingåtts för att vara livet ut. Medlemsstaten, som valt att inte tillåta dessa personer att ingå äktenskap, vilket är förbehållet personer av olika kön, har infört ett särskilt institut för personer av samma kön, nämligen registrerat partnerskap. Villkoren för registrerat partnerskap har successivt kommit att anpassas till dem som gäller för äktenskap.
68 Den nationella domstolen har i det avseendet anfört att lagen av den 15 december 2005 har bidragit till den successiva tillnärmning som skett mellan de bestämmelser om registrerat partnerskap som införts och dem som gäller för äktenskap. Den tyska lagstiftaren har genom denna lag infört ändringar i lagen om social trygghet, bok VI – Lagstadgade pensionsförsäkringar, bland annat genom att lägga till en punkt 4 i 46 § i nämnda bok, av vilken det framgår att registrerat partnerskap ska likställas med äktenskap i fråga om de änkepensioner som avses i denna bestämmelse. Liknande ändringar har införts i andra bestämmelser i denna bok VI.
69 Den nationella domstolen anser mot bakgrund av den tillnärmning som skett mellan äktenskap och registrerat partnerskap – vilken den ser som en successiv anpassning som framgår av de bestämmelser som införts i LPartG och i synnerhet av de ändringar som infördes genom lagen av den 15 december 2004 – att registrerat partnerskap, även om det inte är identiskt med äktenskap, innebär att personer av samma kön hamnar i en situation som är jämförbar med den som makar befinner sig i med avseende på den i målet aktuella efterlevandeförmånen.
70 Den nationella domstolen har emellertid konstaterat att denna förmån, med tillämpning av VddB:s stadgar, endast utges till efterlevande makar och nekas efterlevande partner.
71 Registrerade partner behandlas således mindre förmånligt än efterlevande makar i fråga om utbetalning av nämnda efterlevandeförmån.
72 Om den nationella domstolen kommer fram till att efterlevande makar och efterlevande partner befinner sig i en jämförbar situation med avseende på denna efterlevandeförmån måste sådana bestämmelser som är i fråga i målet vid den nationella domstolen följaktligen anses innebära en direkt diskriminering på grund av sexuell läggning i den mening som avses i artiklarna 1 och 2.2 a i direktiv 2000/78.
73 Den tredje frågan ska därför besvaras så, att bestämmelserna i artiklarna 1 och 2 i direktiv 2000/78 utgör hinder för sådana bestämmelser som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilka en registrerad partner efter den andre partnerns död inte har rätt till en efterlevandepension motsvarande den som beviljas äkta makar, trots att registrerat partnerskap, enligt nationell rätt, innebär att personer av samma kön hamnar i en situation som är jämförbar med den som makar befinner sig i med avseende på nämnda efterlevandeförmån. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida en efterlevande partner befinner sig i en situation som är jämförbar med den som en make eller maka, som har rätt till efterlevandeförmåner enligt det yrkesbaserade försäkringssystem som VddB administrerar, befinner sig i.
Den femte frågan
74 Den nationella domstolen har, för det fall domstolen kommer fram till att direktiv 2000/78 utgör hinder för sådana bestämmelser som är i fråga i det nationella målet, ställt den femte frågan för att få klarhet i huruvida rätten till de i målet aktuella efterlevandeförmånerna, med hänvisning till domen i det ovannämnda målet Barber, ska begränsas i tiden och närmare bestämt endast kan grundas på perioder efter den 17 maj 1990.
Yttranden som har inkommit till domstolen
75 VddB anser att de rättsliga och faktiska omständigheterna i det ovannämnda målet Barber skiljer sig från dem i förevarande mål och att direktiv 2000/78 inte kan ges retroaktiv verkan genom ett beslut om att det blev tillämpligt före utgången av den frist inom vilken medlemstaterna skulle ha införlivat det.
76 Enligt kommissionen behöver den femte frågan inte besvaras. Den menar att de rättsliga och faktiska omständigheterna i det ovannämnda målet Barber skiljer sig från dem i förevarande mål och har understrukit att direktiv 2000/78 inte innehåller något undantag från principen om icke-diskriminering på grund av sexuell läggning. Det anges att i det ovannämnda målet Barber beaktades, till skillnad från i förevarande mål, de ekonomiska konsekvenserna av en ny tolkning av artikel 141 EG. Kommissionen har hävdat att, eftersom LPartG inte trädde i kraft förrän den 1 augusti 2001 och eftersom den tyska lagstiftaren, med verkan från den 1 januari 2005, införde likabehandling av registrerat partnerskap och äktenskap med avseende på sociala trygghetsförsäkringar, yrkesbaserade försäkringssystem inte försätts i ekonomiska svårigheter om de beaktar en sådan likabehandling.
Domstolens svar
77 Det framgår av fast rättspraxis att domstolen i undantagsfall, med beaktande av de allvarliga störningar som domen skulle kunna medföra när det gäller det förflutna, kan se sig nödsakad att begränsa möjligheten för alla berörda att åberopa den tolkning som domstolen gett en bestämmelse i ett förhandsavgörande. En sådan begränsning kan endast tillåtas av domstolen i själva den dom varigenom den begärda tolkningen ges (se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Barber, punkt 41, och dom av den 6 mars 2007 i mål C‑292/04, Meilicke m.fl., REG 2007, s. I‑835, punkt 36).
78 Det framgår inte av handlingarna i målet att den ekonomiska balansen i ett sådant system som det VddB administrerar riskerar att rubbas retroaktivt om inte verkningarna av denna dom begränsas i tiden.
79 Den femte frågan ska därför besvaras så, att det saknas anledning att begränsa denna doms verkningar i tiden.
Rättegångskostnader
80 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:
1) En efterlevandeförmån som utbetalas enligt ett yrkesbaserat försäkringssystem, liknande det system som Versorgungsanstalt der deutschen Bühnen administrerar, omfattas av tillämpningsområdet för rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet.
2) Artiklarna 1 och 2 i direktiv 2000/78 utgör hinder för sådana bestämmelser som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilka en registrerad partner efter den andre partnerns död inte har rätt till en efterlevandepension motsvarande den som beviljas äkta makar, trots att registrerat partnerskap, enligt nationell rätt, innebär att personer av samma kön hamnar i en situation som är jämförbar med den som makar befinner sig i med avseende på nämnda efterlevandeförmån. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida en efterlevande partner befinner sig i en situation som är jämförbar med den som en make eller maka, som har rätt till efterlevandeförmåner enligt det yrkesbaserade försäkringssystem som VddB administrerar, befinner sig i.
Underskrifter