Mål C‑286/12

Europeiska kommissionen

mot

Ungern

”Fördragsbrott – Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78/EG – Artiklarna 2 och 6.1 – Nationellt system som innebär att domare, åklagare och personer som innehar ämbetet notarius publicus tvingas gå i pension när de uppnått 62 års ålder – Berättigade mål som motiverar en särbehandling i förhållande till arbetstagare som är yngre än 62 år – Huruvida övergångsperiodens längd är proportionerlig”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 6 november 2012

1.        Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Fastställelse av föremålet genom det motiverade yttrandet – Medlemsstatens frist – En dom från en domstol i denna medlemsstat ogiltigförklarar med retroaktiv verkan de bestämmelser som omfattas av talan – Dom efter nämnda frists utgång – Talan som inte saknar föremål

(Artikel 258 FEUF)

2.        Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78 – Förbud mot åldersdiskriminering – Nationell lagstiftning som för vissa yrken föreskriver obligatorisk pensionering vid 62 års ålder – Syfte att göra åldersgränserna för obligatorisk pensionering enhetliga – Syfte att uppnå en jämnare åldersfördelning – Nationella åtgärder som inte är lämpliga och nödvändiga för dessa syften – Rättfärdigande saknas

(Rådets direktiv 2000/78, artiklarna 2 och 6.1)

3.        Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78 – Förbud mot åldersdiskriminering – Nationell lagstiftning som för vissa yrken föreskriver obligatorisk pensionering vid 62 års ålder – Avsaknad av precisering när det gäller syftet med denna lagstiftning – Avsaknad av uppgifter avseende rättfärdigandet av åtgärden

(Rådets direktiv 2000/78)

1.        En talan om fördragsbrott kan inte anses sakna föremål när de nationella bestämmelser, som kommissionen anser utgöra medlemsstatens fördragsbrott, ogiltigförklarats av domstol med retroaktiv verkan efter utgången av den frist för medlemsstaten att iaktta unionsrätten som kommissionen angett i det motiverade yttrandet.

Det datum som domstolen ska utgå ifrån för att bedöma huruvida det påstådda fördragsbrottet förelegat är nämligen den dag då nämnda frist löpte ut. Domens retroaktiva verkan kan följaktligen inte innebära att det inte längre finns något föremål för talan om ogiltigförklaringen följer av en händelse som inträffade efter detta datum och som därför inte kan beaktas.

(se punkterna 43 och 45)

2.        En medlemsstat som inför ett nationellt system som tvingar domare, åklagare och personer som innehar ämbetet notarius publicus att gå i pension när de uppnått 62 års ålder, vilket innebär en omotiverad särbehandling på grund av ålder, åsidosätter sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 6.1 i direktiv 2000/78 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet.

Ett sådant system inför nämligen en skillnad i behandling mellan å ena sidan personer inom dessa yrken som har uppnått 62 års ålder och å andra siden yngre personer inom samma yrke, eftersom personerna i den förstnämnda kategorin, på grund av ålder, helt måste upphöra att tjänstgöra.

Denna diskriminering är också omotiverad av den anledningen att ett sådant system inte utgör ett lämpligt och nödvändigt medel för att uppnå systemets berättigade mål.

Målet att göra åldersgränsen för obligatorisk pensionering enhetlig inom den offentliga sektorn kan nämligen utgöra ett berättigat mål. De aktuella bestämmelserna, som har inneburit en plötslig och betydande sänkning av åldersgränsen för obligatorisk pensionering utan att föreskriva övergångsbestämmelser ägnade att skydda de berörda personernas berättigade förväntningar, är inte nödvändiga för att uppnå detta mål.

Målet med bestämmelserna som går ut på att inrätta en lämpligare åldersstruktur och underlätta unga juristers tillträde till domar-, åklagar- och notarius publicus-yrkena kan utgöra ett berättigat sysselsättnings- eller arbetsmarknadspolitiskt mål. Bestämmelserna, vars följder framstår som positiva på kort sikt, men kan påverka möjligheten att på medellång och lång sikt uppnå en ”åldersstruktur” som verkligen är lämplig, är inte lämpliga för att uppnå detta mål.

(se punkterna 50, 61, 62, 64, 68, 75, 77 och 79 samt domslutet)

3.        Se beslutet.

(punkterna 57 och 58)